Burkgrädde?

Ibland när jag är i affären (synonymt med mataffären då det i stort sett är den enda affären jag handlar någonting i) är jag så trött och glömmer vad jag ska handla. Då brukar jag fastna vid hyllor med mat jag sällan köper. Jag granskar hyllan produkt för produkt. Funderar först på vad det är och sen om det skulle kunna vara användbart i min matlagning. Senast det hände kunde jag helt enkelt inte låta bli, fastän jag inte kunde komma på en enda grej att använda produkten till. Egentligen vill jag inte ens smaka på det men ändå kunde jag alltså inte hålla fingrarna borta. Från en tillverkare vilken jag ser som en ond kraft i vår värld och i dessa äkta vara-tider tog alltså nyfikenheten i mig över och hem gick jag med en burk grädde! Jamen ni fattar att det finns lösa skruvar i skallen på mig. På tiden jag bodde och jobbade som aupair i USA, för typ hundra år sedan, så kunde man köpa vispad grädde på burk. Men det var burkar i storlek mer liknande glassbyttor. Dessutom fanns det flaskor men spraygrädde vilket då (1993) kändes ganska high tech. Och som om det inte var nog hittade jag här ett recept på hemgjord vispgrädde (alltså inte grädden i sig utan just hur man får den vispad... suck)

Well, well. Den smakade väldigt sött och påminde lite om kokad kondenserad mjölk som ni ju alla vet blir till "kolasås". Kanske skulle kokat denna burken också innan jag öppnade den. Frågan kvarstår dock; vad göra med innehållet?

***

Tillfälligt uppdrag

Jag skrev nyss att jag hade mycket att berätta. Jag har försummat både min och andras bloggar ovanligt mycket nu sedan i oktober. Dels för att jag fick det fantastiskt roliga uppdraget att vara testpilot för Nokia N9 vilket krävde mycket uppmärksamhet. Både för att en smartphone är som en helt ny värld för mig som ska undersökas och samt förstås för att det också skulle bloggas om erfarenheten och de uppgifter vi fick ta oss an. Det blev både ris och ros till N9:an och jag som får höra om så mycket kul ni andra smartphoneägare har med era mobiler ska erkänna att en viss besvikelse infann sig då jag bland annat upptäckte att tillgängliga appar var väldigt begränsade. Inte minst för att fb-appen verkligen inte heller fungerade. Twitter-appen svajade dessutom en hel del. Ingen radio och sr:s appen fungerar bara i äppelmobiler och de andr(oi)da mobilerna. Ja ja. Snygg som tusan var den i alla fall och skärmen var så klar och tydlig med riktigt skarpa fäger och grym skärpa. Som tack för hjälpen verkar det vara så att jag får behålla mobilen.

För tillfället har jag dock tvingats återgå till min 3510 då jag förra veckan skickade N9:an med rekommenderad post till Stockholm i hopp om att den, efter en omgång av Nokia, ska fungera alldeles felfritt. Så hur tufft och fräckt det än är med dessa små mobila datorerna så är jag ändå glad att jag faktiskt har kvar min gamla hållbara och välfungerande Nokia 3510. Och det är till och med min andra mobil jag haft i livet.
Min första var en Eriksson GA 628. Den har jag dessvärre inte kvar i livet men erkänner att det hade varit kul att testa om den också fortfarande skulle fungera som den ska. SIM-kortet ovan däremot är från 1997 och har följt med mig ända tills min testperiod för nya Nokia N9. Ja, det var inte utan att det stack till lite i hjärtat när jag tvingades att skaffa mig ett micro-SIM-kort. För er som har äppelmobiler känner ju redan till det och vanligtvis kan man till och med klippa till sitt gamla SIM-kort för att passa men denna gamla raritet var (tack och lov!) för stort för att klippa så det blev ett nytt litet. Till det fick jag köpa till en microsimadapter! Ja, ibland är det bra att tänka efter före. Annars hade 3510 inte alls fungerat nu i väntans tider.

Undrar när min lilla ögonsten ska komma hem till mig igen?

***

Jordärtskocksoppan

Loggan för min alldeles egensnickrade app till mobilen.
Klicka på bilden så får ni veta mer

Ganska nyligen köpte jag med riktigt stora och nästan helt släta jordärtskockor. Lycklig och längtansfull tänkte jag koka en av mina favoritsoppor på dem. Av erfarenhet vet jag att jordärtskockan inte blir lika krämig och klibbig som potatisen så därför köpte jag även med ett par diot hem. Det var inte utan att ett leende spred sig i ansiktet när jag såg att Charlotta postat ett inlägg om att hon lagat en magkatarrvänlig jordärtskocksoppa. Det var ju precis det jag skulle tipsa henne om då hon nyligen slängde ut vädjan om förslag på snäll mat. För det var ju precis det jag längtade efter såhär i den allt svartare vardagen. Snäll mat.

Så, förra måndagen fanns det äntligen tid för mig att koka skockorna. Soppan var så god så god och intet ont anande sörplade jag i mig den. Men vad nu, undrar ni. Intet ont anande. Det är ju en snäll soppa, eller? Vaddå?
Jo, det började egentligen redan på natten men eskalerade och nådde under dagen efter oandade höjder. Men hjälp av google, Twitter och inte minst Anna från Skånska skafferiet så löstes mysteriet och insikten om att jag helt enkelt fått i mig en rejäl överdos av inulin var lika klart som korvspad.

En och annan av er läsare är redan medvetna om detta mindre spännande äventyr och jag tänkte först inte blogga om denna soppa men när jag sedan såg Matrepublikens recept (länk ovan) och hör och häpna om det inte under dagen idag ploppade upp ännu ett jordärtskocksoppainlägg (och som så många med mig verkar Ilva också bita ihop och gnisla lite för hårt med tänderna om nätterna) i mitt flöde, så det var bara att redigera lite och lägga till länkar så får ni nu tre varianter av den goda snälla jordärtskocksoppan. Mig veterligen har jag aldrig tidigare haft problem med jordärtskockor, så om detta var en tillfällighet eller om jag överdoserat mig vill jag vara osagt. Hoppas inte detta avskräcker er från att laga jordärtskocksoppa men vet ni redan med er att ni är lite överkänsliga för inulin så ät bara en halv portion eller späd soppan ännu tunnare. För den är god som bara en jordärtskocksoppa kan vara!




Jordärtskocksoppa
4 port

ca 500 g jordärtskocka
ca 200 g potatis
4 vitlöksklyftor
ca 7 dl grönsaksbuljong
flingsalt
vitpeppar
ev 1-2 dl kokosmjölk (eller mer grönsaksbuljong)


Skala skär tärningar av jordärtskockan och potatisen. Lägg i rotfruktstärningarna tillsammans med skalade vitlöksklyftor i ugnsfast form och på med olivolja. Strö över både salt och peppar. Låt stå i ugnen på ca 180 grader i ca 20-30 minuter eller tills tärningarna är mjuka och fått färg men innan de blir allt för mörka. Ta ut och lägg över i kastrull eller annan lämplig mixerbunke. Mixa med grönsaksbuljongen.
Som vanligt häller jag inte i all vätska på en gång utan tar det lite pö om pö. Trots att jag gillar lite tjockare och krämigare soppor framför tunna buljongsoppor så brukar jag alltid ha några extra dl grönsaksbuljong än vad som är beräknat från början. Vill du så mixa i några dl kokosmjölk också eller fortsätt späda med grönsaksbuljong tills du får önskad konsistens på soppan.


Smaklig spis!

***

Ugnsrostad sötpotatis och het purjosås

Ofta när jag "upptäcker" en ny råvara så blir det gärna en lång radda av matlagning med liknande ingredienser men med olika tillagningssätt och smaksättningar. Det är som att jag måste gå igenom olika varianter med den "nya" råvaran (vilket jag har för mig att jag skrivit om tidigare). Lite tråkigt blir det förstås att blogga om det i samma takt som jag lagar. För ett par veckor sedan var jag riktigt på g när det gäller bloggen och höll på att göra inlägg i förväg. (visst är det toppen med att man göra färdigt bloggposter i förväg och sedan skriva i dag och tid när det ska postas!) Hur som helst så visade det sig att jag då hade inte mindre än fem recept med sötpotatis. Det räckte för att jag skulle komma av mig. Sedan dess har livet gått i en rasande fart och jag hinner knappt med mig själv ens. Nu gör jag ett försök att komma ikapp mig igen.

Sist när jag gjorde denna sötpotatisgratäng, vilken räckte till två små portioner, så gjorde jag alltså en till rätt med samma råvaror men tillagade dem separat. Sötpotatisen åkte in i ugnen medan jag under tiden gjorde en slags purjosås på spisen. Så håll ut vänner, här kommer tredje sötpotatisinlägget i rad.


Ugnsrostad sötpotatis och het purjosås
1 port

1 sötpotatis
1 dm av en tjock purjolök
olivolja
flingsalt
1 vitlöksklyfta
1 tsk chipotlepasta
hackad koriander
1/2 dl kokosmjölk


Tvätta och klyfta sötpotatisen. Lägg i ugnsfast form och dressa med olivolja och flingsalt. Baka på 180-200 grader i ca 20 min.
Strimla purjolöken och hetta upp olja i en kastrull. Fräs mjuk. Akta så att purjon inte bränner vid. Riv ner en vitlöksklyfta och fräs tillsammans ytterligare någon minut. Pressa ev lite citronsaft över. Salta. Tillsätt kokosmjölken och chipotlepastan. Låt puttra på medelvärme. Rör lite då och då och koka ner den tills den är mer krämig än vattnig vilken den först blir då man tillsätter kokosmjölken.


Smaklig spis!

***

Tiden bara tickar iväg

Jag har så mycket att berätta för er! Men ack så lite tid att skriva och inte minst fixa med bilder. Det här med bilder kan vara en känslig fråga för en del matbloggare. Flera av er därute är mer eller mindre professionella fotografer, andra hobbyfotografer, några har dyra fina kameror som faktiskt gör det mesta jobbet oavsett man är bra fotograf eller ej och så finns det såklart de som lägger mindre vikt vid just fotograferingen och det estetiska utseendet av matbloggen.

Själv är jag extremt kluven. Jag lockas definitivt av tilltalande och i mina ögon vackra bilder. Ja, i stort sett snygga matbloggar, gärna reklamfria sådana, men läser även mindre estetiskt tilltalande på grund av innehållet, de goda recepten och för personen bakom bloggen. Ibland händer det till och med att jag blir så avundsjuk att jag nästan inte vill titta och läsa mer av de finaste bloggarna. Tack och lov är det snabbt övergående och jag klickar mig vidare bland tjusiga och inspirerande matbloggar.
Värre går det dock med min egen blogg och självförtroendet sjunker för varje gång jag öppnar bildbiblioteket i datorn. Jag vill ju att det ska se snyggt ut och jag vill så gärna ta fina bilder men jag kan inte. Det blir bara inte bra hur jag än vrider och vänder på det hela. Nu har dessutom min dator börjat trilskas. Min gissning är att den helt enkelt tröttnat på allt skräp jag laddar över från kameran. Det går sällan att ens att rensa, slänga och allra sämst att redigera i så enkelt program som kamerans egna eller Paint (ej att förväxla med Paint.NET), utan att datorn bara blir svart och stänger av sig själv. Dessutom hänger jag kvar vid gamla Blogger. Har inte riktigt hittat en design jag gillar och så blev det så konstigt med överföringen av bilderna och när det kommer till att själv koda är jag extremt begränsad.
Skulle så gärna vilja ha en egen snygg logga och så har jag förgäves försökt att lägga till en egen bakgrund. Har hittat en del tips och trix på näten men vet inte vad jag gör för fel för det vill sig inte när jag försöker.

Dock njuter jag nu av att färsk grönkål finns att köpa både på Ica Supermarket och Hemköp där jag bor :)

***

Sötpotatisgratäng

Det är sällan jag gör vanlig gammal hederlig potatisgratäng nu för tiden. Förmodligen en av alla rätter jag vande mig av med i samband med att jag drog ner på och till slut helt avstod från mejeriprodukter. För den godaste potatisgratängen innehåller en hel del grädde och inte sällan riven ost på toppen.
Jag har gjort några varianter genom åren och då främst använt mig av kokosmjölk. Vad jag kan minnas har jag nog aldrig lagat en gratäng på enbart potatis och kokosmjölk utan valt att ha med champinjoner och purjolök också. Det är dessutom en av de få rätter jag lagar i låda och som blir fler än 1-2 portioner, vilket det oftast är när jag lagar mat. Det bästa med denna sötpotatisgratäng är att den såklart går att göra till fler. Det är bara att använda den stora ugnsfasta formen du vill och öka mängden på ingredienserna tills formen är full.


Sötpotatisgratäng
2 port

2-3 sötpotatisar (stora)
1/2 purjolök
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
1-2 dl kokosmjölk

Tvätta och hyvla sötpotatisen. Är du som jag, ingen direkt fena på att skära tunna skivor, så ta hjälp av en mandolin. Strimla purjolöken, både från den gröna och vita delen. Häll olivolja i botten av en ugnsfast form och täck med hälften av sötpotatisskivorna. Salta. Fördela purjolöken och den finhackade alternativt rivna vitlöken. Peppra och häll över drygt 1 dl kokosmjölk. Avsluta med resten av sötpotatisskivorna och strö över lite flingsalt och några stänk olivolja.
Ställ in i ugnen på 180-200 grader i ca 20-30 minuter.
Servera med sojakorv eller en bönsallad.


Smaklig spis!

***

Ursäkta mig (för det oplanerade uppehållet)

Tvivlar på om det någonsin kommer ljusna igen

Oj, det var längesedan jag inte bloggat på så här lång tid. Två veckor sedan den senaste posten. Mycket har hänt och min tillvaro har förändrats. Dessvärre har jag inga särskilt glada nyheter att delge, som t ex att jag skulle fått ett jobb, vunnit på lotto, gått och blivit kär eller på något sätt gått vidare i livet, utan det är helt enkelt så att jag numera är tvångsplacerad på heltid. Omställningen tar på krafterna. Den är såklart övergående och jag är snart inne i den vanliga jobblunken med allt vad det innebär. Att vara hemifrån 12-13 timmar i sträck varje dag och behöva tänka mat, mellanmål, träningskläder en vecka i taget är för mig en utmaning. Att dessutom att komma ihåg att boka tvättid på helger igen kräver en högst aktiv tankeverksamhet för något så tråkigt men ack så nödvändigt. Inte så konstigt att jag glömmer stänga spisplattan, missar boka träningspass, förlägger allt fler saker här hemma. Dessutom ska det under helgerna lagas mat i gross och parti för hela veckan som kommer. Att komma hem vid åtta, nio-tiden på kvällarna och då börja mitt andra jobb - att söka jobb - är inte helt lyckosamt och effektivt.

Måste säga att det är så himla skönt ändå att regeringen tänkt på detta och tycker att jag behöver arbetstränas. Det fina är också att åtgärden sägs vara till föra att deltagaren "snabbare ska komma ut i arbete". Kan inte låta bli att undra hur regeringen definierar snabbare med tanke på att två år passerat från de först placerade deltagarna som nu alltså tvingats byta anordnare. Så himla superfint och bra denna jobb- och utvecklingsgaranti fungerar! Läste en text igår av en frilansare som ondgjorde sig på alla som "räknar med" att hon ska göra jobba billigt och ibland till och med gratis, vilket hon såklart inte gör. Personligen tycker jag det låter som en sund tanke, att inte jobba gratis alltså, och jag tror de flesta av oss faktiskt vill ha en lön för det jobb vi gör. Och nej, jag pratar naturligtvis inte om ideellt arbete som vissa av oss ägnar en del av sin fritid till. Skillnaden är bara att hon kan tacka nej till "gratisförfrågningar" och istället göra jobb för dem som betalar henne lön för mödan. Det valet har inte vi i fas 3 (upptäckte just att de ändrat i texten men hittar ingen utskrift på den tidigare nu och kan inte kolla för säkerhetsskull) Och fortsätter det såhär säger jag bara: Be aware! Vi fas 3are kommer snart ta över vartenda städjobb, vårdjobb, servicejobb, bemanningsjobb, lärarjobb, visstidsjobb, receptionsjobb, frilandsjobb... Inte nog med att arbetsgivarna slipper betala lön, de f å r till och med pengar för att vi ska jobba gratis åt dem. Kan det bli bättre än såhär? *

***

I mars tidigare i år skrev jag ett öppet brev till Hillevi (arbetsmarknadsministern vi knappt sett röken av sedan dess). Till svar fick jag rappakalja och floskler. Inte ett ord om hur denna åtgärd ska hjälpa mig att komma närmare ett lönejobb. Tidningen ETC publicerade brevet och har även publicerat en debattartikel jag skrev tidigare i höst. Jag är inte ensam. Det skrivs, bloggas och kommenteras om denna fasan (=fas 3) och hade "Fas 3" varit ett privat företag skulle det vara den 5:e största arbetsgivaren i Västra Götaland! Något är fel...mycket fel... Trots det ekar i dessa ord i ett otäckt tyst tomrum och regeringen fortsätter pumpa ut miljarder av landets skattemedel till (o)seriösa fas 3-anordnare.


Hoppas ni haft en trevlig helg!


* För den som mot all förmodan skulle misstolka mina ord kan jag upplysa om att jag är högst ironisk i detta skrivna stycke.

Svartkål och sötpotatis

Förra lördagen var sista gången Bondens egen marknad i Haga hade öppet för denna säsongen. Det firade jag med rena rama kålfesten. Grönkål, lila kål och en knippe svartkål fick följa med hem. I sanningens namn var det första gången jag tog mig an svartkålen. Det krävde en del bläddrande i kokböckerna där, trots att de till stor del handlar om vegetarisk mat, svartkålen lyste med sin frånvaro. Så efter en stunds surfande bland matbloggar blev det inte mer avancerat än att jag fräste svartkålen i olja och två fint skivade vitlöksklyftor, flingsalt och svartpeppar. Under tiden rostade jag två sötpotatisar i ugnen.


Fler tips på vad man kan göra med svartkål finns här hos Heidi (101 Cookbooks) för att inte tala om alla fina bilder på svartkålen som Ilva (Lucullian Delights - An Italian Experience) tagit, vilka naturligtvis följs av goda recept.


Svartkål och sötpotatis
1 port

140 g svartkål
2 små sötpotatisar
2 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
timjan
ev belugalinser

Tvätta sötpotatisen noga och skär bort eventuellt bort något du inte känner för att äta upp. Klyfta den och lägg i ugnsfast form. Ringla över ganska rikligt med olivolja, salta och strö över torkad timjan. Rosta i ugnen på 180-200 grader i ca 30-40 minuter.

Hetta upp olivolja i stekpannan och fräs den tunt skivade vitlöken gyllene och lägg i den tvättade och skivade svartkålen och låt fräsa på medelvärme. Den lite tjockare delen på stjälken skar jag i ganska små bitar med resten i ganska oregelbundna, inte allt för små bitar. Ös på med lite vatten i stekpannan så det inte blir för torrt och så kan kålen nästan som lite kokhjälp av vattnet och ångan. Har du så lägg på ett lock och låt puttra och fräsa till kålen är lite mjukare.
Av någon anledning jag inte riktigt vet än tycker jag det hela luktade svamp. Ja, som om att jag stekte svamp och inte svartkål.

Trots att jag nu var lite beredd på att det också skulle smaka svamp så gjorde det inte det. Jag gillade svartkålen och att den hade lite tuggmotstånd. Sötpotatisen har däremot en förmåga att bli mycket mjukare än vanlig potatis och mosar sig lätt. Att jag blandat ner lite belugalinser jag hade kvar sedan tidigare i kålen gjorde att det blev mer av en hel rätt med alla näringsämnen man kan tänkas behöva.



Smaklig spis!

***

Kvällste och huvudbry

För en tid sedan var det riktigt kallt och höstens första minusgrader var ett faktum. Men kylan kom av sig och åter ligger fukten och dimman över stan. Det är nästan ljummet ute och sällan sjunker kvicksilvret under tio grader. Men oavsett temperatur så ökar min te-konsumtion väsentligt under hösten. Kanske är det mörkret, omställningen från sensommar till höst, som får mig att vilja slingra fingrarna runt en varm tekopp.

I veckan har jag som vanligt skrivit inlägg och recept men innan jag ens redigerat, rensat och valt ut bilderna till posterna så lägger datorn av. Hittills har jag själv löst alla problem med datorn men nu måste jag erkänna att jag inte har den blekaste aning om hur jag ska gå till väga för att få bukt med detta. Att lämna till reparationsfirma är inget val för mig då mitt förtroende för reparatörer fått sig en ordentlig törn efter att Roberts Service på Plantagegatan i Göteborg totaldemolerade min dryga ett år gamla mobiltelefon. Den är dödförklarad.

Tyvärr verkar det alltså som att inte bara vara tv:n sjunger på sista versen här hemma utan även datorn. Den har nyligen fyllt två år så vad annat är väl att vänta. Jag kan inte nog betona hur beklämmande jag tycker det är att allt fler av våra tekniska prylar inte längre har någon hållbarhet. Jag saknar ord för vad jag tycker om att en dator med alla tillbehör för tiotusentals kronor inte ska fungera bättre. Ja menar kraschad hårddisk efter 4 mån, batteri slut efter 9, startar inte förrän på tredje, fjärde försöket efter ca 1 1/2 år, fläkten går i stort sett alltid på högvarv (trots att jag aldrig har datorn i knät och t o m har galler mellan den och bordet), det var längesen jag fick sluta titta på film och streamad tv i datorn disken är inte ens halvfull. Allra värst är det när det kommer till bilderna. Det går knappt att ladda ner från kameran innan fläkten rusar och jag hinner inte ens stänga ner alla fönster innan skärmen slocknar och datorn lägger av. Oerhört frustrerande. Jag vet inte hur min dator kommer fungera framöver så med en reservation om att den kan paja lovar jag att göra vad jag kan för att allt ska vara som vanligt. Det kan dock bli ovanligt glest mellan inläggen fram till dess.

Sommargott,
fruktte från Kahls

***