En märklig dag och grön smoothie

Äta frukost i sängen är mest sådant jag sett på tv och aldrig riktigt själv anammat. Morgonkaffet däremot brukar intas sittande i sängen med tidning, bok eller dator i knät. Så ibland händer det att även frukosten slinker ner. Som idag.
Smoothie gjord av:

en avokado

en kiwi

så mycket grönkål som får plats i mixerglaset (ca 30-40 g)

1 1/2 msk ärtprotein

råa kakaonibs

ca 1 dl kokosvatten + vatten till lagom konsistens

Det var naturligtvis först efter kaffet som jag sippade på den gröna smoothisen. Idag som för övrigt är en i mitt tycke märklig dag. Kan inte minnas när eller hur jag "firat" dagen. Känns konstruerad och den från staten mest påtvingade "aktivitet" vi har i detta land. Det finns inte ens någon som vet vad eller varför vi egentligen har en nationaldag. Det är knappast så att vi frigjort oss från annan stat. Trots att vi haft något som kallas nationaldag i 30 år har jag ändå ingen aning om vad göra idag annat än softa.

Malabar från Indiska Thé och kaffemagasinet

Imorgon lördag blir det rabarberpaj i bloggen. 

* * *

Stanna tiden!

Tiden springer mig förbi hela tiden. Får inte fatt i den. Elva dagar utan blogginlägg, jag som hade storartade planer för bloggen i år.
Ser mörkt ut just nu, trots alla tankar, funderingar och viktiga saker att skriva om hopar sig i huvudet, bland utkasten och inte minst i anteckningar och pärmen som nu sväller över av källmaterial.
Önskar varje vecka hade en extra dag, utan alla övriga livsmåsten, då en fick lugn och ro att ägna sig åt kontemplation och bloggande. Och kanske lite pulande i jorden.

Önskar er en skön söndag

* * *

Mat från världens alla hörn på en och samma kväll

Mat från världens alla hörn

Halleljujah! Nä, jag vet inget annat ord som passar bättre i sammanhanget. På senaste matbloggsträffen, hemma hos Beata, fick jag chans att bjuda på Jamaican jerk tofu och hemmagjord Catch-up. Kanske en ren tillfällighet men temat för träffen var "ett land". Ingen avslöjade något i förväg utan vi fick smaka oss fram vilka länder som var representerade. Resan gick runt i mellanöstern (Sofies mumsfillibabagoda bulgursallad) och persien (Körsbäret Cecilias auberginbakelser), till Libanon (Tant russins Fattoush) och en sväng till Grekland (Karins filodegsknyten) och såklart till heta Jamaica.
Till efterrätt hann vi med en sväng om Bryssel, Marocko, Arabien och inte minst en maffig chokladkaketur i USA.
Mer om det en lördagsgodislördag.

* * *

Jamaican jerk tofu

Barskåpet lyser fortfarande med sin frånvaro. Kan knappast skryta med att vara någon spritkonsument av rang. Men efter ett ganska långt sug och massor av inspiration, främst från Veronica (aka Moma's Kitchen) som gärna karibiserar det hon bakar och lagar, gjorde jag till slut slag i saken och har nu införskaffat en flaska mörk rom.
Men.
Baka är jag inget vidare på. Det går inte heller så bra ihop med jakten på magrutorna. Vill hellre laga mat.
Just nu med rom i.

Ett mindre missöde hände och bilderna jag tog på min jerk tofu försvann

Instinktivt tänker jag marinader, grill och långkok. Jo, jag står obegribligt kvar med ena foten i köttnormen när det kommer till matlagning, trots 15 år av vegetarisk matlagning. Tur för mig att jag är lycklig ägare av World Food Café 2 I kapitlet "Islands of the Caribbean", ett bland de elva områden/länder världen över som finns med, får det ena receptet efter det andra munnen att vattnas. Där blandas papaya, mango, kokos, paprika, butternut-pumpa, bönor, julkryddor* och en massa chili. Chili som naturligtvis används i mat främst från syd- och mellanamerika och den supereheta Scotch Bonnet kom väl till pass denna dag då jag valde att göra Jamaican jerk tofu. 

Receptet nedan är något modifierat från det i kokboken då jag bytt ut några ingredienser. Till exempel ska det enligt kokboken vara solrosolja, honung och gul lök vilket inte fanns i Miss Meisters kök för tillfället. Så bytte jag ut rödvinsvinägern mot den mörka romen och en skvätt pressad lime. 
Dessutom minskade jag något på mängden kanel och nejlika som har en tendens att ta över. Såhär i efterhand skulle jag kunnat minska lite till men det är naturligtvis en smaksak.

Jamaican jerk tofu
2-3 port (10-15 för buffé/munsbitar)

1 liten rödlök, hackad
1 schalottenlök, hackad
1 Scotch Bonnet-chili, grovhackad
2 vitlöksklyftor, grovhackad/riven
ca 2,5-3 cm fäsk ingefära, riven
2 msk muscovadosirap
2 msk rapsolja
3 msk sojasås
3 msk mörk rom
2 tsk torkad timjan
3/4 tsk malen kanel
3/4 tsk malda nejlikor
300g tofu, naturell
smaka av med nymalen svartpeppar och ev lite pressad lime

Torka tofun ordentligt med hushållspapper. Jag torkade först den hela biten och sen även alla de mindre "stavarna" (ca 16 st.) jag skar den i. Är det mat till två, tre personer går det bra att skära tofun i färre och större bitar.  

Blanda alla ingredienser förutom tofun i en mixer och kör tills den är len och jämn. Smaka av med nymalen svartpeppar och pressa eventuellt i lite lime. Täck tofun med marinaden och låt stå minst en halvtimma. Grilla sedan de marinerade tofunbitarna i ugnen tills de blir bruna på båda sidor.
Servera med tomatsås, föreslagsvis en med det vitsiga namnet Catch-up. Recept kommer snart. 

Smaklig spis!

* * *

* Bland annat nejlika, kanel, ingefära, muskot och andra kryddor vi i Sverige använder främst i juletider.

Feeling hot, hot, hot!

Eller ja, det är väl snarare som eldsvåda i munnen. För första gången har jag nämligen lagat mat med Scotch Bonnet i (obs vanlig grön chili, som håller på att bli röd, på de dryga sex år gamla bilderna här i inlägget). Chilifrukten Scotch Bonnet ingår i samma släkte som habanero, Havannapeppar (Capsicum chinese på latin) som är en av fem chiligrupper. Till skillnad från de "vanliga" avlånga chilifrukterna är Scotch Bonnet klockformad och skrynklig. Den jag fick tag på var dessutom orange. Kanske tur det då den röda habaneron Red Savina länge varit rankad som världens hetaste chili med uppmätt värde av 350 000- 557 000 Scoville.

För det är på så vis att chili har en egen het-skala - Scoville (SHU - Scoville Heat Units). Vanlig paprika har 0-värde, Peperoni ligger på mellan 100-500, Jalapeño 2500-8000, Cayennepeppar 30 000-50 000 och Scotch Bonnet har 100 000-350 000 SHU.
Enligt Wikipedia (ja, jag är för fredagstrött för att forska vidare i detta just nu) finns det andra chilifrukter med dubblat Scovill-enheter än Red Savina. Naga Jolokia har tydligen över 1 000 000 SHU och för bara ett par år sedan sägs chilifrukten Trinidad Scorpion "Butch T" vara världens nu allra hetaste (och oätbara!?) chili med nära 1 500 000 Scoville-enheter. Ren Capsaicin har ett värde av 15-16 miljoner Scoville-enheter.

Bilder från chilistudie i mars 2008

Trevlig helg!

Källor:
Chiliguiden.se
Wikipedia

Groddandet som kom av sig

Kanske minns någon att jag tidigare i våras prisade groddandet. Jag gick ut hårt med bockhornsklöverfrö och vart helsåld. Fick hybris och satte igång flera glasburkar. Med mungbönor och allt. Den böna som sägs vara enklast och förmodligen allra vanligaste att grodda.
Det kom att sluta i en smärre katastrof. Livet sjöd och bubblade i burkarna men det blev väl lite för mycket av det goda och möglet var snart ett faktum.
Så jag la ner groddandet för en stund.

Bättre gick det då med broccolifröna jag fick på min födelsedag. Mest tack vare den finurliga lilla mackapär som följde med fröna.
En liten groddlåda.
En genomskinlig plaslåda med "lock" som ett finmaskigt nät. Ungefär en matsked broccolifrön spreddes ut på "locket" och fick sig en vattendusch två gånger om dagen. Det tog inte särskilt många timmar innan de började grodda, bara något dygn eller två. Det finurliga med denna anordning är att rötterna sträcker sig ner mot vattnet i den genomskinliga lådan och skotten sträcker sig upp mot ljuset.

Sen var det bara att klippa av skotten och krydda maten. Tusen tack för den Kristiina! En riktig toppenpresent och redan välanvänd.

* * *

557 olästa inlägg

Det är nästan svårt att minnas sist jag var så trött som nu. Förmodligen var det i vevan då värken var som värst för ca 13-14 år sedan, och jag på allvar tog tag i mitt liv. Förändringarnas tid låg framför fötterna på mig. I åratal har jag på egen hand kämpat för att bli frisk, eller i alla fall hantera värken och ändå leva och fungera drägligt, och målmedvetet satsat på omskolning, tränat och gjort allt jag mäktat med för att komma framåt i livet och klara mig själv.
Till. Ingen. Nytta. 

Sedan början av februari i år hände något med mitt allmäntillstånd. Toktrött. Känner mig mer eller mindre likgiltig för allt och alla. Har varken lust eller inspiration till att fixa och dona i köket, oavsett det handlar om matlagning eller växter.
Orkar inte mer.

557 olästa inlägg.
Plus alla de boggar jag gärna läser som inte ens finns med på just den sidan (fn Bloglovin). Och det bara på en vecka eller två. Hur ska jag orka med allt jag vill göra.

* * *

Ta med dig lördagsgotterna ut på cykelturen.

Trots att jag cyklat hela mitt liv, både långt och kort, i ur och skur så har jag aldrig ägnat mycket tid och pengar på extrautrustning till cykeln. Förutom allt nödvändigt som till exempel lampor, skärmar, ringklocka och diverse verktyg vill säga. Dubbla regnställ är också bra att ha.
Så ibland råkar jag på saker jag inte visste jag behövde. Saker jag inte ens visste fanns. Jag menar, vem behöver inte en vinhållare till cykeln?
Kanske något att ta med ut på långturer en vacker dag.

Trevlig lördag!
 

* * *

Linssås à la Miss Meister

Jag inser att min torftighet varken är spännande eller särdeles intressant att ta del av och maten jag äter är mest bara mat rakt upp och ner. Inga krusiduller över huvudtaget. Men å andra sidan är jag inte mycket för krusiduller. Varken på cykeln, kläder eller när det kommer till mat. Visst, ögat ska ha sitt brukar det heta, men för mig är det allra viktigast att maten smakar bra snarare än hur den ser ut.
Viss mat är dessutom oundvikligt svår att fota på ett någorlunda rättvist sätt, exempelvis denna linssås. Den var rackarns god i alla fall. 

Linssås à la Miss Meister
3-4 port

2-3 dl mots, kokta (eller andra små linser)
2 medelstora morötter
1/2 medelstor rödlök
2-3 vitlöksklyftor (eller 1/2-1 solo-vitlök)
rapsolja
1 burk krossade tomater (400g)
1/2-1 dl rött vin
1-1 1/2 dl vatten
1 tsk dijonsenap
1/3 chili, torkad
1-2 tsk oregano, torkad
salt
svartpeppar

Skala och hacka löken. Skala och tärna moroten i små bitar. Finhacka eller riv vitlöken. Börja fräs löken i oljan, på medel- till hög värme i en traktörpanna. När den blivit glansig så tillsätt morotstärningarna och låt fräsa någon minut eller två.
Tillsätt krossade tomater och vatten. Puttra någon minut. Rör i dijonsenap och krydda med torkad chili och oregano. Jag har färsk torkad chilifrukt som jag smular/hackar och blandar i. Går också bra med chilikrydda på burk.
Rör i redan kokta mots (eller andra små linser) och vinet och låt småputtra på låg- medelvärme. Sätt gärna ett lock på traktörpannan om du har.
Även om vätskan ska reduceras så se till att inte koka helt torrt. Tillsätt eventuellt mer vatten och/eller vin allt eftersom.
Smaka av med salt och svartpeppar och servera med kokt fullkornsspaghetti.

Smaklig spis!

Trevlig helg!

* * *

Saffranskryddad zucchini och blomkål

En av mina bästa och mest använda vegetariska kokböcker är Vegetariskt - Mat från Trädgårdscaféet Slottsträdgården Ulriksdal från 2005. Den har på senare år varit mycket eftertraktad men är slut på förlaget. Ingen ny upplaga har heller tryckts. Däremot har samma personer bakom den förra gjort en ny, Slottsträdgården Ulriksdal - mat och njutning från trädgårdscaféet (2013). I vintras fick jag ett exemplar och det är en underdrift att säga förväntningarna var höga. Dessvärre fick jag mig en käftsmäll.
Mer om det en annan dag.

Som vanligt har jag svårt att följa recept till punkt och pricka. Använder de mest som inspiration. Dessutom krävs en del modifiktation på grund av att jag inte vill ha ost i maten eller för att jag inte har någon av de angivna ingredienserna.
Receptet jag föll för igår (ur ovan nämnda nya kokbok) var så gult på bilden att jag antog det var saffran i (vilket det inte var) så jag började spåna på en slags saffranssås. Receptet var även av en kall rätt och jag ville laga varm. Som sagt, inspiration snarare än rättesnöre.
Hoppas detta recept i sin tur kan inspirera någon att laga saffransgult annat än lussebullar och paella. 

Saffranskryddad zucchini och blomkål
2 port

1 zucchini (300 g)
1 litet blomkålshuvud (300 g)
1 liten rödlök
1 kinesisk vitlök (king solo/super solo/solovitlök)
4-5 bitar soltorkade tomater i olja
olivolja
0,5 g saffran
3-4 msk kastanjepuré (osötad)
ca 2 dl vatten/sojamjölk (osötad)
1/2 pressad citron
svartpeppar
ev salt
färsk basilika

Skölj och skiva zucchinin. Lägg skivorna i en skål och salta, för att dra ur vätska. Låt stå ett par timmar. Förslagsvis medan du kör ett par träningspass. Väl hemma igen så häll av vattnet. Skölj ev lätt och krama förskiktigt ur zucchiniskivorna. Låt ligga i ett durkslag under tiden resten förbereds.

Skölj och skär blomkålen i ca 2-3 mm tjocka skivor. 
Strimla rödlöken och fräs i olivolja. Riv vitlöken och låt fräsa tillsammans med rödlöken.
Lägg i blomkålsskivorna och stek med löken på medelvärme 5-10 minuter, tills blomkålen är något mjuk. Rör och då och då.
Hacka under tiden de soltorkade tomaterna och vänd ner, tillsammans med zucchiniskivorna, i blomkålen och löken.

Rör i kastanjepuré och vatten (eller sojamjölk) och blanda samtidigt i saffran. Låt puttra på låg/medelvärme en stund.
Pressa över saften av en halv citron och peppra. Med tanke på att zucchinin är väldigt salt så smaka av - innan det vanemässiga saltande av maten.
Vänd avslutningsvis i rikligt med finstrimlad färsk basilika. 
Servera med svart ris.

Smaklig spis!

* * *