Som så många andra försummar jag bloggen på grund av en massa andra havanden och göranden. Både huvud och kropp har varit upptagna på annat håll den mesta av min vakna tid. Nu kan jag i alla fall bocka av en sak på livets långa "att-göra-listan".
Vid den här tiden på året för två år sedan var jag i riktigt bra form och hade precis lagt in en högre växel inför en alldeles speciell dag som skulle äga rum i mars 2009. Men så dök ett jobb upp och jag tog klivet över Atlanten och landade i Santa Barbara ett halvår. Väl hemma igen har det sedan dess varit en minst sagt bumpy road. Både fysiskt och psykiskt. Det har tagit på tok för många år att komma fram men igår kväll var det till slut dags för den där speciella dagen, något jag inte ens kunde föreställa mig för snart 8 år sedan då jag med hårt lindade händer, ömmande fötter och leder i kroppen tog steget in i Do Jang och började lära mig Taekwon-Do.
Såklart hör väl inte detta till de allra vanligaste lördagskvällsbestyr. Roligare saker kan man definitivt pyssla med. Men vad gör man inte för en titel? ;-) Dagen började tidigt, i röd outfit liksom mitt bälte (fast med ett svart litet streck också), och tvätt stod överst på listan. En inte allt för pigg och utvilad jag blev mer och mer nervös och okoncentrerad för varje timma som gick.
Tolv timmar senare blev jag godkänd för Black Belt 1st degree ITF Taekwon-Do!
Boosabum Åsa
Ett obetydligt steg för mänskligheten men stort steg för mig. Jag och klubbkompisen H (15 år yngre som redan kan flyga!) fick efter 2 nervösa timmar fyllda med tul, sparkar, snurr, hopp och krossande plankor höra orden från våran examinatör att vi vart godkända och har nu, efter 10 Kup-grader, uppnått graden Svart bälte - 1a Dan.
Så, dagen efter den speciella dagen är det väl bäst att klä sig i svart då ;-) Nu är det bara att börja träna på allvar. Kanske kanske kommer någon gång i framtiden drömmen bli sann. Drömmen om att kunna flyga för egen maskin ;-)
