Visar inlägg med etikett svamp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett svamp. Visa alla inlägg

torsdag 5 september 2013

Sötpotaissoppa med stekt kastanjesvamp

Våren var iskall men solig och tjälen höll länge ett hårt tag om jorden. Sen kom till slut regnet och fuktade den uttorkade jorden. Och sist men inte minst kom även värmen. Efter ett kort infall av kallare luft värmer nu solen igen från en rätt så blå och molnfri himmel. Jag som äntligen fattat att det är sommar och fyra dagar i bikini vid vattnet är inte illa pinkat ändå för en som varken har semester eller gillar sommaren särskilt mycket. Nu däremot vill jag bara ut och ligga på de karga klipporna. Känna saltvindarna och simma i havet. Men ack. Inget bad, ingen cykling, ingen fysisk aktivitet. Gah, håller på att bli galen av träningsförbudet efter op.  Minns inte när jag var såhär långvarigt fysiskt inaktiv senast. Har mer ont i armar och ben nu efter träning. Kroppen är stel och stramar för minsta rörelse. Känns som jag plötsligt blev dubbelt så gammal.

Nåja, det är bara en tidsfråga innan en på allvar får kura under en tjock filt i soffan och med bra bok i handen. Och vad passar väl bättre då än värmande soppor. Dagens soppa kokade jag förvisso tidigare i somras och jag hade kommit över en ask ekologisk kastanjesvamp. Hrm, vad är kastanjesvamp? De såg ut som vanliga vita champinjoner, vilka säljs i de flesta butiker, fast med en brun sammetslen (fast lite klibbig) hinna på hatten. I övrigt ingen skillnad från vanliga vita champinjoner.

Sötpotatissoppa med svamp
2 port

1 stor sötpotatis
3-4 kastanjesvampar
1 schalottenlök
2 1/5-4 dl grönsaksbuljong
ev kokosmjölk/havregrädde
salt
svartpeppar
ramslök, torkad
koriander, färsk

Skala och skär sötpotatisen i stora bitar. Koka i ca 10 min. Under tiden kan svampen förberedas. Häll av vattnet men spara gärna och använd till buljong/att späda ut med. Själv gör jag gärna ett par extra dl så jag har att späda ut med än att det blir för tjockt och nästan mer som puré än soppa.

Putsa och skiva svampen och stek den i torr stekpanna tills den börjar vattna sig. Skala Skala och finhacka under tiden schalottenlöken.
Tillsätt sedan olja och den hackade schalottenlöken ett par minuter på medelvärme. Ställ åt sidan.
Mixa sötpotatisen i kastrullen med mixerstav. Tillsätt buljongen men ta inte allt på en och samma gång. Späd och mixa soppan tills du får den konsistens du vill ha. Mixa eventuellt i någon dl kokosmjölk eller havregrädde. Smaksätt med salt, svartpeppar och torkad ramslök.

Lägg den stekta svampen i botten av en tallrik och häll över soppan. Toppa med färsk koriander. Servera tillsammans med hembakat bröd.
Blir det för mycket med sötpotatis i både soppan och knäckebrödet så går det naturligtvis bra med i princip vilket bröd som helst.

Smaklig spis!

***

onsdag 9 januari 2013

Krämig polenta med tomatsås och trattkantareller

Det är förvisso inte svampsäsong nu men tänker ändå bjuda er på stekta trattkantareller. Bland annat. Huvudrätten i dagens inlägg är något mindre framträdande än svamp men ack så god och användbar. I augusti förra året då jag var i Stockholm fick jag smaka på den bästa polentan någonsin hos Annika. Jag tar tillbaka (nästan) allt ont jag tidigare kastat ur mig vad gäller polenta. SMASKENS recept jag länkat till är för grillad polenta men vi åt en riktigt krämig variant av den. Gissa om jag ätit polenta i omgångar sedan dess.
Första gången blev den lite för stabbig. Passade dock väldigt bra till att grilla dagen efter. Jag har ätit polenta med bland annat het tomatsås, freestajlad från besöket hos Annika, med riven zucchini och belugalinser och med stekt svamp.

Annika använde en vansinnigt god parmesan i polentan - Parmigiano Vacche Rosse - en ost jag tyvärr inte hittat någonstans här i Göteborg. Som namnet avslöjar är den osten gjord på mjölk från från röda kossor, vilket tydligen är ovanligt när det kommer till mjölk och ost. I en av alla ostbutiker där jag letade efter dito föll valet på en pikant Pecorino sardo istället för vanlig parmesan. Med den i blev det en pecorinopolenta som hetter duga.
Då min mobil inte är fullt så pålitlig och smidig som jag skulle kunna önska så följer jag inte riktigt med i vad som händer på nätet under tiden jag är ute på vift. Tydligen missar jag en del och jag bara älskar ostdiskussionen som uppenbarligen pågick då jag åt och njöt av maten Annika bjöd på när det begav sig. 

Krämig pecorinopolenta
4 port

2,5 dl polenta (200g)
1,5 liter grönsaksbuljong
1 msk örter (t ex oregano, salvia, mejram, körvel/dragon)
2 msk smör
1 1/2 dl finriven Pecorino sardo
ev svartpeppar och lite salt

Koka upp vatten till buljongen. Är du som jag, och inte så haj på polenta, kan du använda två kastruller. En för buljongen och en för själva polentan. Jag är nämligen osäker på de rätta proportionerna för att få den konsistens jag vill ha. Med två kastruller har jag hela tiden mer varmt vatten/buljong att fylla på med, ungefär som när jag kokar risotto, om polentan tjocknar för fort. Detta för att inte riskera det omvända och polentan bara blir en lös och vattnig gröt.
Låt polentan koka upp och puttra ett par minuter. Rör om då och då. Rör i kryddorna. Dra sen kastrullen av plattan och låt svälla färdigt. Var uppmärksam på att den inte blir för tjock (såvida du inte ska breda ut den och låta svalna för att senare grilla den). Tillsätt i så fall mer buljong och rör om ordentligt. Ställ tillbaka på varm platta och tillsätt smör och den fint rivna osten. Rör om och servera omgående.


Het tomatsås
3-4 port

3 små schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1/2-1 röd chili (beroende på chilitolerans)
1/2 gul zucchini (ca 200-250g)
2 msk olivolja
1 liten burk Mutti tomatkross (210g)
10-15 cocktailtomater
en skvätt vitt vin
1 tsk oregano
1 tsk timjan
flingsalt
svartpeppar

Skala och finhacka schalottenlöken och vitlöken. Ta bort kärnor och de vita innerväggarna i chilin och hacka fint. Värm olivolja i en kastrull och fräs löken och cilin på medelvärme. Tvätta och tärna den gula zucchinin och tillsätt i lök- och chilifräset. Se till att det inte blir för torrt i kastrullen och häll i de krossade tomaterna, en skvätt vitt vin och torkade örter. Tvätta och dela de färska cocktailtomaterna i halvor och lägg i den puttrande tomatsåsen. Låt tomatsåsen få tid snarare än att hasta iväg. Den vinner på att få stå på eftervärme och dra till sig alla smaker. Kan med fördel värmas på igen vid servering. Smaka av med salt och peppar. Servera till krämig pecorinopolenta.


Stekta trattkantareller

trattkantareller
smör
salt
svartpeppar
ev små färska tomater av blandade sorter

Rensa och putsa svampen ordentligt, för det är inte alltid man vill äta det som lurar i trattkantarellernas skrymslen och gömmor! Torrstek svampen först så vätskan dunstar lite och lägg sedan i en klick smör och fortsätt stek svampen några minuter. Smaksätt med salt och svartpeppar. Vill du så skär upp några små tomater av varierande färg och sort och stek med svampen nån minut på slutet. Servera tillsammans med den krämiga pecorinopolentan.


Smaklig spis!

***

torsdag 10 maj 2012

Grönsaksfärssås, vegfärssås eller sojafärssås


Grönsaksfärs, vegofärs eller nej, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Ni som följt mig genom åren vet att jag inte är något större fan av i mitt tycke "fuskköttprodukter". Det vill säga köttliknande proteinprodukter som t ex sojakorv, sojafärs, sojaburgare och så vidare. Quorn-produkter kommer inte över tröskeln till Miss Meisters kök. Men ibland har nöden ingen lag. Sojakorv av märket Hälsans kök* är nog den fuskköttprodukt jag äter mest. Tätt följt av gourmetbullar och sojafärs. Också tillverkat av Hälsans kök. Har även testat sojabacon (och gjorde en spagetti carbonara), ostschnitzel, cocktailkorvar och sojachorizo av samma tillverkare. Jag vet inte men när jag valt bort kött i min kost så känns det mest konstigt att äta köttliknande produkter. Jag menar, då kan jag ju lika gärna äta riktigt kött. Därför lagar jag till min allra yttersta förmåga mat som inte redan är en kötträtt.

Det var längesedan nu men jag har faktiskt bloggat om vegfärsen tidigare. Då i kombination med linser och morötter. Nu i helgen hackade jag ner champinjoner, zucchini,paprika och tomater och stekte ihop med fuskfärsen. Det går att laga många portioner samtidigt och blir perfekt matlådemat!
Och färsen på bilden nedan är ytterligare en variant på fuskfärs där jag bl.a stekte svamp, morötter och använde en burk krossade muttitomater.

Sojafärssås
5-6 port

300 g sojafärs (obs, den färdigstekta varianten)
1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
200 g champinjoner
250 g zucchini
1 gul paprika 
4 stora tomater
olivolja eller neutral rapsolja, KRAV
salt
svartpeppar, KRAV
torkad oregano, KRAV
1 kruka färsk koriander, KRAV
 
Tvätta paprikan, zucchinin och tomaterna. Putsa svampen. Strimla paprikan. Skiva zucchinin och svampen. Skär tomaterna i små bitar. Skala och hacka löken. Vitlöken kan med fördel rivas ner i den gula löken. Hetta upp stor stekpanna, alt. traktörpanna, och häll i oljan. Fräs löken mjuk och genomskinlig. Tillsätt svampen. Efter ett par minuter är det dags för zucchinin. Se till att vända på och röra om i innehållet i stekpannan. Blir det för torrt så tillsätt lite vatten och sänk värmen ett snäpp.

Sen är är det dags för tomaterna att göra resten i stekpannan sällskap. Använder du torra örtkryddor så tillsätt även dem nu. Låt puttra in ordentligt och tillsätt till slut den tinade sojafärsen. Smaka av med salt och peppar. Hacka den färska koriandern grovt och vänd i alldeles på slutet.
Använder du en tratörpanna så sätt på locket och låt puttra ett par minuter innan du stänger av plattan. Låt sedan traktörpannan/stekpannan stå kvar på eftervärmen - fortfarande med locket på.
Servera med fullkornspasta.



Smaklig spis!

***

* och nej, jag har inte fått några gratisprodukter från Hälsans kök. Har desutom skrivit om dem flera gånger tidigare genom mina hittills fem år som bloggare. Jo, för det är så jag gör. Gillar jag något skriver jag om det oavsett jag fått smakprov eller ej. Det samma om jag inte gillar något som jag till och med kanske vill varna andra från att lägga sina vanligtvis surt förvärvade pengar på. 

lördag 3 september 2011

Häxägg?


Igår skrev jag om att både Marvin och jag är förundrade över en konstig sak som växer i min odlingslott. Det är långt ifrån första gången jag sett saken där ute. Bilden ovan är nästan på dagen ett år gammal och jag har fler bilder från tidigare år som jag inte hittar just nu. Det är bilder på något som liknar att slembollen exploderat och det är som ett kritvitt skal som ligger kvar. De brukar vara stora som tennisbollar. Ett år fick jag för mig att ta tag i en ordentligt och den var fast förankrad i jorden så jag fick gräva lite. Nästan hälften av bollen var under jord med en lång och ganska grov vit rot. Den var tung och stabbig. Lite gummiliknande och bara så überläskig att jag slängde den i soporna. Fortfarande ovetande om vad i hela fridens namn det är. Men nu mina vänner, nu har jag gått botten med detta och äntligen funnit ett svar.

Morgonen efter "skörden" och slembollen har imploderat lite

Det här med svampar är inte min starka sida men jag har klurat ut att det är en stinksvamp! En Phallus impudicus. Ja nä, det är inte alla som har turen att det växer champinjoner i komposten som hos vissa andra, t ex som hos Fröken Dill.
Den grönbruna geleklumpen ligger som en boll på marken men har en torrare och kritvit undersida med ett mycel, eller nej, det är som en lång ganska kraftig "rot" som sträcker sig långt ner under jorden. Detta slembollstadium kallas tydligen för gleba. Hittar ingen annan svensk översättning än häxägg. Det är visst förstadiet till en stinksvamp. Själva svampen har jag aldrig sett där ute i min odlingslott. Som med allt annat som försvinner från odlingslotten är det säkert någon som varit sugen och inte kunnat hålla fingrarna borta.
Och med detta utrett har jag även fått svar på den vansinniga stanken jag sååå undrade över förra året. Det luktade ruttet och jag trodde alla plantor höll på att ruttna. Ja, inte helt otippat ändå med den ansenliga regnmängden som kom. Ja, för det är ju inte bara denna sommar det regnat mycket i Göteborg.

Ett häxägg i tvärsnitt

Stinksvampen är inte giftig och tydligen kan man äta det där vita i mitten. Men nä, den utmaningen lämnar jag till andra att erfara. Som ni ser på bilden med handsken är just denna slemboll inte särskilt stor för som sagt så brukar de vara minst dubbelt så stora när jag sett de tidigare. Jag såg t ex en boll för några veckor sedan men hade inte kameran med. Nästa gång jag gick ut och skulle fota så var den borta. Fråga mig inte hur men de verkar inte bara vara läskiga, slemmiga och stinker utan kan förflytta sig och har kanske t o m små ben och inte bara en lång rot. Stinksvampen växer i lövskogar och trädgårdar i främst södra och mellersta Sverige.



Önskar er alla den bästa svamplycka!



***

torsdag 25 augusti 2011

Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix


För en tid sedan tittade jag på Det goda livet med Huge Fearnely (River Cottage, från brittiska Channel 4) där de stekte stora portabellos, aka helt vanliga champinjoner modell större, och jag bestämde mig för att göra slag i saken och köpte mig för första gången ett par dito.

Med olja i botten av en ugnsfast form placerade jag två stycken portabello med ovansidan nedåt, hällde mer olja över de blottade svampskivorna och saltade ganska mycket, innan de åk
te in i ugnen. Där fick de stå ca 20 minuter i 180-200 grader. Under tiden gjorde jag en vad jag kallar "reströra" i stekpannan på schalottenlök, tomat, kronärtskockshjärtan och böngroddar. Så om du nu inte har just de ingredienserna så är det helt enkelt till att göra en engen "reströra".


Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix
2 port


4 portabello
2 schalottenlökar
2 tomater

3-4 kronärtskockshjärtan

en näve mungbönsgroddar

olivolja
flingsalt
svartpeppar
bockhornsklöver, malen
bbq/mesquite-krydda


Sätt ugnen på 180 grader. Putsa svampen och lägg med ovansidan vänd nedåt i en ugnsfast form. På med olja och salt och baka i ugnen i ca 15-20 minuter. Under tiden är det dags att laga tomatmixen. Ansa och hacka schalottenlöken fint. Bryn i olja. Hacka tomaterna grovt och skär kronärtskockhjärtanen i tre, fyra bitar. Fräs tillsammans med löken och krydda. Vändtill sist i groddarna.
Ta ut svampen ur ugnen och toppa den med tomatmixen. Sätt in i ugnen igen och grädda några minuter. Äter du ost föreslår jag att du river över lite på toppen innan allt åker in i ugnen för några sista minuter.


Smaklig spis!



***

tisdag 29 mars 2011

Blomkål- och rotsellerisoppa


Hur gick det till? Jag har missat att det inte längre är säsong för pumpor. Nyligen (vilket i er verklighet säkert är sådär för två månader sedan) lagade jag soppa av en butternut. Precis en sådan här soppa skulle jag bjuda på då men inte en pumpa så långt ögat nådde. Att jag "missat" det beror väl egentligen på att jag inte riktigt hänger med i tiden. Jag är inte i fas med världen som snurrar på utanför min bubbla. Jag är fortfarande mitt i vintern och tycker julen nyss är över. Gillar kylan, solen och den höga luften. Blir riktigt irriterad när det är + 1 grad, snöslask (som inom ca 24 timmar fryser till is) och grådis.
För en månad sedan skrev jag att jag förmodligen skulle komma att vara helt överrumplad och säkert lite nedstämd över ljuset som varje år kommer alldeles för fort. Sanna mina ord. Idag är snön så gott som borta, trots ett vansinnigt snöande under lördagen, och vi har till och med ändrat tiden. Trots att jag är en stor förespråkare om att välkomna "nyåret" och vårdagjämningen tycker jag ändå våren är en svår tid och delar inte de flesta andras entusiasm. Kanske skäms jag så över mig själv, mitt liv, min situation mm som liksom blir så mycket tydligare under våren då allt och alla ska ut och vädras. Nä, hösten och vintern är mer min grej.

Hur som helst. Jag besökte fem butiker av olika sort och storlek i jakten på en pumpa men utan resultat. Det fick helt enkelt bli soppa på blomkål och rotselleri. Fast det i mitt huvud blev fel fick soppan ändå väl godkänt med beröm. Det är väl förvisso inte så svårt att imponera på någon som själv inte gillar att laga mat och att få sätta sig till dukat bord gör ju vem som helst glad och tacksam.
Då jag inte vid tillfälle hade kamera har jag lagat samma soppa hemma igen men alltså, jag vet inte om det är livet självt, men jag får inte till annat än brun och beige mat nu för tiden. Garanterat mycket godare soppa än bilderna visar!


Blomkål- och rotsellerisoppa
3-4 port

200 g blomkål
200 g rotselleri
3 potatisar, Asterix
1 hel vitlök
timjan
olivolja
örtsalt
svartpeppar (ev svartpeppar/citron)

1 liter vatten
1-2 puckar grönsaksfond (alt grönsaksbuljong)
1/2 pressad citron
2 1/2 dl havregrädde

Tvätta och ansa blomkålen och potatisen. Skala rotsellerin och skär allt i bitar. Dela vitlöken på hälften och lägg alltsammans i ugnsfast form. Häll över olivolja och krydda innan du rostar det i ugnen på ca 200 grader i ca en timma.
Koka upp vatten och smält i fonden/buljongen.
Fram med stavmixern och mixa allt till en slät och krämig soppa. Glöm inte att klämma ur de mjuka vitlöksklyftorna och släng bort skalet innan du mixar ihop ingredienserna. Tillsätt havregrädden, vars mängd kan variera beroende på hur du gillar din soppa. Smaka av med pressad citron och ev mer salt och peppar. Servera soppan som den är eller alternativt med stekt skogssvamp i botten på sopptallriken.


Smaklig spis!


***

tisdag 1 mars 2011

Spagetti Carbonara - vegovarianten


Efter en härlig eftermiddag med besök på matmässan Passion för mat i Eriksbergshallen blev jag sugen på kött. Kan ibland sakna det rökta salta köttet eller en riktigt god och kryddad salami. Eller njae, inte riktigt men faktum är att det var mycket kött på mässan och jag har trots allt ätit kött under större delen av mitt liv. Nu är det förstås väldigt länge sedan och än är jag inte riktigt redo för kött. Tänker mig att jag vilken dag som helst kommer börja äta kött igen men lika fort som tanken kommer så försvinner den igen. Kanske kommer jag aldrig någonsin börja äta kött igen.

På väg hem från mässbesöket och turen med Älvsnabben gick jag in på ICA (ett vansinnespåhitt och inget att rekommendera att göra som vrålhungrig!) och då jag strök omkring vid frysdisken och försökte hålla fingrarna borta från glassen fick jag syn på de vegetariska fuskköttprodukterna. Tärningar á la Bacon. Måste bara testa.* Spagetti Carbonara blir ju sig inte riktigt lik utan de stekta baconbitarna till annars. Dessa fuskköttprodukter är inget jag är någon större förespråkare för men det händer att jag ibland handlar ett paket sojakorv eller sojaköttbullar att ha i frysen. Bacontärningarna innehåller, liksom de flesta av Hälsans Kök's sojaprodukter, äggvitepulver och är således inget för veganer (eller äggallergiker för den delen) att äta. Tyvärr.



Spagetti Carbonara - vegovarianten
1 port

40 g torr spagetti (fullkorn)
5-8 färska champinjoner
1/2 dl fuskbacon (Tärningar á la Bacon - Hälsans Kök)
olivolja
1 ägg
1/2 dl havregrädde
flingsalt
svartpeppar
2 skivor torkad tomat (i olja)
oregano


Koka spagettin enligt anvisningar på paketet. Putsa champinjonerna och stek i olivolja tills de börjar få färg. I med lite fuskbacon. Behöver inte tina för det är så små bitar ändå. Ägget kan såklart uteslutas, liksom jag gjorde med osten. Men annars så gick jag på en snabbis idag. Kläck alltså ägget och skakade ihop med lite havregrädde, salt och svartpeppar och rör sedan ner i den kokta och avrunna spagettin.

Lägg upp spagettin i botten på en stor tallrik och toppa med den stekta svampen och fuskbaconet. Avsluta med hackad torkad tomat och lite oregano (eller basilika vilket jag visst inte hade i kryddlådan). Klart!


Smaklig spis!


*Betyget på Tärningar á la Bacon - sådär. Överraskande gott men ändå ingen större hit.


***

torsdag 10 februari 2011

Svartrötter och knölplättar


Svartrot är en grönsak jag inte har särskilt stor erfarenhet av. Har smakat ett par gånger på restaurang, då som svartrotspuré och har själv tillagat svartrötter endast två gånger. Första gången kokade jag dom rakt upp och ned och serverade med smör, citron, svartpeppar och flingsalt. Andra gången kokade jag dom också, i ca 10 min, men gjorde istället en sås av något slag som jag åt till.
Svartrötter får en klibbig hinna efter man skalar dom som lätt kan fastna likt klister på fingrarna. Inför andra gången jag skulle tillaga dom hade jag fått tipset att skala rötterna i vatten. Vilken skillnad! Att använda handskar skulle väl vara ett gott alternativ också förstås. Men vem har sådana små tighta tunna handskar hemma, som man kan se kockar använda på till exempel större kocktävlingar?

Till mina svartrötter gjorde jag knölplättar. Lite som rårakor tänkte jag mig fast rev också ner ett par jordärtskockor och lite hackad schalottenlök. Det har nu gått snart två månader sedan jag lagade detta och döm om min förvåning när jag inte riktigt kommer ihåg hur jag gjorde såsen. Alltså, jag borde ha lärt mig vid det här laget att alltid skriva ned ingredienser, mått och hur jag tillagar saker. Det är bara det att när jag gör saker för första gången sitter jag med flera kokböcker, jämför, i det här fallet såsrecept, tar sen lite här och lite där och kokar ihop till något mittemellan. Jag är helt uppi kokandet och matlagningen. Sedan tar hungern tag i mig liksom nyfikenheten av att smaka och äntligen få äta upp alltihopa. Sen är jag bara mätt och glad och glömmer allt världsligt runtomkring. Således missar jag ofta att både skriva och fota maten.

Inser just vikten av att pensla mat med olja eller täcka med gelé eller vad tusan man nu gör för att den ska se glansig och "varm" ut. Maten på bilden är hur som helst varm! Precis upplagd på tallriken men ser ändå så gammal och fadd ut.


Knölplättar
2 port

2-3 potatisar
2-3 jordärtskockor (mindre än potatisarna)
1 bananschalottenlök
flingsalt
svartpeppar
ev 1 ägg
neutral olja att steka i

Tvätta knölarna och skala jordärtskockorna. Riv grovt. Finhacka löken. Blanda. Till vanliga rårakor använder man inget ägg men jag har svårt för att få plättarna att hålla ihop när jag steker dom så jag tror ett ägg hjälper till lite med det. Men det avgör du själv ifall du nu inte äter ägg. Samma sak när det kommer till stekning. Smör lär vara det bästa men jag använder helst bara olja. Brukar använda solrosolja eller rapsolja till detta snarare än olivolja som annars är ett måste i mitt kök.
Salta och peppra de rårivna knölarna och löken. Använder du ägg så vispa upp det lätt med en gaffel innan du blandar i det med resten. Klicka ut i upphettad stekpanna. Stek båda sidor ett par minuter.


Efter en del kontemplerande över matlagningstillfället samt letande i kokböckerna har såstillverkningen sakta kommit tillbaka till minnet. Det här med sås är inte riktigt min grej och jag har inte mycket erfarenhet av att koka såser. Kanske var det just därför jag tyckte det hela smakade så otroligt gott när det var klart.


Såsen

2 schalottenlökar
2 msk smör
1 msk maizena
5 dl grönsaksbuljong (eller en puck fond "du chef" upplöst i vattnet)
vitpeppar

Finhacka schalottenlöken. Smält en matsked smör i en kastrull och stek den hackade löken tills den är genomskinlig. Tillsätt ytterligare en matsked smör. Låt smälta och rör i maizena (upplöst i 1/2 dl vatten). Häll i buljong under omrörning. Låt koka upp och häll i mer buljong tills du får önskad tjocklek på såsen. Peppra. Smaka av och salta eventuellt. För den som gillar grädde skulle jag rekommendera att röra i en deciliter sådan på slutet.

Servera de kokta svartrötterna med sås, knölplättar och färska sugar peas.


Smaklig spis!



***

torsdag 20 januari 2011

Spenatsoppa med svamp

Soppa på en torsdag

Som liten hade jag en lite annorlunda smak än mina jämnåriga när det kom till mat. Älskade till exempel spenat vilket tydligen inte var särskilt vanlig. Åt ofta mer kryddstark mat och konstigast av allt - jag älskade mammas levergryta! Jag tycker synd om alla dem som har levergrytan som serverades i bamba som enda referens till lever. En grågrön torr, nästan lite grynig, allt för stor kubformad lever i grumlig sås som säkert förstört fler människors smak och lust att pröva nytt i köket.
Mamma skar levern i små små tärningar, stekte både lök och bacon som fick koka med i grytan. Kan inte receptet men minns att hela svartpepparkorn och lagerblad fick koka med. Levergrytan serverades med kokt ris och rårörda lingon. Det roligaste minnet kring just levergrytan var när vi en gång lurade en gammal pojkvän (jorå, tror det eller ej, men det fanns faktiskt en tid då även jag lyckades med det konststycket). Han sa vänligt men bestämt ifrån att han inte äter lever. Vi bjöd alltså då på "köttgryta". Han åt med god aptit. Tog till och med en till portion! Jag kan lova att han blev mäkta överraskad när vi avslöjade att det var lever han just håvat i sig.

Trots att jag idag aldrig skulle äta mammas levergryta, foie gras, vanlig leverpastej eller något annat gjort på lever, är det ändå lite så jag tänker kring mat. Sammansättningen av olika ingredienser, tillagningssättet och kryddningen spelar såklart en oerhört stor roll om man gillar maten eller ej. Det är något jag försöker ha med mig hela tiden i min matlagning och jag försöker hitta nya råvaror att testa. Det kan ta ett tag innan jag hittar en bra form och smak för vissa rotsaker men till slut hittar jag ett tillagningssätt eller en smakkombination som jag gillar. För saker jag vet att jag gillar är det bara att testa andra kryddningar och vips har jag således ett nytt tillskott i min matlagningsrepertoar.
Nedan följer recept på spenatsoppan jag åt efter min långa promenad ute i ett gnistrande vintervitt Göteborg i torsdags förra veckan.



Spenatsoppa med svamp
2 port

250 g hackad spenat (frusen)
2 schalottenlökar, finhackade
olivolja
5 dl vatten
1 puck grönsaksfond
1 tsk körvel
1 tsk oregano
1/2 tsk mejram
1-2 msk Maizena (utrört i lite vatten)
ev flingsalt
ev 1 dl grädde/havregrädde

en stor näve färska champinjoner eller skogssvamp

smör
salt
ev svartpeppar

Fräs den finhackade schalottenlöken i en kastrull med upphettad olivolja i botten. Tillsätt hackad spenat. Låt tina ordentligt och tillsätt vattnet och grönsaksfonden. Låt koka upp och puttra en stund. Krydda. Tillsätt redningen och låt soppan koka upp igen. Vill du, så häll i grädde i spenatsoppan också. Går såklart lika bra utan.
Stek den finhackade svampen i en klick smör. Salta och lägg upp i botten av sopptallriken. Häll i spenatsoppa och ät med detsamma!


Smaklig spis!


***

torsdag 6 januari 2011

Pumpasoppa med sauterad skogssvamp

Det händer inte ofta men ibland överträffar jag mig själv i köket. En kväll mellan jul och nyår gnuggade jag händerna och belägrade mig i köket under några timmar. Resultatet lät inte vänta på sig. Tänk, jag slutar aldrig förundras över hur fort det kan gå att äta något som tar så lång tid att tillreda.
Pumpan/squashen rostade jag faktiskt dagen innan och sparade som ett slags mos/puré i kylen till nästa dag då jag kokade upp buljong och gjorde klart resten av soppan. Jag har fortfarande ingen ny stavmixer efter den tragiska döden tidigare i år... eller nej, det var ju faktiskt förra året, men men, skam den som ger sig. Med gaffel och sil kommer man långt!



Pumpasoppa
2-4 port

1 butternut
1 vitlök
timjan
örtsalt
olivolja
3-5 dl grönsaksbuljong
ev 1/2-1 dl grädde
färsk koriander, finhackad

Dela pumpan på mitten och gröp ur kärnorna. Skär rutmönster i fruktköttet och lägg halvorna i en ugnsfast form. Dela vitlöken på tvären, med skal kvar, och lägg en halva i hålen på vardera halva av squashen. Lägg även i timjan. Använd gärna färska kryddor av timjan och rosmarin om du gillar det. Mitt i vintern kan det förstås vara svårt att få tag på bra färska kryddor så använd torkade istället. Salta och ringla över olivolja och rosta i ugnen, 220 grader, i ca 45 min. Eller med andra ord ända till pumpan är helt mjuk.


Skrapa sen ur köttet från skalet och kläm ut vitlöksklyftorna ur skalen. Om ni som jag saknar stavmixer, mixer eller annan brukbar elektrisk köksapparat så mosa allt ordentligt med en gaffel (ja, jag har ju inte ens en potatisstöt). Hit alltså, gjorde jag ena dagen och fortsatte med resten dagen efter.


Nästa moment för en manuell soppa blir att köra allt genom en sil. Jorå. Det går och det blir bra till slut. Tar bara lite extra tid och muskelkraft. Det blev bara en matsked kvar. Främst bestående av den torkade timjan. Så tillbaka med moset/purén i en kastrull. Koka under tiden upp buljongen till att späda moset/purén med. Jag är alltid rädd att göra för tunn soppa men å andra sidan riskerar jag att istället göra tunn puré/übertjock soppa. Häll alltså inte i all buljong på en gång, utan ta en dl i taget för på så sätt försöka hitta rätt tjocklek. Rör gärna i 1/2-1 dl grädde också och fortsätt tills du får en lagom krämig soppa.


Sauterad skogssvamp
2-4 port

10 skogssvampar
2 schalottenlökar
olivolja
smör
flingsalt
svartpeppar

Skala och finhacka schalottenlökarna. Stek i en en liten skvätt olivolja. Putsa och finhacka under tiden svampen. Låt en klick smör smälta med löken och sautera sedan svampen tillsammans med löken på hög värme. Salta och peppra.


SERVERING
Lägg en hög av svampen i botten av en djup tallrik. Hyvla några skivor svart Homage (lagrad hård getost) och garnera svampen. Häll den varma soppan runtom. Strö över med finhackad färsk koriander.
Den uppmärksamme läsaren har säkert redan noterat variationen på portionsstorleken. Beroende på tjockleken på soppan räcker den till olika många portioner men jag räknar med två rejäla portioner soppa som huvudrätt. Vill man istället äta soppa som förrätt räcker detta recept såklart till flera portioner och om du slår på stort och bjuder på en femrättersmeny eller fler så förmodar jag att denna soppa räcker i princip till hur många små snapsglas med soppa i som helst.



Smaklig spis!

***

söndag 29 augusti 2010

Världens kantarellställe


Inte behöver man ge sig ut i skogen för att hitta guld - det räcker att ta en tur på stan ;-) Njae, det har väl sin tjusning att dra på gummistövlarna och ge sig ut, långt bort till det där gömstället man aldrig någonsin ens yppar det minsta om. Jag är ju ingen större svampälskare (för gummig konsistens liksom räkor och kräftor mm) men jag har faktiskt plockat svamp - här. I år står jag över det äventyret och det blir nog inget gult guld i stekpannan alls för min del. Men för er som vill är mitt bästa kantarelltips i all enkelhet att smörsteka ett gäng färska svampar och servera på en skiva gott bröd. Sipmle as that! Eller så steker du dom med lite lök också.



God svamplycka önskar jag er!

tisdag 22 juni 2010

Tortellini med svamp och bladspenat

Med blixt o utan. Det gråa i bilden överst är bara ånga från den varma maten

Vem har inte stekt hel eller delad sparris i olja, vitlök och salt? Nä, jag tänkte väl det. Alla har säkert gjort det både en och flera gånger. Det är utmärkt snabbmat tycker jag. En bit stekt tofu till och middagen är klar. Lika enkelt är det att fräsa upp lite svamp i smör/olja och smaksätt med hackad vitlök och salt. Koka till det tortellini, t ex spenat- och ricottafylld, enligt förpackningen. Hacka alltså en klyfta vitlök och fräs tillsammans med en stor näve skivade champinjoner i olivolja och/eller smör. När allt är klart så är det bara att blanda i ett par nävar ordentligt sköljd babybladspenat. Smaka av med flingsalt, god olivolja och ev svartpeppar.


Smaklig spis!

måndag 3 maj 2010

Lime- och ingefärachampinjoner


För ett par veckor sedan fick jag hybris och lagade mat till höger och vänster. Det är väl egentligen inget ovanligt för mig men skillnaden nu är bara att jag inte är hemma lika mycket under dagarna som tidigare. Därför hinner maten bli dålig :( Jag lagar alltså inte alltid färdiga rätter utan det är snarare så att jag kokar bönor och ugnsbakar rotsaker, rostar paprikor osv. Ibland är det också så att jag har handlat mat med intentionen att jag ska göra mer av ett storkok som sen aldrig blir av. När grönsakerna legat i kylen ett tag börjar det snart krisa sig och jag blir mer eller mindre tvungen att laga något. För inte vill jag slänga mat heller!

Så blev det nästan med dessa champinjoner. Jag hade helt andra planer för dom. De blev ändå liggande ett par dagar i kylen och så plötsligt såg jag att den färska ingefäran också började tappa stinget. Det blev en för mig udda kombination med svamp lime och ingefära. Eller egentligen inte. Alla de ingredienser har jag använt många gånger tidigare men då också med morötter, stjälselleri osv i rätter med en asiatisk touch.


De här stekta champinjonerna åt jag till kvällsmat med en skiva rågsurdegsbröd, drisslad med olivolja och en skivad tomat. Kanske också passar till en lätt måndagslunch efter helgens firande i kvadrat. Ska villigt erkänna att mängden/vikten på svampen är lite svajig. Det räckte till två rikliga portioner. Jag är mest en sån som tar det jag har och slarvar en hel del med att kolla upp vikten innan jag sätter igång. Det blir liksom inte samma sak att väga och ange den redan tillagade svampen så håll till godo och lita på era egna omdömen och beräkningar. Svampen krymper hur som helst en hel del och det som till en början verkar vara hur mycket som helst ser inte mycket ut för världen när det hela är klart.



Lime- och ingefärachampinjoner

200-250 g färska champinjoner
en tjock tumstor bit färsk ingefära
1 lime
1 msk smör


Putsa och skiva champinjonerna. Smält smöret i stekpanna och lägg i svampen. Låt fräsa på medelvärme. Salta lite efter en stund så svampen inte blir för torr. Skala och riv rikligt med ingefära och rör ner i stekpannan tillsammans med champinjonerna. Tvätta limen ordentligt och riv lite skal av den på rivjärn innan du delar den och pressar ur saften över de fräsande champinjonerna. Låt svampen krympa ihop ordentligt utan att bli torr och servera omgående!




Smaklig spis!

lördag 8 december 2007

Potatisgratäng med purjolök och svamp

Ibland får jag ett ryck och blir sugen på potatis. Nä, jag äter inte potatis så mycket. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Så blir jag så himla mätt. Kanske är det på grund av att det är gott med potatis förstås, så det blir lite för mycket av den ;) Tycker inte potatis är vidare gott att frysa in heller. I alla fall inte kokt sådan eller mos. Men nu blev det i alla fall härom dagen till att laga potatisgratäng. Den fyller min största ugnsfasta form som är ungefär 30 x 23 och 5-6 cm hög. Jag undviker mjölkprodukter så långt det går och gör min potatisgratäng med kokosmjölk istället. Jag använder champinjoner och champinjoncreme men det går säkert lika bra att använda annan svamp av tycke och smak. Tror det finns liknande creme av annan svampsort än champinjoner också. Vad gäller just denna champinjoncreme vet jag att jag handlat mindre varianter tidigare som jag inte hittar längre. Denna burk som tror jag innehöll 180 g, blir lite för mycket. Hälften eller kanske 3/4 räcker. Och såklart om du gör en större gratäng så använd hela burken. Skulle tipsa om att även använda mer kokosmjölk i så fall.



Potatisgratäng med purjolök och svamp

ca 1 kg potatis
1 purjolök, medelstorlek (runt 400-500g)
4-5 hg champinjoner (eller annan svamp som du gillar)
ca 100 g champinjoncreme
1 burk kokosmjölk
olja
salt
svartpeppar
vitlöksklyftor (valfritt)
kokosflingor
riven ost (valfritt)
(ev vatten att späda ut med)


Sätt ugnen på ca 200-220 g. Tvätta potatisen och skala om det behövs. Skiva den tunt. Jag använder en mandolin till det. Tvätta och skär purjolöken. Det gör inget om den får både tunna och och lite tjockare strimlor. Putsa och ansa champinjonerna och skär i ganska tunna skivor. Rör ihop champinjoncremen och kokosmjölken i en bunke så länge. Är den för tjock så späd med lite vatten. Den ska inte bli för tunn utan se till att den behåller lite av krämigheten. Jag har även använt champinjonsoppa på burk , vilken är lite tunnare än cremen, till det här och även blandat med kokosmjölk. Det funkar nästan lika bra men jag gillar smaken cremen ger som är lite mer distinkt än soppan.


Häll lite olja i botten på formen och smeta ut den lite med hjälp av de första potatisskivorna. Täck botten helt. Salta och peppra. Lägg på de skivade champinjonerna och täck med ett lager potatisskivor. Salta, peppra och riv ev över ett par vitlöksklyftor. Täck med den strimlade purjolöken och avsluta med ett sista lager potatis. Häll över kokosmjölkblandningen. Är den lite trög och krämig kan du lägga ett par skedar redan över svampen och sedan göra samma sak över purjolöken. Annars se till att den rinner ner på sidorna och emellan och inte bara stannar på toppen. Om det funnits någon ost i kylen min skulle jag förmodligen rivit lite över toppen men så var inte fallet och istället strödde jag över lite kokosflingor. In i ugnen i 45-60 minuter. Känn med sticka när den är färdig. Jag har en lite galen ugn och har hellre lite lägre temperatur och låter maten stå inne lite längre då den annars lätt bränner vid utan att vara färdig. Om gratängen börjar bli mörk på toppen men inte färdig, lägg då en bit folie över och låt stå tiden ut i ugnen. Servera med lätt förvällda sockerärtor eller haricort verts.


Smaklig spis!


Related Posts with Thumbnails