Vegbolognese

Idag känns det som en hel evighet, men det är bara någon månad som gått, sedan jag låg på stranden. Och trots hettan och en diet som mestadels bestod av vattenmelon och färsk bladspenat fick jag en dag sådant sug efter en riktig god bolognese. Obs! Förväxla ej med denna lilla krabat.
Såklart handlar det om spagetti bolognese. Jag som inte äter kött gör min färssås på vegetariskt alternativ bestående främst av sojaprotein. Ibland köper jag, fast jag inte gillar det så mycket, den där quornfärsen. Men varje gång blir jag besviken och lovar mig själv att inte köpa den igen. Skulle aldrig sätta tänderna i en så kallad quornfilé. Quorn består av mykoprotein från mögelsvampen Fusarium venenatum. Kanske finns det trots allt en god anledning till att quorn inte ligger bra till på min inköpslista. Lätt gummivarning. Behöver jag säga att jag inte är överförtjust i svamp heller. Men det har absolut inget med smaken att göra utan endast konsistensen. Då jag även åt kött kan jag säga att det endast kom ett par, tre stycken räkor genom mina läppar också. Konstigt nog älskar jag tuggummi!

Så, fram med stora traktörpannan och förbered dig på en stund framför spisen. Tina vegefärsen ordentligt innan du börjar. Den tar lite tid att steka då den är lite smetigare än köttfärs eller t ex quornfärsen. Själv har jag inte prövat men det går säkert också lika bra att använda den torra varianten av sojaprotein. Den där speciella smaken rökt kött har och hur det många gånger kan piffa till en sallad, pastasåsen eller vad det nu kan vara måste jag erkänna att jag ibland kan sakna. Troligtvis är det därför jag på senare år hittat kryddor jag inte ens visst fanns tidigare.
En favorit är den svarta kardemumman. Den smakar inte alls "bulle" utan har en mustigare och rökigare ton. Jag som inte har varken förståelse eller ordförråd för att beskriva den kan varmt rekommendera er att läsa Margit Richerts artikel (ägare till Gittos mat) på Taffel.se och låta er förföras!
Fotona är tyvärr inte till matens fördel. Men jag lovar att den är väl värt den extra ansträngningen och tillagningstiden när du lite senare snurrar spagettin i denna goda vegbolognese.


Vegbolognese
6-8 port

400 g vegefärs
1 stor gul lök, finhackad
2-4 vitlöksklyftor, rivna/pressade
2 selleristjälkar, finhackade
1 stor morot, grovt riven
1 burk (400g) tomatkross, Mutti
1/2-1 dl rödvin
vatten
grönsaksbuljong
rapsolja KRAV
1-2 tsk spiskumminfrön
1/2 tsk anisfrö
1 kapsel svart kardemumma
paprikapulver
svartpeppar

Öppna kardemummakapseln och ta ur de svarta, runda kornen. Rosta de i torr stekpanna tillsammans med spiskummin- och anisfröna. När de svalnat lite så lägg i morteln och mal till pulver. Hetta upp olja och börja sedan fräsa den hackade löken. Riv eller pressa ner vitlöksklyftorna. När den börjar bli genomskinlig tillsätter du hackad selleri och riven morot. Tillsätt de övriga kryddorna.
Nu gäller det att inte låta det bli för torrt i grytan. Tillsätt därför vatten efter behov. Sammanlagt blev det denna gång ca 1-1 1/2 dl. Jag tillsatte dessutom en tesked färsk grönsaksbuljon som fick smälta ner i grytan. Den är ganska salt så var observant på sältan om du använder buljong eller ej. Pudrade över paprikapulver och svartpeppar men behövde aldrig mer salt. Det är en smaksak.
Dags för vegefärsen att vändas ner i pannan. Den är lite smetig till sin karaktär och kräver lite mer jobb än vanlig köttfärs för att bli så smågrynig som möjligt. Inte gott med stora klumpar. Jobba på en stund och se till att all färs är separerad. Tillsätt därefter tomatkrosset och rödvin. Låt allt puttra en bra stund på låg- till medelvärme. Och igen, se till att det inte blir för torrt.
Nu är det dags att sätta på pastan och fixa sallad. När allt är klart har vegbolognesen kokat ihop ordentligt.
Visuellt är det ingen höjdare men oj vad god den blev! Jag överraskar mig själv varje gång jag lägger ner lite mer möda och låter maten få ta sin tid i grytorna och pannorna. Och du som äter parmesan river naturligtvis över några flagor vid servering. Jag avstod helt från osten denna gången. Annars finns en god lagrad getost - Hommage (den svarta) - som är kanon att hyvla eller riva grovt över maten.


Smaklig spis!