Inlagda rödbetor och invigning av legymkniven

Efter jag läst detta inlägg fick jag blodad tand. Jag har sedan dess längtat till att skörda mina egna rödbetor som jag sedan skulle ha lagt in. Dessutom har jag jagat stan runt efter en så kallad legymkniv som gör fina räfflor i rödbesskivorna (tips från Kinna!). Men som jag skrev i går, och säkert skrivit om tidigare, växer inte mina rödbetor alls till sig. Så då får man köpa rödbetor istället!

Att lägga in rödbetor är busenkelt. Men såklart finns en hel drös med olika recept. En del har särskilda kryddningar och såklart varierar mängden på både rödbetorna, vatten och den karaktäristiska ingrediensen för inläggningar - ättikan. Såhär gjorde jag tidigare i år. Men som jag skrev i det inlägget hade jag för mycket vatten. Så nu minskade jag den mängden. Dessutom hade jag mindre rödbetor och använde således mindre socker och ättika. Men det blev i snålaste laget (eller så reducerade jag för länge) och jag blandade i mer vatten på slutet då lagen tjocknat lite och började likna en sirap.

Rödbetskivorna blev i alla fall supersnygga med hjälp av denna coola lilla kniv som kommer hyfsat till sin rätt trots den suddiga bilden (glömde ställa om kameran då jag fotade rödbetorna). Den kommer ända från Berlin och har tagit vägen om Lyon innan den hittade hem till mig.
I våras hittade jag dock en särskild mandolin med olika insättningar varav en ska göra vågor och räfflor i grönsakerna. Men funkar inte riktigt för mig. Har väl kanske inte fått rätta knycken än. Kniven var mycket lättare att använda. Tar lite tid men jag hade inte så mycket rödbetor så det gjorde inget.

Det hela slutade bra men blev en aning för sött. Vet ej om det beror på att jag kokade ner lagen så mycket eller om jag helt enkelt hade för mycket socker/för lite ättika i. Smakar gott i alla fall men jag ska definitivt göra om proceduren igen. Snart!


Lycka till med din egen inläggning!