Granatäpplets tid är nu

Jag kan inte minnas tiden före jag först smakade granatäpple. Eller jo, såklart kommer jag ihåg större delen av mitt liv eftersom det egentligen bara gått några år sedan jag egentligen gjorde slag i saken och angrep ett granatäpple och kan liksom inte förstå att granatäpple, vilket är något av den godaste frukt jag ätit, inte funnits särskilt länge i mitt liv. Så himla retfullt bara att det inte är helt enkelt att få ur de små godingarna. Det skvätter och stänker nästan hur man än väljer att få ur kärnorna. Kladdet i sig gör mig inget, om bara inte fläckarna var i princip omöjliga att få bort! De biter sig fast som de värsta parasiter så det är bäst att ha det svarta förklädet på när det är dags att brottas med granatäpplet.*


En enkel efterrätt som jag snott från Anna Bergenströms Under valnötsträdet är apelsin, granatäpple och halva. Bilden är från 2008 och det var väl förmodligen senast jag åt halva. Det är så galet gott att jag helt enkelt måste låta bli. Ja, jag har ett ohälsosamt förhållande till sötsaker och svårt för att äta i måttliga mängder. För att inte trycka i mig allt på en och samma gång är den enkla lösningen helt enkelt sådan att jag i längsta möjliga mån avstår från att handla sådant jag vet jag har svårt att hantera. Nu sitter jag här med en apelsin och ett granatäpple framför mig vilket inte heller är fy skam. Lite rostade hasselnötter på det och några stänk hallonvinäger så är kvällsmaten gjord :)

Andra sallader där granatäpplet spelar stor roll är t ex på skivad apelsin med getost, röd mangold, pink grape och kapris eller varför inte på rödbetschips med pepparrot och getost, på en äppel- och päronsallad med riven pepparrot eller i en snabb mix av sallat, tomat, paprika och nötter. Ja, det finns helt enkelt inte mycket som inte kan toppas med granatäppelkärnor. Gott också på frukostyoghurten och till och med på gröten.


Smaklig spis!


* Att få ur kärnorna med minsta möjliga skvätt lär vara en svår konst men jag tycker faktisk detta fungerar bäst för mig: Först rullar jag granatäpplet lite mot diskbänken och delar det sedan på mitten. Ställer en bakbunke i vasken och slår hårt med en träslev på en halva i taget. Det följer med en och annan vit "vägg" som är lätt att plocka bort från kärnsamlingen. De kärnor som eventuellt sitter kvar inuti är lätta att peta ur på slutet. Att inte peta ur kärnorna i en skål med vatten gör att saften går att ta vara på. Mängden varierar från äpple till äpple och kan ibland bli ett helt halvt dricksglas.

***