 |
| Gigantiska sötpotatisar |
Jag försöker fokusera men allt bara fladdrar förbi mig hela tiden. Medan jag läser en text tänker jag på vad jag ska laga till nästa bloggträff, hur jag ens ska ha råd med den och kommer varken ihåg vad jag just läst eller vet vad jag ska laga. Så öppnar jag bloggen för att producera ett inlägg varpå jag inser att säkert hälften av de i runda slängar 100 utkast är tankar och funderingar kring själva bloggandet och bloggens existens, kring livet, arbetslösheten och samhällets attityder mot arbetslösa, om matproduktionen i världen, om orättvisor och utarmning av människor världen över. Allt vilket kräver både tid, efterforskning och koncentration för att få ihop till presentabla texter.
Köpte nyligen en sötpotatis som vägde över 700 gram. Galet. Sötpotatis på anabola. Mer än så behövs inte för att jag ska gå igång och börja fundera över om det är normalt? Trots att vi på senare år vant oss vid sötpotatisen är det ingen rotsak vi odlar här och jag vet egentligen inte hur den förväntas se ut. Är de pumpade med växtnäring eller inte? Hur kan jag få reda på det? Var ska jag börja? Spelar det någon roll?
Är det bara jag eller finns det fler matbloggare där ute som funderar på detta viset tro?
***
4 kommentarer:
Hej, du har säkert redan tänkt på detta men om du inte har det; skulle du kunna tänka dig att arbeta med läxhjälp? Med din pedagogbakgrund i åtanke.
Känner igen det där fladdrandet. Det är så jobbigt när man har alltför många saker "man borde" ta itu med. Att ha pressen att få ett jobb och att få in pengar är förstås riktigt hemsk, men även andra saker kan kännas pressande. Håller själv just på och påbörjar det ena efter det andra, men kan inte fokusera och blir inte klar med något. Efter en sådan dag är man inte särskilt nöjd...men nu ska jag i alla fall gå ut och handla just sötpotatis! Kram /Eva
Nässelblom och choklad - Ja, det är inte bara jobbfrågan. Livet rullar ju på ändå, med allt vad det innebär. Försöker göra en sak i taget men det tar alltid så otroligt mycket längre tid än vad jag tror det ska göra. Så blir jag stressad av det, eftersom "allt det andra" fortfarande blir ogjort.
Så fort jag ägnar mig åt något annat än att bara söka jobb får jag så dåligt samvete och kan inte riktigt släppa loss och ägna mig åt just något annat. Tror det också bidrar till att det tar extra lång tid att bli klar med saker.
Men men, nu har jag, tro det eller ej suttit vid datorn mer eller mindre nonstop i elva timmar! Värmde mat från frysen då jag inte "hann" laga mat. Och ändå har inte en enda ansökan blivit skriven och bara ett halvt blogginlägg och nä, det är märkligt hur vissa dagar bara blir helt fel. Nu är det dessutom kolsvart igen och inte hann jag ut i dagsljuset heller.
Vad blev det förresten för något gott av sötpotatisen?
Trevlig helg, Eva!
Kram
/åsa
Det är verkligen hopplöst när det blir sådär, inget blir gjort och just att man bara får dåligt samvete om man gör något annat. Ändå lägger sig de där andra sakerna som något man borde göra och ger också dåligt samvete. Vissa dagar kan man ha flyt, hinna gå ut en promenad och ändå få saker gjorda. Det är sådan skillnad, vad bra det känns då. Tänker ibland att jag borde schemalägga dagarna och planera in pauser/promenader i stället för att allt bara går ihop. Jag hittade också bara gigantisk sötpotatis i affären. Det blev en god sötpotatispilaff med ris och lite annat. Ha det bra! Kram/Eva
Skicka en kommentar