Alldeles nyligen hände det faktiskt att jag bokstavligt talat förlorade mig i en bok. Oui, Chef! Marcus Samuelssons bok som jag hade fördelen att få på Bokmässan förra året då jag jobbade för en välkänd bokhandel.
För sen svänger det en del och hur nyfiken jag än är på alla hans spännande smakresor och äventyr så är boken ändå rätt tråkig. Marcus skriver (om det nu verkligen är han eller hans vän Veronica som han tackar för att hon hjälpt honom skriva sin bok) mycket om Sverige, om hans familj och uppväxt och "svenska smaker" följer som en röd tråd genom hela boken. Ändå tycker jag mig sakna Sverige. Förvisso är det kanske inte så konstigt. Ända sedan tonåren har Marcus i princip varit "utomlands" och han kallar själv New York för sitt hem. Om det inte vore för att jag, under flera år, satt som fastklistrad framför Middagstipset varje morgon och föll pladask för den då ivriga, passionerade och glada kock med göteborgsdialekt som lagade mat från en vagn, utomhus, på en gata i New York, så skulle jag troligtvis inte alls ha koll på vem han är och vad han pysslar med. Marcus är väl idag en av Sveriges mest (o)kända kockar. Just för att han rönt stora framgångar utomlands för han har aldrig synts särskilt mycket här hemma, på den alltmer täta "kändiskockscenen".
Kanske är det mest på det språkmässiga jag stör mig men vet inte om
det beror på en rätt så tarvlig översättning (jag menar, varför Yes,
Chef! på originaltitel blir Oui, Chef! på svenska vet jag inte annat än
att svenskar överlag anser det franska köket är köket över alla andra
kök) eller för att boken helt enkelt är så typisk amerikansk.
Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken.
Helt klart läsvärd!
Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken.
Helt klart läsvärd!
Trevlig läsning!
***
5 kommentarer:
Intressant tips. Har hört om boken, men inte direkt tänkt att den skulle vara så intressant. Hoppas att allt är väl med dig och att du har möjlighet att ta det lite lugnt. Sköt om dig! Kram Eva
Nässelblom och choklad - Jo, men det är nog igenkänningsfaktorn med hans hemtrakter som spelar roll. Skulle nog inte lägga pengar på boken för så bra är den inte.
Jag har det bra. Har varit bortom allt vad datorer och internet heter i några dagar nu och i princip bara latat mig. Får inte träna än men kan börja konditionsträna igen till helgen. Det är bra för annars håller jag på att bli helt förslappad här av all vila. Sen tar det väl ett par veckor till innan allt ska vara läkt och som vanligt igen.
Skönt att höra att du har det bra. Det är frustrerande att vila när man inte vill det, men det låter som om du får sätta igång väldigt snabbt. Ta det bara lugnt den första tiden......Det r alltid kul att läsa böcker, filmer och artiklar som handlar om de platser man själv har anknytning eller en relation till. Så jag förstår att det spelar in. Brukar försöka låna en del på biblioteket, det är perfekt när det är sådant man är lite halvintresserad av. Både billigt och mindre platskrävande. Ha det bra och sköt om dig! Kram Eva
Nässelblom och choklad - Tack, Eva! Ja jag försöker sköta om mig så gott det går. Svårast är att låta bli att "unna mig" godsaker. Det blir lätt för mycket. Jag får inte lyfta saker, inte styrketräna eller så. Det får bli några joggingrundor bara så jag håller igång systemet så att säga.
Låna på biblioteket är toppen. Vad gäller Oui, Chef! var den i alla fall väldigt lättläst och gick rätt så fort att komma igenom men annars läser jag förhållandevis långsamt och stressas av lånetiden. Men helt klart värt det ändå för böcker som du säger man är halvintresserad av.
Dessutom brukar jag alltid hitta nya" böcker att låna när jag väl är där. Böcker jag inte alls vet finns eller böcker jag glömt av.
Så, det är bara att traska iväg till bibblan. Önskar dig god läsning!
/åsa
Tur att du får röra lite på dig i alla fall. Trist att bara vara helt stilla. Och naturligtvis extra lätt att just äta lite extra istället.
Just det där med att hitta nya böcker man inte annars tänkt på är riktigt bra. Jag lånade t ex en bok om Amy Winehouse som stod på nyhetshyllan, en bok jag aldrig skulle kommit på själv och som jag heller inte skulle köpt. Ja, det finns många exempel på det. Sen kan jag hålla med om att lånetiden ibland blir för kort, särskilt när det gäller nyheter som man bara får låna en vecka. Bibblan är i alla fall toppen. Fortsätt att ta det lugnt och ha en bra helg!
Skicka en kommentar