Morots- och citronbröd

Baka bröd har aldrig riktigt varit min grej. Inte för att jag inte bakar bröd emellanåt men det är så sällan att jag aldrig blir riktigt bra på det. Så är det detta med att jag nästan aldrig klarar att följa ett recept till punkt och pricka. Kan tyckas lite märkligt då jag nästan tvångsmässigt måste krångla till det när jag väl ska till att baka bröd. Men sån är jag.
Med detta som bakgrund tycker jag ändå dessa morots- och citronbröd blev riktigt goda. Allra godast som nybakade och fortfarande varma. Blev annars fort ganska torra så en aning mindre mjöl i eller något kortare gräddning nog vara bättre.

Morots- och citronbröd
ca 30 vridna eller 50 snurror

25 g jäst
5 dl morotsjuice
1 dl pressad citron (2-4 citroner)
2 msk rapsolja
2 medelstora morötter (ca 160 g)
1 dl pumpakärnor
1/2-1 msk kumminfrön
1 krm muskot
2 tsk salt
3 dl rågmjöl
3 dl manitoba cream
5-7 dl vetemjöl
80 g purjolök
zest av 3-4 citroner
vallmofrön
sesamfrön

Rosta pumpakärnorna i torr stekpanna och kör sedan i mixer till ett mjöl.
Smula jästen i bakbunke. Lös upp den med fingervarm morotsjuice.
Skala och riv morötterna, ena hälften grovt, andra fint.
Jäs 1 1/2 timma under bakduk.
Stjälp upp degen på mjölat bakbord och dela den i 4 bitar. Knåda lätt och kavla ut till en rektangel, ca 35 x 20 cm.
Strö över rivet citronskal och finstrimlad purjolök. Dela i sju avlånga bitar. Vik ihop varje bit längst ned långsidan, vrid försiktigt om och lägg på bakplåtspappersklädd plåt.
Jäs ca 20 min.
Pensla lätt med vatten och toppa med vallmo alternativt sesamfrön.

 

Toppa med vallmo- eller sesamfrön

En variant av de vridna bröden är att göra precis som med kanelbullar. Kavla ut degen som tidigare, strö över både rivet citronskal och finstrimlad purjo. Rulla sedan sedan hela den utkavlade degbiten på längden. Skär små portionsbitar, det blir många fler än de vridna bröden, och lägg snurrorna på bakblåtspapperklädd plåt eller i små muffinsformar.

Grädda bröden mitt i ugnen på 250 grader, ca 10 minuter. Kan variera lite beroende på ugn. Servera med rödbetsdipp.

Smaklig spis! 

* * *

Rödbetsdipp

Omisskännlig rödbetsdipp uppe i vänstra hörnet

Det är sannolikt omöjligt för mig att äta för mycket rödbetor. Om jag inte hittar på något att blanda dem med äter jag dem i all enkelhet rårivna med olja, apelsin och salt. Eller kokta med salt och olivolja. Rödbetshummus är t ex skåpmat och perfekt på en knäckemacka till mellanmålet.
Jag vet inte vilken gång i ordningen jag mixat till denna slags dipp eller vad jag nu ska kalla det. Skillnaden är bara att jag denna gången försökte mig på att precisera både vikt och mått och framförallt vilka ingredienser som råkade åka i.

Rödbetsdipp
ca 3 dl

4 kokta rödbetor (ca 260 g)
150 g kokta vita bönor (små och stora)
3/4 syrligt äpple (t ex Granny Smith)
1-3 msk olivolja
pumpakärnesalt
1 tsk dijonsenap
1/2-1 pressad citron
salt
svartpeppar

Mixa de kokta rödbetorna, skalat äpple och kokta bönor med olja till en jämn smetliknande massa. Börja med en matsked olja och tillsätt ev mer under tiden.
Mixa sedan i pumpakärnesalt, dijonsenap, pressad citron.
Är dippen för tjock så tillsätt mer olja. Är den å andra sidan för tunn så mixa i mer vita bönor.
Smaka av med salt och svartpeppar.

Servera till nybakat bröd, gärna morots- och citronbröd (vars recept kommer på lördag!).

Smaklig spis!

* * *

Halv special-semlor ftw!

Kanske var det liiite i tidigaste laget men jag såg semlor till försäljning i mitten av november, tre månader före själva fettisdagen (infaller i år 17 februari). Nu däremot, när julen är utstädad och vårlängtan svider i varje kropp, verkar de flesta haft sin årliga semlepremiär.
Veckans stora omtalade nyhet har väl inte undgått någon? Alltså den om en påhittig variant av hur en semla ska se ut. Bagarstudenterna här i Göteborg slog då sina göteborgshumorhjärnor ihop och presenterar fler varianter. Bland annat den geniala halv special-semlan!

Blev du sugen på att baka släta bullar eller andra varianter, till kommande semlor, i helgen så har du ett rackarns bra recept här. Från Annas kakbok (Anna och Fanny Bergenström).

Trevlig helg!

Ugnsrostad blomkål och rödbeta med pepparrot- och bönmos

Rödbetor är näst efter morötter närapå stapelvara i Miss Meisters kök. Hittar jag inte på någon ny maträtt att använda dem i, efter att jag kokat dem, slinker de ner rakt upp och ner. Eller som förra veckan för snart fem åtta månader sedan, då det blev lite av en restrensning i kylskåpet, så fick några skedar vita bönor, en bit blomkål och ett par kokta rödbetor tillsammans uppdraget att agera middagsmat.

 

Ugnsrostad rödbeta och blomkål med pepparrot- och bönmos
1 port

100-150g blomkål
2 medelstora rödbetor, kokta
1-1 1/2 dl vita bönor, kokta
olivolja
salt
svartpeppar
pepparrot, färsk

Putsa blomkålen och skär i buketter. Lägg dem i ugnsfast form, salta och ringla över olivolja. Rosta i ugnen på 180 grader i 20-30 min eller till dess blomkålen är lite mjukare än den är rå. Lägg i de kokta rödbetorna, skurna i klyftor, efter halva tiden.
Skulle blomkålen börja bränna vid på topparna innan den är tillräckligt mjuk så lägg en bit folie över formen. Rör gärna om blomkålen en gång eller två under rostningen.

Mosa under tiden de kokta bönorna med en gaffel. Riv över rikligt med färsk pepparrot och blanda om. Smaka av med salt och svartpeppar.
Tillsätt eventuellt en skvätt olivolja om bönröran (lite beroende på bönorna) är för torr.

Servera de ungsrostade grönsakerna varma, tillsammans med det rumsvarma bönmoset.

Smaklig spis!

* * *

Ursprung: 11 maj 2014

Bananpannkakor, så 2007.

En kulen dag som denna är det skönt att stanna inne. Äta en sen frukost. Fick den här roliga låten skickad till mig för en tid drygt sju år sedan. Tycker (fortfarande) den är hur skön som helst. Den passar dessutom alldeles utmärkt att svänga loss till i köket. Av någon anledning blev jag lite sugen på att göra bananpankakor till frukost idag ;-)

 

Med tanke på att det gått över sju år sedan jag påbörjade detta inlägg är det på sin plats att uppdatera sig lite. Det var under min vegan-period då jag experimenterade och försökte göra "vanliga" saker utan ägg och mjölk. Då jag aldrig riktigt lyckats bra med produkten No egg (innehåller främst stärkelse, karbonat och citronsyra) och vågar vägra bakpulver så det blir lite si och så med resultaten. Bäst blir det trots allt med ett ägg i. Eller i alla fall en hårdvispad äggvita som försiktigt vänds ner i smeten precis innan stekning.

Periodvis steker jag alltså plättar, pannkakor och blinier, alla efter olika "recept" då jag höftar och blandar i lite vad jag känner för. Jag testar olika mjölsorter som t ex hampa-, kokos-, hirs- eller kikärtsmjöl. Vätskan varierar också mellan kokosmjölk, div nötmjölk eller vatten.
Hur som helst, nätet dryper av bananpannkakor så det bör inte vara några större problem att hitta något recept som passar just dig. Idag blev det plättar av nedanstående mix.
Bananpannkakor, med ägg
ca 4-5 st

1 medelstor banan

1 dl kokosmjölk

1 1/2 msk hampamjöl
1 - 1 1/2 dl rågmjöl
1 ägg
salt

Mosa bananen med en gaffel. Separera äggets gula och vita. Blanda  gulan med bananen och kokosmjölk. Vispa äggvitan hård och blanda gulan med den mosade bananen och kokosmjölken. Rör i mjölet och salta. Vänd till sist i äggvitan.
Stek i kokosolja.
Servera med apelsinskivor och granatäppelkärnor.

Önskar alla en njutfull söndag!

Ursprung: 10 oktober 2007

Mole från Oaxaca

Äntligen har jag boken i min ägo! Kokboken jag suktat efter sedan 2007 är bland de största inspirationskällorna till min vegetariska matlagning. World food café, av paret Caldicott, utgiven första gången 1999.
Mina kokböcker är främst inspirationskällor snarare än rättesnöre. Jag bläddrar i dem, läser ingredienslistor och recept, tittar i skafferiet vad som finns och så börjar en middag form. Kanske saknas ett par kryddor, några råvaro, kanske går det bra att helt utesluta eller byta ut mot något annat. Ibland råkar jag blanda ihop två rätter i huvdet när jag väl står där bland grytorna och då blir det något mittemellan.

Men ibland följer jag recept slaviskt. Första gången jag lagade denna mexikanska mole var 2003. Ett försök att blogga om den påbörjades 2011, då jag vilken gång i ordningen åter lånat den svenska översättningen av World food café. Nu äntligen finns även en bild på maträtten (förvisso tagen på bilden i kokboken) och inlägget är härmed publicerat!
I kokboken skriver paret om sina resor och inleder flera recept med en liten historia. Till den mexikanska chokladsåsen skriver de såhär:

Den här verkligt originella rätten kombinerar mörk blockchoklad och kryddor till en tjock, mörk, smakrik så - mole. Vi lärde oss receptet av en kvinna som vi träffade på marknaden i Oaxaca. Hon lagade all mat över öppna eldar på sin gårdsplan, som hennes make och söner också använde som bilverkstad. Från plåtburkar och krukor på hyllor ovanför nedplockade motorer och hinkar med urtappad motorolja hämtade hon de torkade ingredienserna, som hon blandade med chokladen och det andra när hon gjorde sin mole. Vi tackade henne entusiastiskt för att hon hade gjort sig besväret att bjuda oss till lunch tillsammans med henne och de brett leende bilmekanikerna. Eftersom matlektionen hade ägt rum bredvid en illaluktande gryta med ett kokande grishuvud tackade vi artig nej.

Det är inte alltid det ploppar upp idéer till mat bara sådär utan såklart har jag influerats av kokböcker jag lånat på biblioteket eller kikat i hos vänner och bekanta när jag lagar min vardagsmat. Ibland måste jag till och med följa ett recept till punkt och pricka. Receptet nedan är hämtat från den svenska upplagan av World Food Café (2000) s 171.

Mole från Oaxaca 
4-6 personer

1/2 kg sötpotatis, skuren i 2 1/2 cm stora tärningar
2 majskolvar, skurna i 2 1/2 cm tjocka skivor
salt
4 msk solrosolja
2 skalade matbananer, skurna i 1 cm tjocka skivor
2 paprikor (röd och gul), urkärnade och skurna i 2 1/2 cm bitar
125 g gröna bönor

TILL MOLESÅSEN:

30 g skalade och rostade jordnötter

30 g sesamfrön

30 g pumpafrön

5 cm bit kanelstång

60 g malda sötmandlar

1 struken tsk kryddpeppar

½ tsk torkad timjan

1 struken tsk torkad oregano

1 grovt hackad gul lök

3 vitlöksklyftor

2 jalapeño-chili

60 g russin

1 medelstor skalad och grovt hackad vanlig banan

3 msk solrosolja

3 dl grönsaksbuljong

125 g mörk (block)choklad

Börja med molesåsen. Kör jordnötter, sesamfrön, pumpafrön och kanel i en mixer eller matberedare. Tillsätt den malda mandeln, kryddpeppar, kryddnejlikor, timjan och oregano, lök, vitlök, chili, russin och banan. Kör till en tjock pasta.

Hetta upp solrosoljan i en stor gryta, lägg i pastan och stek i 2 minuter under ständig omrörning. Häll i buljongen långsamt och rör väl. Bryt (block)chokladen i bitar och lägg dem i såsen. Rör väl tills chokladen har smält. Låt sjuda i 10 minuter. Såsen ska vara ganska tjock.

Förbered under tiden grönsakerna. Förväll sötpotatisen och majsen i kokande saltat vatten i ett par minuter. Häll bort vattnet och ånga av ordentligt. Hetta upp solrosoljan i en stor stekpanna och stek matbananerna tills de börjat få färg. Tillsätt sötpotatisen, majsen och paprikan och stek tills de börjar bli bruna.
Rör ned de stekta grönsakerna i molesåsen och tillsätt de gröna bönorna och 2 dl vatten.
Låt sjuda i 10 minuter.
Smaka av med salt.

Smaklig spis!
 

 * * *

Ursprung: 12 oktober 2011

Chemical shit storm

Vad en kan råka på under fem minuter surf på den där internetvågen övergår mitt förstånd. Det kan till exempel vara lustiga, snusförnuftiga, dumma, finurliga "visdomsord" (går oftast under namnet tröttsamma floskler) eller som den här jag hittade i somras:

* * *

Hur vegetarisk matlagning kan ta sin början

I dessa alltmer insnöade Internetrelaterad liv vi lever, med ständiga flöden av vad som till synes verkar vara påhittat just idag (yeah. right) är det lätt att glömma av det lagades mat även före det bloggarna föddes. Men så är naturligtvis fallet. Även för mig. En del har jag bloggat om med det mesta har fallit i glömska, främst på grund av att jag ätit djur större delen av mitt liv och inte hör hemma här i min vegoblogg.
Jag var sen på den vegetariska bollen och har bara ägnat de senaste 15 åren åt vegomat. Skönt att äntligen inte ses som enbart paria då allt fler börjar vakna upp ur köttkoman.

Grönsaker hade mest fått agera kallt tillbehör till köttet och potatisen så det var med vacklande steg jag närmade mig vegetarisk matlagning. Jag vände blicken ut i världen, lånade kokböcker på biblioteket, letade och klippte ut vegetariska recept i tidningar och broschyrer samt handlade vegetariska kokböcker på bokrean. Det var först i slutet av 1990-talet jag skaffade min första vegetariska kokbok. Det kom att dröja ända till 2006 innan jag fick mitt eget exemplar av Inga-Britta Sundqvist fantastiska "Vegetariska kokboken". Den gavs ut första gången 1984 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Senast med en 5:e upplaga, 2012.

Med åren har jag samlat på mig ett helt gäng trevliga kokböcker. Vad som slagit mig är att flera av de vegetariska kokböckerna har en ganska omfattande del näringslära, vilket jag saknar i de mer traditionella kokböckerna. I den orange boken på översta bilden finns till och med en vegetarisk matpyramid och vad sägs om det pedagogiska uppslaget om proteiner. Dessvärre är allt för många recept i den kokboken så ost- och äggstinna, rena kaloribomberna, att det inte är något för mig. Särskilt inte då jag helst inte äter mejeriprodukter.
På tal om proteiner, Hur får du i dig protein då? Jo, det är än idag den allra vanligaste frågan vegetarianer får från djurätare. Tröttsamt? Javisst. Det är beklagligt, mitt i denna allsköns gröna våg som nu sköljer över oss, att djur måste vara med, oavsett det är i buljogen eller att maträtter toppas med ett par räkor eller stekt bacon. Att det verkar stört omöjligt att helt lämna djur åt sidan. Tråkigt och oerhört kontraproduktivt för oss veganer och vegetarianer som fortfarande inte kan få fullvärdiga vegorätter utan att laga den själv.

Risentas små häften är guld värda!

Sakta och säkert utvidgas mina vegetariska kokkunskaper. Med mycket hjälp av de redan befintliga vegetariska köken i världen som t ex de indiska, sydamerikanska och maroccanska och framförallt med hjälp av Risentas lilla gula häfte om bönor, linser och ärter så tog det inte särskilt lång tid innan jag lämnat allt vad djurmat heter och var vegan ut i fingertopparna.
Under åren sviktar dock min kost mellan vegan och ovo-och lakto-vegetariskt då jag periodvis äter både ägg, ost och smör. Huvudsakligen äter jag dock vegansk mat och jag har också lämnat fuskkött, osmaklig sojamjölk m.m. därhän och strävar efter att äta så mycket ickefabrikat som möjligt.

Utbudet och tillgängligheten av vegetarisk mat ökar för var dag så det är bara att gratulera dig som just bestämt dig för ett grönare liv. Min önskan för 2015 är att osten ska försvinna från de ännu begränsade vegorätterna ute på restauranger och ge mer plats för större mängd rot- och grönsaker.

Väl mött, du gröna vegoår!

* * *

Stekt rödkål med tranbär i

Förhoppningsvis har ingen undgått den allt större gröna matvågen som sköljer över oss. Köttfria dagar i skolorna och allt fler "gröna" recept i matbloggar, matmagasin och inte minst i butikernas egna tidningar och menyförslag. Inte en dag försent om du frågar mig. Synd bara att köttnormen fortfarande styr då allt mer "fuskkött" introduceras på matmarknaden. Ytterst osmakligt och inte sällan riktiga kaloribomber.

Hur som helst, tillbaka till väsentligheterna. Kål.
Kål kan en aldrig få för mycket av. Bortsett från julens traditionella rödkål äter jag även rå rödkål men allra helst snabbfräst i stekpannan. Lite beroende vad som finns i kyl och skafferi får rödkålen sällskap av lök och andra grönsaker och smaksätts lite efter humör. Här är en av alla varianter.

Stekt rödkål med tranbär
2-3 port

250-300 g rödkål
1/2 lök, röd eller gul (alt. 1 hel scharlottenlök)
ett par msk rapsolja
en stor skvätt rödvinsvinäger (alt. rödvin)
några nypor salt
svartpeppar
salvia, torkad
ev dragon, torkad
någon msk granatäppelsirap
1/2-1 rött äpple (t ex Ingrid Marie)
1/2 dl tranbär (färska/frusna)
torrostade valnötter, valfritt

Skala och finstrimla löken. Strimla även rödkålen. Är du inte tokflink med kniven så ta en mandolin till hjälp. Se bara till att inte göra allt för tunna strimlor. Det ska vara lite tuggmotstånd kvar då kålen fått steka en stund.

Hetta upp rapsoljan i en rymlig stekpanna. Fräs löken först och pytsa sedan i rödkålen, lite i taget. Stek på medel- till hög värme. Tvätta och skär under tiden äpplet i stickor och vänd i när rödkålen blivit en aning mjuk. 

Tillsätt rödvinsvinäger, alternativt rött vin om du har kvar en skvätt från igår, granatäppelsirap och kryddor. Smaka av med salt och peppar. Det kan bli något syrligt så bryt i så fall av det med en liten skvätt lönnsirap.Tillsätt även lite vatten och sänk värmen en aning om det börjar steka på för hårt.

Blanda i de frusna (färska) tranbären på slutet och låt det stå och gotta till sig en stund på eftervärmen.
Toppa med torrostade valnötter och servera förslagsvis med kokt potatis och råkost. Går även bra att blanda i belugalinser och äta tillsammans med bovetenudlar eller fullkornspasta.

Smaklig spis!

 * * *

You like potato, I like potato

Som de flesta vet firar jag sedan några år tillbaka nyår först i slutet av mars, då det är vårdagjämning. Känns mer rimligt. Ljuset är tillbaka, knoppar brister och livet tar åter form. Gör inget större ståhej nu mitt i mörkaste vintern då jul och nyår mest är en mentalt jobbig tid för mig. Reflektioner över året som passerat är ibland så smärtsamma att jag nästan inte står ut. Samtidigt ska allt det där braiga som också hänt samsas i kropp och knopp med allt det tunga. Det är minst sagt ett känslomässigt kaos. I år är det dessutom 20 år sedan vår bästaste vän miste livet, inte ens 25 år fyllda. Hen försvann på nyårsnatten och hittades två dagar senare.

Så förgängligt livet är ändå.



Snart kan jag börja andas ut igen. Till dess är det bara att fortsätta äta, sova, träna, äta, sova, träna.
Gör ni som jag, gillar de där chipsen på bilden överst, men inte vill mumsa i er chips dagarna i ända så tycker jag ni ska införskaffa en god tryffelolja (jo, jag vet att det bara är aromämne i och ingen faktisk tryffel men funkar fint ändå).
Såvida du inte är livrädd för potatisens alla kolhydrater så koka ett gäng goda potatisar, t ex Asterix. Mosa dem sedan lätt med gaffeln. Salta och ringla över svart tryffelolja. Voilà! Ät och var glad.

God fortsättning!