Träningens helande kraft, del 3

Imaginär bild av min (soon to be) tvättbräda ;)

När detta inlägg postas är jag i full fart och lyfter vikter så musklerna först gråter och sen skrattar resten av dagen. Jorå. Varje lördag kl 10:15 står vi, ett 30-tal träningsglada hurtbullar, redo att göra helgens första marklyft. En timma senare och otaliga upprepningar av benböj, utfall, axelpress, frivändning, push-up, biceps curl m.m. springer jag in till nästa sal, kastar mig upp på spinningcykeln och trampar på ytterligare en timma. Sen är både kropp och knopp alldeles mjuk och lugn.

Jag älskar mina lördagar. Trots att jag tränar under veckan är lördagarna speciella och jag kan för ett par timmar släppa verkligheten. Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag skulle överleva mitt fattiga och arbetslösa liv utan träning. Den ger mig möjlighet att göra mig av med frustration och ilska över sakernas tillstånd men träningen ger mig också fullt av energi. Fråga mig inte hur, vad eller varför men både kropp och själ mår så mycket bättre när jag får träna. 
Efteråt blir det att cykla hem till varmt bad, mat, städ och tvätt. Gärna lite gott vin också. Inte helt otippat kan det bli en tidigt kväll isäng. Är oftast rätt sliten efter veckans alla sömlösa nätter, tidiga morgnar och oändligt tröstlösa jobb med att söka jobb.
Funderar förresten att ändra svar på gamla välkända gåtan Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Det skulle lika gärna kunna vara jag.

Fast när det gäller träning och hälsa börjar det äntligen hända någonting. I somras kunde jag intensifiera min träning på allvar. Efter återhämtningen (från årets andra operation) under sept -okt. har jag kört på för fullt. Idag, nästan på pricken tre år efter skadan, är jag på god väg tillbaka iform. Till och med finformen jag hade innan jag drog över Atlanten för snart em år sedan.
Att skadan nästan läkt och sällan gör sig påmind, så att jag kan köra på nära 100 % igen, är naturligtvis en anledning. En annan är den att jag bättrat mig på matfronten. Äter närapå helt veganskt igen. Guud, så min har kropp längtat. Hur mycket jag än vill stoppa ost i min mun så pallar kroppen verkligen inte mejeriprodukter. Det var längesen jag lämnade filmjölk, keso, crème fraîche och blaskiga latte därhän men har haft svårt att helt avstå från smör och (dessert)ost. Trots alla sömnlösa nätter känner jag mig piggare och friskare än på länge i kroppen.

Guess who's vegan?

Det skulle behövas en veckas blogginlägg, minst, för att rada upp alla kosttips av just mejeriprodukter (och kött!) jag fått då jag ojat mig över att jag inte gått ner i vikt, trots matdagbok, kaloriräkning flera timmars träning varje vecka. Som om att det inte går att gå ner i vikta utan animalisk föda (den mat som till mångt och mycket gjort oss tjocka från början).
Ska erkänna att jag nu känner mig extra stolt över vad jag åstadkommit med hjälp av kolhydrater och grönsaker :) Och jag är inte färdig än. Även om jag inte har några som helst intentioner att bli som Frank Medrano i filmen ovan ;)

Trevlig helg!

***