Gott slut!

Så var året tjugohundrafjorton till ända. Trots att här bloggats lika lite som 2009 (då jag tagit min kappsäck till andra sidan Atlanten) så har året varit fyllt av trevligheter på matfronten. Många roliga och ytterst smakfyllda matbloggsträffar, så var det koppningen, ett besök på den imponerande gröna restaurangen Hans im Glück i Flensburg, brödbakning utöver det vanliga och mycket mer. Äntligen fick jag också en mycket efterlängtad tillökning i kokboksfamiljen (bl. a. Plenty More, The vegetarian Flavor Bible, Pulse, Det godaste jag vet m fl.). 

Även Matrepubliken fick tillökning i år. Vem vet, kanske kommer vi se Lilla Matrepubliken, liksom Madériven blev Lilla Matdériven, inom en snar framtid. Dessutom ryktas det att en fantastisk kokbok från en av västkustens pärlor är på gång i vår. I övrigt har 2014 varit ett turbulent och extremt känslomässigt år. Misslyckande, ångest, politisk misär. besked om och bortoperation av en förvisso godartad tumör (vilket jag fick besked om först 2 mån efter operationen) och oerhört mycket filosoferande om livets mening fram och tillbaka.
Men året har även varit fyllt av mycket träning, blåmärken och bäst av allt så har jag träffat nya vänner. Känner på mig att 2015 kommer bli ett bra år.

Tack för att ni hängt med Miss Meisters mat, en allt mer haltande vegoblogg, Än är det inte dags att kasta in handduken, trots att var och varannan numera stoltserar med sina vegorätter. Kanske har jag gjort mitt som vego i den annars rådande köttdjungeln.

Önskar er alla ett fantastiskt

 gott och smakfyllt 2015!

* * *

Årets bekännelse (och lila brysselkål ftw!)

Lila brysselkål ftw!

Aktiviteten här i Miss Meister's mat har varit oförlåtligt låg under årets andra hälft men eftersom jag postade mitt första inlägg i början av 2007 finns för den hungrige en hel del att rota fram ur skafferiet så länge.

Ni som hängt i mitt kök några år vet att jag varit "mellan jobb" väldigt länge. Att jag gått från praktiker, ideellt arbete och korta, tillfälliga anställningar till arbetslöshet och åter gratisarbete. Att vara människorättsvetare i denna nyliberala och marknadsfundamentalistiska era, där även nepotismen blomstrar, är inte direkt hårdvaluta.

Så. Till alla andras lycka (som nu slipper ha ett arbetslöst mähä i sin bekantskapskrets) så började jag i våras åter arbeta som förskollärare. Josåatte.
Misslyckad jag. Skäms så gruvligt över detta. Varför?

Jag. Klarade. Det. Inte.

Blotta tanken är förfärlig men ett decennium av mitt liv är i princp bortslösat. Gaaah!
Sist jag arbetade som förskollärare blev jag så fruktansvärt sjuk att jag till slut bestämde mig för att bli helt frisk igen och hitta ett för mig hållbart yrke.
Sedan dess har jag spenderat vartenda öre jag haft på sjukvård, friskvård, mer utbildning (och således ökat mitt studielån med några hundratusen) samt ägnat all tid och energi åt praktiker, ideellt arbete och andra former av gratisarbete. Jag har sökt tusentals jobb, tagit emot lika många nej, förnedrats, marginaliserats, förlorat en hel del vänner på köpet men hela tiden bitit ihop och hållit näsan (precis) över vattenytan i strävan efter ett nytt yrke.

Men förgäves. Jag kastar in handduken och erkänner mig besegrad.

Tur att det nu då finns så fina saker som lila brysselkål. Lite mindre och mer mjälla än den gröna brysselkålen. Funkar fint att strimla och ha i kall (kål)sallad, blanda i en risotto på slutet, strö över en perfekt mjuk polenta. Eller så gör en som vanligt och ugnsrostar i någon halvtimma eller så (ca 180 grader) med en skvätt olivolja, salt och en vitlöksklyfta eller två.

Vad barnen beträffar går det hur bra som helst. Älskar att varje dag mötas av alla kramar från mina små stjärnor :-) Att samtala med de små liven vid matbordet är bland de bästa stunderna på dagen. De är så underfundiga och jag älskar hur de bara bubblar och vill berätta precis allt mellan himmel och jord för mig.

Det är knappast barnen som är problemet inom förksolan. Organisationen är förfärlig. Arbetsförhållanden, bl. a. det ständiga hotet om sjukdom, personalbrist, att sällan kunna gå på toa när en behöver, okompetent personal osv, är allt annat än hållbart. Jag räcker inte till. Nej, jag räcker inte till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke. 

Vackrare råvara får en leta efter.

Som nyårslöfte har jag bestämt mig för att göra ett seriöst försök att hålla igång bloggen mer frekvent under 2015 än iår. I motsats till ett tidigare nyårslöfte jag fullföljde (med bravur!) ska jag nog försöka dricka lite mindre bubbel under nästa år.

Väl mött, tjugohundrafemton!

* * *

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing

Om jag skulle välja en råvara som fått större uppmärksamhet i Miss Meisters kök än andra under hösten så är det blomkålen. Kokt, stekt, ugnsrostad, mosad, kryddad och ja, den funkar till det mesta. Särskilt saffranskryddad tillsammans med zucchini och bönor av olika slag vilket för övrigt passar utmärkt att packa i lunchlådorna.
Här kommer dock en annan variant på tillagad blomkål och en rätt som kom till i oktober tidigare i år. Dressingen är i grunden densamma som den fantastiskt goda de vita bönorna och purjolöken jag äter med jämna mellanrum.

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing
1-2 port

1 (litet) blomkålshuvud, ca 200 g
1 tsk dragondijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
rapsolja
salt
1/3 tsk spiskumminfrön
1/3 tsk korianderfrön
3 svartpepparkorn
1 krm gurkmeja
ev chili explosion, efter smak
paprikapulver

Putsa och skär blomkålen i buketter. Lägg i ugnsfast form och rosta i ugnen på 170-180 grader tills blomkålen är mjuk och fått lite färg. 
Rosta under tiden spiskumminfrön, korianderfrön och svartpepparkorn i torr stekpanna. Mortla. Blanda till dressingen av dijonsenap, vitvinsvinäger och rapsoljan.
Smaksätt med de mortlade kryddorna, salt, gurkmeja och ev chili efter smak.

Tag ut blomkålen ur ugnen och låt svalna någon minut. Blanda om blomkålen med dressingen och pudra över lite paprikapulver precis innan servering. Går bra att blanda i kokta bönor eller linser eller ät vid sidan av. Gärna med fullkornspasta, en brödskiva eller kokta bovetenudlar.

Smaklig spis!
 

* * * 

Ursprung: 27 oktober, 2014

Rischoklad a la 2010-talet

Trots den oförskämt dåliga uppdateringen i bloggen har jag varit på flera underbara matbloggsträffar under året. Bortsett från att jag dessvärre inte hann vara med hos bästa Plommonet Johanna så har jag trots allt hälsat på hemma hos Beata, badat fötterna ute hos Karin, haft kräftkalas (nåja, vi hade pappershattar på huvudet i alla fall) hos Linda och snicksnackat i omgångar hos Charlotta.Senast i raden för min del var det födelsedagstema för Rebecka och jag bjöd på rischokladtoppar.

Kanske ett vanligt julgodis för de flesta men som liten var det mina traditionsenliga födelsedagskalasgotter. Då jag är mer än lastgammal, lever med mer kunskap och andra värderingar än under min uppväxt så fick jag nu tillfälle att modernisera det gamla receptet. Ut med vårgårdariset och in med dinkelpuffar.

Rischoklad a la 2010-tal
ca 40 st

100 g choklad, 70 %
100 g choklad, 85 %
150 g kokosolja, eko (t ex Kung Markatta)
3 dl dinkelpuffar, osötade, eko
1 dl quinoapuffar, osötade, eko
3 msk (eller mer) mörk rom

Smält kokosoljan och chokladen i kastrull (alt. vattenbad) på låg värme.
Rör i mörk rom.
Vänd till sist ner dinkel- och quinoapuffar.
Skeda ut smeten, ca 1 matsked, i ganska små pappersformar (lite större än de små knäckformarna men mindre än muffinsformar.
Ställ på brick i kylen ett par timmar och låt stelna.

Smaklig fika!

* * *

Stekt majrova och linser

Första gången jag åt majrova var under en resa till Frankrike för snart 14 år sedan. Då kokt. Idag stekt. Nåja, idag är väl att ta i med tanke på att jag tillagade denna rätt den 4 oktober i år. Alltså för långt över två månader sedan.

Enligt Runåbergs fröer hade majrovan sin storhetstid för flera hundra år sedan och har under hela 1900-talet minskat i populäritet. Säg är det inte dags för ett återupplivande av majrovans storhetstid nu då?
I takt med ett allt mer ökat intresse för vegetarisk matlagning (tack och lov för det!) tycker jag mig i alla fall se allt fler sorter och varianter av både grönsaker och rotsaker ute på grönsakshyllorna i butikerna.

Majrovan är ganska mild i smaken och gör sig både rå som kokt eller stekt. Då den ibland kan dra lite åt det beska hållet tycker jag den trots allt är godast tillagad. Gärna då med en smakskjuts av något slag. Antingen med hjälp av pumpafrösaltet jag mixat eller ett gäng rostade och mortlade kryddor som t ex kumminfrön, fänkålsfrön, svartpepparkorn och korianderfrön.  

Stekt majrova med berglinser
1 port

2 medelstora majrovor, eko
ett par msk rapsolja, eko
nån msk pumpafrösalt
svartpeppar, eko
ev ytterligare salt (smaka av först!)
ca 80 g kokta berglinser, eko

Skala och skär majrovorna tunt. Hetta upp en stekpanna och häll i rapsolja. Stek majrovsbitarna på medelvärme ett par minuter. Se till att vända skivorna/bitarna då och då. Tillsätt pumpafrösaltet och fortsätt steka tills allt får en gyllenbrun färg. Vänd i de kokta berglinserna och låt allt bli varmt. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
Servera med en bit bröd eller lite kokt fullkornspasta.

Smaklig spis!

* * *

En grön jul på alla sätt och vis

Ni som hängt med Miss Meisters mat under de snart åtta åren bloggen mer eller mindre varit vid liv vet att julen inte är min favorittid på året. Den är starkt förknippad med osämja och så många måsten som suddat bort det roliga, trevliga och mysiga.
Förväntningarna på julhelgen, framförallt föreställningarna om den perfekta familjen, i det perfekta hemmet (med den perfekta granen!) och det perfekta julbordet, är nog den allra mest missvisande övertygelse vi lever med. Tvånget att umgås med människor en inte har något som helst gemensamt med (förutom att en råkar vara släkt) kväver oss och är sannolikt en bidragande orsak till så mycket fylla och elände under julhelgen.

Med det inte sagt att det förekommer lyckliga familjer och många trevliga släktträffar i december månad. Grattis till er! Trots att jag nu över halva mitt liv bott så att säga hemifrån är det inte helt enkelt att få andrum att skapa egna fridfulla jultraditioner utan att trampa andra på tårna.

Hur som helst är jag oerhört glad att slippa se de köttdignande julborden och jag njuter i all enkelhet av kål i all dess färg och form. Särskilt rödkål, grönkål och brysselkål. Rå, stekt, förvälld, kokt, ugnsrostad, oljemasserad med mera.
Ett måste på julbordet är den färska grönkålssalladen med apelsin och granatäppelkärnor. Kryddingen kan variera lite efter humör och vad andan faller på.

Senast blev den smaksatt med mortlade rosépepparkorn, grönpepparkorn, rostade fänkålsfrön och svartpepparkorn plus salt, pressad citron, apelsinzest och saften som blev över då jag fileeade apelsinen. Grönkålen masserade jag i ett par matskedar olivolja med apelsinsmak.

Önskar er alla en god jul,
oavsett var ni är!

* * *