Torkade bondbönor. En sönderkokad historia.

Tidigare i vintras gjorde jag ett efterlängtat återbesök på Indian Food House vid Backaplan. Där fick jag syn på en påse torkade bondbönor vilket jag aldrig sett tidigare. Bondbönor som ju hör sommaren till och har bara köpt färska. De är bara så där ljuvligt goda. Särskilt då en göre sig besväret att pluppa ur de illgröna skatterna från skalet. Men det är en relativt dyr böna på grund av sina tjocka skidor och som sagt, vill man åt den innersta skatten och slänga bort skalet (som faktiskt också går att äta efter det bönorna kokat en stund) så blir kilopriset till slut väldigt, väldigt mycket mer än vad bönskidorna säljs för. Inte utan att jag blev nyfiken på de torra.

Så var det då dags att använda dem. De låg i blöt över natten och på morgonen började jag trycka ut innerbönan. Lättare sagt än gjort. Ungefär hälften gick ok. Resten fick åter ligga i blöt några timmar. Med lite hjälp av en kniv var jobbet klart och det var dags att koka dem. Enligt instruktionen på påsen ska de koka 1- 1 1/2 timma. Efter 35 minuter såg det ut såhär i kastrullen: 

 

Jag tror aldrig någonsin att jag känt mig så förvirrad i köket. Jag började undra vad jag egentligen kokade. Eller om jag värmt någon soppa (som är slut) från frysen. Nu tänker ni att det är de oskalade bönorna som skulle koka så länge men det står faktiskt att man kan skala dem efter blötläggning och sen koka. Färska bönor, utan skal, skulle bara klara några minuter innan de kokas sönder men dessa var knappast mjuka och mjälla efter att de legat i vatten så jag misstänkte inget. 

 

 

Det blev inget av med de bondbönorna.
Kanske att jag orkar göra om hela proceduren igen. Någon gång.
Är det någon annan som prövat? Hur gjorde du i så fall?

***