Göteborg, den 1 mars 2011
Arbetsmarknadsministern,
visst minns du väl ungdomarna som gnällde "vi har ingen lokal" för en hel del år sedan. Då gällde det deras fritidssysselsättning. Idag gäller det min chans till avlönat arbete. Min så kallade Fas3-placering. Men till skillnad från då, är det ni som gnäller och kräver att jag måste ha en lokal.
För snart tio år sedan tvingades jag avbryta min nyss påbörjade yrkeskarriär som förskollärare av flera anledningar då det inte längre var hållbart för varken mig eller verksamheten. Eftersom jag bara arbetat på vikariat och stod utan fast anställning fanns ingen hjälp att få från kommunen. Ingen omplacering. Ingen omställningshjälp från Försäkringskassan. Det fanns alltså ingen annan utväg än att rehabilitera mig själv. Samtidigt som jag genomgick fysisk och psykisk rehab av kropp och knopp, bekostad av mig själv, började sökandet efter en annan yrkesbana.
Jag gjorde otaliga intressetester, träffade både yrkesvägledare och studievägledare. Pratade med organisationer och arbetsplatser där jag skulle vilja arbeta och frågade vad som krävdes för att få jobba hos dem. Även om jag nu hoppades på att bli både friskare och starkare i min kropp bestämde jag mig för att jag först och främst skulle använda mitt huvud i framtida jobb. Ett jobb där barn inte är beroende av min fysiska styrka.
Efter tre och ett halvt års ytterligare studier vid Göteborgs universitet var jag redo att åter möta arbetsmarknaden. Full av hopp och förtroende att arbetsmarknaden skulle vilja ha en smart, kompetent, engagerad och intresserad person i sitt stall, villig att verka för ett bättre samhälle. En utbildad pedagog och samhällsvetenskaplig akademiker med administrativa erfarenheter. Ack så fel jag hade.
Trots hundratals jobbansökningar genom åren är jag idag fortfarande arbetslös. Nu befinner jag mig i Fas3 och är i skrivandets stund inte "placerad" på någon så kallad Fas3-plats. När jag då på egen hand hittat en fantastisk plats med en underbar handledare och reella utvecklingsmöjligheter, fick jag av Arbetsförmedlingen beskedet nej. NEJ. Neeej. Hur är det möjligt?
Du måste ha en lokal att vistas i under placeringen. Du får inte arbeta/parktisera/Fas3:a hemifrån, och via telefon och mail ha kontakt med din handledare, eller där utföra de sysslor som ni kommit överens om att göra under de perioder ni inte är ute på föreläsningar, konferenser och resor.
Hur är det möjligt att Arbetsförmedlingens regler och förordningar kan vara så gammalmodiga, fyrkantiga, oflexibla och så icke i fas med yrkeslivet där utanför? Hur är det möjligt att ni politiker och myndigheter konstant sätter käppar i hjulen för oss som faktiskt vill att platsen vi tvingas vara på i alla fall ska vara kreativ och utvecklande för oss? För att vi vill den ska tillföra något och berika redan tillskansade kunskaper?
Är det för mycket begärt av en arbetslös medborgare?
Under tiden som gått sedan jag slutade på universitetet har jag varit mycket ideellt aktiv. Bland annat som barnkonventionsinformatör, utbildad webbredaktör för den ideella organisation jag verkat mest i och är dessutom utbildare för webbredaktörer. Är även Fairtrade-ambassadör, barn- och ungdomstränare samt utbildad coach och domare för ITF Taekwon-Do. Jag var under ett par år samordnare för vår kolonilottförening som vi har i hyresområdet där jag bor. En kvällskurs på universitetet i att utbilda och informera fick jag böna och be om, heligt intyga att den kursen inte på något sätt skulle hindra mig att jobba eller söka jobb och att jag i så fall omedelbart skulle avbryta kursen. Har startat och hållit igång en matblogg, lärt mig allt möjligt om Internets nätverkande sociala medier och dessutom gått igenom tre praktikperioder.
För två år sedan rycktes jag upp från allt och inom loppet av två veckor hade jag fixat det mesta man kan tänka sig och mer där till vad gäller pass, visum, Internetbank, e-fakturor, uthyrning av lägenheten, nedpackning av lägenhetens innehåll och packning av egna resväskor. Jag hann med tre Oslo-resor, avböjde ett par enstaka korta uppdrag jag åtagit mig under våren 2009 och landade sedan i Kalifornien där jag arbetade i sex månader.
Väl hemma igen var jag full av liv, självförtroende och en övertygelse om att nu händer det. Nu skulle jag absolut nå fram till arbetsgivarna. Ingen skulle vilja gå miste om mig. Men istället möttes jag av ännu en lång tid av arbetslöshet.
Så, i fortsättningen betackar jag mig dina uttalanden om att det är bättre att vara sysselsatt än att ligga hemma på soffan. Arbetslösa människor är inte per se outbildade soffliggare som får skylla sig själva. Långt ifrån. Verkligheten som arbetslös, synnerligen i Fas3, är oändligt mer komplicerad och nyanserad än vad du tycks förstå.
Besvikna hälsningar
Åsa Meister
***
8 kommentarer:
Fint!!! Bra sagt om *fina* Sverige av idag...
Det suger verkligen!!
Älskar människor som gör som du - tänker högt!
Pia - Tack! Javisst, det är riktigt finfint. Tack för värdefull input till texten igår :)
Jessika - ja, det är ett märkligt system vi har för oss som av en eller annan anledning hamnat lite utanför.
Receptomaten - Då är du unik! Inte många som gör det med det glädjer mig. Brukar mest få skit när jag tänker högt.
Helt ofattbart och galet. Har hört andra märkliga historier som liknar din - är inte vitsen att skapa eller öka möjligheterna till ett jobb? Idag kan en arbetssituation se helt annorlunda ut med mail, internet och alla andra kontaktmöjligheter som finns. så länge som allt verkar vara ok är det väl bara att se positivt på sådana möjligheter.
Har idag polisanmält Hillevi Engström för just förtal. Skrev om min väg ur fas 3 läs gärna här: http://fasan.svenskablogg.se/2011/03/08/min-krokiga-vag-ur-fas3/ Man blir bara så trött på dessa grodor som hoppar ur Hillevi Engströms mun! Skönt att fler reagerar!
nässelblom och choklad - (oh så sugen jag blev på choklad helt plötsligt) ja, jag begriper inte hur de tänker. I alla fall är det inte för mitt bästa, för mig som arbetslös. Det verkar mer vara så att de agerar för arbetsgivare och organisationer så de ska få pengar...
Vonna - tack detsamma. Hade redan läst ditt inlägg innan du skrev här. Höll på att slå sönder TV:n när hon i Aktuellt en kväll sa att man visst ska få kritisera sin praktik/fas3-plats. Men AF har ju nu skrivit på sin hemsida att det inte är ok att stänga av personer pga sådan kritik.
Det verkar inte finnas några som helst gränser på hur de vill stänga in och förstöra alla kreativa och positiva trådar man kan dra i för ev jobb eller iaf utveckling och känslan av att "gå framåt"...
Bra rutet! Otroligt stelbent och du har all rätt i världen att vara skitförbannad. Och så himla tråkigt eftersom du verkligen skulle kunna vara en tillgång på så många ställen.
Roligt att texten blev publicerad, om än lokalt och förkortat!
Skicka en kommentar