Hur vegetarisk matlagning kan ta sin början

I dessa alltmer insnöade Internetrelaterad liv vi lever, med ständiga flöden av vad som till synes verkar vara påhittat just idag (yeah. right) är det lätt att glömma av det lagades mat även före det bloggarna föddes. Men så är naturligtvis fallet. Även för mig. En del har jag bloggat om med det mesta har fallit i glömska, främst på grund av att jag ätit djur större delen av mitt liv och inte hör hemma här i min vegoblogg.
Jag var sen på den vegetariska bollen och har bara ägnat de senaste 15 åren åt vegomat. Skönt att äntligen inte ses som enbart paria då allt fler börjar vakna upp ur köttkoman.

Grönsaker hade mest fått agera kallt tillbehör till köttet och potatisen så det var med vacklande steg jag närmade mig vegetarisk matlagning. Jag vände blicken ut i världen, lånade kokböcker på biblioteket, letade och klippte ut vegetariska recept i tidningar och broschyrer samt handlade vegetariska kokböcker på bokrean. Det var först i slutet av 1990-talet jag skaffade min första vegetariska kokbok. Det kom att dröja ända till 2006 innan jag fick mitt eget exemplar av Inga-Britta Sundqvist fantastiska "Vegetariska kokboken". Den gavs ut första gången 1984 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Senast med en 5:e upplaga, 2012.

Med åren har jag samlat på mig ett helt gäng trevliga kokböcker. Vad som slagit mig är att flera av de vegetariska kokböckerna har en ganska omfattande del näringslära, vilket jag saknar i de mer traditionella kokböckerna. I den orange boken på översta bilden finns till och med en vegetarisk matpyramid och vad sägs om det pedagogiska uppslaget om proteiner. Dessvärre är allt för många recept i den kokboken så ost- och äggstinna, rena kaloribomberna, att det inte är något för mig. Särskilt inte då jag helst inte äter mejeriprodukter.
På tal om proteiner, Hur får du i dig protein då? Jo, det är än idag den allra vanligaste frågan vegetarianer får från djurätare. Tröttsamt? Javisst. Det är beklagligt, mitt i denna allsköns gröna våg som nu sköljer över oss, att djur måste vara med, oavsett det är i buljogen eller att maträtter toppas med ett par räkor eller stekt bacon. Att det verkar stört omöjligt att helt lämna djur åt sidan. Tråkigt och oerhört kontraproduktivt för oss veganer och vegetarianer som fortfarande inte kan få fullvärdiga vegorätter utan att laga den själv.

Risentas små häften är guld värda!

Sakta och säkert utvidgas mina vegetariska kokkunskaper. Med mycket hjälp av de redan befintliga vegetariska köken i världen som t ex de indiska, sydamerikanska och maroccanska och framförallt med hjälp av Risentas lilla gula häfte om bönor, linser och ärter så tog det inte särskilt lång tid innan jag lämnat allt vad djurmat heter och var vegan ut i fingertopparna.
Under åren sviktar dock min kost mellan vegan och ovo-och lakto-vegetariskt då jag periodvis äter både ägg, ost och smör. Huvudsakligen äter jag dock vegansk mat och jag har också lämnat fuskkött, osmaklig sojamjölk m.m. därhän och strävar efter att äta så mycket ickefabrikat som möjligt.

Utbudet och tillgängligheten av vegetarisk mat ökar för var dag så det är bara att gratulera dig som just bestämt dig för ett grönare liv. Min önskan för 2015 är att osten ska försvinna från de ännu begränsade vegorätterna ute på restauranger och ge mer plats för större mängd rot- och grönsaker.

Väl mött, du gröna vegoår!

* * *

Grön måndag

I femton år har mina kostval blivit ifrågasatta. Oavsett det handlar om att inte äta djur (typisk kommentar på det: men fisk* då?) eller avstå från ägg och mejeriprodukter. Till skillnad från vad en skulle kunna tro, att de skulle ge med sig med åren och min vegetariska kost skulle vara lika vanlig och accepterad som animaliskt, är det snarare tvärtom.
Är mer ifrågasatt än någonsin tidigare.
I tidningar, på TV, i div. sociala medier och inte minst bland mina medbloggare så lobbas det stenhårt för kött, mejeriprodukter och allt fler fullkomligt rasar över köttfria alternativ.

Ledsen i ögat blir jag över det. 

 

* * *

*fisk är ett djur sist jag kollade i facit.

Bilden är för övrigt nerladdad från fb där den nyligen fladdrade förbi i flödet.

Vi är vad vi äter

Ni som följer Miss Meister's mat på fb har förhoppningsvis inte missat filmen Food Matters - en dokumentär om förhållandet mellan mat och hälsa. Om hur kroppen behöver vitaminer och mineraler snarare än syntetiska läkemedel, för att hela sig själv och må bra på alla möjliga sätt. Superintressant. Sista chansen att se den gratis. I skrivandets stund återstår 1 dag, 12 timmar och några minuter kvar.

Själv har jag aldrig varit särskilt medveten om mat och dess negativa inverkan på kroppen annat än det där med läsk, godis, chips, glass, kakor osv alltid tillhört det festliga och inget en äter av i överflöd. Har tidigare skrivit om hur syrran och jag delade på, håll i er nu, en 33-centiliters läskflaska. Då var det fredagsmys med stot f.
Först som tjugoåring blev jag smärtsamt medveten om vad "fel" mat kan ställa till med. Inte bara i form av fettvalkar, viktökning och alla konsekvenser, både fysiskt och psykiskt,  som det innebär. För att inte tala om den obeskrivliga smärtan och stelheten i kroppen. Smärtan i de hettande, svullna lederna som jag levt med så länge.

Jag är så tacksam för all smärta jag levt med, och fortfarande lever med om än in mindre omfattning. Tacksam för att jag fick upp ögonen för mat. 
På riktigt.
Att inte längre se mat som enbart ett njutningsmedel och/eller bedövningsmedel, för att bokstavligt talat trycka ner ångesten i halsen igen. Med det inte sagt att jag till 100 % håller mig till det jag vet min kropp mår bra av och till 100 % avhåller mig från det jag vet att min kropp mår dåligt av. Nädå. Inte alls. På det stora hela är dock belöningen, av att göra så nära 100 % rätt för kroppen som möjligt, så fantastisk och jag önskar mig styrka att helt göra mig fri från mina matlaster.
Det är ingen hemlighet att t ex hjärt- och kärlsjukdomar, en av våra stora folksjukdomar, orsakas främst av för mycket (mättat) fett, kött, industritillverkad mat full av socker och stärkelse. Aldrig någonsin har en enda läkare jag mött pratat kost med mig.

Tänkvärt (ur filmen Food Matters):

Vad skulle hända om alla åt ekologiska vegetabilier? 

Vi skulle få en hälsoepidemi ;-)

***

Ett ljus i mörkret

I tisdags släppte Livsmedelsverket en rapport (pdf) om hur mycket maten vi äter påverkar miljön. Inte en dag försent om ni frågar mig. För inte kom det väl som någon överraskning att den största miljöboven när det kommer till råvaror är djur och andra animaliska produkter som ost och ägg. I pressmeddelandet skriver Livsmedelsverket att ändrade matvanor skulle kunna halvera växthusgasutsläppen, samtidigt som vi också skulle få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med idag. 

Sällan lägger jag mig i vad andra människor äter, så länge jag själv slipper äta djur. Det var ett medvetet beslut jag tog för över ett decennium sedan, långt innan bloggen fanns. Med åren lär jag mig mer och mer om både vegetarisk matlagning men också om världens matproduktion, djurhållning och dess förhållande till miljön. Skrämmande nog, trots att vi blir mer och mer medvetna om världen, miljön och inte minst vår egen hälsa, så ökar både ost- och köttkonsumtionen. Och det i rasande fart.
Sedan 1970-talet har ostätandet fördubblats. Köttkonsumtionen har samtidigt ökat med drygt 50 procent. Störst och snabbast ökning skedde dessutom under 2000-talets första decennium. När detta förs på tal idag skriker karnivorerna sig hesa, kom inte här och kom, och minsann om inte de anser sig ha rätten att äta så mycket kött de bara orkar med. Och sen lite till. Fick de välja skulle väl alla grönsaker dessutom utrotas helt och hållet.

Nä.
Jag har ingen lust längre.
Att vara snäll och förstående.
När det kommer till vår överdådiga matkonsumtion.

***

Jag är ingen apart, bara vegetarian.

Allt som ofta blir jag ifrågasatt kring min kosthållning. Jag har nämligen inte ätit djur på sisådär dryga tio år. Jo, jag får numera definiera min diet på sådant vis att jag inte äter djur. Om jag säger att jag inte äter kött så verkar det vara underförstått att jag äter fisk, skaldjur samt en och annan fågel. Om jag då säger att jag är vegetarian så händer förvånansvärt många gånger samma sak; folk tror ändå att jag äter fisk, skaldjur och fågel.

Märkligt.
Mycket märkligt.

Att sluta äta djur gick dock inte från den ena dagen till den andra utan det tog ett tag att riktigt släppa tanken på att djur måste ingå i en komplett måltid. Under ett par år åt jag sedan till och med helt och hållet vegansk kost, det vill säga varken ägg- eller mjölkprodukter och heller ingen honung. Då uttryckte sig folk helt ogenerat "Du är väl inte vegan?" och förnekade med bestämdhet det faktum att jag åt endast vegansk mat.

Varför? Jo, för att som med så mycket annat har de flesta människor en förutfattad mening om veganer. Att vara vegan ses ofta mer som en hel livsstil än enbart det att ha en särskild kosthållning. Veganer kan alltså gå steget längre och välja bort att bära skor, skärp, väskor m.m. gjorda av djurskinn samt även välja bort allt annat i produktväg som innehåller något material som på ett eller annat sätt kommer från djur. De använder självklart heller inga hygienprodukter eller smink som djurtestats. Föreningen Djurens rätt driver även frågan om att få till stånd en FN-resolution för djurs rättigheter.

Och visst. Jag varken är eller har varit uttalad vegansk (militant?) djurrättsaktivist. Jag har till och med ett par läderkängor, vilka förvisso trampar runt på sitt 17:e år, ett par yllesockor samt några hemstickade halsdukar i mohair. Ylletröjorna är dessvärre sedan länge uppätna av pälsängrar. Så fördömande djurrättsaktivister, en del kanske till och med i läderskor och tuggande på sojakorvar, som ger mig förmaningar om min kosthållning ger jag inte mycket för.Jag stämmer alltså inte överens med gängse bild av en vegan och har i första hand av helt andra skäl än det med okuvlig tro för djurrätt valt bort djur i min kost.

Det betyder inte att jag för den skull tycker att man ska föda upp och behandla djur precis hur som helst. Eller att jag inte blir nästintill kräkfärdig då bilder av styckning, jakt, rått kött och döda djur dyker upp framför ögonen på mig. Eller att det skulle vara ok med plågsamma djurförsök och djurplågeri över huvudtaget, vilket jag anser kommer fram rätt tydligt i min blogg. Trots att jag tagit ställning och vid flertalet tillfällen bland annat diskuterat begreppen vegan och vegetarian samt rekommenderat läsare att se t ex FOOD, Inc och lyssna till Matens pris (och/eller läsa boken), så anser jag mig inte ha rätt att på något sätt hetsa karnivorer genom att dissa och tala illa om dem. Lika lite som jag vill att någon tvingar i mig musslor, griskinder, rumpstek eller baconkolor, lika lite kan jag tvinga någon att äta morötter.

Mycket grönt vi fick med oss hem på bussen.

Däremot är jag för upplysning och reflektion kring hur både djur- och mathållningen ser ut, inte bara här i Sverige utan i hela världen, och uppmanar gärna folk att sätta sig in i vad faktiskt stoppar i sig. Om inte så för att kunna göra medvetna val av sina inköp. Gärna redan innan en väljer butik till och med, i vilken en lägger sina surt förvärvade slantar.

Numera äter jag ägg- och mjölkprodukter, om än i begränsad del och inte på daglig basis och trots att det jag äter till största delen är just vegansk mat titulerar jag mig själv som vegetarian. Att jag inte går fullt ut med vegansk mat har främst att göra med det problematiska vad gäller vegetabiliskt fett med  t ex palmolja och att jag faktiskt hellre har komjölk i kaffet än sojamjölk.

Och frågorna fortsätter: "Men fisk då?", "Äter du inte kaviar heller?" "kyckling?" och så vidare, och så vidare.
Det är så tröttsamt. Och faktiskt lite ledsamt.

2013 och det en är fortfarande egenartad som vegetarian.

***

Fisk är inte vegetarisk mat!

En gång i vintras var jag på en lunchrestaurang som serverade indisk buffé. Bra tänkte jag, indisk mat är ofta vegetarisk så det ska nog funka. Aloo gobi - gryta på främst potatis och blomkål, var det vegetariska alternativet. Såklart fanns ris, bröd och lite kallskurna grönsaker också. Inte särskilt välbalanserad meny för mig så jag frågade efter deras vegetariska alternativ från menyn.
- Ja, vi har pasta med spenat och ost och så har vi förstås fisken också.*

Det blev aloo gobi. Utan bröd. Med extra gurka/tomat/isbergssallat. Vad jag som vegetarian saknade under denna måltid var proteiner. Som vegetarian måste man lära sig mycket om näringsinnehållet i grönsakerna. Visserligen innehåller ris, pasta och bröd proteiner men de innehåller också en hel del kolhydrater. Baljväxter som t ex bönor, linser och ärter innehåller desto mer protein i förhållande till dess kolhydrater. Eftersom alla olika vegetariska proteinkällor också innehåller kolhydrater till skillnad från t ex fisk, måste i alla fall jag vara extra noga med att balansera maten så jag inte slutar dagen med att i stort sett bara ätit kolhydrater.

I en jämförelse mellan 100g kokta kikärter och 100g kokt kolja ser fördelningen ut som följer:

Kcal: 155/140
Protein: 9g/17
Fett: 3g/6g
Kolhydrater: 23g/5g

För att få samma mängd protein från kikärterna som från fisken krävs dubbel mängd och då blir resultatet såklart att kalorierna, fettet och kolhydratmängden också fördubblas. Mindre bra för balansen. Trots allt klarar jag nog av att få i mig det jag ska ändå. Som blodgivare blir i alla fall blodvärdet kollat då och då. En sköterska skojade en gång och sa att hon skulle se om jag ätit min blodpudding ordentligt. Hahah, det har jag definitivt inte gjort, sa jag och hon blev mycket överraskad av det goda blodvärdet, en vegetarian till trots!

Så, för att hitta balansen ser jag till att större delen av mitt matintag består av grönsaker, rotfrukter och baljväxter. Och frukt såklart. Läste igår ett bra inlägg om just frukt. Jag vet inte hur många som sagt till mig: "men det är inte bra att äta för mycket frukt. Det är ju massa socker i. Man blir tjock av socker." Jag kan dyrt och heligt lova att den vikt jag lägger på mig beror på ett totalt obalanserat intag av ost, choklad, kanelbullar, ost, vin, smör, smörgåskex av diverse sorter, kakor och ost dårå. Men visst, jag är varken dietist, läkare, kostrådgivare, plastikkirurg, forskare eller på något sätt expert på matrelaterade sjukdomar så är det någon som vet någon som låt oss säga fått diabetes, fettopererat sig, förätit sig, dött av någon hjärtkärlsjukdom eller på något sätt fått problem med hälsan på grund av att personen i fråga ätit för mycket frukt och grönt? Snälla, snälla, i så fall hör gärna av dig och berätta. Skulle vara kul att se statistik på det också om hur vanligt det är.


Enough said. Med ledvärk, viktökning och koncentrationssvårigheter är det jag som säger hejdå till osten smöret och kexen.



* Fisk är inte vegetarisk mat!

***

vegan, vegetarian, lakto-ovo-vegetarian och "riktiga rätter"

Men allvarligt? Jag blir tokig! Läste i höstas (eller snarare för ett par år sedan då jag visst påbörjade denna post - 13 september 2008!) ett längre reportage i Västsveriges största morgontidning som fick mig att resa ragg. Artikeln var förvisso intressant och vad som fick mig att gå i taket den dagen var inte den stora feta rubriken Helena är vegetarian utan snarare påståendet längre ner i faktarutan, som klargör att Helenas favoritmat är fisk och skaldjur!!!! Men då är man väl ändå inte en vegetarian om man äter djur som dödats innan man stoppar det i munnen? Fiskar är väl djur? Skaldjur? Bara namnet i sig talar sitt tydliga språk.
Kanske var det kommentaren "Kul när vegetariska rätter blir just en riktig rätt" vilken jag läste nyligen (närmare bestämt i april 2010) som nu fick fart på mig att fortsätta skriva på denna post. Vadå riktig rätt? Vem bestämmer vad en riktig rätt är? Är det en köttbit, sås och potatis? Och hur är det med en så enkel sak som spagetti och köttfärssås? Är det ingen riktig rätt om man istället för köttfärs använder enbart grönsaker till såsen? Äh, så fjantigt. Visst, jag lagar inte Canard a l'Orange, biff bourgogne eller havets wallenbergare men visst kan jag ugnsbaka, koka och marinera, steka vegetter, plättar och rårakor och mycket mycket mer med bara grönsaker.

Så, apropå att det var vegetariska världsdagen den 1 oktober, känner jag att jag bara måste få ur mig denna text och dela med mig.
En vegetarian är en person som inte äter kött. Vare sig det är nöt, gris, fågel, fisk, skaldjur eller någon typ av kött alls. Skälen kan vara många. Till exempel av etiska, religiösa, miljö- eller hälsomässiga skäl. Däremot äter de flesta vegetarianer produkter som härleds från djur som t ex mjölk, ost, ägg, honung och till och med gelatin. Det vill säga en lakto-ovo-vegetarian. Lakto kommer från latinets lac/lacte som betyder mjölk och innefattar därav även smör, grädde, ost och alla produkter som tillverkas av mjölk. Ovo/ovum kommer också det från latin och betyder ägg. Fullfjädrade veganer däremot äter inget djurrelaterat överhuvudtaget. Inte ens honung.

Själv äter jag oftare veganmat än lakto-ovo-vegetariskt. Under långa perioder har jag ätit helt och hållet vegan men kan inte riktigt ta till mig veganmaten till fullo. Dels har det att göra med palmoljan som jag tidigare skrivit om. Enligt Greenpeace menar man på att dagens efterfrågan på palmolja har lett till att det skövlats stora regnskogsområden i b la Sydostasien. Redan nu, innan man börjar använda palmolja som drivmedel, är tillverkningen av palmolja en av de främsta orsakerna till den permanenta förlusten av regnskogar. Vid avverkningen av skogen släpps det ut mängder av koldioxid vilket i sin tur bidrar till ökad växthuseffekt.
Som den människorättsförespråkare jag är måste jag därför säga att jag känner mig kluven till många veganska matalternativ.

Kanske har det även med hälsoaspekten att göra? Svårt att äta mager veganmat tycker jag. Eller egentligen inte. Det är väl mest när det kommer till ersättning och alla tarvliga försök till att äta mat som l i k n a r kött (mer om det lär komma här framöver) som innehållsdeklarationerna blir mer och mer komplicerade. Och jag som älskar att baka höll under en period på att baka enbart veganskt men alltså, nä. Där går gränsen. Jag köpte t ex ett paket med äggersättning men har aldrig kommit mig för att öppna det ens. Enligt innehållsdeklarationen verkar det dock inte vara några konstiga ingredienser; potatisstärkelse, tapiokamjöl, vegetabiliska bindemedel metylcellulosa, kalciumkarbonat, citronsyra. Men varför koka ihop den blandningen istället för ägg?

Det blir bara frukt och grönsaker kvar då till slut. Likt frukterianerna nästan. Som tur är är jag inte glutenallergiker så kanske är det dags för mig att lära mig laga seitan. Dessutom är veganska alternativ till t ex ost och pastej hiskeligt dyra. Men vad gör väl egentligen det, när äpplena kostar 24:95 kr/kg? (jorå, det var en nyhet då, för snart 2 år sedan när jag började detta inlägg och de svenska äpplen som börjat komma till affärerna. Tyvärr är priset fortfarande lika rykande aktuellt).

Klar är ändå att jag allt mer inkluderar ägg (är dock lite av en äggperiodare) smör i min kost. Äter fortfarande sojayoghurt och bara någon gång då och då köper jag en liten ask keso och dricker helst mitt kaffe med en liten skvätt mellanmjölk i. I stort består dock min kost av frukt, grönsaker, rotsaker och så potatis, ris och pasta av olika slag.
Jag kan bara önska att fler vågar ge sig på att tillaga grönsaker mer än bara skära upp till en sallad. Att fler vågar ge sig på alla fantastiska rotsaker som just nu fyller hyllorna i butikerna, i saluhallarna, i stånden på torgen och inte minst hos Bondens egen marknad.

Veggietoppen - En grön samlingsplats!

Men jösses! Nu är jag sent ute vill jag säga! Trots att jag har Veggiemind i läsaren och därför håller mig hyfsat uppdaterad har jag missat att lägga in mig själv i Veggietoppen! Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur den fungerar men det är en tävling av något slag om vegetariska och veganska bloggare. Tråkigt nog har jag heller ingen "header" att lägga in.
Tycker de flesta har så fint på sina bloggar och jag har ett par bilder jag kan tänka mig ha bakom min titel. Har prövat tidigare men de blir på tok för stort. Det finns dessutom en himlans massa fina typsnitt att använda också men än så länge är min kunskap begränsad till bloggers utbud. Någon därute som kan?

Jag vet inte om man röstar eller om den lilla Veggietoppenloggan som sitter till höger på min bloggsida räknar besökare på min blogg. Klickar ni där kommer ni i alla fall till topplistan.
Så gillar ni min blogg Miss Meisters mat med mera... hoppas jag ni hjälper mig att sprida den så fler klickar sig hit. Tiden går ut redan vid midnatt på söndag. Och är det inte toppen säg, att alla ni som har egna vegan/vegetariska bloggar själva kan registrera er där och delta i Veggietoppen!


Lycka till!

Med hjälp av andra...

...hittade jag mig själv. Och dra på trissor! Jag finns också med här! Härom dagen då jag hälsade på hos Kinnas blogg - mormors mat och läste detta inlägg blev jag såklart nyfiken. Hos Foody.se hittar man både bilder och de senaste receptinläggen av diverse matbloggare i landet. Lustigt nog har ett inlägg blivit kategoriserat under fågel! Sanningen är att jag varken lagat eller ätit fågel på över 5 år! Som jag dessutom skriver i just det inlägget är att jag inte äter kött och fisk längre och nämner inte ens fågel i det.

Så, för alla er nya läsar, och gamla som inte riktigt förstått än, så förekommer här ingen mat med animaliska råvaror och ingredienser än ev ägg, smör, getost, honung och vid speciella baktillfällen även grädde, filmjölk och kesella. Alltså inte helt och hållet vegan. Jag har bakat en del med helt veganprodukter. Men alltså, näää. Det funkar inte riktigt för mig. Maten däremot är helt vegan.
Fast vad är egentligen skillnad på en vegetarian och en vegan? Alltså om man säger sig vara en vegetarian och inte lakto-ovo-vegetarian (äter ägg och mejeriprodukter), lakto-vegetarian (äter mejeriprodukter) ovo-vegetarian (äter ägg)? Jag träffar ofta folk som säger sig vara vegetarianer men äter fisk. Men vaddå? Är inte fisk kött? Är inte fisk ett djur? Det finns t o m de som ifrågasätter mig, när jag säger att jag inte äter kött; "men kykling då? Vitt kött?" Äh, dags att ge sig ut på jakt efter nya IKEA-katalogen!