Ni som följer Miss Meister's mat på fb har förhoppningsvis inte missat filmen Food Matters - en dokumentär om förhållandet mellan mat och hälsa. Om hur kroppen behöver vitaminer och mineraler snarare än syntetiska läkemedel, för att hela sig själv och må bra på alla möjliga sätt. Superintressant. Sista chansen att se den gratis. I skrivandets stund återstår 1 dag, 12 timmar och några minuter kvar.
Själv har jag aldrig varit särskilt medveten om mat och dess negativa inverkan på kroppen annat än det där med läsk, godis, chips, glass, kakor osv alltid tillhört det festliga och inget en äter av i överflöd. Har tidigare skrivit om hur syrran och jag delade på, håll i er nu, en 33-centiliters läskflaska. Då var det fredagsmys med stot f.
Först som tjugoåring blev jag smärtsamt medveten om vad "fel" mat kan ställa till med. Inte bara i form av fettvalkar, viktökning och alla konsekvenser, både fysiskt och psykiskt, som det innebär. För att inte tala om den obeskrivliga smärtan och stelheten i kroppen. Smärtan i de hettande, svullna lederna som jag levt med så länge.
Jag är så tacksam för all smärta jag levt med, och fortfarande lever med om än in mindre omfattning. Tacksam för att jag fick upp ögonen för mat.
På riktigt.
Att inte längre se mat som enbart ett njutningsmedel och/eller bedövningsmedel, för att bokstavligt talat trycka ner ångesten i halsen igen. Med det inte sagt att jag till 100 % håller mig till det jag vet min kropp mår bra av och till 100 % avhåller mig från det jag vet att min kropp mår dåligt av. Nädå. Inte alls. På det stora hela är dock belöningen, av att göra så nära 100 % rätt för kroppen som möjligt, så fantastisk och jag önskar mig styrka att helt göra mig fri från mina matlaster.
Det är ingen hemlighet att t ex hjärt- och kärlsjukdomar, en av våra stora folksjukdomar, orsakas främst av för mycket (mättat) fett, kött, industritillverkad mat full av socker och stärkelse. Aldrig någonsin har en enda läkare jag mött pratat kost med mig.
Tänkvärt (ur filmen Food Matters):
Själv har jag aldrig varit särskilt medveten om mat och dess negativa inverkan på kroppen annat än det där med läsk, godis, chips, glass, kakor osv alltid tillhört det festliga och inget en äter av i överflöd. Har tidigare skrivit om hur syrran och jag delade på, håll i er nu, en 33-centiliters läskflaska. Då var det fredagsmys med stot f.
Först som tjugoåring blev jag smärtsamt medveten om vad "fel" mat kan ställa till med. Inte bara i form av fettvalkar, viktökning och alla konsekvenser, både fysiskt och psykiskt, som det innebär. För att inte tala om den obeskrivliga smärtan och stelheten i kroppen. Smärtan i de hettande, svullna lederna som jag levt med så länge.
Jag är så tacksam för all smärta jag levt med, och fortfarande lever med om än in mindre omfattning. Tacksam för att jag fick upp ögonen för mat.
På riktigt.
Att inte längre se mat som enbart ett njutningsmedel och/eller bedövningsmedel, för att bokstavligt talat trycka ner ångesten i halsen igen. Med det inte sagt att jag till 100 % håller mig till det jag vet min kropp mår bra av och till 100 % avhåller mig från det jag vet att min kropp mår dåligt av. Nädå. Inte alls. På det stora hela är dock belöningen, av att göra så nära 100 % rätt för kroppen som möjligt, så fantastisk och jag önskar mig styrka att helt göra mig fri från mina matlaster.
Det är ingen hemlighet att t ex hjärt- och kärlsjukdomar, en av våra stora folksjukdomar, orsakas främst av för mycket (mättat) fett, kött, industritillverkad mat full av socker och stärkelse. Aldrig någonsin har en enda läkare jag mött pratat kost med mig.
Tänkvärt (ur filmen Food Matters):
Vad skulle hända om alla åt ekologiska vegetabilier?
Vi skulle få en hälsoepidemi ;-)
***
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar