Idag för ett år sedan, den 9 januari 2009, åkte jag fram och tillbaka till Oslo över dagen. Jag var där på intervju för ett jobb hos den norska utbildningsorganisationen Gateway College. De anordnar resor med norska högskolestudier i utlandet. Främst inom idrott, ekonomi, filosofi och vetenskapsteori, journalistik mm. Det var kallt och lite snöfläckar här och var. Fullmåne. Och första gången jag var i Oslo. Har varit i Geilo en gång i tiden på skolresa i nian så det kändes nästan som att det var första gången jag var i Norge.
Jag satt på bussterminalen och väntade när hon ringde och sa att jag fått jobbet. Och herre jösses! Jag blev såklart glad men sen superstressad, pressad och tjena mittbena! Hur i hela världen skulle detta gå till?? Om två veckor skulle jag landa i Santa Barbara, Californien USA. Det var tusen och en sak att göra innan dess. Fick nypa mig i armen flera gånger hem på bussen. Äntligen ett jobb. Äntligen skulle jag få komma tillbaka till USA. Det land jag har mycket blandade känslor för skulle jag åter få smaka, lukta, känna och uppleva. Det vart 15 år sedan sist.
För det första hade jag då inte haft ett betalt lönearbete sedan jag blev sjukskriven 2002. Jag har å andra sidan sedan dess pluggat 3,5 år på Göteborgs universitet, arbetat mycket ideellt och utbildat mig inom Rädda Barnen, deltagit i nätkurser, distanskurser och utbildat mig till Rättvisemärktambassadör, varit barninstruktör i Taekwon-Do, börjat blogga :-) , lärt mig en vansinnigt massa om datorn och mycket mer. Ja, jag har trots allt varit ganska så om mig och kring mig - dock utan att ha lyckats med konststycket att få ett betalt jobb. Så bara det faktum jag nu stod inför kändes läskigt, ovant och pressande men samtidigt hur kul och spännande som helst! Det här skulle få fart på livet igen och jag skulle äntligen få bli "delaktig" igen. Framtiden kom att visa motsatsen.
Så skulle då lägenheten skulle hyras ut. vilket jag aldrig tidigare gjort (och dessutom packas på allt innehåll, flyttstädas och helst också adoptera bort alla växter...), nytt pass (tror mitt gamla hade gått ut ngn gång i början av 00-talet), foton, personbevis, visum, fixa internetbank, begära e-fakturor (som t ex min egna hyresvärd inte ens har), avboka alla inbokade kursledaruppdrag jag hade fått under våren och tyvärr hann jag inte heller med min allra sista redovisning i kursen "Att utbilda och informera" jag tagit under hösten vid Göteborgs Universitet.
Under dessa två hektiska veckor var jag tillbaka i Oslo två gånger. Första gången i flera dagar då jag deltog i seminarium och föreläsningar på Gateway College och senare tillbaka andra veckan till Amerikanska Ambassaden för visum. Kan i efterhand inte riktigt förstå hur allt gick till men den 26 januari landade jag på LAX (flygplatsen i Los Angeles) och sen gick det mesta åt pipsvängen.
lördag 9 januari 2010
2009 - året som skulle bli så rätt - blev bara så fel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du berättade ju lite när vi sågs hos Husmodern. Skriv mer!
Men vad hände sen?
Annika - Det kommer nog mer allt eftersom :-) Ska bara försöka få igång lite mer matlagning också. Det är trots allt en matblogg i första hand (tur att jag döpt den till mat med mera... ;-))
Jag hade inte tid alls att blogga när jag var där. Tänkte skriva av mig i somras och sen under hösten. Men det har varit allt för svårt att samla tankarna och koncentrationen har varit allt annat närvarande.
Jag undrar naturligtvis också vad som egentligen hände sedan...men du väljer själv när och om du vill berätta. Tänk så mycket du hann dessa veckor du skriver om, tänk om man skulle ha den effektiviteten i vanliga fall. Ibland går en hel vecka utan att man har gjort särskilt mycket (som märks i alla fall).
Nässelblom & choklad - Det kommer mer! Jag kan inte fatta än idag hur det gick ihop. Det skulle vara coolt om man kunde ha sådan effektivitet jämnt, men jag klarar inte det i längden. Sov typ 4 tim/natt och var mer eller mindre "på g" hela tiden. Och då slutar iaf jag att fungera alls efter ett tag. Det blir liksom bom stopp. Men lite av det skulle jag vilja ha tillbaka. Idag är jag som värsta sengångaren och har aldrig i hela mitt liv varit såhär trög och oföretagsam. Kanske skulle jag behövt en lite längre startsträcka än vad det blev för just det jobbet för att inte krascha helt.
Nej, fyra timmars sömn per natt klarar man sig inte på i längden. Enkort period kan man ju satsa, men sedan blir man helt störd....Egentligen tror jag att det är naturligt att ha ett lägre tempo den här mörka tiden. Men snart kommer ljuset tillbaka!
Oj, det låter tungt! Antingen inget jobb eller tokjobbigt jobb? Inte bra! Hoppas du inte tycker att jag lägger mig i, men du verkar vara en jätteduktig och framåt tjej, tänk att det ska vara så hopplöst att hitta vettigt och betalt jobb. Verkar nästan ännu värre på västkusten än här i Stockholm för tillfället?
Själv hade jag en rejäl svacka för rätt många år sedan, men efter att ha läst YTTRELIGARE en lång akademisk utildning fick jag faktiskt jobb och det har jag haft sedan dess. Har förlorat anställning i ett par lågkonjunkturer, men tack och lov hittat ny. Hemskt att det ska vara så tufft.
Tycker fröken Dill
Fröken Dill - Du får lägga dig i hur mycket du vill! Det är bara kul :-) Jag försöker hitta nytt, annat jobb än i förskolan och det är väl den största bristen i allt ihop kan jag tro - saknaden av "relevant" arbetserfarenhet inför nya jobb... Det är därför jag ändå hållit på med allt ideellt jobb och kurser och så men i höst tog liksom allt slut. Jag kan inte fokusera längre på något vettigt.
Och visst, att ha 6 1/2 års universitetsstudier i bagaget måste jag säga det är paradoxalt det som står i tidningar och sägs på tv om hur viktigt det är med utbildning och hur många arbetslösa som uppmuntras att plugga för att det behövs...
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Än finns det hopp :-)
Skicka en kommentar