
Vissa dagar är helt enkelt värre än andra. När det ena tråkiga beskedet efter det andra dimper ner i tillvaron blir livet emellanåt mer än vad som riktigt går att mäkta med. Gränsen till sammanbrott flyttar sig allt närmare.
Jag har alltid varit rädd om mina saker. Oavsett om det gäller skor, kläder, attiraljer, möbler och så vidare (tror det bor en liten husmor à la 50-tal i mig, trots att jag varken manglar lakan eller stryker några kläder). Det kommer väldigt väl till hands nu under min allt mer trängda situation som arbetslös.
Nä, jag har inte glömt paprikorna. De är supergoda!
För den som aldrig levt någon särdeles lång tid under
ekonomisk press, för den som inte är
ensam, för den som har
pengar på banken, för den som har råd att
äta lunch ute varje veckan som dessutom kan
åka kollektivt och så vidare, kan det sannolikt vara svårt att förstå min förtvivlan.
Den bedrövelse som sköljer över min när något i mitt går sönder, blir stulet eller när någon annan åsamkar skada på mina saker, den är stark. Det mesta går att laga eller skaffa nytt, det är jag mer än väl medveten om. Det är inte där skon klämmer. Jag har bara inga medel att lösa många problem med. Svårare än så är det inte. Jag är alltså varken dum i huvudet eller ovillig att hitta lösningar på problem.
Snarare är det kanske så att jag är en fena på just det, att hitta lösningar, då det är jag som lappar och lagar kläder för hand (eftersom jag inte har någon symaskin), fixar punkan på cykeln, byter skärmar, räddar en kraschad dator, kokar linser, säkerhetskopierar, målar om, rensar vattenlåset, polisanmäler stulna cyklar, inbrott och hemfridsbrott, sköljer plastpåsar, ansöker om betalningsföreläggande hos Kronofogden ... nu orkar jag inte mer
*.
Och nu till paprikorna!
Före... Hade först inte tänkt göra alla åtta paprikor men det blev en del spenat- och ostfyllning så det räckte alldeles lagom till att fylla alla i påsen. Således blev det på tok för mycket mat till mig men de höll sig i kylen ett par dagar. Gick utmärkt att värma i ugnen igen och vet ni, de var alldeles utmärkta att packa in i folie och lägga en stund på grillen. Det ni. Ett grilltips från veggisen utan varken balkong eller uteplats!
Spenat- och ricottafyllda långa paprikor 4 port8 långa röda paprikor250 g färsk babyspenat1 liten gul lök4 vitlöksklyftor1 msk hakad färsk dragonsvartpepparörtsalt1 burk (250 g) ricottaolivoljaev grovsaltSkölj bladspenaten noga. Finhacka löken och fräs i olivolja. Hacka spenaten grovt och lägg i pannan med löken. Låt smälta ihop. Finhacka under tiden den färska dragonen och blanda i på slutet. Salta och peppra. Ställ åt sidan och låt svalna lite.
Snitta paprikorna på längden och rensa ur innanmätet. Det är lite som att rensa fisk. Jo, jag har faktiskt rensat fisk. En gång typ. Men tittat på ett otal gånger när mamma rensat och liksom stoppat in fingret för att få ut allt gojs.
När spenaten svalnat, behöver ej vara helt kallt, så blanda det med ricottan. Fyll sedan paprikorna med spenat- och ostblandningen. Ringla olivolja i botten på en ugnsfast form (jag använde två mindre) och placera de fyllda paprikorna om varandra. Ringla lite olivolja på toppen och strö över en nypa eller två av det fuktiga
havssaltet från Camargue. Baka i ugnen på 200 grader i ca 25-30 minuter.
Servera med
kalla smaksatta kikärter (vilka är minst lika goda om man utesluter den rivna ingefäran).
Efter... och jag är ledsen för all oskärpa.
Inte en enda bild hade någon tillstymmelse av skärpa i sig.
Smaklig spis!***
* Jag vill bara gå till en riktig frisör. Jag vill ha flera nya par skor och nya gummistövlar. Jag vill gå på fin restaurang i fina kläder. Jag vill slippa träna i gamla kläder från 90-talet. Jag vill sätta mig på tåget och resa långt bort. Jag vill plantera fina blommor i odlingslotten. Jag vill ta en drink i en flott bar. Jag vill ha en skivspelare. Jag vill ha en ny sovkudde och så mycket mer...