Hur vegetarisk matlagning kan ta sin början

I dessa alltmer insnöade Internetrelaterad liv vi lever, med ständiga flöden av vad som till synes verkar vara påhittat just idag (yeah. right) är det lätt att glömma av det lagades mat även före det bloggarna föddes. Men så är naturligtvis fallet. Även för mig. En del har jag bloggat om med det mesta har fallit i glömska, främst på grund av att jag ätit djur större delen av mitt liv och inte hör hemma här i min vegoblogg.
Jag var sen på den vegetariska bollen och har bara ägnat de senaste 15 åren åt vegomat. Skönt att äntligen inte ses som enbart paria då allt fler börjar vakna upp ur köttkoman.

Grönsaker hade mest fått agera kallt tillbehör till köttet och potatisen så det var med vacklande steg jag närmade mig vegetarisk matlagning. Jag vände blicken ut i världen, lånade kokböcker på biblioteket, letade och klippte ut vegetariska recept i tidningar och broschyrer samt handlade vegetariska kokböcker på bokrean. Det var först i slutet av 1990-talet jag skaffade min första vegetariska kokbok. Det kom att dröja ända till 2006 innan jag fick mitt eget exemplar av Inga-Britta Sundqvist fantastiska "Vegetariska kokboken". Den gavs ut första gången 1984 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Senast med en 5:e upplaga, 2012.

Med åren har jag samlat på mig ett helt gäng trevliga kokböcker. Vad som slagit mig är att flera av de vegetariska kokböckerna har en ganska omfattande del näringslära, vilket jag saknar i de mer traditionella kokböckerna. I den orange boken på översta bilden finns till och med en vegetarisk matpyramid och vad sägs om det pedagogiska uppslaget om proteiner. Dessvärre är allt för många recept i den kokboken så ost- och äggstinna, rena kaloribomberna, att det inte är något för mig. Särskilt inte då jag helst inte äter mejeriprodukter.
På tal om proteiner, Hur får du i dig protein då? Jo, det är än idag den allra vanligaste frågan vegetarianer får från djurätare. Tröttsamt? Javisst. Det är beklagligt, mitt i denna allsköns gröna våg som nu sköljer över oss, att djur måste vara med, oavsett det är i buljogen eller att maträtter toppas med ett par räkor eller stekt bacon. Att det verkar stört omöjligt att helt lämna djur åt sidan. Tråkigt och oerhört kontraproduktivt för oss veganer och vegetarianer som fortfarande inte kan få fullvärdiga vegorätter utan att laga den själv.

Risentas små häften är guld värda!

Sakta och säkert utvidgas mina vegetariska kokkunskaper. Med mycket hjälp av de redan befintliga vegetariska köken i världen som t ex de indiska, sydamerikanska och maroccanska och framförallt med hjälp av Risentas lilla gula häfte om bönor, linser och ärter så tog det inte särskilt lång tid innan jag lämnat allt vad djurmat heter och var vegan ut i fingertopparna.
Under åren sviktar dock min kost mellan vegan och ovo-och lakto-vegetariskt då jag periodvis äter både ägg, ost och smör. Huvudsakligen äter jag dock vegansk mat och jag har också lämnat fuskkött, osmaklig sojamjölk m.m. därhän och strävar efter att äta så mycket ickefabrikat som möjligt.

Utbudet och tillgängligheten av vegetarisk mat ökar för var dag så det är bara att gratulera dig som just bestämt dig för ett grönare liv. Min önskan för 2015 är att osten ska försvinna från de ännu begränsade vegorätterna ute på restauranger och ge mer plats för större mängd rot- och grönsaker.

Väl mött, du gröna vegoår!

* * *

Grön måndag

I femton år har mina kostval blivit ifrågasatta. Oavsett det handlar om att inte äta djur (typisk kommentar på det: men fisk* då?) eller avstå från ägg och mejeriprodukter. Till skillnad från vad en skulle kunna tro, att de skulle ge med sig med åren och min vegetariska kost skulle vara lika vanlig och accepterad som animaliskt, är det snarare tvärtom.
Är mer ifrågasatt än någonsin tidigare.
I tidningar, på TV, i div. sociala medier och inte minst bland mina medbloggare så lobbas det stenhårt för kött, mejeriprodukter och allt fler fullkomligt rasar över köttfria alternativ.

Ledsen i ögat blir jag över det. 

 

* * *

*fisk är ett djur sist jag kollade i facit.

Bilden är för övrigt nerladdad från fb där den nyligen fladdrade förbi i flödet.

Soppatorsk

Undra om Mr Bocuse fått soppatorsk någon gång?

Torsdag och soppdags tänker ni nu men det verkar inte bättre än att Miss Meisters kök råkat ut för soppatorsk. Då snackar vi varken värmande vintersoppa och definitivt inte fisk. Snarare händer inte mycket innovativt på den vegetariska matfronten. Efter de senaste månadernas datorstrul, internetbrist och extremt mycket fokus på uppdatering av ansökningsbrev, cv och allt som har med jobbsökandet att göra så har jag inte mycket ro över att experimentera i köket.

Fast hur skulle det se ut om alla var som Paul Bocuse

Fast äter gör jag. Oftast blir det fullkornspasta, ett gäng bönor och en stor hög grönsakshack. Mycket frukt också (ett äpple om dagen håller doktorn borta!) och faktiskt har jag haft en lång och närapå obruten period av tur med avokador. Skrattade högt i helgen då jag såg en sketch i ett nytt humorprogram om hur jakten på den perfekta avokadon kan te sig i butiken. Att gå så långt som till handgemäng hoppas jag i och för sig aldrig händer på riktigt.

På tal om torsdag och soppor. Jag är imponerad av alla som orkar gör veckomatsedlar! Minns från grundskolan att bamba hade veckomatsedlar. Lunchrestauranger brukar väl också ha en typ av veckomatsedel. Fast jag aldrig orkar planera och bestämma långt i förväg vad jag ska äta så finns ändå en medvetenhet om veckans olika "matdagar", som i grova drag är:

Måndag:  KorvTisdag: Fisk
Onsdag: Färs
Torsdag: Soppa
Fredag: Kött
Lördag: Fisk/kött
Söndag: Söndagsstek

Inte helt otippat ingen dagordning för mig som vego att hålla mig till. Ska tilläggas det var ett misstag jag gjorde då jag ändrade min kost. Det att jag försökte härma djurbaserad mat.
Blä. 
Jag är evigt tacksam att jag kan laga mat, inte skyr freestajlandet, och fixar tilltalande mat till mig själv - utan låtsaskött och att desperat hänga fast vid köttätarens normer om vad mat är och hur mat ska tillagas.
Gött liksom att tänka utan för lådan.

något bland det vidrigaste jag sett i matväg

* * *

Fler köttätare äter mer kött - beklämmande fakta.

Bild hittad på nätet. Minns ej var så tipsa gärna!

Det lackar mot jul, årets i särklass störtsa köttfrossarhelg. Personligen har jag aldrig gillat skinka, sill, rulle, sylta och vad det nu kan vara på julbordet. Som liten var jag inte heller särskilt förtjust i risgrynsgröt. Åt stekt prinskorv, mammas hemmagjorda småköttbullar och hembakade plattebröd. I övrigt levde jag mest på nötter, pepparkakor och annat sött som flödade. Tack och lov är det idag endast ett minne blott. Idag äter jag mest rödkål, grönkål, brysselkål och ja, grönt och skönt helt enkelt.
Men nu kan jag inte längre låta bli att högt reagera.

Då och då återkommer jag till varför jag har valt att äta i huvudsak vegansk kost och aldrig har jag brytt mig särskilt mycket om vad eller varför andra äter som de gör, bara jag slipper äta djur. På senare år har debattklimatet vad gäller vår allmänna kosthållning hårdnat. Samtidigt som detta med så kallad en köttfri dag i veckan blir alltmer populärt och det dyker upp något fler vegetariskt alternativ på restaurangernas menyer, så har jag aldrig tidigare varken hört, sett eller upplevt så mycket ilska, inte sällan rena rama  rappakaljan, kring vegetarisk mat som nu. En skulle nästan tro att folk sliter rått kött av benen, precis som familjen Hedenhös, och aldrig ätit en endaste grönsak.

Nyligen stötte jag på denna artikel om att vi människor håller på att bli mer och fler köttätare världen över. Kött är i många delar av världen inte bara föda utan en statussymbol. Oroande utveckling för hållbarheten av vår planet. Värst är ändå att Sverige ligger i topp vad gäller köttkonsumtion i hela världen.

Imagenär bild på " matkassebil"
(företaget på bilden har inget att göra med företaget i texten nedan)

I somras råkade jag på en fb-sida för en av de till synes oändliga matkasseföretagen som på senare år ploppat upp likt svampar efter en regnig sommar. Fastnade av ren förskräckelse i en lång tråd efter en fråga om huruvida de skulle lansera en vegetarisk rätt/matkasse eller ej. Den ena kommentaren efter den andra fick nästan mina ögon att trilla ur. Det var svart hat mot grönsaker och allt vad vegetariskt heter som vällde ut och rent av en hel del korkade kommentarer om hur proteinfattigt vegetarisk mat är.
Vad är det med folk? Har de aldrig ätit en gurkskiva ens?

Det faktum att vi i Sverige konsumerar mer kött än någonsin, och bara av en minskning till 1990-talets nivå skulle göra kunna göra skillnad, gör mig extra arg över alla köttvurmare. Vem tyckte t ex de åt för lite kött för 10-20 år sedan?
Nä hörrni, skärpning!
Det är naturligtvis en utopi att hela mänskligheten skulle gå bananas och vara veganer all in.
Men för tusan, vi håller på att äta ihjäl oss här i väst. En 150-grams hamburgare är knappast något problem för köttätare att trycka i sig men att äta 150 gram kål verkar vara i paritet att bestiga Mount Everest. Eller än värre.
Är du miljövän och vill äta klimatsmart? Då är det dessutom mer effektivt att välja grönsaker framför ekologiskt kött, säger Fredrik Hedenus, som också är en av personerna bakom rapporten "Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtionen 2050" (vilken är en kort, översatt text av den mer omfattande rapporten som finns här).
Minsann.

Go, vegan, go vegan, go vegan!

***

Vi är vad vi äter

Ni som följer Miss Meister's mat på fb har förhoppningsvis inte missat filmen Food Matters - en dokumentär om förhållandet mellan mat och hälsa. Om hur kroppen behöver vitaminer och mineraler snarare än syntetiska läkemedel, för att hela sig själv och må bra på alla möjliga sätt. Superintressant. Sista chansen att se den gratis. I skrivandets stund återstår 1 dag, 12 timmar och några minuter kvar.

Själv har jag aldrig varit särskilt medveten om mat och dess negativa inverkan på kroppen annat än det där med läsk, godis, chips, glass, kakor osv alltid tillhört det festliga och inget en äter av i överflöd. Har tidigare skrivit om hur syrran och jag delade på, håll i er nu, en 33-centiliters läskflaska. Då var det fredagsmys med stot f.
Först som tjugoåring blev jag smärtsamt medveten om vad "fel" mat kan ställa till med. Inte bara i form av fettvalkar, viktökning och alla konsekvenser, både fysiskt och psykiskt,  som det innebär. För att inte tala om den obeskrivliga smärtan och stelheten i kroppen. Smärtan i de hettande, svullna lederna som jag levt med så länge.

Jag är så tacksam för all smärta jag levt med, och fortfarande lever med om än in mindre omfattning. Tacksam för att jag fick upp ögonen för mat. 
På riktigt.
Att inte längre se mat som enbart ett njutningsmedel och/eller bedövningsmedel, för att bokstavligt talat trycka ner ångesten i halsen igen. Med det inte sagt att jag till 100 % håller mig till det jag vet min kropp mår bra av och till 100 % avhåller mig från det jag vet att min kropp mår dåligt av. Nädå. Inte alls. På det stora hela är dock belöningen, av att göra så nära 100 % rätt för kroppen som möjligt, så fantastisk och jag önskar mig styrka att helt göra mig fri från mina matlaster.
Det är ingen hemlighet att t ex hjärt- och kärlsjukdomar, en av våra stora folksjukdomar, orsakas främst av för mycket (mättat) fett, kött, industritillverkad mat full av socker och stärkelse. Aldrig någonsin har en enda läkare jag mött pratat kost med mig.

Tänkvärt (ur filmen Food Matters):

Vad skulle hända om alla åt ekologiska vegetabilier? 

Vi skulle få en hälsoepidemi ;-)

***

Ett ljus i mörkret

I tisdags släppte Livsmedelsverket en rapport (pdf) om hur mycket maten vi äter påverkar miljön. Inte en dag försent om ni frågar mig. För inte kom det väl som någon överraskning att den största miljöboven när det kommer till råvaror är djur och andra animaliska produkter som ost och ägg. I pressmeddelandet skriver Livsmedelsverket att ändrade matvanor skulle kunna halvera växthusgasutsläppen, samtidigt som vi också skulle få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med idag. 

Sällan lägger jag mig i vad andra människor äter, så länge jag själv slipper äta djur. Det var ett medvetet beslut jag tog för över ett decennium sedan, långt innan bloggen fanns. Med åren lär jag mig mer och mer om både vegetarisk matlagning men också om världens matproduktion, djurhållning och dess förhållande till miljön. Skrämmande nog, trots att vi blir mer och mer medvetna om världen, miljön och inte minst vår egen hälsa, så ökar både ost- och köttkonsumtionen. Och det i rasande fart.
Sedan 1970-talet har ostätandet fördubblats. Köttkonsumtionen har samtidigt ökat med drygt 50 procent. Störst och snabbast ökning skedde dessutom under 2000-talets första decennium. När detta förs på tal idag skriker karnivorerna sig hesa, kom inte här och kom, och minsann om inte de anser sig ha rätten att äta så mycket kött de bara orkar med. Och sen lite till. Fick de välja skulle väl alla grönsaker dessutom utrotas helt och hållet.

Nä.
Jag har ingen lust längre.
Att vara snäll och förstående.
När det kommer till vår överdådiga matkonsumtion.

***

Jag är ingen apart, bara vegetarian.

Allt som ofta blir jag ifrågasatt kring min kosthållning. Jag har nämligen inte ätit djur på sisådär dryga tio år. Jo, jag får numera definiera min diet på sådant vis att jag inte äter djur. Om jag säger att jag inte äter kött så verkar det vara underförstått att jag äter fisk, skaldjur samt en och annan fågel. Om jag då säger att jag är vegetarian så händer förvånansvärt många gånger samma sak; folk tror ändå att jag äter fisk, skaldjur och fågel.

Märkligt.
Mycket märkligt.

Att sluta äta djur gick dock inte från den ena dagen till den andra utan det tog ett tag att riktigt släppa tanken på att djur måste ingå i en komplett måltid. Under ett par år åt jag sedan till och med helt och hållet vegansk kost, det vill säga varken ägg- eller mjölkprodukter och heller ingen honung. Då uttryckte sig folk helt ogenerat "Du är väl inte vegan?" och förnekade med bestämdhet det faktum att jag åt endast vegansk mat.

Varför? Jo, för att som med så mycket annat har de flesta människor en förutfattad mening om veganer. Att vara vegan ses ofta mer som en hel livsstil än enbart det att ha en särskild kosthållning. Veganer kan alltså gå steget längre och välja bort att bära skor, skärp, väskor m.m. gjorda av djurskinn samt även välja bort allt annat i produktväg som innehåller något material som på ett eller annat sätt kommer från djur. De använder självklart heller inga hygienprodukter eller smink som djurtestats. Föreningen Djurens rätt driver även frågan om att få till stånd en FN-resolution för djurs rättigheter.

Och visst. Jag varken är eller har varit uttalad vegansk (militant?) djurrättsaktivist. Jag har till och med ett par läderkängor, vilka förvisso trampar runt på sitt 17:e år, ett par yllesockor samt några hemstickade halsdukar i mohair. Ylletröjorna är dessvärre sedan länge uppätna av pälsängrar. Så fördömande djurrättsaktivister, en del kanske till och med i läderskor och tuggande på sojakorvar, som ger mig förmaningar om min kosthållning ger jag inte mycket för.Jag stämmer alltså inte överens med gängse bild av en vegan och har i första hand av helt andra skäl än det med okuvlig tro för djurrätt valt bort djur i min kost.

Det betyder inte att jag för den skull tycker att man ska föda upp och behandla djur precis hur som helst. Eller att jag inte blir nästintill kräkfärdig då bilder av styckning, jakt, rått kött och döda djur dyker upp framför ögonen på mig. Eller att det skulle vara ok med plågsamma djurförsök och djurplågeri över huvudtaget, vilket jag anser kommer fram rätt tydligt i min blogg. Trots att jag tagit ställning och vid flertalet tillfällen bland annat diskuterat begreppen vegan och vegetarian samt rekommenderat läsare att se t ex FOOD, Inc och lyssna till Matens pris (och/eller läsa boken), så anser jag mig inte ha rätt att på något sätt hetsa karnivorer genom att dissa och tala illa om dem. Lika lite som jag vill att någon tvingar i mig musslor, griskinder, rumpstek eller baconkolor, lika lite kan jag tvinga någon att äta morötter.

Mycket grönt vi fick med oss hem på bussen.

Däremot är jag för upplysning och reflektion kring hur både djur- och mathållningen ser ut, inte bara här i Sverige utan i hela världen, och uppmanar gärna folk att sätta sig in i vad faktiskt stoppar i sig. Om inte så för att kunna göra medvetna val av sina inköp. Gärna redan innan en väljer butik till och med, i vilken en lägger sina surt förvärvade slantar.

Numera äter jag ägg- och mjölkprodukter, om än i begränsad del och inte på daglig basis och trots att det jag äter till största delen är just vegansk mat titulerar jag mig själv som vegetarian. Att jag inte går fullt ut med vegansk mat har främst att göra med det problematiska vad gäller vegetabiliskt fett med  t ex palmolja och att jag faktiskt hellre har komjölk i kaffet än sojamjölk.

Och frågorna fortsätter: "Men fisk då?", "Äter du inte kaviar heller?" "kyckling?" och så vidare, och så vidare.
Det är så tröttsamt. Och faktiskt lite ledsamt.

2013 och det en är fortfarande egenartad som vegetarian.

***

vegan, vegetarian, lakto-ovo-vegetarian och "riktiga rätter"

Men allvarligt? Jag blir tokig! Läste i höstas (eller snarare för ett par år sedan då jag visst påbörjade denna post - 13 september 2008!) ett längre reportage i Västsveriges största morgontidning som fick mig att resa ragg. Artikeln var förvisso intressant och vad som fick mig att gå i taket den dagen var inte den stora feta rubriken Helena är vegetarian utan snarare påståendet längre ner i faktarutan, som klargör att Helenas favoritmat är fisk och skaldjur!!!! Men då är man väl ändå inte en vegetarian om man äter djur som dödats innan man stoppar det i munnen? Fiskar är väl djur? Skaldjur? Bara namnet i sig talar sitt tydliga språk.
Kanske var det kommentaren "Kul när vegetariska rätter blir just en riktig rätt" vilken jag läste nyligen (närmare bestämt i april 2010) som nu fick fart på mig att fortsätta skriva på denna post. Vadå riktig rätt? Vem bestämmer vad en riktig rätt är? Är det en köttbit, sås och potatis? Och hur är det med en så enkel sak som spagetti och köttfärssås? Är det ingen riktig rätt om man istället för köttfärs använder enbart grönsaker till såsen? Äh, så fjantigt. Visst, jag lagar inte Canard a l'Orange, biff bourgogne eller havets wallenbergare men visst kan jag ugnsbaka, koka och marinera, steka vegetter, plättar och rårakor och mycket mycket mer med bara grönsaker.

Så, apropå att det var vegetariska världsdagen den 1 oktober, känner jag att jag bara måste få ur mig denna text och dela med mig.
En vegetarian är en person som inte äter kött. Vare sig det är nöt, gris, fågel, fisk, skaldjur eller någon typ av kött alls. Skälen kan vara många. Till exempel av etiska, religiösa, miljö- eller hälsomässiga skäl. Däremot äter de flesta vegetarianer produkter som härleds från djur som t ex mjölk, ost, ägg, honung och till och med gelatin. Det vill säga en lakto-ovo-vegetarian. Lakto kommer från latinets lac/lacte som betyder mjölk och innefattar därav även smör, grädde, ost och alla produkter som tillverkas av mjölk. Ovo/ovum kommer också det från latin och betyder ägg. Fullfjädrade veganer däremot äter inget djurrelaterat överhuvudtaget. Inte ens honung.

Själv äter jag oftare veganmat än lakto-ovo-vegetariskt. Under långa perioder har jag ätit helt och hållet vegan men kan inte riktigt ta till mig veganmaten till fullo. Dels har det att göra med palmoljan som jag tidigare skrivit om. Enligt Greenpeace menar man på att dagens efterfrågan på palmolja har lett till att det skövlats stora regnskogsområden i b la Sydostasien. Redan nu, innan man börjar använda palmolja som drivmedel, är tillverkningen av palmolja en av de främsta orsakerna till den permanenta förlusten av regnskogar. Vid avverkningen av skogen släpps det ut mängder av koldioxid vilket i sin tur bidrar till ökad växthuseffekt.
Som den människorättsförespråkare jag är måste jag därför säga att jag känner mig kluven till många veganska matalternativ.

Kanske har det även med hälsoaspekten att göra? Svårt att äta mager veganmat tycker jag. Eller egentligen inte. Det är väl mest när det kommer till ersättning och alla tarvliga försök till att äta mat som l i k n a r kött (mer om det lär komma här framöver) som innehållsdeklarationerna blir mer och mer komplicerade. Och jag som älskar att baka höll under en period på att baka enbart veganskt men alltså, nä. Där går gränsen. Jag köpte t ex ett paket med äggersättning men har aldrig kommit mig för att öppna det ens. Enligt innehållsdeklarationen verkar det dock inte vara några konstiga ingredienser; potatisstärkelse, tapiokamjöl, vegetabiliska bindemedel metylcellulosa, kalciumkarbonat, citronsyra. Men varför koka ihop den blandningen istället för ägg?

Det blir bara frukt och grönsaker kvar då till slut. Likt frukterianerna nästan. Som tur är är jag inte glutenallergiker så kanske är det dags för mig att lära mig laga seitan. Dessutom är veganska alternativ till t ex ost och pastej hiskeligt dyra. Men vad gör väl egentligen det, när äpplena kostar 24:95 kr/kg? (jorå, det var en nyhet då, för snart 2 år sedan när jag började detta inlägg och de svenska äpplen som börjat komma till affärerna. Tyvärr är priset fortfarande lika rykande aktuellt).

Klar är ändå att jag allt mer inkluderar ägg (är dock lite av en äggperiodare) smör i min kost. Äter fortfarande sojayoghurt och bara någon gång då och då köper jag en liten ask keso och dricker helst mitt kaffe med en liten skvätt mellanmjölk i. I stort består dock min kost av frukt, grönsaker, rotsaker och så potatis, ris och pasta av olika slag.
Jag kan bara önska att fler vågar ge sig på att tillaga grönsaker mer än bara skära upp till en sallad. Att fler vågar ge sig på alla fantastiska rotsaker som just nu fyller hyllorna i butikerna, i saluhallarna, i stånden på torgen och inte minst hos Bondens egen marknad.