Apelsin som apelsin, eller?

Underbart är kort!

Jag blev nästan så orolig att jag sprang hem från affären, bara för att få sätta kniven i apelsinen så fort som möjligt. På skylten hade de stått Blodapelsiner, och ja, jag tar dem på blodigt allvar. Då jag även köpte blonda apelsiner gjorde jag visst damen i kassan osäker och hon undrade om de inte i båda påsarna var apelsiner. Ja, jo såklart det är apelsiner, svarade jag, fast jag hoppas verkligen de där är blodapelsiner! Hon såg fortfarande väldigt skeptisk ut och tittade på de båda påsarna varpå jag förklarade vilka olika lådor jag plockat dem från.

De andra, större och lite mörkare i skalet, var skyltade med "Navelina" vilket är en apelsin med en "navel". Som liten sa vi alltid att den typ av apelsin hade en bäbisapelsin i sig. Skyltningen till blodapelsinerna avslöjade inget annat än att det just var blodapelsiner. Fast de inte låg i nät som de andra mindre apelsinerna i lådan ovanför.
Väl hemma kunde jag pusta ut. Åt den till och med på stående fot. Så vansinnigt god. Den lilla etiketten avslöjar de är från Sicilien och av märket Gyllene korset. Det framgår, vid en snabb googling, att sorten är moro. En fyra år gammal artikel i Svd har upplyst många nyfikna bloggare före mig om det.

Inte så lätt att veta vad som är vad.

Det går inte att komma ifrån att apelsiner inte är den mest klimatvänliga frukt man kan äta här i Sverige. De går liksom inte att köpa närodlade och knappast heller kravmärkta. Men jag kan bara inte låta blir. Ursäktar mig med att jag aldrig eller oerhört sällan flyger (snart 4 år sedan sist), inte har någon bil och  Livet skulle bara bli allt för tråkigt utan dessa solgula saftiga humörupphöjare. Apelsinjuice däremot håller jag mig ifrån.

Nu när jag tittar på kvittot ser jag att hon, till min fördel, slagit in alla fem apelsiner som navels och jag fick således tre blodapelsiner för priset av de nära sju kronor billigare blonda apelsinerna. Det tackar jag för.

***