onsdag 26 juni 2013

Vatten. Till alla och var en.

I mitten av april tidigare i år cirkulerade det i diverse sociala medier en ca sju år gammal filmsnutt från youtube. Det var inte första gången och sannolikt inte heller den sista. Sekvensen visar ett uttalande av Nestlés VD Peter Brabeck-Letmathe som där påstår att vatten inte är en mänsklig rättighet. Folk var inte sena med att förfäras över detta uttalande, vilket är helt i sin ordning då ett sådant påstående är helt befängt. Men allt eftersom dagen gick började överraskande nog fler och fler att försvara Nestléchefen. Han ansågs vara oskyldigt påhoppad och att vi minsann inte kan låta alla som vill och behöver vattna sina gräsmattor en torr sommar. Här och där kom röster om hur Brabeck-Letmathe och Nestlé inte alls vill privatisera vatten.
Well. Där måste jag faktiskt lägga mig i lite. De vill han visst. I allra högsta grad. Herre jösses, det är ju världens bästa affärsidé! Att hämta någonting gratis från naturen och sen sälja dyrt. Gärna till dem som allra mest behöver det. Vatten är dessutom, till skillnad från t ex diamanter och annat jox som människor tar från naturen och säljer dyrt, en absolut livsnödvändighet för att vi ens ska kunna leva.
Och till skillnad från så många andra kan jag inte slänga ur mig sådana påståenden, bara sådär innan lunch, utan vidare belägg för det. 

Detta föranledde alltså mig till att mer eller mindre starta en rapport. Jo, för som så många gånger förr tar jag på mig alldeles för stor uppgift och efter 2-3 veckors intensivt informationssökande gick luften ur mig. 
Vad håller jag på med? Jag måste ju ut där och söka jobb. Söka, söka, söka. Göra mig anställningsbar (vad det nu egentligen innebär) och aldrig mer vika en tum från mitt heltidsjobb; att söka jobb. I princip allt mellan himmel och jord.
Känner mig nu ungefär som denna underliga imploderande vattenmelon. Allt det gottiga och livsgivande bara rinner ut.
Den läckte som ett såll och fruktköttet var alldeles mjukt och läskigt. Däremot första gången jag upptäcker strukturen av vattenmelonen riktigt tydligt. Ser ungefär ut som en banan, tre lika delar som förenas till ett helt stycke.

Jag lyckades dock ta vara på en del av vattenmelonsvattnet och det smakade i alla fall lite vattenmelon. Använde det i smoothies och drack som törstsläckare i sommarvärmen (jo, det var faktiskt riktig somrigt här ett tag under försommaren innan vädret verkar ha stabiliserat sig på ett lagom regnigt och grådassigt göteborgssommarväder).

***

5 kommentarer:

tina sa...

Åsa! Jag önskar att alla vore överens om att vattnet tillhör alla. Det känns ju självklart på något vis. Och så önskar jag att du fick ägna dina dagar åt något du brinner för och inte bara åt att söka jobb. Kram

Nässelblom och choklad sa...

Sådana tankegångar är riktigt skrämmande. Plötsligt kan sådant som är så självklart inte alls vara det längre. Precis som Tina önskar jag också att du skulle få möjlighet att ägna dig åt den här typen av frågor på betald arbetstid. Tänk vilket slöseri att inte ta vara på ditt otroliga engagemang. Så många skulle kunna ha nytta av det. Kram Eva

Åsa sa...

tina - Det kan man tycka. I princip är det så. Problemet är bara att vi slösar enormt med vatten (t ex inom köttproduktionen), förorenar (grund)vatten och i värsta fall tömmer just grundvattendepåer. Så visst kan en tycka det vore på sin plats att reglera vattenanvändningen på något sätt men som alltid är det den fattigaste, i allra störst behov, som får lida.


Tack. Det är svårt att dyka ner ordentligt i alla intressanta frågor för tiden går så fort då och jag missar att skicka ansökningar. De ska ju dessutom rapporteras in till AF så jag blir mest stressad när jag tänker på annat, som trots allt intresserar mig och kan få mig att "försvinna i tid och rum".

Nässelblom och choklad - Ja, det är väl bara en tidsfråga innan någon kommer på att börja sälja luften vi andas också. Skulle inte bli förvånad.
Tack, Eva. Jo, så är det väl. Men det är så slimmade organisationer nu och ingen är längre villig att betala för arbetskraften. Särskilt inte den utan många års erfarenhet av exakt den typen av arbetsuppgifter jobbet ifråga avser.

Under tiden på GU förra året såg jag på riktigt nära håll hur de kämpar för sina egna jobb. De sätter t ex inte i vikarier när folk är sjukskrivna utan låter dem som är kvar jobba dubbelt osv. Många deltidstjänster vilka är maxade med spretiga arbetsuppgifter. Dessutom förekommer i princip endast internrekrytering.
Det är bara så tröstlöst att knappt någon pratar om det. Politiker,, media m.fl. Om de verkliga orsakerna till varför många är arbetslösa. Att det inte alls är ett helt gäng individer som plötsligt gått och blivt bakom flötet. Så länge ingen ens vågar diskutera hur arbetsmarknaden egentligen fungerar kommer vi långtidsarbetslösa fortsätta vara utan lön och fortsätta stigmatiseras och idiotförklaras. Alltmedan vi blir fattigare och fattigare och mer utslagna. En efter en.

Nässelblom och choklad sa...

Det värsta är att jag inte kan säga emot dig i det du skriver. Man märker neddragningarna på många sätt i både organisationer och företag. Allt slimmas och de som arbetar får sämre arbetsvillkor. Jag vägrar t ex att scanna varor i matbutiken för jag vill ha kvar personalen - men på många platser kan man inte göra något för att påverka hur det ser ut. Vill ändå alltid tro att det ska lösa sig...Kram Eva

Åsa sa...

Nässelblom och choklad - Så tänker jag också och vill ha verkliga personer kvar. Banker har heller inte mkt folk kvar att prata med. Det är inte utan att en undrar hur mycket mer vi ska effektivisera oss innan det helt brakar sönder och samman...

Related Posts with Thumbnails