I helgen jobbade jag på bokmässan. Jorå. Alltså förstår ni hur kul det är att jobba? Jag njöt (nästan) varje sekund. Dessvärre drog jag till mig en del baskilusker, halsen svider och jag är nu helt utslagen. Kroppen värker som den inte gjort under många år och gör mig eller mindre handlingsförlamad. Matlusten är inte direkt på topp heller. Men men, det går förhoppningsvis över i sinom tid.
Det var som vanligt galet mycket folk på mässan och jag har nog aldrig sett så mycket kontanter på en och samma gång som i kassan där jag stod, tyvärr med ryggen åt både scenen och signeringsbordet så jag missade det mesta. Hann inte heller mingla runt och njuta av bokmässans alla monteraktiviteter, seminarier på internationella torget och mat- och trädgårdspratet uppe i F-hallen som vanligt men trots det har jag aldrig har jag sett så många kända författare på en och samma gång. Kanske inte så konstigt då jag spenderade dagarna på golvet i mässans allra största monter - Bonnierförlagen. En och annan författare handlade själv i kassan och självaste kulturministern köpte en tjock bok om Povel Ramel. Tydligen kan hennes dotter allt om honom så varför hon behövde den boken begriper jag inte. Dessutom var hon den enda kund som fullkomligt stank tung parfym och det var näst intill olidligt att inte kunna lämna kassan och andas för en stund.
Allra roligast var när Björn Ranelid plötsligt stod framför mig i kassan och jag kunde bara inte låta bli... nä, jag sprang helt enkelt och hämtade en av de tre böcker som nu kommit ut i nytryck, som han fick signera. Med sig hade han min favoritpenna och skrev så snirkligt att jag trodde aldrig han skulle bli klar. Men alltså, vilken underbar motvikt han är till alla som bara tar, ska ha, struntar i att dyka upp, inte beblandar sig med "folket", bara hänger på vip-läktaren och så vidare.
Behållningen av årets mässa är ändå främst att faktiskt fått jobba på riktigt. Det är såklart inte helt fel heller att jag kom förhållandevis billigt undan då jag fick en del böcker gratis. Betalade bara för två stycken. Som den uppmärksamme kanske ser på bilden har jag alltså lagt vantarna på Jamie Olivers 30-minute meals, vilken jag skrev om här. Såhär i efterhand frågar jag mig varför jag inte köpte fler när jag ändå var på plats men som sagt, det var galet mycket folk och jag jobbade mer eller mindre nonstop. Lunchrasten bestod i att ge sig ut i dagsljuset, slänga i sig mat och sen köa till ni vet var. Och ändå har jag inte haft så kul på länge. Grattis alla ni som har jobb!
Hoppas vi ses om ett år igen!
***
5 kommentarer:
Åh, vad kul - både att jobba och att träffa på en trevlig författare på det där sättet. Böcker är så inspirerande och trivsamma att ha runt omkring sig. Krya nu på dig!
Åh Eva, det var så kul att jobba! Jag skulle gjort det igen - på studs :) Frisk blir jag igen vad det lider men det var längesedan jag var såhär dålig. Försöker läsa alla böcker jag fick med men är påverkbart stressad av min situation just nu då en tvångsplacering på heltid i secondhandbutik hägrar.
Det låter som att du hade det riktigt roligt på bokmässan, jag sörjer att jag inte kunde gå i år =( Förra året var jag där, och älskade varje sekund av det! Härligt att jobba där, det skulle vara en dröm <3 Spännande att läsa om din upplevelse! Hoppas du mår bättre snart =)
låter fantastiskt kul och riktigt jobbigt på samma gg. har så länge haft bokmässan på min att-göra-lista, men inser oxå mer och mer att mässor är verkligen inte min grej. folkmängd, rörigt, dålig luft, smittspridning, taskigt matutbud, dyrt inträde... till slut blir det fler avigsidor än goda känner jag.
men att jobba med böcker vore naturligtvis en dröm! hoppas du är nöjd med de du fick med dig hem, lycka:)
Alexandra - Tack, det gör jag. Mår bättre alltså. Det var verkligen kul att jobba där men tyvärr hann jag ju själv inte se annat än GW Persons och Läckbergs senaste böcker samt pengarna i kassan där jag stod ;)
Pia - ja, det är just det. Men jag har alltid vatten, frukter och egen matlåda med. Så ger jag mig mycket tid, sitter ner i Internationella hallen och lyssnar på några seminarier mellan varven och liksom bara vaggar med folkmassan. Eller så har jag haft turen tidigare år då jag jobbat ideellt att vara där under torsdagen då det är avsevärt mycket luftigare och enklare att ta sig fram. På söndagsmorgonen brukar det också vara halva inträdet och så bjuder någon organisation på frukost uppe på Internationella torget. Det är också en bra tid att göra mässan på innan resten så att säga vaknat upp.
Jag har aldrig någonsin ångrat ett besök på bokmässan om jag säger så. Inte ens nu, med över en veckas sjukdom efteråt.
Försöker sätta upp datortid för mig själv och tvingar mig faktiskt att stänga av. Märker att jag läser mer annat då :) Behöver ju liksom inte följa flödet på twitter 12 tim/dag egentligen ;)
Har inte vågat mig på Ranelid än men kanske, kanske så snart jag blir klar med nuvarande chick lit-boken. Ja, jag måste ju få upp läsångan lite så det är ingen idé att ge mig på ngt tjockt, svårt eller tungt än på ett tag.
Skicka en kommentar