Jag är ingen apart, bara vegetarian.

Allt som ofta blir jag ifrågasatt kring min kosthållning. Jag har nämligen inte ätit djur på sisådär dryga tio år. Jo, jag får numera definiera min diet på sådant vis att jag inte äter djur. Om jag säger att jag inte äter kött så verkar det vara underförstått att jag äter fisk, skaldjur samt en och annan fågel. Om jag då säger att jag är vegetarian så händer förvånansvärt många gånger samma sak; folk tror ändå att jag äter fisk, skaldjur och fågel.

Märkligt.
Mycket märkligt.

Att sluta äta djur gick dock inte från den ena dagen till den andra utan det tog ett tag att riktigt släppa tanken på att djur måste ingå i en komplett måltid. Under ett par år åt jag sedan till och med helt och hållet vegansk kost, det vill säga varken ägg- eller mjölkprodukter och heller ingen honung. Då uttryckte sig folk helt ogenerat "Du är väl inte vegan?" och förnekade med bestämdhet det faktum att jag åt endast vegansk mat.

Varför? Jo, för att som med så mycket annat har de flesta människor en förutfattad mening om veganer. Att vara vegan ses ofta mer som en hel livsstil än enbart det att ha en särskild kosthållning. Veganer kan alltså gå steget längre och välja bort att bära skor, skärp, väskor m.m. gjorda av djurskinn samt även välja bort allt annat i produktväg som innehåller något material som på ett eller annat sätt kommer från djur. De använder självklart heller inga hygienprodukter eller smink som djurtestats. Föreningen Djurens rätt driver även frågan om att få till stånd en FN-resolution för djurs rättigheter.

Och visst. Jag varken är eller har varit uttalad vegansk (militant?) djurrättsaktivist. Jag har till och med ett par läderkängor, vilka förvisso trampar runt på sitt 17:e år, ett par yllesockor samt några hemstickade halsdukar i mohair. Ylletröjorna är dessvärre sedan länge uppätna av pälsängrar. Så fördömande djurrättsaktivister, en del kanske till och med i läderskor och tuggande på sojakorvar, som ger mig förmaningar om min kosthållning ger jag inte mycket för.Jag stämmer alltså inte överens med gängse bild av en vegan och har i första hand av helt andra skäl än det med okuvlig tro för djurrätt valt bort djur i min kost.

Det betyder inte att jag för den skull tycker att man ska föda upp och behandla djur precis hur som helst. Eller att jag inte blir nästintill kräkfärdig då bilder av styckning, jakt, rått kött och döda djur dyker upp framför ögonen på mig. Eller att det skulle vara ok med plågsamma djurförsök och djurplågeri över huvudtaget, vilket jag anser kommer fram rätt tydligt i min blogg. Trots att jag tagit ställning och vid flertalet tillfällen bland annat diskuterat begreppen vegan och vegetarian samt rekommenderat läsare att se t ex FOOD, Inc och lyssna till Matens pris (och/eller läsa boken), så anser jag mig inte ha rätt att på något sätt hetsa karnivorer genom att dissa och tala illa om dem. Lika lite som jag vill att någon tvingar i mig musslor, griskinder, rumpstek eller baconkolor, lika lite kan jag tvinga någon att äta morötter.

Mycket grönt vi fick med oss hem på bussen.

Däremot är jag för upplysning och reflektion kring hur både djur- och mathållningen ser ut, inte bara här i Sverige utan i hela världen, och uppmanar gärna folk att sätta sig in i vad faktiskt stoppar i sig. Om inte så för att kunna göra medvetna val av sina inköp. Gärna redan innan en väljer butik till och med, i vilken en lägger sina surt förvärvade slantar.

Numera äter jag ägg- och mjölkprodukter, om än i begränsad del och inte på daglig basis och trots att det jag äter till största delen är just vegansk mat titulerar jag mig själv som vegetarian. Att jag inte går fullt ut med vegansk mat har främst att göra med det problematiska vad gäller vegetabiliskt fett med  t ex palmolja och att jag faktiskt hellre har komjölk i kaffet än sojamjölk.

Och frågorna fortsätter: "Men fisk då?", "Äter du inte kaviar heller?" "kyckling?" och så vidare, och så vidare.
Det är så tröttsamt. Och faktiskt lite ledsamt.

2013 och det en är fortfarande egenartad som vegetarian.

***