Lyxlunch i en liten ask

Lunchlåda från mars 2012. Då med ost i. 

Idag utan ost.
Hur mycket jag än gillar ost så gör inte min kropp det. Den blir tjock, värker och stelnar av mejeriprodukter. Inte på direkten av att äta en ostskiva på knäckemackan eller så. Det är bara som så att en skiva så lätt blir två, som blir tre som blir sju som blir ja, innan jag vet ordet av det äter jag ost högt och lågt. Ost på maten, Ost i maten., Ost till maten. Ost efter maten. Ja, ni fattar.

Efter lite trix och fix fick jag till slut ut paketet

Lunchlådor och jag går så långt tillbaka jag kan minnas. Få är de gånger jag köpt t ex färdilagade rätter att värma i ugnen. Tänk så många timmar en spenderat i kön till mikron under alla år på universitetet. Nu för tiden gör jag mat som går lika bra att äta kall. Dels för att slippa eventuella köer och dels för att kunna äta utomhus eller var helst det ändå inte finns mikrougn att tillgå.

Som idag t ex. På Af. Josåatte. Livet som arbetslös över jul är ett rent helvete. Tidigare i livet har jag ofta arbetat under julen. Det vill säga julafton, juldagen osv samt mellandagarna. Under studietiden var det i och för sig lektionsfritt men hemtentor, grupparbeten och rapporter skulle lämnas in första veckan i januari. Knappast rogivande för själen de jularna.

Som praktikant/arbetslös/tvångsplacerad ettervärre.
Min dator är som bekant död, jag står till arbetsmarknadens förfogande sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet (vilket jag naturligtvis måste för att inte minsta min arbetslöshetsförsäkring), och måste minutiöst rapportera min jobbsökaraktivitet. Af håller således stängt i tre dagar denna vecka, vilket försvårar mitt jobbsökande. Inte för att en enda arbetsgivare bryr sig - de är ändå lediga och går inte att få tag på nu. Men Af, a-kassan och kontrollsystemet bryr sig. Rapporten ska in i januari.
Och inte kom tomten med något jobb i år heller.

Tur ändå att tomten genom åren, i olika skepnader, kommit med små trevligheter och närapå livsnödvändiga saker till mig. Som för två år sedan till exempel. Fast posten missade visst den lilla detaljen att våra postboxar har en aning mindre luckor än när de öppnat hela fronten till boxarna.

Nåväl, nog om detta. Tillbaka till jobbsökandet. Trots att det numera finns en hel rad kriterier av straff mot den arbetslöse, svävar jag i ovisshet. Inte en enda handläggare kan ge ett rakt svar på vad/vilka karv och kriterier som ska uppnås för att slippa straffas. Den bedömningen sker, godtyckligt av enskild handläggare, i efterhand. Mycket märkligt.
Ska inte sticka under stol med att det är extremt slitsamt och tröstlöst att varje månad söka ett 20-tal och bara mötas av nej, efter nej, efter nej, efter nej. Bara i år har jag hittills sökt 246 jobb (hinner få iväg ett gäng till innan december är slut). Hur många har sökt så många jobb, någonsin? Vad är meningen med detta spel?
Det nya hårda kontrollstystemet sägs nämligen ö k a möjligheten till jobb. Alltså fler sökta jobb ska minska arbetslösheten. Eh, ok? Dessutom säger de som såhär:

"Den som inte uppfyller kraven för att lämna in fullgoda aktivitetsrapporter prövas av a-kassorna, enligt ett nytt sanktionssystem i flera steg. Till exempel, den som missköter sitt arbetssökande får första gången en varning, andra gången blir det avdrag från a-kassan, och så vidare."

Ändå kan ingen svara på vilka krav det är som ska uppfyllas.
Go figure.

***