Mer sött med rabarber och hallon

För ett par veckor sedan postade jag recept på en rabarberefterrätt jag gjorde första gången 2011. Den var så god att jag den sommaren gjorde liknande efterrätter gång efter annan. Som den här till exempel. Då jag använda hallon också (vilket förstås inte är första gången då jag brukar mixa hallon i rabarberpajen). Om jag glömde eller inte hade några mandelspån hemma vet jag inte men det är väldigt gott att ha på toppen liksom riven kokos eller kokosflingor.

Rabarber och hallon med marängtäcke
? port

350 g rabarber
150 g hallon
1/2 dl socker, Fairtrade
en nypa vaniljpulver, ekologiskt Bourbon
2msk smör, ekologiskt (till formen)
2-3 äggvitor, ekologiska
2-3 msk socker, Fairtrade

flagad mandel/kokosflingor

Skölj och skär rabarbern i ca 5 centimeter långa bitar och lägg i en smörad ugnsfast form. Sprid hallon över rabarberbitarna. Blanda socker och vaniljpulver och strö över bären.
Grädda i ugnen på 225 g i ca 10-15 min.

Vispa under tiden äggvitorna till hårt skum. Häll i sockret lite pö om pö under tiden äggvitorna vispas till en glansig marängsmet. Ta ut formen  ur ugnen och sprid ut marängen som ett täcke över rabarbern och hallonen och toppa med flagad mandel eller kokosflingor.
Sänk ugnen till 175 och grädda ytterligare ca 5 min, eller tills marängen får färg. Dock inte så mycket att den blir bränd.
Ät som den är eller servera eventuellt med vaniljglass eller Smetana.

Smaklig fika!

***

Redan före bloggarnas tid skrevs och sparades recept

Letade egentligen efter något annat men fastnade i min gamla fiolfax jag använde under 1990-talet och ända fram till 2000. Tydligen hade jag ett så kallat liv en gång i tiden. Svårt att relatera till idag. Känns som alla lappar, notiser, kom-i-håg-listor samt alla adresser och telefonnummer inte har med mig att göra. Som om att jag smygtittat i någon annans kalender. Inget av det eller dem däri finns kvar i mitt liv idag.

Förrutom en sak. Ett recept. Jorå. Och det var långt innan bloggarnas tid. För godsaker har alltid varit värt att skriva ner. Vem har inte handskrivna receptböcker hemma? För att inte tala om alla lösryckta handskrivna lappar från fester, fredagsfikor och diverse sociala tillställningar där mat har lagats och kakor bakats.

Receptet är till en efterrätt mamma lagade för längesedan. I vevan då papayan gjorde entré i de svenska butikerna, vilket var i början/mitten av 1990-talet. Till en början fanns endast de små  (inte så orange och saftiga i köttet som de stora) att få tag på. Därav den angivna mängden i receptet. Gissar det motsvarar runt 1/4 av en stor papaya. En riktigt god fruktblandning att äta till glass.

Het papaya och mandarin
2-4 port

1-2 papaya (små) eller 1/4-1/3 (stor)
2 clementiner (alt en liten burk mandariner)
1/2 röd chili
1 msk saft av pressad lime
1 tsk råsocker

Skala och skär papayan i sockerbitstora tärningar. Skala och klyfta clementinerna, alt häll av sockerlagen från burkmandarinerna, och blanda frukten med papayan.
Skrapa bort de vita kärnorna från chilin och finhacka. Pressa lime i en liten skål och tillsätt råsockret och den finhackade chilin. Rör om och låt sockret lösa upp sig.
Häll sedan över den skurna frukten och blanda om.
Servera till vaniljglass.

Vill du ha tips/recept på egen glass föreslår jag att du klickar dig hem till Helena Ljunggren's blogg så hittar ni under fliken "recept" en gedigen samling glassrecept. Om du å andra sidan gör som jag (köper färdig glass) skulle jag ändå vika en stund av min tid att kika runt på hennes blogg. Enkom för hennes grymma bilder.

Smaklig fika!

***

Att lägga rabarber på rabarberna och göra en efterrätt med marängtäcke

Tack och lov är det ingen som lagt rabarber på mina rabarber. Än. Jag har blivit bestulen på så mycket här, i och runt mitt hem, så jag litar inte längre på någon.
Mina rabarberplantor verkar dock intakta men växer väldigt olika, trots att det bara är knappt två meter mellan dem. Den ena plantan får många stänglar varav flera är klena och vissnar bara bort. Den andra plantan får långa och kraftiga stänglar vilka ibland blir nära på för tjocka och träiga innan jag hinner skörda dem. Ett kärt problem. Ja, för vem har överhuvudtaget egna rabarber att plocka. Men som sagt, det var visst i Kungsladugård, Majorna, bara ett stenkast härifrån, de första odlingarna av rabarbern i Sverige fanns, så jag gissar det är därför de trivs så bra här på gården.

För några år sedan bakade en rabarberefterrätt jag själv aldrig gjort tidigare vilken snabbt blev en favorit. Tiden gick och den förblev obloggad. Dels för att jag fastnade i mitt allt för välkända bliddilemma (alldeles för många tagna bilder och inte en endaste bra. Inte ens någon med tillräcklig skärpa) men också för att jag helt glömde av när och var jag fick idén till efterrätten. Det kändes som att jag alltid gjort den och ingen blev den andra sig lik för jag höftade och bakade lite på frihand utifrån den där första jag gjorde.
Nu har jag äntligen rotat igenom tidningsurklipp, oändliga matnoteringar och "kom-ihåg-lappar" jag har till Miss Meister's mat och hittat min (självklara!) förlaga; Sött, sweet, dulce - desserter från när och fjärran av Anna och Fanny Bergenström (2009, Trio förlag).

Rabarber med maräng
2 port

250 g rabarber
1/2 dl socker, Fairtrade
en nypa vaniljpulver, ekologiskt Bourbon
1 msk smör, ekologiskt (till formen
2 äggvitor, ekologiska
2 msk socker, Fairtrade
flagad mandel

Skölj bort ev jord från rabarberstjälkarna och skär i (knappt lillfingerlånga) bitar. Smöra en liten ugnsfast form och lägg i rabarberbitarna. Blanda ca 1/2 dl socker och vaniljpulvret. Häll över rabarberbitarna och vänd om. Grädda i ugnen ca 10-15 minuter i 225 grader. Vispa under tiden äggvitorna hårt. Tillsätt sedan 2 msk socker, under vispning, och fortsätt vispa tills den blir glansig och tillräckligt fast marängsmet. Är du modig gör du "huvudtestet"*.
Ta ut rabarberna ur ugnen och bred över marängsmeten. Garnera med flagad mandel.Sänk ugnsvärmen till 175 grader och grädda ytterligare 5 minuter.
Låt svalna en kort stund och ät medan den fortfarande är ljummen.

***

Skulle du råka ha för mycket rabarber du varken vill eller hinner baka, safta och sylta så måste jag tipsa om det allra bästa en kan göra av rabarber. Förutom årets första rabarberpaj (vilken dock uteblivit i år) så är det allra godaste att spara en påse med rabarber i frysen.
Det är rena lyxen att ta och tina längre fram, sådär en kolsvart vinterlördag. När jag växte upp brukade mamma plocka fram just en sådan sparad påse med rabarber, lagom mycket till en rabarberpaj, som vi åt någon gång mellan jul och nyår. Inte alls det man förknippar med julmat men ack så gott att då få njuta av sommarens skörd.

Smaklig fika!

***

* Håll bunken med den vispade marängsmeten uppochned över huvudet. Stannar smeten kvar i bunken är den klar. 

Chokladmousse à la vegan

Äntligen fick jag tummen ur att själv pröva chokladmousse av avokado. Jag har länge stött på diverse recept otaliga gånger och varit på väg jag vet inte hur många gånger men det där med avokado är verkligen ett ödets nyck. När jag inte tänker så mycket på det har jag ofta flyt med bra och riktigt goda avokados. När jag däremot verkligen vill ha en mogen avokado för att prova göra något med den jag aldrig gjort tidigare, så är den ena efter den andra dålig. Avokado är utan konkurrens den absolut dyraste och mest matslösande råvara som finns i Miss Meister's kök. Men som sagt. Ibland har jag flyt. Som nu i veckan. Så jag slog till.

Som bekant använder jag avokado framför banan i smoothies och har ibland också små kakaobitar i. Steget därifrån till mousse är egentligen inte så långt (även om det uppenbart tagit lång tid) och det här är ett absolut fullgott alternativ, om inte godare sådant, till vanlig chokladmousse på ägg och grädde med mera.
Avokadon gör moussen len och tjock och jag använde mig av kokosgrädde snarare än kokosmjölk som jag tycker är för tunn. Har du ingen kokosgrädde går det lika bra att använda "toppen" av kokosmjölken i burken.

Jo, det är chokladmousse. Jag lovar.

Chokladmousse av avokado och kokosgrädde
1-2 port.

1 mogen avokado
2 rågade msk kakao
1 msk lönnsirap (alt. agavesirap) 
ca 1/2 dl (eller mer) kokosgrädde alt. kokosmjölk

Blanda ingredienserna med stavmixer. Ät.
Med reservation av att moussen kan bli väldigt tjock, beroende av storleken på avokadon, så kan mängden kokosgrädde/mjölk variera. Ta i mer efter hand om du önskar lösare mousse.
Nu håller jag mig ifrån frysta bär ett tag men annars hade sannolikt ett par skedar hallon smakat bra till moussen.

Trevlig helg!

***

Fläderparfait

 

Det var ju detta med fläder. Jag har varit ute på jakt. Dock inte i hela stan för det finns trots allt en del i mina hemtrakter. Men väl ute så tvingas jag gång efter annan inse att jag är för kort. Jo. Är inte fläderbusken ansad som ett träd, växer syrenbuskar och annat framför/under/omkring och de eftertraktade blomställningarna svajar högt där uppe i det grå.
Men så råkade jag förbi en enrom fläderbuske vars blommor på ena sidan var onårbara men på den andra sidan... där var busken redan "slaktad". Ja ja. Vid närmare eftertanke har jag varken ork, lust, utrymme eller material för att fixa och dona med alla fläderblomsställningar, tappning och annat. Uppenbarligen finns det ändå andra som tar vara på fläderblommorna. Jag nöjer mig så länge med fläderblomssaft från Brunneby musteri.
Däremot ska jag bjuda på ett (bildlöst) recept dit det behövs koncentrerad fläderblomssaft. Inspirerad av menyn jag gjorde på min recept-på-en-matblogg-debut, med bl a kokosparfait och chiliblodgrape, så gjorde jag till Födelsedagsfesten istället en parfait med fläderblomssaft. Av den absoluta tystnaden att döma, som uppkom då gästerna serverats efterrätt, samt skrapandet av tallrikarna, tar jag som ett gott tecken på att flädersaft funkade minst lika bra som kokoslikör.


Fläderparfait
6 pers

4 äggulor
3/4 ? florsocker
3/4 ? fläderblomssaft (outspädd)
4 dl vispgrädde

Vispa äggulorna och florsockret. Tillsätt den outspädda fläderblomssaften. Vispa grädden hårt och vänd i äggblandningen. Klä en avlång bakform med gladpack och fyll med smeten. Låt stå i frysen över natten.
Servera tillsammans med t ex en annan Åsas saffransapelsin eller varma hallon.


Smaklig efterätt!

***

Rabarberpaj i portionsform

Jag har som bekant ett vansinnigt gäng bloggposter liggande i utkast. Eftersom åren går stämmer inte alltid texten längre med dagsläget och jag måste redigera. Med nya blogger vill det sig dessutom så att det senaste inlägget man öppnar för att redigera, lägger sig automatiskt senast i högen. Måste vara uppmärksam på det så att inte alla gamla plötsligt blir de allra senaste.Då blir det riktigt förvirrande för dig som läser här. Extra förvirrande blir det dessutom när det jag skrivit om ligger i fas med tiden, trots ett antal år emellan sig. Ett exempel på det är mina rabarber.Vad är nu, vad var då och använder jag verkligen samma recept?
Jag har två plantor som växer och frodas och på senare år har jag skördat i omgångar ända från maj och en bit in på sensommaren. Varje år bakar jag rabarberpaj och kokar sylt/marmelad. Sen blir det lite av varje. Kräm. I salladen. I maten. Och nu, liksom då i juni 2010, paj i små portionsformar.

För två år sedan var jag lite senare med första skörden (ett helt kg!) än i år men hann ändå med två stycken innan midsommar.Hittills i år har jag skördat två gånger, om än lite mindre varje gång. Den första blir som alltid min vanliga rabarberpaj (vilket egentligen är ett recept snott från mamma). Fann mig dock snabbt i år och gjorde alltså små portioner istället. Bättre att frysa in än en hel, eller bitar av en hel, paj. Min vanliga pajdeg ligger alltid som grund för mina pajer men kan ibland få lite extra ingredienser. Receptet nedan innehåller bl.a hasselnötsmjöl. Toppingen varierar också och den kan vara både med eller utan kokos, gryn och nötter men gärna lite muscavado. Det händer också att jg blandar i lite hallon också och/eller en bit finhackad färsk ingefära i själva fyllningen.

Raparberpaj i portionsformar

ca 20 st

PAJDEG
175 g smör
2 dl socker
1/2 tsk bakpulver
1 dl hasselnötsmjöl
2-3 dl vetemjöl
ev en nypa salt

FYLLNING
400 g rabarber
ev en tumstor bit färsk ingefära (valfritt)
ev 100 g hallon (valfritt)
ca 1 dl dinkelflingor (smula gärna sönder mellan fingrarna)
ca 1 dl kokosflingor
ca 1/2 dl muscavadosocker
ev en knivsudd ekologisk Bourbon vaniljpulver (numera salufört via Khoisan Tea) (valfritt)

Skölj rabarbern och låt rinna av ordentligt. Smält smöret i en kastrull. Tag av plattan och låt svalna en liten, liten stund. Rör i socker. Blanda mjölsorterna och bakpulver och ev en nypa salt. Blanda i smörsockret. Tryck ut ca en matsked pajdeg i varje form. Mängen såklart beroende på vilken typ av form du använder. Går naturligtvis lika bra att göra i små porslinsformar vilka troligtvis är större än aluminiumformarna och då kräver mer pajdeg samt räcker till färre portioner.

Skär rabarbern i små bitar. Anväder du färsk ingefära så strimla och skär den i små, små bitar och blanda med rabarberbitarna. Fördela fyllningen jämt i formarna. Blanda sedan vald topping i en lite skål och strö/smula över.

Använder du frusna bär kan det bli lite blött och rekommenderar därför att du blandar i någon tesked eller två av maizena i toppingmixen. Avluta med att strö över muscavadosocker.
Det går också bra att använda rörsocker/rårörsocker/brun farin (strö) blandat med ev en knivsudd vaniljpulver vilket med fördel blandas ihop med rabarnerna innan formarna fylls.

Grädda mitt i ugnen ca 15-20 minuter i 180-200 grader.

Vanligtvis skulle jag säga att ni kan servera dem ljumna med vaniljvisp/vaniljssås. Men för någon vecka sedan var jag på snabbvisit i stora staden och blev där av bästa Kinna introducerad till Smetana! Ej att förväxla med den tjeckiske dirigenten/kompositören och pianisten utan snarare det ryska namnet på tjock syrad grädde och till och med fetare än Créme Fraiche. Så mina vänner, jag kan starkt rekommendera en klick smetana på toppen av pajen!

Tack Kinna för teet och min nya kökskompis, Smetana ;-)

Smaklig fika!

***

Ursprung: 19 juni 2010

Syrlig efterrätt med citrus, kakao och chili

Med eller utan...

sked?

Under nyårshelgen fick jag ett plötsligt infall att byta redigeringsläge till bloggen men jag är visst inte riktigt redo än och lyckades som tur var ändra tillbaka. Anledningen är egentligen att datorn inte pallar med utan börjar rusa. Ja, jag var ju i de riktigt stora redigerartagen och höll på att ändra tema och allt till bloggen. Men som sagt, med bilder och och andra mer krävande sidor får datorn sig ett spel. Ja, jag har skrivit om detta tidigare men nu är det så att jag inte har några resurser till att lösa problemet. Datorn är nyss två år fyllda och långtifrån full. Märker att jag allt mer sällan har igång datorn. Och om jag har det så minimerar jag både antal program och flikar öppna samtidigt.

Här kommer i alla fall den där efterrätten jag piffade till med syra, socker och het krydda på nyårsaftonen. Just det inlägget fick en liten spin-off hos Kinna och genererade i en hel del historier om varför vi (mat)bloggar. Läs mer här!

Syrlig efterrätt med citrus, chili och kakao

2 port

1 pink grape
1 apelsin
2-3 msk granatäppelkärnor

1 msk rörsocker
Cacao- och chilikrydda
en nypa flingsalt
några droppar pressad citron
färsk koriander

Filéea både grapefrukten och apelsinen. Lägg i skål och pudra över kryddor och socker. Droppa eventuellt lite pressad citron över. Blanda i några matskedar granatäppelkärnor och låt stå ett tag. Toppa med några blad färsk koriander till servering.


Smaklig spis!

***

Granatäpplets tid är nu

Jag kan inte minnas tiden före jag först smakade granatäpple. Eller jo, såklart kommer jag ihåg större delen av mitt liv eftersom det egentligen bara gått några år sedan jag egentligen gjorde slag i saken och angrep ett granatäpple och kan liksom inte förstå att granatäpple, vilket är något av den godaste frukt jag ätit, inte funnits särskilt länge i mitt liv. Så himla retfullt bara att det inte är helt enkelt att få ur de små godingarna. Det skvätter och stänker nästan hur man än väljer att få ur kärnorna. Kladdet i sig gör mig inget, om bara inte fläckarna var i princip omöjliga att få bort! De biter sig fast som de värsta parasiter så det är bäst att ha det svarta förklädet på när det är dags att brottas med granatäpplet.*


En enkel efterrätt som jag snott från Anna Bergenströms Under valnötsträdet är apelsin, granatäpple och halva. Bilden är från 2008 och det var väl förmodligen senast jag åt halva. Det är så galet gott att jag helt enkelt måste låta bli. Ja, jag har ett ohälsosamt förhållande till sötsaker och svårt för att äta i måttliga mängder. För att inte trycka i mig allt på en och samma gång är den enkla lösningen helt enkelt sådan att jag i längsta möjliga mån avstår från att handla sådant jag vet jag har svårt att hantera. Nu sitter jag här med en apelsin och ett granatäpple framför mig vilket inte heller är fy skam. Lite rostade hasselnötter på det och några stänk hallonvinäger så är kvällsmaten gjord :)

Andra sallader där granatäpplet spelar stor roll är t ex på skivad apelsin med getost, röd mangold, pink grape och kapris eller varför inte på rödbetschips med pepparrot och getost, på en äppel- och päronsallad med riven pepparrot eller i en snabb mix av sallat, tomat, paprika och nötter. Ja, det finns helt enkelt inte mycket som inte kan toppas med granatäppelkärnor. Gott också på frukostyoghurten och till och med på gröten.


Smaklig spis!


* Att få ur kärnorna med minsta möjliga skvätt lär vara en svår konst men jag tycker faktisk detta fungerar bäst för mig: Först rullar jag granatäpplet lite mot diskbänken och delar det sedan på mitten. Ställer en bakbunke i vasken och slår hårt med en träslev på en halva i taget. Det följer med en och annan vit "vägg" som är lätt att plocka bort från kärnsamlingen. De kärnor som eventuellt sitter kvar inuti är lätta att peta ur på slutet. Att inte peta ur kärnorna i en skål med vatten gör att saften går att ta vara på. Mängden varierar från äpple till äpple och kan ibland bli ett helt halvt dricksglas.

***

Varma nektariner och cashewgrädde

Som jag lovade i måndags skulle ni få recept på en efterrätt nu i helgen. Efterrätter hör sannerligen inte till vanligheterna i min blogg men ibland händer det att även jag fixar jag till något gott. För det var ju detta med nektarinerna, vilka snart är ett minne blott ända till nästa år, som det gällde att ta vara på dem innan de blev dåliga. Dessutom var jag oerhört glassugen men eftersom jag veckan innan proppat i mig en hel burk med vaniljglass av märket Häagen-Dazs* (ja, jag var sjuk och halsen värkte som om den inte visste annat) så ville jag undvika frestelsen att göra om samma sak. Jag stålsatte mig och bestämde mig för att hitta på något endast med varor som redan fanns hemma. Hittade tursamt nog cashewnötter i skafferiet så det blev till ett nytt försök att få till cashewgrädde. Har gjort tidigare i år (ej bloggat om det - än :s) men det blev en ganska lös och inte särskilt gräddlik röra.

Nu hände det sig så att jag under skrivandets gång uppmärksammats på - Tack Margaretha! - att caschenötterna måste rostas för att bli av med giftet... Oj oj oj, hur ska detta sluta?
Nu ställer jag mig frågan om hur raw cashewnötter egentligen är och det är bara att börja gräva i ännu ett matmysterium.

***

Så. Cashewfrukten växer alltså på varmare breddgrader än här hos oss. Närmare bestämt i tropikerna. Och det är finurlig frukt, även kallad cashewäpple (även om de mest liknar gula och röda paprikor) som växer på cashewträden. Men ser ni, det är i själva verket en liten njurformad brunaktig utväxt under det färgade caschewäpplet som är den sk äkta frukten. Där inuti ett läderaktigt och giftigt skal, vilket således inte helt enkelt att avlägsna, finns själva fröet. Ja det vi kallar cashewnöt är egentligen ett frö. Inte konstigt att cashewnötter är bland de dyraste av nötter.
Men hur går då avlägsnandet av skalet till? Enligt wikipedia så skrapas och blötläggs de, eller kokas. Hrm. Både kallt och varmt alltså. Tydligen kan man även skära upp skalet på de ännu inte riktigt fullmogna frukterna. Handskar är dock ett måste. Och så var det detta att även nöten är giftig. På ett ställe står det att frukten först kokas och sen torkas i två dagar innan det giftiga skalet krossas för att sedan gräva fram fröet med kniv. Men inget om att själva nöten/fröet skulle vara giftig.

Men jag hittar inte mer bra svar än så om själva skalningsprocessen. Eftersom cashewnöten är en mer än väl använd nöt (frö) i raw food-sammanhang, så verkar det konstigt om förädlingen överstiger 42 grader. Men men, jag är inte en militant raw food-aktivist så jag kommer fortsätta äta cashewnötter, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej :) *


Varma nektariner och cashewgrädde
2 port

3-4 nektariner

SOCKERLAG:
2 dl vatten
1/2 dl strösocker KRAV
1/2 dl rårörsocker KRAV/Fairtrade
1 stjärnanis
en bit av kanelstång
1 krm ekologiskt vaniljpulver


CASHEWGRÄDDE:
2 dl cashewnötter
1 (nästan över)moget päron (jag använde ett förhållandevis litet Keiser)
1-2 tsk vatten (mängden varierar i förhållande till päronet)
1 msk honung
en nypa flingsalt


Koka upp sockerlagen och låt puttra ca 5 min. Tvätta och kärna ur nektarinerna. Jag skar halvorna i några klyftor för att bättre få plats i kastrullen men det är såklart valfritt. Lägg i nektarinerna i sockerlagen och låt sjuda ett par minuter bara. Ställ sedan åt sidan och låt svalna lite innan servering. Det kan lätt bli väldigt hett med sockerlag och inte vill man bränna sig på tungan heller.

Mixa cashewnötterna fint i en mixer. Tillsätt päronet. Förmodligen är det fortfarande ganska torrt och lite smuligt så mixa i lite vatten. Ta en tesked i taget för blir det för löst går det inte att backa igen. Mängden kan variera en del beroende på hur saftigt och moget päron som används samt storleken på päronet. Salta lätt och mixa i honungen. Samma sak där om du tar agavesirap, lönnsirap eller annan söt smaksättning så kan resultatet påverkas beroende sirapens tröga eller lite vattnigare konsistens. Servera omgående!



Smaklig spis!

***

*I Häagen-Dazs limited edition upptäckte jag precis nu när jag skulle länka till dem att det finns en Blueberry crumble! OMG! Är det någon som sett den i Sverige? Lanseras ens deras limited edition här? Det står att den ska finnas februari-december. Är det möjligt att det har gått åtta månader utan att jag ens har märkt den? Nä, kanske är jag inte är frisk i skallen trots allt...

*Note to self: Extrapost med kommentarer om den övriga fakta om cashewnötter som jag jobbat med ikväll.

Rå kaka på nötter och frukt

Tillbaka till den råa maten.* Det är en sak att kalla råa rotfrukter och grönsaker för råkost. Men vad ska man egentligen kalla en kaka/efterrätt/tårta som är rå? Det har jag inga bra förslag på idag. Som till exempel en kakbotten bestående av nötter, mandlar, kokosflingor, dadlar, sirap och salt toppad med mixad frukt smaksatt med vanilj/kanel? I klassikern Sju sorters kakor finns ett avsnitt som heter Utan ugn fyllt av recept på kakor och sötsaker som alltså inte gräddas i ugnen. Däremot friteras en del som struvor, flottyrringar och så finns såklart radiokakan med. Men det är på något sätt inte i närheten av rå mat för det. Dels på grund av framställningen av själva ingredienserna men också för upphettningen vid t ex fritering.

Och på tal om upphettning så har vi detta med sirapen. Agavesirap är väl spridd inom raw foodies för att den har tillverkats utan upphettning, genom en så kallad enzymatisk process. Eftersom jag inte ser detta med rå mat som en helt igenom fullvärdig diet för mig nöjer jag mig med honung eller lönnsirap.
Men Erica, hon använder agavesirap i sina recept. Precis som hon gjorde i kakan hon mixade ihop under demonstrationen på Ekostore i vintras. Till kakan serverade hon också den goda cashewgrädden. Själv gjorde jag en variant på den och tog de nötter jag hade hemma. Dit hörde inte cashewnötter och hoppade således över cashewgrädden.


Rå kaka på nötter och frukt
2-4 port

55 g paranötter
55 g mandlar
25 g kokosflingor
2 färska dadlar (urkärnade)
1-2 tsk honung
lite flingsalt

TOPPA MED:
1 banan
1 päron
vaniljpulver, ekologiskt
1 tsk lönnsirap

Hacka helt enkelt först ihop alla de övre ingredienserna i en mixer. Bred ut på ett fat. Mixa de nedre ingredienserna och bred över "nötbotten". Klart.


Smaklig fika!

***

* och till en post påbörjad 19 april i år! Äntligen får ni läsa om den goda råa nötkakan! :)

Krusbärskräm

Av statistiken att döma ligger min plommonmarmelad i topp av sökträffar på bloggen. För två år sedan var det visst ett riktigt plommonår. Själv har jag inte kommit över några plommon i år, rabarber- och hallonsylten brände jag vid och jag har dessutom en ovanligt stark olust, utöver den vanliga, till hemmafixande i år. På grund av allt regn har jag heller inte gjort många knop i min lilla odlingslott. Som om inte det var nog ger mig den läskiga grannen, som bor precis vid min lott (ja han som bl a föreslog att jag skulle börja prostituera mig för att tjäna lite stårlars eftersom jag är arbetslös...), kalla kårar och jag tycker det är mest olustigt att kliva omkring där ute. Inte alls så rogivande och kontemplerande som sig bör. Krusbärsbusken har å andra sidan varit riktigt full av bär i år så det blev till att koka kräm av dem.



Krusbärskräm
2 port

350-400 g krusbär
2-3 dl vatten
3/4-1 dl socker
1 msk lakritsglögg
2 tsk potatismjöl
1/2 dl vatten

Skölj och snoppa krusbären. Koka upp i 2-3 dl vatten och låt puttra i 5-10 minuter. Mosa krusbären grovt med en gaffel. Tillsätt socker och lakritsglöggen och låt puttra ytterligare 5-10 minuter. Stäng av plattan. Rör/skaka ut ett par tsk potatismjöl i en halv deciliter kallt vatten och vispa sedan i blandningen i krusbärskoket. När krämen tjocknar till lite, går ganska fort, så ta kastrullen av plattan och låt svalna en kort stund. Servera krämen ljummen med hasselnötsmjölk.


Smaklig spis!

***

Crêpes fyllda med apelsin och getost

Trots att det inte alls blev som jag planerat under min visit i stora staden hade jag supertrevliga dagar och kände mig riktigt inspirerad på många sätt när jag reste hem igen. En av alla saker jag var tvungen att göra när jag kom hem var att steka crêpes. Jag är ingen höjdare på varken pannkakor eller crêpes. Har för övrigt alltid undrat vad skillnaden egentligen är mellan de två. Jag har fått för mig att crêps är de lite tunnare pannkakorna och nästan lite torrare och kanske slätare liksom. Men ack, efter ett tags googlande hittar jag ingen annan förklaring än att crêpes helt enkelt bara är "mindre" än pannkakor. Hrm, jag är inte riktigt nöjd med den förklaringen och lovar att söka vidare. Jag gör ju både små och stora pannkakor och inte kallar jag den ena för pannkaka och den andra för crêpes. Inte heller är Creperiets (på Linnégatan i Göteborg) crêpes speciellt små - de är nog de största jag sett i alla fall - som kocken fyller med godsaker och viker den sedan till en fjärdedel (favoriten är den med Nutella)

Hur som helst. Jag blev i alla fall supernöjd med mina crêpes. Hemligheten tror jag låg i grädden jag hade i smeten. Det har jag aldrig haft tidigare. Bara ägg, mjölk och mjöl. Och lite smör också förstås. Samma stekpanna som jag använder till att göra pannkakor i. Fast denna gången använde jag bara den mindre av mina stekpannor vilket säkert också bidrog till bättre koncentration och fokus på vad jag gjorde. Det kan bli lite stressigt att steka i två pannor samtidigt.

Jag fyllde crêpesen med apelsin och getost, den där fetaliknande varianten som Zeta tillverkar.
Kokade en sockerlag men använde Dansukkers nya Fairtrade rörsocker och det hela blev liksom för tjockt och stelnade när jag blandade med apelsinbitarna. Vad gäller just sockerlagen försökte jag höfta till det från ett recept jag använt tidigare, hämtat ur Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet. Jag halverade även det, hoppade över saffran och det såg ut att bli bra till en början. Vet ej om jag kokade för länge eller om det helt enkelt var sockret som ställde till det. Hur som helst blev det sött och gott till slut i alla fall. Ett tips är att spara på apelsinsaften som blir över efter du fileat apelsinerna, jag använde två, då det hjälpte till att göra lagen lite saftigare.


Jag har inget särskilt recept på crêpes eftersom jag nu aldrig gjort det förut. Så jag bläddrade igenom alla mina bak- och kokböcker för att se vad som fanns. Jag hittade några stycken som i stort varandra. Jag valde till slut att använda ett recept ur Bonniers Nya Kokbok. Men om den är så ny vet jag inte, den är från 1989 ;-) Receptet jag använde heter Crêpes med lax och ägg och presenteras som en "lyxigt god entrérätt". Jag åt istället en lyxigt god kvällsmat :-) Jag halverade även receptet och använde vanlig vispgrädde. Det står annars "tunn grädde" i receptet.

Som tur är väl att recepten fortfarande funkar. Det är som tur inte alltid åldern som avgör. Se bara här vad man kan göra med gamla recept :-) Kinna har verkligen tagit vara på den kunskap och ser till att den lever kvar idag, och många år och förhoppningsvis generationer fram i tiden. Way to go, Kinna!




Crêpe(halverat recept)
2-3 port

2 ägg
1 1/2 dl vispgrädde
1 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 msk smält smör

Vispa först ihop äggen och grädden. Blanda sen i vetemjöl och salt och till sist i med mjölken och det smälta smöret. Stek i en upphettad panna och gärna lite, lite smör i också. Det behövs inte till varje crêpe, det beror lite på hur het pannan är och hur det ser ut. Man får liksom höja och sänka värmen lite hela tiden då stekpannan måste vara väldigt het men inte på max då det kan bränna vid ganska fort. Stekpannan jag använde är bara 15 cm i botten och det blev till slut 12-13 små crêpes på denna smet.
De gick alldeles utmärkt att spara i kylen ett par dagar och de fick bli både lunch (fyllda med keso och hackad tomat) och kvällsmat (ofyllda)ett par gånger om.



Smaklig spis!