En grön jul på alla sätt och vis

Ni som hängt med Miss Meisters mat under de snart åtta åren bloggen mer eller mindre varit vid liv vet att julen inte är min favorittid på året. Den är starkt förknippad med osämja och så många måsten som suddat bort det roliga, trevliga och mysiga.
Förväntningarna på julhelgen, framförallt föreställningarna om den perfekta familjen, i det perfekta hemmet (med den perfekta granen!) och det perfekta julbordet, är nog den allra mest missvisande övertygelse vi lever med. Tvånget att umgås med människor en inte har något som helst gemensamt med (förutom att en råkar vara släkt) kväver oss och är sannolikt en bidragande orsak till så mycket fylla och elände under julhelgen.

Med det inte sagt att det förekommer lyckliga familjer och många trevliga släktträffar i december månad. Grattis till er! Trots att jag nu över halva mitt liv bott så att säga hemifrån är det inte helt enkelt att få andrum att skapa egna fridfulla jultraditioner utan att trampa andra på tårna.

Hur som helst är jag oerhört glad att slippa se de köttdignande julborden och jag njuter i all enkelhet av kål i all dess färg och form. Särskilt rödkål, grönkål och brysselkål. Rå, stekt, förvälld, kokt, ugnsrostad, oljemasserad med mera.
Ett måste på julbordet är den färska grönkålssalladen med apelsin och granatäppelkärnor. Kryddingen kan variera lite efter humör och vad andan faller på.

Senast blev den smaksatt med mortlade rosépepparkorn, grönpepparkorn, rostade fänkålsfrön och svartpepparkorn plus salt, pressad citron, apelsinzest och saften som blev över då jag fileeade apelsinen. Grönkålen masserade jag i ett par matskedar olivolja med apelsinsmak.

Önskar er alla en god jul,
oavsett var ni är!

* * *

Vilken tur vi har!

Vilken är vilken?

Tur för oss att det nu är högsäsong för citrusfrukter. Precis när det är som mörkast. Vem blir inte på gott humör av en söt och saftig apelsin, en riktigt sötsyrlig blodapelsin ock visst höjer en kärnfri söt klementin lyckotillståndet för en stund. Ögat får också sitt av de solgula öarna apelsinbitarna bildar i maten.
Jag hade för längesen en vän som inte skrädde orden när frukt i mat kom på tal. Ve och fasa för äppelbitarna i fiskgrytan. Läste för ett par år sedan en artikel om hur frukt i maten tydligen är en "tvättäkta vattendelare - att älska eller hata" i matvärlden. Fokus var att frukt anses sött och mat salt. Alltså, ingen god kombination.
Eh? Begriper inte det resonemanget. Vad har jag missat. Knappast är väl i alla fall pizza Hawaii och Flygande Jacob längre representativa för vad frukt i maten innebär.

Med tanke på smakbalansen går ju sött och salt hand i hand, tillsammans med surt. Citron är (förhoppningsvis) numera lika vanlig ingrediens och smaksättare som salt (+ svartpeppar) och socker. Steget till apelsinen bör ha minskat avsevärt. Ju mer vi vänder blickarna ut i världen desto mer förändras våra rätter. Vi vågar pröva nya råvaror, kryddor och tidigare otänkbara smakkombinationer. Aprikoser, russin, äpple, päron, dadlar, nektariner och så vidare är snarare regel än undantag.

Jo, det var ju citrusfrukterna ja. Fick en kommentar förra året vid den här tiden (då jag skrivit om blodapelsiner och hur kassören i butiken trodde alla var blonda apelsiner). Enligt kommentaren är blodapelsiner tydligen mindre och ska ha tunnare skal än blonda apelsiner.
Tja, tycker de är skrämmande lika varandra på bilderna i alla fall. Inte helt uppenbart vilken som är vilken. Knappast var blodapelsinen heller röd inuti och skalen skiljer sig inte nämnvärt åt.
Hur som helst, nu är tiden inne att njuta av apelsiner och andra citrusfrukter. Även om det svider till i miljöhjärtat. Annat var det på den gamla goda tiden då jag bodde i Florida.

* * *

Nyårets färgglada kålsallad

Kanske inte 50 nyanser men närapå i alla fall. Av grått. Inte undra på att krukväxterna kroknar och tynar bort i detta dunkel. Nästan att ej själv håller på att göra detsamma. Tur det finns färgglad mat att muntra upp sig med då. Grönkål, rödkål och apelsin i en salig blandning.

Tror jag var närapå den enda vakna i hela stan i onsdags morse, förutom djurskötaren och en husse med lunkande hund. Med tanke på det annars så blöta och gråa väder vi förärats med är jag glad jag var ute så tidig trots allt. Skulle naturligtvis joggat om det inte vore för det att ett par glas bubbel runnit ner genom strupen, dessutom ganska sent kvällen innan, och med bara några få timmars sömn i kroppen så fick en rask promenad duga. Väl hemma blev det till att förbereda och fixa årets första kålmiddag.

Färgglad kålsallad
2 port

200-300 g rödkål
100 g grönkål
1 apelsin
1 blodapelsin
2 msk god olivolja
flingsalt (ev med citronsmak)
svartpeppar
Lime & Mint från Santa Marias more.
   (eller kryddpeppar och oregano)

Skölj och riv grönkålen grovt.
Strimla rödkålen ganska tunnt. Enklast är att hyvla med hjälp av en mandolin.
Krama och massera in olivojan i kålen med händerna. Salta och peppra.
Fortsätt krama och massera kålen lite till och smaksätt med lime & mint, vilken inte längre verkar finnas kvar i sortimentet så det blir gott med t ex kryddpeppar (bör rostas mortla först) och lite oregano.
Skär skalet av apelsinerna och skär/riv dem i bitar.
Häll över apelsinsaften från skärbrädan och vänd i apelsinbitarna i kålblandningen.
Låt stå framme en stund och dra.

Smaklig spis!

Morgonstund har sannerligen guld i mund.

* * *

Grönkålssallad à la julsmaker

Foto: Matrepubliken, lystrar även till Charlotta

Alltså tänk om min blogg skulle ha så här flotta bilder. Vilken succé den skulle gjort. Well, så är det här i livet. Olika falla vår lott. Har en varken mobilkamera eller ens en duglig liten digitalkamera i höstmörkret, så får en stå sitt kast och låta andra föreviga sina matkreationer. Idag tackar jag särskilt Charlotta för den urtjusiga bilden.

För några veckor sedan gjorde jag en liknande sallad som denna. Då med ugnsrostad pumpa till och annan kryddning. Idén kom från en blandning av 2-3 recept bland amerikanska matbloggare jag stött på, inför den stora amerikanska matfrossahelgen Thanksgiving. Så, vad annat att göra, när det vankades matbloggsträff med tema jul, än improvisera och skjuta lite från höften.
Beroende på hur många rätter som finns och hur många som ska äta räcker salladen mellan ett par stycken till ganska många. Som vegetarian kan jag lätt sätta i mig 200-300 g grönkål under en måltid men är det ingen huvudrätt så räcker det naturligtvis till många fler.

Grönkålssallad à la julsmaker
många port

1 packe färsk grönkål (400g)
1 1/2-2 dl quinoa
2 msk olivolja
2 apelsiner
1 bit färsk ingefära
1/2 citron
7-8 kryddpepparkorn
4-5 svartpepparkorn
1/2 tsk gula och svarta senapsfrön
knappt 1/2 tsk fänkålsfrön
örtsalt
(ev chili/cyenne)
granatäppelkärnor (till garnering)

~ Koka quinoan enligt förpackningen. När den är färdig, ställ åt sidan och låt svalna lite.
~ Skölj grönkålen och repa av stammarna. Torka av överflödigt vatten och riv grönkålen i grova bitar. Massera in 2 matskedar olivolja i några minuter. Ställ åt sidan.

~ Rosta kryddpepparkorn, svartpepparkorn, senapsfrön och fänkålsfrön i torr stekpanna och mortla sedan alltsammans.
~ Skala en nästan tumstor bit färsk ingefära. Riv (eller finhacka) den fint och blanda i quinoan. Tillsätt även de mortlade kryddorna.
~ Tvätta en av apelsinerna ordentligt och riv zesten av den över quinoan och pressa även i apelsinsaften från halva apelsinen och den andra halvan i grönkålen.
~ Skär skalet av den andra apelsinen och skär fruktköttet i tunna skivor (till garnering). Dela granatäpplet mitt itu och slå ur kärnorna. Enklast (eller i alla fall det sätt som skvätter ner minst på väggar och inredning) är att ställa en vid bunke i vasken och hålla ena halvan (med skärsidan nedåt) i handen och slå, ganska hårt och bestämt, på den runda ovansidan med en träslev. Slå tills kärnorna lossnat. De sista kan dock petas ut med fingrarna. Glöm inte att ta på förkläde!
~ Smaka av quinoan med örtsalt och en halv pressad citron. Pudra eventuellt över lite het chilikrydda om du önskar. Vänd ner quinoan i grönkålen.

Till servering; lägg ut grönkålsblandningen på ett stort fat och garnera med apelsinskivor och granatäppelkärnor.
Smaklig spis!

Trevlig helg!
 

***

Grönkål och grekisk olivolja med apelsinsmak

För ett par veckor sedan fick jag en långväga present. Ända från Kreta. Min bloggväninna Kristiina hade varit där på semester och med sig hem till mig hade hon en ljuvligt god olivolja med apelsinsmak. Scrolla ner en bit bland hennes bilder vetja, så ser ni bildbevis från besöket hon gjorde i självaste olivoljefabriken.
Först smakade jag olivoljan på med en bit rågsurdegsbröd från Boulangerie Ducoin (bageriet på Koopmansgatan) och hjärnan började genast jobba; vad göra med denna goda och starkt apelsinsmakande olivolja.
Så fick jag förra veckan tag på, tro det eller ej, färsk grönkål (Tack, Ann-Louise!)! Och vad passar väl bättre ihop är grönkål och apelsin.

Enkel potatissallad och grönkål

små färskpotatisar 

blandade bönor 

kapris 

olivolja

flingsalt (med dill)
ngr droppar citronjuice

 samt 

stekt grönkål (förväll stammen först)

schalottenlök

vitlök

olivolja med apelsinsmak*

Nedan kan ni se en kort film från BIOLEA om hur de tillverkar sina olivoljor

 Smaklig spis!

***

* Har du ingen olja med apelsinsmak så går det lita bra att riva i lite apelsinzest och pressa apelsinjuice över också.

Rädisor och apelsin - en smakfull mix

Trots att vi haft det soligt och vad som till synes verkar vara riktigt vårväder har tjälen fortfarande ett stenhårt bett i marken. Det går trögt med både snödroppar och krokusarna där ute i odlingslotten. En kan bara hoppas kylan biter på sniglarna.
Så. Vad bättre än att pigga upp sig med lite pigg och stingig sallad till mellanmålet. Snubblade över denna oerhört snabba och enkla grej hos Ilva häromdan. Jag hoppade över citronen då den redan var väldigt blöt och saftig av både rädisorna och apelsinerna. Borde kanske låtit den rinna av lite och sparat juicen separat men det är lätt att vara efterklok.
Efter ett par snabba klick ska jag erkänna att jag blev överraskad av hur många Moroccan orange and radish salad det finns där ute.

Rädisor och apelsin i en smakfull mix
1 port

1 knippe rädisor
1-2 apelsiner
kokossocker
flingsalt

Skölj och riv rädisorna grovt. Skär av skalet från apelsinerna och skär i bitar. Blanda. Tillsätt ett par nypor kokossocker och en nypa flingsalt.
Klart.

Smaklig spis!

Där uppe vid den gula påsen ligger mitt eget påskris. Synd att vi inte kan elda på gården utan måste slänga allt rens bland grovsoporna. Pinnen på etaget nedanför påsen och riset går inte att rubba då den är fastfrusen i jorden. Svårt att tro det kommer bli liv här och vara helgrönt om ett par månader.

***

Rostad brysselkål i apelsinsås

Än så länge råder vintern över oss. Svårt att tro det är vårdagjämning imorgon. Ljuset och den blå himmel vi sett ett tag verkar ha ångrat sig och det är nu grått och iskalla vindar viner runt husknutarna. Det är inte utan att en vill stanna inne och kura i soffan. Maten går helt i säsong består fortfarande främst av diverse kål- och rotsaksanrättningar. Det var egentligen inte alls många år sedan jag överhuvudtaget inte åt brysselkål men nu händer det titt som tätt. Särskilt efter det jag fick tips från em att rosta i ugnen istället för att koka. Brysselkålen blir mycket mindre besk då.
För en del år sedan gjorde jag en helt vegansk apelsinsås till kokt brysselkål. Nu blev det istället en apelsinsås av en helt vanlig bottenredning på mjölk som jag sedan smaksatte med rivet apelsinskal, salt och vitpeppar.

Rostad brysselkål i apelsinsås
2 port

1 påse brysselkål (200g)
olivolja
1 vitlöksklyfta
flingsalt
1 msk smör
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk (eller mer)
1 apelsin
flingsalt
vitpeppar

Skölj och ansa brysselkålen. Halvera dem och lägg i ugnsfast form. Riv en vitlöksklyfta, ringla över olivolja, salta och rosta i ugnen på 180-200 grader i ca 40 minuter. Det gör inget om brysselkålen blir rätt så mörk. Bara inte helt bränd.
Tvätta apelsinen. Gör en bottenredning (smält smör, rör i vetemjöl och tillsätt mjölk under ständigt vispande. Låt koka upp och tillsätt mjölk till lagom lös konsistens) och smaksätt med rivet apelsinzest, salt och vitpeppar. Skär sedan bort skalet av apelsinen och skär i bitar.
Häll över brysselkålen i såsen och vänd i apelsinbitarna.
Servera med kokt fullkornspasta.

Smaklig spis!

***

Apelsin som apelsin, eller?

Underbart är kort!

Jag blev nästan så orolig att jag sprang hem från affären, bara för att få sätta kniven i apelsinen så fort som möjligt. På skylten hade de stått Blodapelsiner, och ja, jag tar dem på blodigt allvar. Då jag även köpte blonda apelsiner gjorde jag visst damen i kassan osäker och hon undrade om de inte i båda påsarna var apelsiner. Ja, jo såklart det är apelsiner, svarade jag, fast jag hoppas verkligen de där är blodapelsiner! Hon såg fortfarande väldigt skeptisk ut och tittade på de båda påsarna varpå jag förklarade vilka olika lådor jag plockat dem från.

De andra, större och lite mörkare i skalet, var skyltade med "Navelina" vilket är en apelsin med en "navel". Som liten sa vi alltid att den typ av apelsin hade en bäbisapelsin i sig. Skyltningen till blodapelsinerna avslöjade inget annat än att det just var blodapelsiner. Fast de inte låg i nät som de andra mindre apelsinerna i lådan ovanför.
Väl hemma kunde jag pusta ut. Åt den till och med på stående fot. Så vansinnigt god. Den lilla etiketten avslöjar de är från Sicilien och av märket Gyllene korset. Det framgår, vid en snabb googling, att sorten är moro. En fyra år gammal artikel i Svd har upplyst många nyfikna bloggare före mig om det.

Inte så lätt att veta vad som är vad.

Det går inte att komma ifrån att apelsiner inte är den mest klimatvänliga frukt man kan äta här i Sverige. De går liksom inte att köpa närodlade och knappast heller kravmärkta. Men jag kan bara inte låta blir. Ursäktar mig med att jag aldrig eller oerhört sällan flyger (snart 4 år sedan sist), inte har någon bil och  Livet skulle bara bli allt för tråkigt utan dessa solgula saftiga humörupphöjare. Apelsinjuice däremot håller jag mig ifrån.

Nu när jag tittar på kvittot ser jag att hon, till min fördel, slagit in alla fem apelsiner som navels och jag fick således tre blodapelsiner för priset av de nära sju kronor billigare blonda apelsinerna. Det tackar jag för.

***

Grönkål i apelsinsås

Tanken i helgen var att göra stuvad grönkål. Med apelsin. Så insåg jag lite försent att jag inte hade något smör hemma. Tog visst resten då jag nyligen bakade. Fettisdagen närmar ju sig med stormsteg så jag slog till och gjorde släta bullar. De ligger i (tryggt?) förvar i frysen. Så bra gick det med den regimen.
Som tur var hade jag sojagrädde hemma vilket funkade bra det med. Lite vattnigare än en stuvning och liksom kokosmjölken har sojagrädde en tendens att koka torrt om man inte är uppmärksam.

Grönkål i apelsinsås
1-2 port

150-200 g färsk grönkål
1 stor schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 apelsin
olivolja
flingsalt (ev m chipotle)
svartpeppar
2 dl sojagrädde

Skölj och riv grönkålen grovt. Koka i ca 3 minuter. Häll över i durkslag och låt rinna av ordentligt. Hjälp gärna till att pressa ur en del vatten. Häll olivolja i en traktörpanna och lägg i strimlad schalottenlök och riven/finhackad vitlök och låt fräsa en stund. Tvätta apelsinen ordentligt. Riv först av zesten och spar. Skär sedan av skalet och krama ut eventuell apelsinsaft från bitarna över lökfräset. Skär apelsinköttet i tunna skivor eller mindre bitar och lägg åt sidan en stund.
Lägg i grönkålen med lökfräset och stek ett par minuter. Tillsätt apelsinzesten och apelsinbitarna. Rör om. Häll över sojagrädden och rör om. Låt puttra en stund och rör om under tiden. Se till att inte ha för hög värmede. Har du tid så sätt på locket och låt grönkålen gotta till sig en stund på eftervärmen.
Servera med råris/fullkornsris. Räcker till en stor portion eller två små. För två portioner så tillsätt gärna lite kikärter med grönkålen.

Smaklig spis!

*** 

Stekt grönkål och blodapelsin

Grönkålen sjunger på sista versen och har vi tur finns den förhoppningsvis kvar i någon butik i närheten under februari också. Sen får vi väntat till sensommaren och hösten. Alltså gäller det att utnyttja den till max. Jag mixar exempelvis rå grönkål i smoothies, steker den med rödbetor och vita bönor, lagar grönkålsmos av stammarna, gör grönkålspudding eller som idag då jag stekte färsk grönkål tillsammans med lök, vitlök, blodapelsin och matvete.
Om jag inte använder all grönkål färsk/rå så tvättar och river jag den i bitar och förväller snabbt för att sedan stoppa i frysen. Det går alltid att använda den frusna grönkålen till smoothies, soppa liksom puddingar och lådor i ugnen.


Stekt grönkål och blodapelsin
1 port

50-75 g grönkål
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 blodapelsin
1-1 1/2 dl kokt matvete
2 msk olivolja
1 - 2 tsk granatäppelvinäger
flingsalt

Häll olivolja i stekpannan och ställ på plattan. Lägg i grönkålen och med hjälp av händerna vänder och masserar du grönkålen så att oljan tränger in i grönkålens alla skrymslen. Finhacka löken och vitlöken. Fräs med grönkålen. Tillsätt vinägern. Vänd om allting i stekpannan och se upp så inget bränner vid.


Smaklig spis!

***

Varm rödkålssallad

Då är 2013 års sju första dagar snart till ända. Det är ingen idé att tugga på som en rosa batteristinn kanin om hur jag ogillar denna tiden på året. Av tusen och en anledningar. Vissa år värre, andra bättre. I slutet av 1990-talet då jag pluggade på Pedagogen var det något som hände med mig som jag inte riktigt varit med om tidigare. Jag började gråta i tid och otid. En dag då jag fick en panikattack var jag tacksam en vän var med och kunde hjälpa mig. Jag tappade liksom andan och kunde inte fortstätta nerför stigen från utkikstornet som vi nyss lämnat. Sakta och (o)säkert satte jag ena foten framför den andra, med vännens stöd under armen, och tillsammans tog vi oss ner. Och så smått fick jag tillbaka normal andning igen. Sedan dess har livet inte varit sig likt.

Att livet går upp och ner är självklart. Att en i livet möter både med- och motgångar är kanske inte helt oväntat. När motgångarna bara staplar sig och medgången lyser med sin frånvaro händer det titt som tätt att jag får svårt att andas. Tårarna går inte längre att hålla tillbaka och dämningarna brister. Jag har lärt mig mycket under året men jag lär mig aldrig hur grym, förnedrande och omyndigförklarade arbetslösheten i dagens iskalla Sverige är. Aldrig.

Så med 751 kronor och 84 öre på kontot ska jag nu ta mig igenom januari. En vecka har gått och hittills har jag köpt en mjölk. Det kommer med andra ord bli "gammal skåpmat" en tid framöver. Tur för er att jag har ca 100 inlägg i draft här i bloggen. Klassisk rödkål i all ära men den är god rå i sallader, som coleslaw, som stekt till lunch eller i varm rödkålssallad som idag.

Varm rödkålssallad
1-2 port

250 g rödkål
en näve (10-15 st) brytärtor/sockerärtor
olivolja
2 msk granatäppelsirap
1 msk soja
ev lite salt (smaka av först då sojan är salt)
Chili Explosion (eller annan chilikrydda av eget val) efter smak
1 apelsin
1 blodapelsin

Strimla rödkålen och stek långsamt på medelvärme. Se till att inte bränna. Slå ev på lite vatten. När kålen börjar bli lite mjuk så häll över granatäppelsirap och soja. Fortsätt stek på låg/medelvärme. Skölj och skär ärtskidorna på mitten. Blanda i rödkålen. Krydda efter smak. Skär skalet av apelsinerna och skär dem i skivor/bitar och blanda i den varma rödkålssalladen alldeles på slutet. Stäng av plattan men låt stekpannan stå kvar en stund på eftervärmen innan den serveras.


Smaklig spis!

***

Chokladkaka med kikärtsmjöl

Jag brukar få inspiration av Ilva till udda mjölsorter, gryn och frön jag inte visste fanns. Dessvärre är det inte sällan udda mjölsorter är svåra att få tag på här hemma. Och som om inte det var nog är de ofta ohyggligt dyra. Kastanjemjölet är t ex ett mjöl jag inte hade den blekaste aning om att det fanns. Det enda i kastanjeväg jag ätit är helt enklet rostade kastanjer. Rätt och slätt. Med det blev bland annat dinkelkakor och zucchinimuffins med kastanjemjölet.
Polenta är förvisso något jag kännt till men alltid haft svårt för att riktigt veta vad göra med. Blir liksom aldrig riktigt bra. Nu har jag dock gjort en del olika saker med polenta och tror snarare det är så att jag inte riktigt är förtjust i det än att jag misslyckas. Senast i raden är kikärtsmjölet. Jag minns inte på rak arm vad det var jag fick för mig att baka/laga när jag först köpte en påse kikärtsmjöl. Kanske var det helt enkelt så att det stod på hyllan bredvid de andra artiklarna jag handlade den dagen.

För några år sedan gav jag mig i alla fall i kast med en tomatfylld farinata på kikärtsmöjl och för inte så längesedan bakade jag även frallor med kikärtsmjöl i. Nyligen såg jag denna chilikryddade farinata hos Ilva som också tipsade om att man kunde använda kikärtsmjöl i chokladkakor. Så fick det bli. Till min hjälp tog jag Anna och Fanny Bergenströms bok Under valnötsträdet där det finns ett recept på chokladkaka som jag har modifierat en del. Hade t ex bara 3 ägg (ska vara 4) och ingen choklad hade jag heller hemma. Bytte således ut 1 dl vetemjöl mot kikärtsmjölet, behöll samma mängd smör och tillsatte 1 dl paranötsmjöl. Går sannolikt lika bra med hasselnötsmjöl, riven valnöt eller annan nötsort som smakar bra ihop med choklad.

Chokladkaka i långpanna

ca 25 bitar

3 ägg
3 dl socker
200 g smör
3 msk kakao
1 dl paranötsmjöl
1 dl kikärtsmjöl
1 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
ev 1/2 tsk chilikrydda (smaksak)

Turkisk yoghurt
apelsiner

Smält smöret och ställ åt sidan. Vispa ägg och socker pösigt. Mixa kakao, bakpulver och alla mjölsorter. Blanda mjölmixen med äggsmeten. Häll till sist i smöret och rör ihop allt till en smidig och ganska lös, men ej rinnande, smet. Häll i en bakplåtspappersklädd långpanna, eventuellt med strödda kokosflingor i botten. Grädda ca 25 minuter i mitten av ugnen på 175 grader.

Låt svalna ordentligt. Gärna över natten så den "sätter sig". Går lika bra att baka den tidig på morgonen och vänta med att äta den tills på kvällen. Servera med turkisk yoghurt och apelsin. Eventuellt kan du spetsa till yoghurten med några kryddmått lakritspulver.  


Smaklig fika!
 

***

Grönkål med apelsin och valnötter

En enkel och riktigt snabb lunch blev det härom dagen då jag slapp vara på tvångsarbetsplatsen. Grönkål och nötter. Enklare än såhär blir det inte. Önskar färsk grönkål fanns att få tag på året runt. Nu får jag nöja mig med den i vintras inhandlade grönkålen som jag förvällt och fryst in i flera mindre förpackningar. Men lika gott för det då den ändå tillagats i stekpannan. Fungerar också att använda fryst grönkål i t ex en frukostsmoothie.
Se bara till att tina grönkålen ordentligt först innan den tillagas. Jag kramade ur en del vatten ur den förvällda grönkålen innan jag frös in den så den var väldigt kompakt nu och blev lättare och liksom fluffigare då den tinat i ett durkslag under dagen.
Själv tycker jag kokos och grönkål är en suverän smakkombination och har flera gånger under året lagat till grönkål med smak av kokos. Det är dock en smaksak och det går lika bra att använda vanlig olivolja.

Grönkål med apelsin och valnötter

1 port

150-200 g grönkål
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1/2 apelsin
flingsalt
svartpeppar
kokosolja/olivolja (smaksak)
en näve valnötter

Tina som sagt grönkålen om den inte är färsk vill säga. Hacka löken fint. Bryn på medelvärme i kokosolja (alt. olivolja) och tillsätt grönkålen. Låt fräsa några minuter tills grönkålen nästan blir lite frasig i kanterna. Tvätta apelsinen noga och riv zest av halva. Pressa sedan saften från apelsinhalvan över grönkålen. Salta och peppra. Rosta valnötterna i en torr stekpanna och servera!


Smaklig spis!

***

Syrlig efterrätt med citrus, kakao och chili

Med eller utan...

sked?

Under nyårshelgen fick jag ett plötsligt infall att byta redigeringsläge till bloggen men jag är visst inte riktigt redo än och lyckades som tur var ändra tillbaka. Anledningen är egentligen att datorn inte pallar med utan börjar rusa. Ja, jag var ju i de riktigt stora redigerartagen och höll på att ändra tema och allt till bloggen. Men som sagt, med bilder och och andra mer krävande sidor får datorn sig ett spel. Ja, jag har skrivit om detta tidigare men nu är det så att jag inte har några resurser till att lösa problemet. Datorn är nyss två år fyllda och långtifrån full. Märker att jag allt mer sällan har igång datorn. Och om jag har det så minimerar jag både antal program och flikar öppna samtidigt.

Här kommer i alla fall den där efterrätten jag piffade till med syra, socker och het krydda på nyårsaftonen. Just det inlägget fick en liten spin-off hos Kinna och genererade i en hel del historier om varför vi (mat)bloggar. Läs mer här!

Syrlig efterrätt med citrus, chili och kakao

2 port

1 pink grape
1 apelsin
2-3 msk granatäppelkärnor

1 msk rörsocker
Cacao- och chilikrydda
en nypa flingsalt
några droppar pressad citron
färsk koriander

Filéea både grapefrukten och apelsinen. Lägg i skål och pudra över kryddor och socker. Droppa eventuellt lite pressad citron över. Blanda i några matskedar granatäppelkärnor och låt stå ett tag. Toppa med några blad färsk koriander till servering.


Smaklig spis!

***

Granatäpplets tid är nu

Jag kan inte minnas tiden före jag först smakade granatäpple. Eller jo, såklart kommer jag ihåg större delen av mitt liv eftersom det egentligen bara gått några år sedan jag egentligen gjorde slag i saken och angrep ett granatäpple och kan liksom inte förstå att granatäpple, vilket är något av den godaste frukt jag ätit, inte funnits särskilt länge i mitt liv. Så himla retfullt bara att det inte är helt enkelt att få ur de små godingarna. Det skvätter och stänker nästan hur man än väljer att få ur kärnorna. Kladdet i sig gör mig inget, om bara inte fläckarna var i princip omöjliga att få bort! De biter sig fast som de värsta parasiter så det är bäst att ha det svarta förklädet på när det är dags att brottas med granatäpplet.*


En enkel efterrätt som jag snott från Anna Bergenströms Under valnötsträdet är apelsin, granatäpple och halva. Bilden är från 2008 och det var väl förmodligen senast jag åt halva. Det är så galet gott att jag helt enkelt måste låta bli. Ja, jag har ett ohälsosamt förhållande till sötsaker och svårt för att äta i måttliga mängder. För att inte trycka i mig allt på en och samma gång är den enkla lösningen helt enkelt sådan att jag i längsta möjliga mån avstår från att handla sådant jag vet jag har svårt att hantera. Nu sitter jag här med en apelsin och ett granatäpple framför mig vilket inte heller är fy skam. Lite rostade hasselnötter på det och några stänk hallonvinäger så är kvällsmaten gjord :)

Andra sallader där granatäpplet spelar stor roll är t ex på skivad apelsin med getost, röd mangold, pink grape och kapris eller varför inte på rödbetschips med pepparrot och getost, på en äppel- och päronsallad med riven pepparrot eller i en snabb mix av sallat, tomat, paprika och nötter. Ja, det finns helt enkelt inte mycket som inte kan toppas med granatäppelkärnor. Gott också på frukostyoghurten och till och med på gröten.


Smaklig spis!


* Att få ur kärnorna med minsta möjliga skvätt lär vara en svår konst men jag tycker faktisk detta fungerar bäst för mig: Först rullar jag granatäpplet lite mot diskbänken och delar det sedan på mitten. Ställer en bakbunke i vasken och slår hårt med en träslev på en halva i taget. Det följer med en och annan vit "vägg" som är lätt att plocka bort från kärnsamlingen. De kärnor som eventuellt sitter kvar inuti är lätta att peta ur på slutet. Att inte peta ur kärnorna i en skål med vatten gör att saften går att ta vara på. Mängden varierar från äpple till äpple och kan ibland bli ett helt halvt dricksglas.

***

Brysselkål/rosenkål med apelsinsmak

Nu verkar uppkopplingen fungera igen. Har bara kommit ut på nätet tillfälligt i förmiddags idag och sen några korta minuter på eftermiddagen. Frustrerande. Hann inte med att posta nytt inlägg på bloggen innan jag var tvungen att ge mig iväg så nu skyndar jag på lite.

Jag är lite av en periodare när det kommer till mat. När jag hittat en råvara jag gillar äter jag den ganska ofta under en kortare tid och prövar olika smaksättningar och tillagningssätt. Det fungerar ganska bra för om jag väntar för länge blir det svårare att jämföra vad jag tycker smakar bäst ihop. Lite tråkigare blir det förstås i bloggen då variationen av maträtter brister. Ibland hänger dessa perioder förstås ihop med säsongsgrönsaker. Så är fallet nu då det äts mycket brysselkål. Grönkålen letar jag efter med ljus och lykta nu. Ångrar att jag inte gjort som Rasmus och bunkrat med ett par kg! Soppan gick ju åt i ett nafs och jag är redan sugen på att laga mer med grönkålen. Frusen lockar inte som den färska krusiga och krispiga. Det får bli att komma ihåg till nästa år.


Ni förstår att jag har apelsiner hemma så det står härliga till eftersom här kommer ytterligare en smaksättning av de små rara brysselkålen, även kallad rosenkål. Redan för två jular sedan kokade jag en vit sås med lök, citron och finhackat zest av apelsin till brysselkålen. Det måste vara en toppenkombination.



Brysselkål med apelsinsmak

Ansa och dela brysselkålen/rosenkålen i två bitar. Koka ca 3-5 min. häll av vattnet och låt kålen dunsta en stund i durkslaget. Häll över i kastrullen igen och blanda i olivolja, pressad apelsinsaft, rivet skal av en apelsin, flingsalt och ev lite peppar. Skär bort skalet på en apelsin. Se till att få bort allt vitt. Skär i bitar och blanda i med brysselkålen. God att äta både varm/ljummen som kall. Vill du ha lite sting så skvätt över lite vitvinsvinäger/hallonvinäger och krydda ev med mer peppar och/eller chili.


Smaklig spis!

Rostad potatis och sallad

You say potato, I say potato...



Vad du än säger så smakar potatis som potatis i alla fall. Jag är ingen storkonsument av potatis men lite av en periodare när det kommer till olika ingredienser och smaker. Nu var det länge sedan jag ens hade potatis hemma så jag tänkte det var dags med lite extra stärkelse igen. Jag rostar ofta rotsaker i ugnen och har jag så tärna jag i lite potatis också och fyller ut det hela. Idag gjorde jag potatisen mer som en huvudingrediens. Och eftersom det är juletider och apelsinerna dräller i fruktkorgen, borde haft klementiner hemma men den tanken trillade tillfälligt bort i affären häromdagen, så tänker jag ta vara på utsidan av citrusfrukterna också. Tänk bara på att skrubba och tvätta dom ordentligt innan. Och så är det rosmarinen. Om nu ingen idiot hade dragit upp hela min planta hade jag haft egenodlad, färsk rosmarin men nu får torkad duga såhär mitt i vintern.



Rostad potatis med apelsinsmak
2 port

3-4 potatisar (Asterix)
2-3 morötter
2 palstenackor
5-6 vitlöksklyftor (oskalade)
olivolja
apelsinzest
citronzest
flingsalt
svartpeppar
rosmarin


Tvätta potatisen och dela i ganska stora bitar. Behåll skalen på! Koka i ca 5-8 min. Skala morötterna och palsternackorna, skär i längder och koka ett par minuter. Häll av vattnet och låt ånga av en stund i durkslaget. Häll olja i en ugnsfast form och stjälp försiktig över potatisen och grönsakerna och blanda i vitlöksklyftorna. Krydda, salta, sprid över citruszesten. Vänd om och se till att smaksättarna blir fördelade på rotsakerna. Ringla över lite extra olivolja på slutet. Sätt in i ugnen på 200-225 grader och låt rosta i ca 30-40 minuter. Titta till någon gång eller två under tiden och vänd eventuellt om lite bland rotsakerna och potatisen så att inget bränns vid.
Servera med en sallad på röd mangold/blodgrape/kapris, eller bladspenat/apelsin/groddar/tofu eller varför inte en krispig äppelsallad med kinakål och granatäpple?


Smaklig spis!

(O)Pastöriserad apelsinjuice?

Det bubblade, pyste och fräste att jag för en stund trodde juicen var något helt annat än just juice och snarare en amöba som höll på att ta över köket!

Det är väl ingen nyhet för er att vanlig apelsinjuice mer eller mindre är som läsk utan bubbel? Söt och sockrig och sällan så full av nyttiga C-vitaminer som vi skulle vilja. Det är ju tillåtet att tillsätta socker i fruktjuicer, upp till 15 g/liter för att "reglera sur smak", utan att ange det på förpackningen. C-vitaminerna går förlorade vid pastöriseringen. Och lova mig att ni inte går på den lätta om "färskpressad" juice! Alltså, färskpressad juice är den du själv pressar från apelsiner och dricker på studs!


De flesta juicer som säljs är pastöriserad fruktjuice i koncentrat som blandats ut med vatten och i efterhand tillsatt fruktkött, fler vitaminer och aromer. Mängden C-vitaminer reduceras t ex kraftigt vid upphettningen av fruktjuicen. Det finns ett märke (vilket den som jäser på mina bilder är av) som numera kallar sin juice för "nypressad" istället för färskpressad. De värmer upp juicen till 70 grader, så kallad "lätt pastörisering" för att öka hållbarheten några dagar. Det finns alltså ingen juice till försäljning som inte är pastöriserad. Men var hittar man det på förpackningarna?


För att ta apelsiner som exempel är det så att när de skördas på plantagen bör det inte ta längre tid att transportera eller lagras mer än 24 timmar innan den ska processas. Juicen pressas ur apelsinerna, silas från fruktkött och kärnor och därefter kan:

den gå till pastörisering och direkt fyllning på konsumentförpackning, eller till fortsatt lagring i tank alt. djupfryst i fat. Denna Juice benämnes med olika namn på olika marknader. Det kan vara t.ex. vara "färskpressad Juice", "direktpressad Juice" eller "icke koncentrerad Juice". Det vanligaste är emellertid att Juicen går till en koncentrationsprocess där c:a 80% av volymen avgår i form av vatten.

(Citat från www.svenskajuicforeningen.se)

Brasilien och Florida, USA är två världens största juiceproducerande områden. Därifrån fraktas fryst koncentrerad juice till stora juiceterminaler i Belgien och Holland och sedan vidare till Sverige. Juice som inte är koncentrerad tar större plats och kräver syrefri miljö och förvaras djufryst i fat eller i aseptiska tankar. Särskilda bulkfartyg transporterar denna typ av juice och allt detta ger såklart ett högre pris på slutprodukten.

Väl framme blandas alltså den koncentrerade juicen ut med vatten igen, pastöriseras och tappas på de slutliga förpackningarna som går ut till konsumenten. Även den dyrare juicen som inte koncentrerats, pastöriseras och tappas i sina slutförpackningar. Oh ja just det, skrev jag att det också här tillsätts fruktkött, vitaminer och aromer igen innan de förpackas? Jorå, för allt sådant silar och centrifugeras bort när apelsinerna pressas på sin juice.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men de avlutar med :

Nu, äntligen, kan konsumenten njuta av sin dagliga Apelsinjuice, utan att behöva bekymra sig om hur den kommit till Sverige från andra sidan jordklotet, d.v.s. vad som skett från Jord till Bord!

(Taget från Svenska Juiceföreningen)

Jag är ingen storkonsument av juice. Egentligen ingen juicekonsument alls. Jag slutade dricka juice någon gång på högstadiet tror jag. Delvis på grund av inrådan från tandläkaren men också för att jag fick ont i magen. Juicen som ju är sockersöt är samtidigt sur och syrlig som inte min mage riktigt fixar.
I somras var jag dock färgad av min USA-vistelse förra årets första halva. Där levde mycket på smoothies och andra fruktdrycker förutom vanlig apelsinjuice. Det närmsta jag kunde komma de drycker var från den tillverkaren som juicen på bilden kommer ifrån. Men nä, det går inte längre. Jag håller mig till vanligt kranvatten allt fruktsocker till trots en hem massa färsk frukt.

Den juicen åkte ut i vasken fortare än kvickt efter fotograferingen

Kanske innehöll min juice mer C-vitaminer än annan juice men risken för mikroorganismer som jäst (och mögel) är som synes större. Men jag måste säga att jag saknar mycket av denna information både på förpackningar och i matsammanhang; vad mat och dryck egentligen innehåller och inte minst hur tillverkningen går till. Och så är det detta med vitaminerna. Om det nu tillsätts nya C-vitaminer i efterhand - vad är då skillnaden egentligen?

Det är inte utan att jag önskar mig ett eget apelsinträd!

Och inte helt osökt kommer jag då in på att det såklart finns olika sorters apelsiner som passar sig olika bra för att pressas eller ej. Men idag har det strulat här på nätet och i morse när jag skrivit, letat, miniforskat, skrivit osv så kajkade Firefox helt plötsligt ur och allt försvann! Jag kommer på ett ungefär ihåg vad jag skrev och hur jag formulerat mig men det får räcka. Valencia, Hamlin och Pera är namnen på några av de typiska apelsinerna som används till juicer. Mer om apelsinsorterna kanske det bli en annan gång.

Crêpes fyllda med apelsin och getost

Trots att det inte alls blev som jag planerat under min visit i stora staden hade jag supertrevliga dagar och kände mig riktigt inspirerad på många sätt när jag reste hem igen. En av alla saker jag var tvungen att göra när jag kom hem var att steka crêpes. Jag är ingen höjdare på varken pannkakor eller crêpes. Har för övrigt alltid undrat vad skillnaden egentligen är mellan de två. Jag har fått för mig att crêps är de lite tunnare pannkakorna och nästan lite torrare och kanske slätare liksom. Men ack, efter ett tags googlande hittar jag ingen annan förklaring än att crêpes helt enkelt bara är "mindre" än pannkakor. Hrm, jag är inte riktigt nöjd med den förklaringen och lovar att söka vidare. Jag gör ju både små och stora pannkakor och inte kallar jag den ena för pannkaka och den andra för crêpes. Inte heller är Creperiets (på Linnégatan i Göteborg) crêpes speciellt små - de är nog de största jag sett i alla fall - som kocken fyller med godsaker och viker den sedan till en fjärdedel (favoriten är den med Nutella)

Hur som helst. Jag blev i alla fall supernöjd med mina crêpes. Hemligheten tror jag låg i grädden jag hade i smeten. Det har jag aldrig haft tidigare. Bara ägg, mjölk och mjöl. Och lite smör också förstås. Samma stekpanna som jag använder till att göra pannkakor i. Fast denna gången använde jag bara den mindre av mina stekpannor vilket säkert också bidrog till bättre koncentration och fokus på vad jag gjorde. Det kan bli lite stressigt att steka i två pannor samtidigt.

Jag fyllde crêpesen med apelsin och getost, den där fetaliknande varianten som Zeta tillverkar.
Kokade en sockerlag men använde Dansukkers nya Fairtrade rörsocker och det hela blev liksom för tjockt och stelnade när jag blandade med apelsinbitarna. Vad gäller just sockerlagen försökte jag höfta till det från ett recept jag använt tidigare, hämtat ur Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet. Jag halverade även det, hoppade över saffran och det såg ut att bli bra till en början. Vet ej om jag kokade för länge eller om det helt enkelt var sockret som ställde till det. Hur som helst blev det sött och gott till slut i alla fall. Ett tips är att spara på apelsinsaften som blir över efter du fileat apelsinerna, jag använde två, då det hjälpte till att göra lagen lite saftigare.


Jag har inget särskilt recept på crêpes eftersom jag nu aldrig gjort det förut. Så jag bläddrade igenom alla mina bak- och kokböcker för att se vad som fanns. Jag hittade några stycken som i stort varandra. Jag valde till slut att använda ett recept ur Bonniers Nya Kokbok. Men om den är så ny vet jag inte, den är från 1989 ;-) Receptet jag använde heter Crêpes med lax och ägg och presenteras som en "lyxigt god entrérätt". Jag åt istället en lyxigt god kvällsmat :-) Jag halverade även receptet och använde vanlig vispgrädde. Det står annars "tunn grädde" i receptet.

Som tur är väl att recepten fortfarande funkar. Det är som tur inte alltid åldern som avgör. Se bara här vad man kan göra med gamla recept :-) Kinna har verkligen tagit vara på den kunskap och ser till att den lever kvar idag, och många år och förhoppningsvis generationer fram i tiden. Way to go, Kinna!




Crêpe(halverat recept)
2-3 port

2 ägg
1 1/2 dl vispgrädde
1 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 msk smält smör

Vispa först ihop äggen och grädden. Blanda sen i vetemjöl och salt och till sist i med mjölken och det smälta smöret. Stek i en upphettad panna och gärna lite, lite smör i också. Det behövs inte till varje crêpe, det beror lite på hur het pannan är och hur det ser ut. Man får liksom höja och sänka värmen lite hela tiden då stekpannan måste vara väldigt het men inte på max då det kan bränna vid ganska fort. Stekpannan jag använde är bara 15 cm i botten och det blev till slut 12-13 små crêpes på denna smet.
De gick alldeles utmärkt att spara i kylen ett par dagar och de fick bli både lunch (fyllda med keso och hackad tomat) och kvällsmat (ofyllda)ett par gånger om.



Smaklig spis!

Apelsiner i trädgården

Läste just hos Nässelblom & Choklad om apelsiner - och ni kan tro att jag höll på att "palla frukt" när jag såg första apelsinträdet i en trädgård här! Upptäckte snart att de är lika vanliga som våra äppelträd hemma men de ser fortfarande lika exotiskt ut. Och det fräckaste av allt är att det t o m växer två små apelsinträd i "min" trädgård och ett litet limeträd!

Jag har ingen aning om hur man vet att apelsinerna är mogna eller inte. Tog helt enkelt en apelsin från trädet och smakade. Den var lite syrlig men säkert den saftigaste apelsinen jag ätit. De håller på att börja blomma nu också. Har googlat lite men hittar just nu ingen bra text om apelsinträd. Har för mig de blommar och bär frukt samtidigt. Vet ej om de liksom bär frukt året om eller om det är säsong just nu. För jag såg en del träd blomma när jag kom för sju veckor sedan och nu blommar de alltså igen - och har dignande frukter på grenarna.
Trädet på bilden är från en av alla trädgårdar jag promenerat förbi. De som finns här är små och står alltid i skuggan när jag kommer på att jag ska fota. Lovar att återkomma när de står i ordentlig blom igen :)



See ya!