Dopparedagen

Och då var resan slut. Ljuset har brunnit ner ända till nummer 24. And now what?
15 grader plus i sovrummet. 15 grader minus utomhus. I morse i alla fall. nu skiner solen och kanske är det bara minus 10 ute. Dags att svida om till underställ, mellan lager och ytterplagg och allra sist joggingskorna på. Jorå, jag har dubbar på. Bästa inköpet förra vintern.

Hittar massor av gamla bilder på tryfflar, chokladbräck, julgodis, pepparkaksmuffins med tranbär i, vörtbröd, ischoklad med mera i datorn men har uppenbarligen aldrig bloggat om det. Kanske blir det till en annan gång. Jag tvivlar inte på att någon haft besvär att hitta recept och idéer när det kommer till det söta och gottiga ändå. Så mycket man vill ha med. Så många olika sorter av allt. Måste nog säga att mitt största måste vid jul ändå är mammas plattebröd. Receptet finns säkert hos många av er och kallas nog också för stekpannebröd.
Julen är en tid för frosseri utan dess like på alla håll. Mat i kvadrat, godis, kakor, saffransbullar, nötter, glögg, vin och bubbel. Hos mig blir det ovanligt sparsmakat med det mesta. Det slutar ju ändå med att jag äter upp allt och det mina vänner, det blir lite väl mycket av det goda. Men, jag tycker ändå man kan tänja på gränserna nu i juletider.
Det är mycket viktigare att tänka på vad man äter mellan nyår och jul än nu under en vecka eller två.


Så var det en sak till, nu när vi nu är inne på julsnack. Vem i hela vida världen kan ärligt säga sig önska en Fanny- och Alexanderjul?? Jag får rysningar i hela kroppen. Av obehag. Den över 5 timmar långa filmen är grymt bra men aldrig aldrig att jag kan länga efter eller önska mig en jul full av fylla, otrohet, tjänstefolk, falskhet och elakheter mot de som sägs vara nära och kära.
Nä, vad som helst men ingen Bergmanjul tack!

Vintersolstånd 2010

Nu mina vänner, nu blir det inte mörkare än såhär. Vintersolståndet är här! Eller ja, här i väst hände det visst redan den 15 december. Årets kortaste dag och hej vad den svischade förbi. Men nu var det gjort. Midsommar - here we come!


(utifall det inte var nog av sommar så finns en till här om sommar i Sverige)

Tillbaka till verkligheten. December. Mörkret. Stearinljusen. Raggsockor. Täcket med i soffan. Enorma mängder rött te. Varma bad...

Trots att jag inte ska bort eller att någon kommer hit över jul brukar jag ändå fixa, baka, greja och göra det lite juligt ändå. Hänger ut grönt jox på dörren. Pyntar med apelsiner (med nejlikor i) och blodröda äpplen, tjocka ljus och något trevligt hängande i fönstret. Vita hyacinter och ev en eller annan vit julstjärna. Men i år är inte ens fönsterna tvättade p g a kylan. Nä, det är verkligen skralt här när det kommer till julfronten. Det var liksom inte meningen i år. Det bara blev så. Tid, ork, inspiration och mening har lyst med sin frånvaro. Knepigt. Kanske kommer igen om ett par dagar.

Hur som helst är rödbetorna inlagda. Allt är förberett för andra omgången rödkålskok imorgon. Det finns bara en grej som jag saknar nu - lakritsglöggen.

21 dec och färsk frusen grönkål

Jo, det är faktiskt den 22 december idag. Men jag väljer nummer 21 på datumljuset ändå. Vet inte varför jag halkat efter såhär. Jag höll god fart ända från början men något hände på vägen. Skyller på magsjukan ;) Den ruckade tillvaron på så sätt att ett par dagar "gick bort" och nu har jag lyckats vända på dygnet. Det är svårt att koncentrera sig när man är trött. Så är det det välkända prokrastineringsbeteendet som spökar. Håller gärna på med flera saker samtidigt vilket ofta slutar i att inget blir gjort ;)

Igår gick jag förbi en grönsaksaffär som hade lådor med färsk (?) grönkål utanför. Eller ja, massor av färsk i lösvikt, men frusen av kylan. Jag tänkte att det säkert inte gör så mycket då jag har fått för mig att göra grönkålssoppa för första gången i mitt liv. Men alltså, den luktar apa idag. Kål doftar ju inte särskilt gott i vanliga fall men detta är något annat. Den är grön och fin. Hittar inga gula/bruna delar. Men lukten. Lukten.


Vag gör ni med grönkålen? Eller är det bara lite garnityr runt julskinkan? Förresten, äter ni julbord? På restaurang? Jag har nog inte gjort det på säkert 25 år. Det finns ett ställe jag gärna skulle gå till om jag bara kunde och det är Kiviks lilla råa på Österlen. Tiden har rusat iväg och nu är ju julen alldeles runt knuten. Vet ej om de fortfarande har kvar julbordet men ring och fråga vetja om du är sugen!


Jag letar vegetarisk mat på nätet och visst, det finns en del men bland bloggar har jag inte riktigt hitta någon jag fastnat för sådär alldeles särskilt. Jag har tipsat om den förut och gör det igen, Vegofamiljen. Ett bra tips för alla veggisar med barn. Alltså, det finns en del samlingar och receptsidor för vegetarisk mat men jag är inte så imponerad av dom. Antingen är det en tråkig sida, svårt att hitta ordentligt eller bara någon som samlar på andras grejer. Hittills är nog de större matsajterna mer tilltalade med sina vegetariska avdelningar eller en del av kändiskockarnas vegetariska insatser. Jag har inte gett det en ärlig chans än men lovar att återkomma i ämnet. Än så länge letar jag faktiskt mest vegetariskt bland mina kokböcker! Vem vet, kanske tomten kommer med ännu än kokbok nu i jul. Kan man få en finare present än en bok?

Måndag den 20 december på en tisdag

Jag tar mig friheten att hoppa över nummer 18 och 19 men nummer 20 får jag allt ta att sätta ihop. Det är måndag kväll och jag börjar hämta mig efter en magsjuka som heter duga. Goda återhämtningstipps från en kär bloggvän som är hjärnan bakom På livets trassliga bastmatta. En underbar titel på en blogg full av tankar, filosoferande, konstverk, språk-riktigheter och en massa finurligheter. Tack! Jag mår redan så mycket bättre.


Det är något visst med jul som får en att tänka på när man var liten. Känns så nära men ändå som att det var från en annan livstid. Bilderna som finns kvar i huvudet finns väl där just för att de var samma sak år efter år efter år. Det är något tryggt i det men kan också vara förgörande.
De jular vi var i stan och hälsade på släktingar var vi alltid tvungna att gå precis när Kallanka började för att hinna hem med båten i tid till Tomten! Till och med julbönen i kyrkan flyttades fram en timma för att folk skulle kunna titta klart på kallanka och sen hinna gå till kyrkan. Ja jösses, det är inte klokt hur uppstyrd en julafton kan vara och vad man är villig att göra för att så mycket som möjligt ska få plats.
En kort tyst morgonstund. Några andetag. En stilla reflektion är ändå det som jag saknar allra mest.


Så var det julpyntet. Det var magiskt. Ganska minimalt innan jul förutom adventsstjärnor och adventsljusstakar. Men så den 23:e städades hela huset. Jag städade och pyntade mitt rum. Så cyklade syrran och jag till Sunnkälla (skogen) och hämtade enris och tallris. Vi hade vår favoritplats och för varje år hade "vår" enbuske vuxit och frodats och var till och med högre än vad vi var långa. Vi ställde upp julbordet i källaren med bomull som snö, kyrkan, krubban, grisar och kameler om vartannat och så var det isen (spegeln). Vi bråkade alltid om vem som skulle strö florsocker på. Säkert var det mammas uppgift. Jag minns inte. Men hon var den som piffade till allt. Granen togs in först kvällen innan julaftonen, ljusen sattes i och sen fick vi, syrran och jag klä den. Allra sist fick mamma fick hänga i det fina långa glittret. Den piffigaste touchen av alla. Jag tror att mamma var uppe nästan hela nätterna på den tiden. Och jag kunde inte sova fort nog.
Julaftons morgon var det bästa jag visste. Jag ville vakna först. Allt var mörkt och tyst i huset och jag smög upp och tände ljusen granen. Gick runt och tittade på allt mamma hade hunnit göra efter jag somnat. Julpynt, dukar, ljusstakar, glitter, paketen under granen, julstrumpor på sänggaveln... det fanns ingen ända på det.

***

Tillbaka till verkligheten. Måndag kväll och bara tre dagar kvar. Och sen? Vad händer när ljuset brunnit ner till den 24:e? Kanske är det då jag får tid och ro till att tvätta fönster? Kanske är det då jag kommer koka kolan, steka hasselnötsbiffar, skålla mandel till marsipanen...

En vecka kvar till dopparedagen

Doppareda'n. Är det någon som kallar julaftonen för dopparedagen? Eller snarare, är det någon som har dopp i grytan (och då menar jag inget annat än varm buljongliknade spad att doppa vörtbröd i) på jul? Vi har aldrig haft det hemma. Det var först i vuxen ålder som jag en gång fick smaka och doppade en bit vörtbröd i ... ja, vad var det egentligen? Skinkspadet? Reducerat och ev kryddat? Ärligt talat så minns jag faktiskt inte mer än att det var salt som tusan och jag gillade det. Uppenbarligen var jag ganska ensam om det (därav anledningen till att vi aldrig haft det hemma t ex).

Jag har inte alltid varit vegetarian. För en del år sedan blev jag väldigt sjuk och var tvungen att ändra på det mesta i mitt som jag levde då. Slutade med mitt dåvarande jobb. Ändrade diet. Från början successivt men övergick allt mer till ren vegetariskt och faktiskt under ett par år helt vegansk.
Trots att jag varken vill eller ens längtar efter att äta kött igen händer det att jag får ett riktigt sug efter en god skiva salami. Att få sätta tänderna i ett riktigt knaperstekt bacon. Eller en riktigt saftig och god kyckling lagad i lergryta... fast suget försvinner lika fort som det kommer.


Just nu försöker jag hitta piffiga, roliga, festliga, smakfulla och inte alltför oststinna vegetariska julrätter att förgylla nästa helg med.

Torsdag den 16 december och pepparkakshusen

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det liksom bubblar i mig och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ena sidan glatt och nästan befriande på något sätt å andra sidan sorgset och kvävande. Lättnad, frihet, spänningar, dålig sömn, dödsfall och den årliga midvinterångesten som nyper till. Känslorna åker bergochdalbana i kroppen just nu.

En av vinnarna i Pepparkakshustävlingen 2010.
Bilden lånad från Arkiktektmuseeum

Regnet smattrar på rutorna och vinterlandskapet blir bara smutsigare och geggigare utanför fönstret. Så många borden hit och dit och så lite lust och inspiration. Hög tid att peppas upp!
För någon vecka sedan hittade jag fram till denna stora pepparkashustävling. Jag blir alldeles matt av alla fina bidrag. Temat för tävlingen var -Jag är hemma nu! om att vara hemmastad eller rotlös. Idag upptäckte jag att tävlingen visst redan var avgjord. Av 95 bidrag har elva vinnare utsetts *drums* Se här vilka de är. Har du vägarna förbi så ta chansen att se utställningen av alla pepparkakshus på Arkitektmuseet på Skeppholmen i Sthockholm. Den håller på ända fram till den 9 januari 2011.

En av mina favoriter! Bilden lånad från Arkitektmuseeum.
Vilken är din favorit?

Har du kanske bakat ditt eget pepparkakshus? Eller är du sugen på att baka pepparkakor? Förra året skrev jag ner recept på världens godaste pepparkaksdeg! (eller ja, det är i alla fall mammas, förmodligen också mormors, goda pepparkaksrecept)

Och om det nu skulle vara så att ni inte hinner/har lust/ork till att blanda ihop ingredienser till egen deg kan man också göra pepparkakshus på det här viset (se nedan). Han vet inte om det än men bilderna är lånade av W som också är hjärnan och kreatören bakom detta tjusiga pepparkakshus. Det behöver inte vara så svårt som man kan tro.
Vad fint det blev W!!

Lycka till med alla era pepparkakshusbyggen!!

Bara 16 dagar kvar på året

Lite mer än två veckor kvar på året. Dags att summera. Högt och lågt och så lite mittemellan.

Förväntningar
Besvikelser
Längtan
Vänner kommer
Utmaningar
Ont i magen
Utmattning
Vänner försvinner
Ensamhet
Styrka
Svart bälte
Förvirring


Vi kan väl ta och packa in detta år ordentligt. Lägga det i någon skokartong långt bak i garderoben.

okej

14 december och vegansnack

Enligt Konsumentföreningen Stockholm (Kfs) slänger vi 12 procent mer mat än vanligt under julen. Tydligen har de utarbetat någon form av portionslista för julbordet. Men hur det beräknat kring det vet jag inte. Kanske ni som äter sådan mat känner igen er? Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit så mycket på den tiden så jag åt kött ens. Nyligen skrev jag detta inlägg om hur mycket mat vi slänger. Lantmännen bland andra drog igång en kampanj om att låta bli att slänga mat. Det är ju något som gäller alla, oavsett vegetarian eller karnivorer. Kfs har tagit fram guiden Släng inte maten som ger tips och råd om hur du kan förvara maten för bästa hållbarhet mm. Det sägs också att vegetarisk mat är bättre för miljön. Det syftar väl då på att djurhållningen kräver mycket energi i olika former.

Själv är jag förvisso vegetarian, och i mångt och mycket även vegan (vad gäller maten jag lagar och äter är den i stort sett alltid vegan. När jag bakar bullar och kakor använder jag numera smör, mjölk och ägg), och skulle gärna se fler människor välja bort kött i större utsträckning än idag. Men men, det är såklart upp till var och en. Bara man är medveten och tänker sig för vad man stoppar i munnen. Det är liksom svårt att bara rycka på axlarna och inte veta hur djurindustrin ser ut idag.* Se till att använda bra och reko råvaror och så lite hel- och halvfabrikat som möjligt är man en bit på vägen.

***

När jag började skifta matpreferenser letade jag många vegetariska kokböcker men fick den ena besvikelsen efter den andra. Så mycket ägg och ost i vartenda recept. Likadant med mat på stan då de vegetariska rätterna allt som ofta bestod i en stor tallrik full med vit pasta, gräddsås och riven ost. Knappt en grönsak så långt ögat nådde. Det finns bra mycket bättre vegetariska kokböcker nu och vad gäller utemat vet jag inte då det inte är en del av mitt liv längre p g a ekonomin. Bland bloggar vet jag att vi vegetarianer och veganer ligger i utkanten bland alla andra storfräsare och köttspecialister. Svårt att klättra på alla statistiklistor och på allvar utmana de andra matbloggarna men det finns en del såklart. Kvaliteten skiftar dock väldigt mycket. Enligt min mening finns det allt för få bra, rena och näringsriktiga vegan/vegetariska bloggar med det sagt är det inte utan att en och annan sticker ut.

Min absoluta veganbloggsfavorit är Vegologi. I början tyckte jag det var så härligt befriande med Rasmus bilder, uppifrån och ner, på sina prickiga tallrikar med något "grönsakshack" för dagen. Precis som min egen matlagning. Inga lookalikes. Precis som med så många andra bloggare har frekvensen sviktat och efter ett tag fanns heller inga bilder. Men Rasmus började jobba som kock på en vegetarisk restaurang. Vet faktiskt inte om han fortfarande gör det men hur som helst ploppar det upp recept i en jämn ström i alla fall. I somras gjorde radions Meny besök hos honom. Se och hör här. I november tidigare i år blev Vegologi och ett av Rasmus recept utnämnd till Årets potatisstjärna 2010. Och nu, gör som jag och rösta på Vegologi i Årets Veganblogg 2010!

Ha en bra tisdag!

* Har ni inte redan sett den så se Food Inc. Lyssna på P1:s dokumentärserie Matens Pris (sänds inte längre men det går att lyssna på avsnitten igen samt att det finns massor av artiklar att läsa på hemsidan). Jag minns också ett program Jamie Oliver hade men hittar tyvärr inget om det på nätet nu, där han hade en slags restaurang med massor av inbjudna gäster. Innan de fick äta hade Jamie "lektion" om ägg, kycklingar osv. Någon som har sett och minns?

Lussebulledagen

Inte en Lussebulledag utan en lussekatt! Hrm, katt? Varför säger man lussekatt egentligen? Har det verkligen att göra med Lucifer, ängel ljusbärare och satan, vars skepnad ofta var(är?) kattens? Och så en ljusbärare som är ljusskygg? Ville man skrämma bort honom med hjälp av ljuset och den gula färgen på kusarna?
Äsch, jag är inte helt hemma i kristendomens historia och förvandlingen av Lucifer som Guds närmsta ängel till själva djävulen...

Lussebullar är hur som helst gott och något jag bakat varenda år så länge jag kunnat baka. Eller ja, i alla fall sedan jag flyttade hemifrån. Innan dess var det mamma som stod för det mesta baket. Pepparkakor var väl i och för sig något jag kavlade och framförallt glaserade.
Förra året var saffran tokdyrt! mellan 35-40 kr för en påse på 1/2 gram. I år får man väl i alla fall två påsar för samma pris. Billigare har det ju varit men man får vara glad för det lilla. Såhär skrev jag om saffran den 13 dec 2007. Receptet jag använder till mina lussebullar nu för tiden kommer från Annas kakbok av Anna Bergenström och lyder som följer (kursivt=mina kommentarer):


Lussebullar (Det goda saffransbrödet)
32-40 st


DEG
200 g smör
5 dl standardmjölk
1 g saffran (2 kuvert)
1 sockerbit (jag använder 1 tsk råsocker)
50 g jäst
1 krm salt (eller 2)
1-1 1/2 dl socker
1/2 dl ljummet vatten
2 medelstora ägg
16-17 dl vetemjöl (obs! mindre mängd brukar räcka)


GARNERING
russin
ägg att pensla med


Smält margarinet eller smöret, häll i mjölken och låt det hela bli "fingervarmt", 37 grader. Stöt saffran + en sockerbit (alt. 1 tsk råsocker) i en mortel och tillsätt detta. Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om. Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om igen.
Ta undan ca 1 dl* av vetemjölet till utbakningen. Vill du ha russin i degen blanda då det med vetemjölet först och bör sedan ner i degen.
Arbeta degen kraftigt med en trägaffel eller liknande. Låt den jäsa övertäckt i sin bunke i 1-1 1/2 timme. Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj plåtarna.
Ta några tag i den jästa degen med trägaffeln, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt.
Dela först degen i 2 delar. Skär sedan varje varje sådan bit i 4 delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare 4 bitar.** Rulla ut varje liten degbit till förslagsvis en S-form. Lägg lussebullarna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt. Jäs de utbakade saffransbullarna ca 10 minuter. Pensla dem generöst med lättvispat ägg. Grädda ganska högt upp i ugnen i 7-8 minuter. Låt bullarna svalna väl täckta av en handduk. det är extra viktigt att inte låta just saffransbröd kallna utan "täcke" eftersom de torkar lättare än vanligt vetebröd.

Har man nu inga russin hemma, eller som jag - inte gillar russin, går det bra utan eller så garnerar man med torkade tranbär istället vilket blev riktigt gott!



Visst hade det varit gott nu med en kopp kaffe bryggd i en Moccamaster och så en nybakad lussekatt? Drömma går ju ;)
För fler lussebullsrecept tycker jag du ska pipa iväg till Anne och hennes stora saffranskuse fylld med vit choklad! Eller varför inte baka hennes Adventsbullar fyllda med mandelkräm. Vill du inte baka bullar men gillar saffran måste du pröva denna youghurtefterrätt med smak av saffran och kardemumma. Nässelblom & Choklad håller i vått och torrt!

Trevlig Lucia!

*Jag tar bort flera dl. Bullarna har en tendens att bli lite torra så jag är extra försiktig med mjölet och knåda hellre i lite mer efter jäsningen eller helt enkelt använder för att kunna rulla och forma S:en utan att degen fastnar helt i bänken.
** Använd hushållsvågen! För degbitar på ca 40 gram blir det drygt 40 lussekatts-S

Tredje advent

Ny dag som sagt. Idag ska jag kamma mig (om jag bara hittar kammen), ta mig i kragen (jag som inte äger en skjorta med krage ens) och kanske ska jag också försöka mig på att klippa håret mitt igen. Insåg just att julaftonen faktiskt infaller på en fredag i år och inte på lördag som jag trodde i gårdagens inlägg. Det betyder att det är än färre dagar kvar än vad jag räknat med.

Men det spelar inte längre någon roll. Från och med idag är det mat som gäller. Oavsett julmat eller ej. Trots att det inte är sådär supermånga kakrecept här i bloggen räcker det med ett par minuters bläddrande bland bildmapparna så inser man snart att jag bakat en hel del. Tyvärr är det väl också bara jag som också äter upp allt :/ När jag upptäckte den läckraste adventskalendern av dem alla, en chokladjulkalender, var jag tvungen att ta ordentligt spjärn. Choklad är väl en av mina större laster jämte osten. Ledsen Tina, men jag klarar inte gå in och kolla varje dag. Vågar ni, så kika in på Pickipickis chokladkalender 2010. Ni lär inte bli besvikna!

Trevlig 3:e advent!

Endast två veckor kvar till dopparendagen

Idag en dag sådär mittemellan två andra dagar

Idag en dag som är fel på alla sätt och vis.

Lördag och två veckor kvar till jul. Inte kan väl någon ha tid att blogga eller ens vara ute på nätet nu? Det bakas, shoppas och fejas säkert som aldrig förr ute i stugorna. Eller? Här hittade jag en till som inte heller är så vidare förtjust i julen. Sara. Hon beskriver det hela så ruskigt bra så läs gärna hennes inlägg. Precis så känns det.

Och så kom ju vintern och hälsade på igen. En aning tidigt för oss här i väst i alla fall som förutom förra årets vinter är vana vid grått väder. Dis, fuktigt och råkall luft. Fuktigheten och det relativt milda vädret i väst ger också konsekvenser på våra vägar. Det blir mycket mycket is här. Dålig snöröjning är naturligtvis en stor bidragande orsak. I onsdags kom någon decimeter snö under eftermiddagen och kvällen. Tjugofyra timmar senare var det fortfarande inte skottat här utanför. Det är förresten inte skottat alls på vägen utanför i år.
Igår kväll och inatt har det regnat på all denna snö och det är en ren mardröm att försöka ta sig fram på trottoarerna nu. All den vita fluffiga snön har blivit grå, smutsig och tung. Som på våren förutom att det är några månader kvar till dit.

Äsch, det här blev ingen bra dag. Så många saker på sysslolistan som vänta på att bli strukna. Eftermiddagen är redan långt gången och pyjamasen sitter fortfarande på kroppen. Jag ska villigt erkänna att jag är purken för all is ute och jag har inte kunnat cykla på flera veckor.
Jag sträckte mig på graderingen för två veckor sedan och kan inte heller träna fullt ut vilket också gör mig grinig.
Så har jag proppat i mig en massa lussekatter. Gott. Men jag och mitt missbruksbeteende har inga gränser och det är antingen eller. Jag som kämpat med vikten i ett halvår nu är inte ens halvvägs till målet jag trodde jag skulle nå till jul. Nån sa att man kunde gå ner 5 kg på en månad. Jag har inte ens klarat det på halvår!

Idag är fel på alla sätt och vis.


Imorgon är en annan dag

Annadagen

Så var vi redan framme vid den 9 december. Grattis Anna på Annadagen!* Och varför just Anna undrar ni. Ibland undrar jag också varför onödigt vetande så lätt fastnar i huvudet. Det är ju inte så att jag kan alla namnsdagar på året. Men just Anna har fastnat. Dels för jag haft en fd nära (bästa) vän som heter Anna och så är det visst idag man ska lägga lutfisken i blöt för att hinna få klart den till jul. Inte för att jag någonsin gjort det. Faktiskt har jag smakat lutfisk en gång och jag som har svårt för gummiliknande mat (liksom räkor, kräftor, svamp mm) har varken längtan eller saknad efter lutfisk. Trots att det är en gammal tradition (att torka fisk är ju ingen nyhet) är det ingen rätt som fanns på vårt julbord när jag växte upp.

Vad är era erfarenheter av lutfisk? Och förutom sill och gravad lax, äter ni fisk på julbordet? Läs mer om lutfisken som till och med fått ett eget museum i Mollösund på Orust. Och vet ni, det finns till och med ett särskilt sällskap, Lutfiskens vänner, för denna speciella anrättning!



* Tydligen är det också idag, den 9 december, som julölen ska smakas av och bör vara färdigbryggd. Som om inte det var nog är det även pepparkakans dag.

Bara 16 dagar kvar...

Hur går det för er med julförberedelserna? Idag är det bara 16 dagar kvar. Lite mer än två veckor. Känn på den. Kommer ni hinna med allt? Jag förstår om ni är stressade. Själv har jag svårt att ens hinna med den vanliga vardagen.

Trots att jag inte alltid varit vegetarian och tidigare ätit kött av alla de slag, har jag aldrig gillat skinka. Kanske därför jag aldrig heller bakat egen Seitan heller. Varken på traditionellt* eller modernt vis. Gillar inte heller sill. Inte sylta, rökt ål eller rulle. Julen var alltså ingen kulinarisk högtid för mig. Levde mest på vörtbröd och mammas plattebröd under tiden de andra åt sillen. Sen blev det lite köttbullar och snittad prinskorv. Ja. Det var alles (förutom alla pepparkakor, bondkakor, brysselkex, lussebullar, nötter och godis förstås).
Som vegetarian finns det alltså inget särskilt jag saknar från julbordet. Minns inte ens om jag åt någon som en tillstymmelse till grönsak. Då gillade jag varken inlagd gurka eller rödbeta och inte heller var jag särskilt förtjust i rödkålen. Nu däremot äter jag smörgåsgurka som om det var smågodis, älskar rödbetor i alla möjliga former och så kokar jag såklart min egen rödkål. Letar och letar och kan hittade denna bloggpost om en lättare jullunch som innehåller rödkålen. Använder mig av ett gammalt hederligt recept för kokt rödkål från Bonniers nya kokbok. Beskrivningen är skriven i texten och inte som detaljerat recept.


* Minns förvisso ett experiment vi gjorde i hemkunskapen för hundra år sedan. Inte var det någon som pratade om seitan då men väl gluten. Vi gjorde små bollar av vetemjölet. Sköljde och knådade, sköljde och knådade och till slut gräddades de små glutenbollarna i ugnen. Blev små spröda smaklösa puffar.

Dag sju

Och så dag sju som sig bör. Också detta inlägg i senaste laget liksom det sjätte i ordningen. Gav mig den på att idag skulle bli dagen då jag fick bukt med min webbkamera igen. Hur jag än letat, felsökt osv kunde jag inte öppna kamerafunktionen. Av någon outgrundlig anledning fanns inte MediaSmart i datorn och inte visste jag heller att det var just det programmet som skulle till för att den ska fungera. Nu är det fixat och trots att resten av dagens alla sysslor har fått ge vika så är jag glad att jag fick det gjort.

På julaftonen när jag var liten brukade vi roa oss med att gissa vem som skulle få farmors gamla pillerkartong eller den där platta avlånga från den stora klädkedjan. Det fanns med andra ord en hel del kartonger i omlopp som återkom år efter år efter år.
I dessa juletider kommer en vansinnig mängd papper gå åt till det ena paketet efter det andra. Miljöhjärtat i mig gillar såklart inte alla kartonger, pappersslöseri och de enorma emballagefyllda soprummen dagarna efter julaftonen fast jag är riktigt svag för fina paket. Fint papper. Snygga snören och attiraljer (finns exempelvis en hel del smått&gott på Granit) att pynta paketen med. Och vem vill inte ha en egen bandstrimlare? En som också funderat på detta med paket och presenter är Vera med sin blogg Ekomuffin. Lustigt nog har hon postat ett inlägg om presentpapper så sent som igår och dessutom hunnit komplettera med ytterligare tips idag!
Hur gör ni? Slår ni själva in alla julklappar eller är det bara något nödvändigt ont? Vad använder ni för inslagningsmaterial? Och visst sparar ni kartongerna till nya paket och julklappar?


Och när jag ändå är ute på skojsurf hittade jag detta tjusiga överkast... drömma går ju!

måndagen den sjätte december

Bättre sent än aldrig. Glömde helt bort gårdagens bloggpost under jultemat Nedräkningen (aka önskelistan). Upptäckte just ännu en kalender, Menys julkalender i P1, som bjuder på en del smått och gott. Bra tips hittills på t ex hemmagjorda julklappar som senap, rostade mandlar och fikonmarmelad. Till skillnad deras marmelad använde jag färska fikon till min enkla fikonmarmelad. Den är god till ost men har faktiskt inte smakat tillsammans med pepparkakor. Kanske värt ett försök?

2 december går mot sitt slut...

... och idag har jag tvingats inse att jag inte kan träna på några dagar. Förmodligen sträckte jag mig lite väl mycket i lördags. Idag på flowen blev jag faktiskt helt förskräckt när jag inte kunde nå tårna i benstretchen :/ Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare inte nått fram (sittande på golvet med benen utsträckta rakt framför mig) till tårna.
Hur som helst. Kylan har ett järngrepp om oss. Här på västkusten är det nog inte lika många minusgrader som på östkusten och längre norr ut men det är en råhet i luften som går genom märg och ben. Ingen snö att tala om men isen på trottoarerna vill varken smälta eller nötas bort. Jag går och går och går och konstigt nog känns det som att jag aldrig kommer fram. Vila kanske trots allt är bästa botemedlet just nu.

Har fönstershoppat en del på stan idag och ska försöka anamma känslan, fridfullheten och värmen i att julen närmar sig med stormsteg. Andreas Gustavsson skriver i ETC idag att julglädjen är en provokation mot de som känner julångest. Jag hävdar att det snarare är tvärtom. Att inte handla julklappar, julpynta eller blötlägga lutfisken osv är provocerande mot alla som "följer strömmen". Antingen tycker de synd om mig (vilket jag själv inte gör). Eller så är jag väl bara en kuf. Oansett vilket skulle ingen få för sig att bjuda hem en på julmiddag ändå. Julen är familjens högtid och inget annat!

För er som dock är upptagna av julplanering måste jag tipsa om detta härliga inlägg om dukningar! Jag är nog benägen att hålla med både bloggaren och skribenten av inlägget. Trots att det är publicerat för över 70 år sedan. Artikeln bloggförfattaren bloggat om alltså. Bloggen På livets trassliga bastmatta bjuder på många skratt, mycket allvar och spännande tillbakablickar. Många kloka ord men allt går inte att hålla med om. Precis som med livet självt.