Whit a little help from my friends (samt Sockerärtor med kapris och parmesan)

Min första <3 -potatis!

Förra helgen fick jag oväntat laga mat till fyra personer. En trevlig angelägenhet jag har ytterst lite erfarenhet av. Vet egentligen inte riktigt hur man beräknar mat till fler personer än en. Visserligen lagar jag mat som räcker till både fyra och fem portioner men då är det något jag höftar, som t ex en grönsaksmix av något slag som jag kokar pasta till, väger upp i lådor så länge det räcker, fryser in och tar sen med som lunch till tvångsplaceringen.
Inte bara var det en utmaning att laga middag till alla utan jag var dessutom inte i mitt eget kök = begränsat utbud av kryddor, oljor osv. Värdinnan var nämligen i själva verket någon annan än jag, fast jag stod för det mesta i matväg. Så vad göra?

Jag tog helt enkelt hjälp av mina vänner Annika, Pia, Jamie och Kinna. Kvällen startade vi med bubbel och Annikas små aptitretare - Tack för att du bloggat om dem! - som föll alla i smaken. Därefter serverades någon slags räk/fiskpaté (nä, det var inte min idé och inte heller fick jag någon egen förrätt annat än ett sallatsblad). Självklart blev det dijonkryddade stora vita bönor i dijondressing som jag i princip inte längre kan leva utan.
Inspirerad av min kryddade potatis med bondbönor så rostade jag spiskummin, korianderfrön, fänkålsfrön, kryddpeppar och svart kardemumma i torr stekpanna* och mortlade dem sedan. Sen var det bara att hetta upp olja och steka de redan kokta potatisarna samt salta och peppra.

Kryddstekt Ratte

Kall sallad med örtvinägrett

Enkel kall sallad

Mâchesallad/ruccola/coctailtomater/rostade pinjenötter 

med en vinägrett av 

dijonsenap/olivolja/dragon/körvel/persilja/salt/svartpeppar

Så var det allas vår Jamie. På grund av diverse omständigheter (=lunchpengar från mamma) har jag äntligen lagt vantarna på ett exemplar av det flotta matmagasinet Jamie Magazine. En internationell tidning som blir din för inte mindre än 95 kronor. Förvisso en mycket trevlig tidning som jag i princip läst från pärm till pärm (hoppade över de värsta köttstyckena) men med andra ord inget för min ekonomi.
Då vi ätit upp sparrisen redan dagen innan blev det till att ge sig på de färska sockerärtorna. Ett recept i Jamie:s mattidning som lockade mig innehöll vanliga gröna bönor vilka jag då helt resolut bytte ut mot sockerärtor. Tyvärr glömde jag helt av att fotografera mellan varven. 

Sockerärtor med kapris och parmesan

4-6 pers

300 g sockerärtor (enl. Jamie:s recept: gröna bönor)
2 schalottenlökar, finstrimlad
2 msk olivolja
1 msk balsamico (enl. Jamie:s recept: rödvinsvinäger)
2 msk kapris
svartpeppar
10 g hyvlad parmesan

Stek den finstrimlade löken genomskinlig. Förväll sockerärtorna. Låt rinna av i durkslag. Blanda olja, vinäger, kapris och svartpeppar för sig och dressa sockerärtorna. Lägg upp på fat och hyvla över parmesan på toppen.




Tack alla ni för hjälpen! Det blev succé.

***

*Jorå, jag hade en liten bruk särskild kryddblandning med mig men hade inte räknat med gäster så det var för lite kryddor till den mängden potatis vi använde. Svart kardemumma är dessutom inte helt lätt att hitta på varken ica eller coop så det blev i mitt tycke lite obalans med kryddorna. Det var dock inget gästerna märkte då de inte hade något annat att jämföra med.

Rostad butternut med svart kardemumma och lime

Nu har butternutten (låter ungefär som på dålig engelska med Göteborgsdialekt) stått i skafferiet alldeles för länge och det fick helt enkelt bli att ta tjuren vid hornen och laga något av den. Eftersom frysen är full av både grönkålssoppa och potatis- och blomkålssoppa var jag tvungen att laga annat än soppa på pumpan vilken jag annars brukar bli väldigt god.

Över fem månader har gått men Plenty är fortfarande min huvudinspiratör när det kommer till matlagning. Jag har boken på nattduksbordet och efter att ha läst den från pärm till pärm så bläddrar jag, titt som tätt, fram och tillbaka i den. Och trots att Yotam Ottolenghi gjort detta som en förrätt beräknad till 4-6 personer så omvandlar jag den istället till 2 huvudrätter. Dessutom är receptet något modifierat nedan då jag la till svart kardemumma istället för enbart vanlig (grön) kardemumma. Och utan tahini hemma så rörde jag i rostade sesamfrön i yoghurten. Inte heller hade jag någon färsk grön chili (vilken kan finstrimlas och toppa rätten med) men väl stark grön chilisås som fick agera chilivikarie.

När det kommer till koriander är jag medveten om den i mitt tycke riktigt mesiga krukodlade koriandern, vilken finns i de flesta välsorterade livsmedelsbutiker, är den enda färska koriandern man kan få tag på. Med mesig menar jag främst att den är så tunn och skör. Nästan så att den mosas och går upp i atomer bara man kniper av ett blad med tummen och pekfingret. I en del asiatiska specialbutiker kan man däremot ha turen att hitta en kraftigare variant av koriander som är mer tacksam att både garnera med och använda i grytor och soppor.


Rostad butternut med svart kardemumma och lime
2-4 port

1 butternut
2 lime
4 msk olivolja
5 kapslar svart kardemumma
2 kapslar grön kardemumma
ca 10-15 kryddpepparkorn
flingsalt

RÖRAN
100 g turkisk yoghurt
1 msk limejuice
het chilisås
2-3 msk rostade sesamfrön
flingsalt
10 g färsk koriander, plockad

Skär bort skalet av de två limefrukterna. Dela dem båda i fyra bitar och skär i så tunna skivor det går. Lägg i skål och salta lite och häll över en matsked olivolja. Ställ åt sidan
Skär bort skalet från butternutpumpan, dela och gröp ur innanmätet. Skär i strimlor/båtar/bitar. Helt enkelt den form du själv önskar. Lägg i långpanna.

Töm kardemummakapslarna och rosta kärnorna lätt tillsammans med kryddpepparkornen. Mortla och blanda kryddorna med 3 matskedar olivolja. Pensla butternutbitarna och salta innan långpannan åker in i ugnen på 210 grader i ca 15 minuter eller tills pumpabitarna är mjuka.

Blanda under tiden till yoghurtröran och plocka koriandern. Kvistarna kan t ex användas till smoothies eller i en råsaftcentrifug.

Låt pumpan svalna lite. Går att servera kall men jag tycker den var god alldeles ljummen. Lägg upp på fat och garnera med yoghurtröran, limebitarna och toppa med korianderbladen.


Smaklig spis!

***

Rökig paprikasås

Fråga mig inte varför jag inte rostat paprika i ugnen förrän ungefär två och ett halvt år sedan. Det är nog bland det godaste jag vet och jag använder den främst ihop med rött ris, quinoa, dinkel, matvete och t o m i denna spenatsås. Brukar även strimla paprikan fint och steka långsamt i olja så den blir riktigt mjuk men helst inte bränd. Jag har ätit en del Ajvar och rostade paprikor på burk men det är ju inte samma sak som att göra den själv.


Till skillnad från många recept så rostar jag mina paprikor hela. Anledningen är helt enkelt för all vätska som rinner ut ur paprikan när jag skalar den efteråt. Det kan bli lite kladdigt och pilligt efteråt för att få bort alla kärnor men det är absolut värt besväret! Vätskan är smakrik och lika användbar som själva paprikan. Ibland spricker paprikan i ugnen och vätskan går förlorad. Det pyser och fräser lite och vätskan bränner bort. Jag har inte kommit på anledningen än varför den en paprika spricker och inte den andra.
Dessutom har jag använt både vanlig ugnsvärme och enbart grillen men tycker nog ändå vanlig ugnsvärme fungerar bäst. Paprikan blir såklart fortare svart under grillen men inte riktigt lika mjuk som i enbart ugnsvärmen. Det är väl en smaksak och beror lite på vad man ska använda den rostade/grillade paprikan till.

Rostad och skalad paprika (med paprikabäbisar) i saften som blev av den

Så. Vad mer kan man göra med en rostad paprika? Jag fortsätter lite på mitt rökiga spår och förra veckan gjorde jag en paprikasås, smaksatt med bl a svart kardemumma. God till pasta och ris. Detta är en veganvariant men det smakar säkert bra att byta ut kokosmjölken till någon mejeriprodukt istället.


Rökig paprikasås

1 paprika
1 kapsel svart kardemumma
1/2 tsk spiskummin
1/2 tsk hel koriander
3-4 msk olivolja
2-3 msk kokosmjölk
salt


Rosta paprikan på 225 grader i ...hrm... tills den är tillräckligt svart. Vänd på den då och då så den blir svart runt om. Den måste inte bli helt kolsvart.
Öppna och ta ur kärnorna ur kapseln med svart kardemumma och rosta i torr stekpanna tillsammans med spiskummin och hel koriander. Mortla och spara tills paprikan är klar.
Lägg paprikan i en skål med plast över och låt svalna en liten stund. Ta sedan bort skalet och rensa bort innanmätet.
Mixa alla ingredienser. Jag har bara en stavmixer som gärna behöver lite vätska för att fungera ordentligt så har ni turen att få ordentligt med saft ur den rostade paprikan så häll i det. Annars kan det behövas någon matsked mer olivolja. Jag tyckte det blev lite i tjockaste laget och mer som en paprikakräm en den såsen jag tänkte mig och tillsatte därför några matskedar kokosmjölk också.
Smaka av med salt och ev chili för lite sting.
Vill du ha svartpeppar i så rosta ett par korn och mortla tillsammans med de övriga kryddorna.

Tyvärr hade jag bara en orange paprika hemma till denna sås.
Hade tänkt mig röd paprika, mest för färgens skull.

Smaklig spis!

Svart kardemumma

Önskar ni kunde känna doften om ni sticker ner näsan i burken*

Som jag har påpekat tidigare finns det en och annan sak jag saknar vad gäller kött. Det är inte någon speciell del av ett speciellt djur eller så. Kan inte påstå att jag längtar efter en grillad kyckling eller kokt fisk heller för den delen. Däremot saknar jag ibland det där rökiga och salta smakerna. Som till exempel en skiva rökt nötrulle på rågmackan. Kanske lite knaperstekt bacon och ägg en seg söndagsmorgon och ni fattar såklart att salamin var min favorit framför andra korvar.
Jag har prövat en del smaksättare med åren men de faller mig inte riktigt i smaken. Men det finns en liten naggande god sak som jag kommit att älska i köket. Den är på intet sätt i närheten av den typ av rökighet och sälta jag beskrivit ovan utan något helt annat. Mer fyllighet och ja, nästan lite som tjära kanske. Tänker också på hur man beskriver röda vin med druvor som t ex Pinotage och Syrah.

Det är den svarta kardemumman! Jomenvisst. Den är inte alls som den gröna vi är vana att ha i bullar och kakor. En anekdot från över ett decennium tillbaka i tiden:

När jag fyllde 25 bjöd jag på fest till dukat bord, vilket var lite ovanligt då eftersom vi gärna hoppade över den delen och gick direkt på alkoholen ;-) Tyvärr har det väl egentligen inte hänt sedan dess heller. Av olika anledningar. Hur som helst hade jag ett vitt tema då och bjöd på ris, kokt fisk i svampsås som var smaksatt med kardemumma. Ingen hit bland gästerna men jag tycker det var ok. Kanske inte så konstigt heller att jag gillar det indiska köket och dess curry.

Tillbaka till nu.


Den svarta kardemumman är helt fantastisk. Svart kardemumma står ligger som en basgång genom hela rätten. Likt något som sätter tonen men inte tar över hela smakstycket. Den svarta kardemumman håller med andra ord takten och låter de övriga smakerna sticka iväg lite här och där och så kommer man hela tiden tillbaka till basen och nickar ikapp med sitt tuggande.

Tidigare har jag kokat ris, till exempel Kryddigt basmatiris, med en skurna och lätt krossade kapslar. Annars gäller det att ta ur alla små lite kletiga kärnorna, rosta dom i stekpannan och sen mortla. Blanda och rosta gärna tillsammans med bland annat spiskummin, koriander, bockhornsklöver, anis och svartpeppar. Variationerna är många. Det är bara att testa sig fram eller ta vad man känner för i stundens hetta. Jag bara inte för mitt liv kan minns nu, är var i hela fridens namn jag köpte dom! Jag behöver fler nu men vart ska jag ta vägen?



*Ledsen för det extremt ofokuserade bilderna men hade lite trubbel med kameran och knäppte lite på känn bara. Kapslarna är lite större än den gröna kardemumman men mycket skrynkligare.