
Men som så ofta förr är det aldrig någon bra idé att baka när man varken har ork eller tid heller för den delen. Degen ville inte jäsa riktigt och bullarna blev långt ifrån så fluffiga som de brukar. Att jag också gav mig på att göra ännu en omgång av Annikas goda, goda saffranskakor var inte så lyckat. För ovanlighetesskull blev det för torra och hårda. Ser perfekta ut men smakar inte alls bra och är helt enkelt för hårda att uppskatta. Nästan som enormt tjocka (och ännu lite tjockare) pepparkakor.
Det är tur att saffran, den solgula ingrediensen, inte är så fasligt dyrt i år som det tidigare varit. Så trots de saffransstinna bullarna har jag inte kommit upp i den dödliga dosen på 10 gram - än i alla fall ;)
På skroenor hittade jag Matens historier där det bland annat finns en spännande text om saffran, som tydligen är bra vid digestionsbesvär (men om nu digestionsbesvären består i allt för många lussebullar eller ej vill jag lämna osagt). Med risk för att fastna blad alla kryddade historier under resten av dagen går jag nu vidare.
I ett taffligt försök att ta fina och roliga kort med Marvin och hans två bobbaloo-kompisar blev det inte bättre än så här. Den store inspiratörer och förebilden Pia, vars idé jag här snott rakt av, tar tusen gånger bättre bilder. Hon har dessutom en hel koloni av bobbaloos och när ni klickat runt er bland alla underbara bobbaloosbilder så varför inte slå till och köp hennes urtjusiga fotobok såhär i juletider.
