Välkommen du nya år!

Med risk för att låta som om det var jack i skivan tycker jag nouruz (norouz, noroz, norooz, nowruz m.fl. stavningar) är så himla mycket trevligare att fira nu än nyår mitt i mörka och kallaste vintern. Det känns mer rätt nu, att ett nytt år tar sin början. Dessutom började min egna tideräkning vid den här tiden på året. Med det inte sagt att jag gillar årstiden våren, vilken ofta är detsamma som ångest. Jag trivs oändligt mycket bättre mentalt under hösten, när färgerna i naturen skiftar från grönt, till gult, guld, rött och ja det är som ett gratis fyrverkeri och luften blir lättare att andas.
Men allt har sin tid.

This too will pass.

Förra året hade jag gjort ett eget litet nyårsbord. I år har känslan av nyår inte infunnit sig. Hela februari och mars hitintills har varit ett enda långt töcken och jag har till exempel missat att starta vetegräset i tid. Än så länge är det bara några enstaka centimeterlånga gröna strån som hunnit upp.
Förra året var också året då vi hoppade över elden en marschall, brände det gamla och önskade oss goda saker för året. För en del av oss har bevisligen en och annan önskan gått i uppfyllelse (nedkomst beräknad senare i vår). Andra inte.

Egentligen gillar jag idén av nyårsfirande, årliga bemärkelsedagar, jubileum och andra livshändelser att uppmärksamma men tycker samtidigt de är ångestfyllt. Kanske är det bara vi misslyckade som känner så. Vi utan något betydelsefullt att fira, utan några extra betydelsefulla att fira med. Varje år som passerar blir snarare en påminnelse om det torftiga. Det misslyckande och den närapå obefintliga förmågan att vara människa i dagens samhälle. Ännu ett år utan någon större mening. Att leva livet som på konstgjord andning, ständigt kontrollerad, och under stark ekonomisk press, är som att sakta, sakta kvävas. Det är som att insidan av kroppen går sönder lite mer för varje dag som går och det är bara en tidsfråga innan den imploderar. 

Kanske kommer det till slut visa sig vara livet allra största löng - hoppet. För det vet vi ju att det är det sista som överger människan. Till vilken nytta kan en undra. Om det en hoppas på ändå aldrig kommer hända, innan det är försent.

Har tidigare skrivit om norooz 2008, 2010, 2011 och 2013.

* * *

Rödkål och blomkål till lunch

Har ni någon gång kännt det där lyckoruset* som sköljer över en när fantastiska smaker exploderar i munnen, ja då vet ni hur jag kände när jag smakade Liquorice & Herbs från Santa Maria. Tack vännen! Inga märkvärdigheter egentligen, alla välkända smaker i Miss Meister's kök. Med tanke på det att vara okonventionell som jag skrev om igår, och kanske inte har en hel arsenal av kryddor hemma i skafferiet, så är färdiga kryddmixer en bra start och ett gott alternativ. Fast det vet ju förstås redan alla som en gång levt på Ramennudlar.

Så vad ska nu kryddas med nya kryddan? Känns inte som en primör direkt men förra veckan råkade jag på ett underbart litet fluffigt rödkålshuvud, så fluffigt ett kålhuvud nu kan vara. Färgen gick mer åt ceris än den djupt rödlila de annars brukar ha. Tre måltider senare, två middagar och en söndagsfrukost, var klålhuvudet slut.
Eftersom kålen var så spröd går den bra att steka rå. Blomkålen likaså. Tänk bara på att skära lite tunnare strimlor än vanligt och skiva även blomkålsbuketterna. Precis som sist är det slattar och det sista i paket och påsar som jag gör slut på nu. Den här gången var det sista balsamicovinägern som fick koka med kålen.

Rödkål- och blomkålslunch
1 port

100-150 g blomkål
100 g rödkål
ca 7 cm purjolök (både grön och vit sida)
rapsolja
1/2 pressad citron
ca 1 msk balsamicovinäger
Liqurich & Herbs (Santa Maria)

Skölj och strimla purjolöken och fräs i oljan. Strimla rödkålen fint, skär blomkålsbuketterna i ganska tunna skivor och lägg i pannan. Jag använde traktörpanna till detta då den hjälper till att hålla ångan kvar lite längre än i vanlig stekpanna. Sänk värmen och tillsätt annars lite vatten om grönsakerna steker på för hårt.
Pressa 1/2 citron (eller en hel beroende på om den är saftig eller ej) och rör ner i grönsakerna. Vände helt enkelt flaskan med balsamicovinäger uppochned, måttade inte exakt men uppskattar det var drygt 1 matsked. Låt koka in med grönskaerna.
Har du lock så lägg på ett par minuter.
Smaka av med salt och svartpeppar. Servera som det är meddetsamma.
Går också bra att blanda i 100 g kokta kikärter på slutet, så de hinner bli varma eller servera med kokta bovetenudlar.

Smaklig spis!
 
* * *

* Lyckoruset förresten, ja ni kan själva föreställa er smaken av rostad lök, vitlök, rosmarin, timjan, lakritsrot, svartpeppar och sojasås i en salig blandning som väller fram i gommen.

Våga vara okonventionell, en vardagsmix med brysselkål och röd paprika

Visst är det så att smaken utvecklas med åren. Varför den gör så vet jag inte men har du som jag det minsta intresse för mat och matlagning är det oundvikligt att hitta både nya råvaror, kryddor och framförallt nya smakkombinationer dom faller en i smaken. Något som inte smakat bra tidigare spelar en helt annan roll på menyn genom ett nytt, anorlunda tillagningssätt eller ihop med andra kryddor och tillbehör än vanligt.

Våga vara okonventionell i köket!
Lite galenskap och oväntade kombinationer kan göra susen. Allt blir naturligtvis inte alltid bra men inte sällan överraskande gott. När det kommer till matlagning skulle vi förmodligen fortfarande bara äta förhållandevis smaklös mat, främst bestående av kålrot, potatis och kanske lite ärter, om vi inte vågade vidga våra vyer mot det okända och främmande.

 Vardagsmix med brysselkål och paprika
1 port

ca 5-7 cm purjolök
10-15 st brysselkål
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1/2 pressad citron
balsamicovinäger
ca 1/2-1 tsk dadelsirap
salt
svartpeppar

Skölj och trimma brysselkålen. Skär dem i strimlor. Skölj och strimla även purjolöken och paprikan. Fräs löken och grönsakerna i olja på medelvärme. Riv i vitlöken och rör om.
Det är bättre att ha en aning lägre värme och låta det ta lite mer tid. Blir det för hett och torrt så släng i lite vatten och lägg eventuellt på ett lock en stund.
Rör om då och då.
Krydda och tillsätt pressad citron och balsamicovinäger och låt koka in. Avsluta med en liten klick dadelsirap och smaka av med salt och peppar.

Smaklig spis!

* * *

Amerikanska pannkakor, down memory lane.

Skriv ner dina bästa recept!

Kanske är det åldern. Kanske är det våren och påminnelsen om att livet kom av sig och närapå helt slutade utvecklas. Vad vet jag. Faktum är att jag är så fruktansvärt nostalgisk just nu. Längtar nästan ihjäl mig 20 år tillbaka i tiden, då jag bodde i USA. För första gången vill säga. Så lite jag visste då. Så mycket jag litade på livsprocessen. Så många konstiga, eller snarare rosaskimrande, föreställningar om världen och livet jag hade då.

Eh, olivolja eller margarin? 

Inför resan satte jag ihop ett litet recepthäfte. Fråga mig inte varför men allra först skrev jag ner Amerikanska pannkakor. För att vara på den säkra sidan. Tänk om de inte fanns recept på amerikanska pannkakor i Amerika?
Yeah, right. 

 

Så följer recept på bl. a. kanelbullar, Styrsöbullar, semlor, (rabarber)paj och naturligtvis kladdkaka. Varje recept har fått celsiusgraderna omvandlade till Fharenheit och längst bak i häftet har jag konverterat ett par amerikanska mått som ounce (oz)  och cup och vice versa.

Välanvända sidor!

Väl på plats visade det sig att mitt recepthäfte inte kom till mycket användning förrän i slutet, då jag bodde hos avlägsna släktingar i Seattle, WA. Däremot har det blåa lilla recepthäftet hängt med ett par decennier här hemma.
Det händer då och då att jag steker pannkakor av olika slag, tror jag har minst fem, sex stycken olika varianter bland bildmapparna, men inte så ofta som jag vill. Det finns nämligen ingen fläkt i mitt nuvarande kök. Till skillnad från de grönsaker som steks varje dag lämnar pannkakor, och vegetter också för den delen, kvar ett rätt kvalmigt och långvarigt matos. Inte gott att sova i.

Bilderna på de amerikanska pannkakorna i detta inlägg är tagna 25 januari 2008! Pinsamt nog kan jag inte hitta något inlägg i Miss Meister's mat med dem. Inte ens bland alla utkast jag har drällandes. Dock har jag namngivit dem och de kom till under min första bekantskapstid med kastanjemjöl. Exakt recept finns ej men utgår från det på bilder ur recepthäftet ovan och bytte ut hälften av vetemjölet med kastanjemjöl och blandade dessutom riven zucchini i smeten (inte helt otippat då jag samma dag bilderna togs bloggat om muffins med just kastanjemjöl och zucchini i).

Till skillnad från i USA där pannkakor ofta ses som frukostmat är jag trots allt mer van vid pannkakor som fika, efterrätt (efter torsdagssoppan!) och fredagsmys. Helt enkelt lite mer av kalasmat än frukost och går därför idag under taggen lördagsgodis.

Trevlig helg!

* * *

Torftig matlagning, något att imponeras av?

Förra sommaren florerade i diverse sociala medier en länk till det då ett år gamla inlägget Hunger hurts av brittiskan Jack Monroe. Hon var då arbetslös, ensamstående mamma till en tvååring och i ett minst sagt ekonomiskt trångmål. Så började hon blogga - A Girl called Jack - om mat och hur hon för 10 pund i veckan (då motsvarande drygt 100 SEK) fick ihop det till dem båda. Nyligen (i februari 2014) publicerades hennes kokbok, 100 recept på budgetmat. Såklart.

Se video här med Jack som lagar mat och berättar hur hon klarat sig.

Ett år efter hennes inlägg på bloggen (Hunger hurts, ovan) hade alltså mycket hänt för Jack Monroe. I brittisk media har det låtit en del om henne, fattigdom och landets alla invånare som tvingas till de så kallade food banks. 
En intressant men skrämmande iakttagelse är den om hur mycket skit hon fått (även om hon ger svar på tal), och det tröttsamma och ständiga påståenden om hur fattiga människor, beroende av socialbidrag, lever loppan och vars liv allt för ofta liknas som värsta glidarlivet. Igenkänningsfaktorn är hög och förekommer naturligtvis inte bara i Storbritannien.
Hon får bland annat kritik för hennes sina tatueringar (hur kan hon ha råd med dem om hon nu är så fattig som hon utger sig för att vara?), som om att fattigdom är ett förutbestämt liv och inte något som kan drabba en under livets väg. Precis som hon själv själv skriver levde hon för inte längesedan med jobb som gav henne en lön på drygt 280 000 kr/år.

Men saker händer.
Fattigdom händer.

I wasn’t, as Edwina hissed in an aside, “a rich girl pretending to be poor”. I was alone, with nobody to “pretend” to. You become adept at keeping up appearances, at smiling and saying you’re fine. It was almost a year before I was referred to a food bank for help, almost a year of searching for work, holding my home and my son together at the seams with an iron will.

Vidare kritiseras hon för att se för bra ut för att vara fattig, att hennes "version av fattigdom" är "the cosy frugality of a Beatrix Potter book" och att hon i sina matval så att säga aspierar till ett medelklassliv.
Men.
Vad som är än mer skrämmande här är att det inte är hon personligen som kritiseras utan det handlar om hur hon får snarare statuera exempel på hur fattiga "bör bete sig". Igen blir vi påminda om alla förutfattade meningar om hur fattiga ser ut, klär sig, om huruvida fattiga människor har moral eller ej (för det vet vi ju att bidragstagare inte har, eller), framförallt är du som fattig lat, ligger på soffan hela dagarna och glor på TV och vägrar betala skatt. Känner vi igen det där tro? Skulle lika gärna vara en arbetslös svensk som regeringen beskriver.

Om det är nostalgi eller ej vet jag inte men det blåser definitivt vindar om att hushålla med sina (allt snålare) resurser. Fyrtiotalets ideal (inkl dess ransoneringar) står minst sagt högt i kurs.Vem tjänar mest på det tro.
Brittiska Channel 4 har t ex producerat en slags dokusåpa - Benefits Street - (som visserligen fått en del kritik, inte minst från de utsatta själva) som framställer fattiga, arbetslösa och socialbidragstagare i värsta tänkbara ljus och det är fritt fram för alla fördomsfulla att baka ihop den ena moralkakan efter den andra. Hey, jag är den första att skriva under på att laga sin egen mat, välja morötter framför chips är att föredra men tycker det går för långt när pinnar pekas och snaran dras åt än hårdare mot dem som redan har det tufft.

  "There is indeed a toxic politics involved in the way that the government, marketers and certain media outlets have attempted to link the idea of austerity to a certain kind of lifestyle, and a certain image of a snug past."

Själv är jag fostrad i god hushållning, influerat av både 1940- och 50-tal, vilket förmodligen är största anledningen till att jag inte heller ger så uppenbart sken av att vara fattig. Jag har också haft (flera) jobb tidigare och hann skaffa mig möbler och kläder, vilka jag fortfarande använder. Tack och lov har jag inte behövt sälja något. Än. Dessutom är jag hängiven miljövän, trots att jag varken är fältbiolog eller nyfrälst ekorekopretto, och cyklade t ex långt innan jag blev arbetslös. Till och med långt innan internet fanns.

Jag är helt på det klara med att nya levnadsideal behövs om planeten jorden ska kunna hantera allt fler människor under kommande årtusenden.
Men att lägga bördan och största ansvaret på de fattigaste och allra mest utsatta är bara dumt och förändrar ingenting. Att vara fattig och leva så billigt som möjligt är ingen dans på rosor. Att som rik (=medelklass/media/politiker) liksom lägga beslag på den livsföringen, som något imponerande, åtråvärt och moraliskt riktigt för alla fattiga och utsatta att rätta sig efter, lämnar bara en unken lukt kvar i rummet.

Tips på hur du får £10 att räcka till en veckas måltider

* * *

Vardagsmix av röda linser, selleri, morot och ingefära

Vilken gång i ordningen det är skafferirens i Miss Meister's kök vet jag inte. Känns ibland som att det är det enda jag gör. Någon gång borde där ju vara fullt. Vid närmare titt är det nog snarare så att där finns några produkter åt gången men sällan alla samtidigt så det bara är att välja och vraka. Nu rök i alla fall både de sista röda linserna och fullkornsspaghettin.

Vardagsmixen
1 port
 
1/2 liten rödlök
ca 1/2 dl röda linser, KRAV
1 selleristjälk, eko
1-2 morötter, eko
1-2 msk rapsolja, kallpressad, KRAV
ca 1 dl kokosmjölk, KRAV
färsk ingefära, ca en tumstorlek1/3 torkad chili, finhackad
bockhornsklöverfrön, eko
svart spiskummin
fänkålsfrön, eko
svartpepparkorn, KRAV
salt
vatten (om kokosmjölken kokar bort för fort)

30-40 g Fullkornspasta (torr vikt), KRAV

Rosta kryddorna (bockhornsklöverfrön, svart spiskummin, fänkålsfrön och svartpepparkorn) i torr stekpanna och mortla sedan. Skala och finhacka löken. Fräs på medelvärme i olja.
Tvätta och skär sellerin och moroten i småbitar. Blanda i linserna, sellerin och moroten med löken och fräs någon minut.
Tillsätt riven färsk ingefära, finhackad torkad chili och kokosmjölken. Rör om och lägg gärna lock över stekpannan.
Låt puttra på medelvärme ca 10 min eller tills linserna är tillräckligt mjuka för att ätas. Smaka av med salt och svartpeppar.

Servera med fullkornspasta.

Smaklig spis!

* * *

Ost, ett minne blott.

Gah! Ost är så vansinnigt gott. Men.
Jag mår inte bra av för mycket ost. Då värker lederna och magen krånglar mer än vanligt. 

Eftersom jag tycker det är så gott med ost klarar jag inte av att begränsa mig och därför blir det alltid för mycket.
Så för mig som annars är stor anhängare av lagom gäller allt eller inget när det kommer till just ost. Därmed inte sagt att det inte suger i osttarmen emellanåt. Då måste jag hitta på allt möjligt annat för att inte springa in i butiken och köpa en bit.
Önskar ibland det skulle fungera på samma sätt som när jag för många år sedan gjorde mig av med mitt socker(miss)bruk. Då kunde jag handla 4-6 bitar lösgodis, max en dag/v, och var nöjd med det.

Idag äter jag inte längre smågodis alls och ost är för närvarande tabu men kommer kanske så småningom bli mitt lördagsgodis. 
Till dess är ost dock ett minne blott.

Tror det är Reblochon men minns inte.
God var den hur som helst.

Trevlig helg!

* * *

Kryddstekt blomkål och spenat med ägg, för ovo-vegetarianer.

 

Det går sådär med vegankosten. Mejeriprodukter är knappast något problem att utesluta. Trots allt har jag vant mig av vid dem sedan jag radikalt ändrade min kost, för snart femton år sedan. Lagar väldigt sällan mat med just mejeriprodukter. Ost å andra sidan är något jag på senare år ätit som ett slags lördagsgodis och visst, det tar emot ibland men det är bara att hejda mig och gå direkt hem, utan att passera Saluhallen. Att bara ha ca 1000 kr/mån att leva för underlättar naturligtvis också, då kraftig prioritering av vilken mat och vart jag ska handla spelar stor roll. Dessutom har jag närapå slutat baka så mejeriprodukter lyser alltmer med sin frånvaro. 

Ägg däremot, har jag nu väldigt svårt att släppa taget om. Jag som inte åt ägg alls under flera år! Kanske för att det trots allt är en bra näringskälla och ganska mättande som gör det svårt. Använder inte ens ägg i t ex vegetter eller som äggstanning i pajer osv till vilket jag försöker hitta andra alternativ så det håller ihop (= lagar ytterst sällan paj och väldigt sällan vegetter, grönsakspuckar m.m.). Nä, jag har egentligen ingen bra ursäkt till att äta ägg men som sagt, även solen har sina fläckar.

Kryddig blomkål och spenat med ägg
1 port

150-200 g blomkål
50+ g bladspenat, färsk
5-6 cm purjolök (lr ca 3 blad)
rapsolja, kallpressad (t ex Kung Markatta)
bockhornsklöverfrön
senapsfrön (bruna & gula)
spiskummin
svart spiskummin
fänkålsfrön
1/3 torkad chili
örtsalt 
svartpeppar
1-2 ägg (beroende på storlek och hunger)

sobanudlar

Börja att rosta kryddorna i torr stekpanna och mortla dem sen. Inga exakta mått är angivna på grund av att jag höftat. Det rör sig dock om kryddmått och/eller halva teskedar/kryddsort. Mest av bockhornsklöver och senapsfrön, men det är en smaksak.

Skölj och skiva blomålen i tunna bitar. Skölj bort eventuell sand och jord från purjolöken och strimla ca 5 cm av den, lite från båda sidor. Eller skala av 3-4 blad och strimla dem, så kommer både den vita och gröna sidan automatiskt med. Skölj bladspenaten och riv/hacka grovt. 

Hetta upp en skvätt rapsolja i stekpannan och fräs purjolöken en kort stund. Tillsätt de mortlade kryddorna och den skivade blomkålen. Fräs på medelvärme i några minuter.
Koka under tiden nudlarna.
Strimla/hacka 1/3 torkad röd chili och blanda med blomkålen. Tillsätt ett par matskedar av nudelvattnet (att nudlarna är i gör inget) i blomkålen och vänd ner den grovhackade bladspenaten.


När vattnet kokat in i blomkålen så gör rum för ägget/äggen och kläck försiktigt i. Krydda med örtsalt och svartpeppar. Låt steka tills det stelnat såpass att det går att vända (ca 1-3 min, lite beroende på värmen i stekpannan). Stäng av värmen på stekpannan och förbered nudlarna på en tallrik (ev med ngr droppar olja och flingsalt) medan andra sidan av ägget stelnar.
Servera på direkten!

Smaklig spis!

* * *

Näringslära, inget för blandkostare och karnivorer?

Förra helgen roade jag mig med att gå igenom kokböcker jag samlat på mig med åren. Än så länge har jag inget färdigt material att redovisa (eftersom jag har en förmåga att göra små forskningsprojekt med allt jag funderar kring) men kan avslöja att jag tittat särskilt på detta med kostråd och näringslära.

I vegetariska kokböcker finns inte sällan omfattande texter om näringslära, en hel del kostråd om vad tänka på som vegetarian, flera hävdar till och med (felaktigt!) att kosttillskott är ett måste, mer info om t ex kryddor, örter och enskilda råvaror och förvånansvärt nog saknas liknande avsnitt i så kallade vanliga kokböcker.

Med tanke på att de flesta av våra så kallade välfärdssjukdomar, t ex hjärt- kärlsjukdomar och diabetes, drabbar främst köttätare framför vegetarianer borde varendaste en av kokböcker innehålla näringslära. Höga blodfetter i sig leder nödvändigtvis inte till hjärtinfakt, kärlkramp eller stroke men är en riskfaktor, precis som högt blodtryck, rökning, för mycket stillasittande, diabetes m.m. För att minska risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar kommer en långt med förändrade kostvanor och mer motion.

 Ät alltså mer frukt och grönt, plus motionera mera. 

Mindre av allt annat.

Önskar just dig en grön mars, 

årets kanske bästa månad!

* * *

Receptet funnet!

För ett par veckor sedan postade jag lördagsgodis med Ilvas chokladkaka. Jag sökte och sökte hur länge som helst bland hennes recept men kunde inte för mitt liv hitta just det recept jag använt mig av. Så föll det sig på så vis* att Ilva ganska snart efter att jag publicerat inlägget postade länk till precis det recept jag sökte! Perfekt. Tack så mycket, Ilva!
Märkligt nog finns varken kommentaren eller länken i min blogg. Fattar ingenting. Tur i alla fall att jag får mail när någon kommenterat.

Så nu, klicka er omedelbums fram och sätt igång att baka Rich chocolate and farro cake with chocolate frosting à la Ilva.

Själv har jag fortfarande en del bilder och recept på hembakat som aldrig blivit publicerat och nu har det gått väldigt lång tid sedan jag på allvar bakade (förutom lussekatter och högaktuella släta bullar) och då det är knappast är brist på sötsaker på andra platser så föreslår jag att ni sötsugna bloggläsare klickar er hem till Mumsfillibaba, kika där under #fika, #choklad eller någon av de andra sötsaksrelaterade kategorier, och så till de tre P:na, dvs Perfekta Prinsessan Pernilla, välj bland kategorier som #Efterätter, #Munkar & sånt, #mjuka kakor, #Bakelser m.m. Klicka också vidare till Moma's Kitchen, som till och med har en särskild kategori #Fikabröd, kakor och bullar men också #choklad, #Dessert m. fl. Som om detta inte vore nog finns det en himla massa hembakat att hitta Hemma hos mig under t ex etiketter som #bakat och #kakor.
Nu hoppas jag ingen kommer gå sötsugen i helgen utan helt enkelt gör slag i saken och vispar ihop något lördagsgodis till fikat!

Smaklig fika!
 

* * *

*Fråga mig inte hur det går till (jag har själv frågat bloggare i omgångar genom åren men får aldrig något svar) men vissa bloggare får notis av något slag när en länkar till deras blogg i ett inlägg, utan att för den skull behöva läsa det aktuella inlägget och själv upptäcka det. Smart funktion. Den som bara visste hur det gick till.