...Uthållighet...

Sedan ett par månader tillbaka pågår en tämligen utdragen och till synes svårtlöst omställning av min kost. Jag återkommer med jämna mellanrum till dilemma kring min vikt(ökning). Trots att jag i mångt och mycket besitter en avundsvärd uthållighet saknas den helt när det kommer till min diet. På senare år, särskilt efter skadan jag drog på mig efter en av mina hittills största bedrifter i livet, så har jag lagt på mig lite mer fettvalkar än någonsin tidigare. Trots att jag tränar hyfsat mycket så har jag ändå svårt att hålla måtten. När det efter flera månader av ansträngning händer något med kroppen och centimeterna runt stuss och mage börjar minska "tillåter" jag mig att äta lite/mycket av det som jag i slutändan mår dålig av.
Knappt hinner jag blinka innan jag lagt på mig igen.
Med råge.

Så kontraproduktivt att jag skäms ögonen ur mig.

Inte utan att jag tror jag ska få stryk, skäll eller att självaste Norman ska komma jagande med kniven i högsta hugg...

Bild lånad från tripadvisor.com då jag uppenbarligen var helt upptagen 

av annat än att fota händelsernas centrum under rundturen på Universal Studios. 

Jag vet precis vilka de värsta bovarna är. Naturligtvis är det just dem som är allra svårast att låta bli.
Smör, ost och övriga mejeriprodukter. Med dem följer bröd, kex, rån, i viss mån vin, hembakat och sötsaker i allehanda form. Och så nötter. Att de just nämnda produkter ställer till det för mig har inget annat att göra än med det faktum att jag inte klarar av att äta i begränsad mängd.
Inget fel på maten i sig alltså. För en vegan är t ex nötter en alldeles utmärkt fettkälla och innehåller förhållandevis mycket protein men de är oerhört energirika. Exempelvis innehåller 50 g valnötter (ca en stor näve) drygt 300 kilokalorier (kcal). Det är lika många kcal som en stadig frukost bestående av fiberhavregryn, linfrön, äpple och blåbär innehåller.
Jag är bara inte sån som klarar att knapra i mig tio små nötter och sen känna mig nöjd.

Matvete, mangold, nektarin och paprikasås

Som allra bäst mådde jag då jag höll mig till veganmat. Då även helt utan vad jag kallar fuskkött och andra låtsasprodukter som "liknar" animalisk mat (oftast äckligt värre). Alltså äter jag hellre potatis, rotsaker, bönor och linser en masse samt i stor utsträckning bli hel- och halvfabrikat. Så länge jag inte har smör i kylskåpet så bakar jag heller inga bullar och kakor.

No, no. Dock kommer jag fortsätta posta lördagsgodis,
för det finns mycket i lager bland utkasten.

Nu börjar jag dock bli lätt uppgiven. Då jag efter operationen tidigare i år kom igång igen med träningen har jag hållit igen och avstått av en hel del av de värsta bovarna men absolut inget yttre resultat på kroppen. Inte en ynka centimeter vill försvinna. Inte en enda cellulit. Jag vägrar acceptera att jag är två storlekar större än vad jag i princip varit ända fram tills för fyra år sedan. I tre månader har jag minskat på mitt totala kaloriintag, sett till att inte "råka" äta extra mellanmål jag inte behöver, i princip inte druckit alkohol (med undantag för ett par gånger) och som sagt, ökat tid och intensitet på träningen.

Av ovan beskrivna situation har jag svårt att riktigt hitta bra upplägg för bloggposter och det blir ingen kontinuitet. Jag äter ingen annan särskild diet än den vegetariska men allt är rätt så avskalat och nästintill tråkig. Vissa dagar är maten bara något nödvändigt ont. Jag gillart inte. Inte alls. För jag vill kunna äta vad jag vill. Utan förbehåll. Men som sagt, jag har ingen karaktär och mår dåligt, förutom precis i ätandets stund, både fysiskt och psykiskt när jag så att säga tänjer på gränserna för mycket.
Så nu gäller det att jobba på vad som en gång satt i ryggmärgen:

Artighet

Ärlighet

Uthållighet

Självkontroll

Okuvlig anda

Tae Kwon!