Vilken tur vi har!

Vilken är vilken?

Tur för oss att det nu är högsäsong för citrusfrukter. Precis när det är som mörkast. Vem blir inte på gott humör av en söt och saftig apelsin, en riktigt sötsyrlig blodapelsin ock visst höjer en kärnfri söt klementin lyckotillståndet för en stund. Ögat får också sitt av de solgula öarna apelsinbitarna bildar i maten.
Jag hade för längesen en vän som inte skrädde orden när frukt i mat kom på tal. Ve och fasa för äppelbitarna i fiskgrytan. Läste för ett par år sedan en artikel om hur frukt i maten tydligen är en "tvättäkta vattendelare - att älska eller hata" i matvärlden. Fokus var att frukt anses sött och mat salt. Alltså, ingen god kombination.
Eh? Begriper inte det resonemanget. Vad har jag missat. Knappast är väl i alla fall pizza Hawaii och Flygande Jacob längre representativa för vad frukt i maten innebär.

Med tanke på smakbalansen går ju sött och salt hand i hand, tillsammans med surt. Citron är (förhoppningsvis) numera lika vanlig ingrediens och smaksättare som salt (+ svartpeppar) och socker. Steget till apelsinen bör ha minskat avsevärt. Ju mer vi vänder blickarna ut i världen desto mer förändras våra rätter. Vi vågar pröva nya råvaror, kryddor och tidigare otänkbara smakkombinationer. Aprikoser, russin, äpple, päron, dadlar, nektariner och så vidare är snarare regel än undantag.

Jo, det var ju citrusfrukterna ja. Fick en kommentar förra året vid den här tiden (då jag skrivit om blodapelsiner och hur kassören i butiken trodde alla var blonda apelsiner). Enligt kommentaren är blodapelsiner tydligen mindre och ska ha tunnare skal än blonda apelsiner.
Tja, tycker de är skrämmande lika varandra på bilderna i alla fall. Inte helt uppenbart vilken som är vilken. Knappast var blodapelsinen heller röd inuti och skalen skiljer sig inte nämnvärt åt.
Hur som helst, nu är tiden inne att njuta av apelsiner och andra citrusfrukter. Även om det svider till i miljöhjärtat. Annat var det på den gamla goda tiden då jag bodde i Florida.

* * *