Dags att ge upp

Tjugohundratretton, ett år i raden att stryka ett fett svart streck över. Sitter nu på AFoch söker jobb. Josåatte. Datorn har dragit sin sista suck. Den har i och för sig strulat sedan start. Bara tre månader gammal fick jag lära mig mer om datorer än vad ens trodde jag någonsin skulle göra. Sen dess har den av och till svajat och strulat. Det var längesen jag kunde se på film i den, fick se upp med en del nyhetssidor som ofta fick datorn att rusa och inte hålla på med bildarkivet allt för många minuter.
Men allt strul till trots har jag i ett år ändå kunnat använda den till att skriva hundratals med ansökningsbrev, hängt på twitter och fb och använt min mail. Mycket mer än så har datorn inte velat ställa upp på.

Nu är den alltså död. Bortom all räddning. Jag är visserligen inte förvånad men jag har verkligen inte råd med så kassa ohållbara prylar som görs idag. Har fortfarande kvar - tack och lov - min tjock.-TV som nyligen fyllde 18 år. De senaste åtta åren har jag å andra sidan förbrukat två datorer, tre mobiler och min fyra år (nya?) cykel sjunger på sista versen.
Galet.
Blir sjukt provocerad av alla röster som höjs om att vi måste komma på hållbara "innovationer" för miljön skull. Seriöst, känner mig typ hundra år gammal men alltså, hur skulle det vara om en istället tillverkade saker som höll, precis som förr. Och som dessutom gick att laga för en rimlig penning istället för att alltid köpa nytt. Inte särskilt innovativt men det skulle inte skada om folk var lite rädda om sina dyra prylar än bara behandlade dem som slit-och-släng.

***

p.s. Har skrivit ikapp inlägg som skulle gjorts tidigare (därför kommer de på rad) och schemalagt några som komma skall eftersom AF håller stängt i helgen.