World Food day - Världshungerdagen

Bild lånad av FAO Nordic

Idag den 16 oktober är det Världshungerdagen. Det kan tyckas vara en märklig översättning av World Food Day. Men anledningen till att FAO en gång för trettiotre år sedan införde denna dag var för att uppmärksamma just hunger, livsmedelsförsörjning och fattigdom i världen samt vad vi kan göra för att minska hungern för de nära 1 miljard människor som varje kväll lägger sig hungriga. Eller hunger? Vem har inte gått hungrig någon gång. Undernäring är nog ett mer rättvist beskrivande ord till vad det egentligen handlar om. En av åtta lever med kronisk hunger och undernäring världen över.

Det talas om nollvisionen vad gäller antal döda och skadade i trafiken på våra vägar, nollvision vad gäller rasism (syftar i första hand på TV4.as kampanj Nollrasism vilken handlar om människors lika värde, mångfald, tolerans och motverkan av främlingsfientlighet och rasism), börsföretag arbetar med nollvisioner för klimatpåverkan och Länsstyrelsen i Skåne vill införa nollvision mot byggande på åkermark. Till och med det välkända matvarumärket Findus arbetar för en nollvision av tillsatser i sina produkter.
Kanske är begreppet nollvision uttjatat sedan länge men varför inte införa nollvision mot hunger, svält och kronisk undernäring? Rätten till mat är ju trots allt en mänsklig rättighet.

Tänk om vi levde i en värld där:

- alla har tillgång till näringsrik mat hela året om
- ingen undernäring hos gravida och barn under 5 år
- enbart hållbara matsystem finns
- möjligheten till småskaligt jordbruk finns
- matsvinn, både av livsmedelsindustrin och privatpersoner, inte fanns

Förslagen och möjliga åtgärder för att minska världshungern går inte helt överraskande i kooperativets tecken. År 2012 är ju som bekant FN:s internationella år för kooperation. Det är många galenheter och extrema orättvisor i världen som man kan tycka och tänka mycket kring men inget berör mig så djupt som att miljoner och åter miljoner människor inte har varken rent vatten och tillräckligt med mat för dagen. Känner mig så äckligt maktlös. Och i kooperationens anda är det inte heller en ensam människa som kan åstadkomma förändring. Det kan vi endast göra tillsammans.

För den som är intresserad och förstår sig på matprisindex av allehanda slag föreslår jag du tar dig en titt bland texter och tabeller hos FAO:s World Food Situation. I förmiddags annordnades även ett seminarium tillsammans av LRF, Kooperation utan Gränser, FAO, Sida, Naturskyddsföreningen och SIANI m fl med temat Jordbrukskooperation - en lösning för att uppnå en värld utan hunger. Jag hoppas få tag på en summering/dokumentation av det vid ett senare tillfälle.

***

Chilihett lins- och morotsmos

 

Nu när kylan plötsligt slagit till här passar det bra med något hett och chilikryddat som får upp temperaturen i kroppen.Trots att jag i dryga tio år hållit på att lära mig laga bönor och linser lyckas jag sällan ordentligt med de röda linserna. De är naggande goda och går snabbt att laga till då de inte behöver ligga i blöt. Dessvärre har jag en tendens att överkoka de röda linserna och det blir mest mostig och grötaktigt av det hela. Så. Därför beslöt jag mig för några helger sedan att göra just mos av dem. Tillsammans med morötter, smaksatt med röd chili och vitlök.

Chilihett lins- och morotsmos

2 port

1 dl röda linser
3 morötter
1/2-1 chili
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
salt
svartpeppar

Koka linser ca 10 min. Tillsätt lite mer vatten och morotsslantarna. Finhacka schalottenlöken, vitlöken och chilin (mängd beroende på din chilitolerans). Fräs lätt i olivolja. Mixa allt i kastrullen med mixerstaven. Servera med t ex en sojakorv och stark senap.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 september 2012

Grönt är skönt

Jag är periodare när det kommer till många saker. Till exempel vad gäller äggätande. Eller som att använda min råsaftcentrifug. Den är en av mina dyraste och mest skrymmande kökspryl jag har (då jag varken äger någon bakmaskin, glassmaskin, kaffebryggare, stor mixer eller vad man nu kan tänkas måste behöva i sitt kök). Råsaftcentrifugen är inte bara skrymmande utan är även lite meckig att diska med alla sina delar. Trots det har jag aldrig blivit besviken då jag använder den. Därför är det mer än tokigt att den emellanåt bara får samla smetigt matosblandat damm där nere i ett hörn på golvet. Dags för en ny råsaftcentrifugperiod!

Nu när dagarna börjat bli märkbart mörkare och kortare gäller det att äta rikligt med grönt så en får i sig sina vitaminer och orkar sig igenom dagarna. Så, idag kickstartar jag därför veckan med lite grönkålsjuice med sting i.

Grönkålsjuice
1/2 glas

50-100 g färsk grönkål
50-100 g fänkål
1/4 citron
en liten, liten bit färsk ingefära

Skölj grönsakerna ordentligt och tvätta citronen. Skär/riv allt som behövs i bitar och kör i råsaftcentrifugen. Klart.

Trevlig måndag!

***

Majssoppa med koriander och rostade hasselnötter

Jag har för första gången i mitt liv plockat sockermajs från ett majsfält. Jorå. På Bärby vajade majsplantorna högt. Vansinnigt gott och sjukt billigt. Nu ångrar jag bara att jag inte plockade fler. Fjorton kronor för fem majskolvar.
Ganska omgående efter Bärbybesöket kokade jag ihop en majssoppa som jag nyligen spottat hos My new roots. På engelska skiljer man ordmässigt soppor åt då en del kallas chowder istället för soup. Skillnaden är den att chowder är tjockare och mer krämig, innehållande mjölk och eller grädde, än soppa baserad på enkel buljong. På svenska finns ingen språklig motsvarighet vad jag vet. Däremot vet jag att jag föredrar krämiga soppor framför exempelvis minestrone.

Som vanligt hade jag inte alla ingredienser som behövdes utan fick freestyla lite. I detta fallet saknades enbart cashewnötter och trots att jag istället använde stora vita bönor och rostade hasselnötter, så blev det en soppa långt över mina förväntningar. Den var så god att jag till och med mumsade i mig små skedar från den kalla soppan i kastrullen dagen efter.

Majssoppa
3-4 port

1 msk kokosolja
1/2 jättelök (alt 1 mindre vanlig gul lök)
6 vitlöksklyftor
2 tsk havssalt
2 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
cayenne - efter smak
3 majskolvar (sockermajs)
5-7,5 dl grönsaksbuljong
1 pressad lime
ca 100 g stora vita bönor, kokta 
ev 3/4 dl kokosmjölk

Koka upp vatten och rör i grönsaksbuljong. Skala under tiden majskolvarna och skär av majskornen från stammen. Hacka löken och vitlöken. Värm upp kokosoljan och fräs gurkmejan, spiskummin och cayenne färi undere ca 1 minut. Vänd i den hackade löken och salta. Fräs i fem minuter.
Rör i finhackad/riven/pressad vitlök sista minuten. Tillsätt lite grönsaksbuljong om det blir för torrt. Rör sedan i majsen och fräs i fem minuter.
Tillsätt buljong och koka upp. Låt sedan puttra ca fem minuter. Som vanligt är jag lite försiktig med buljongen då jag inte vill ha för tunn soppa. Hällde i ca 5 dl i traktörpannan och tillsatte sedan resten av den varma grönsaksbuljongen när jag mixade soppan.

Låt svalna lite innan du mixar i mixer, alt. använder mixerstav. Tillsätt de sköljda vita bönorna och mixa igen. Är den för tjock i din smak så tillsätt ännu mer grönsaksbuljong, alternativt vatten. Smaka av med salt och cayenne. Jag pytsade i några matskedar kokosmjölk på slutet. Bara för att jag hade en öppnad burk i kylen och inget som egentligen ingår i Sarahs recept.


Koriandermixen
2 port

1/2-1 dl välrostade hasselnötter
en gigantisk näve färska korianderblad
1/2-1 pressad lime
1 msk agavesirap
1/2 tsk havssalt
1 liten vitlöksklyfta
ev cayennepeppar

Och igen, inga cashewnötter hemma. Hade tänkt rosta några stora vita bönor först men valde att använda hasselnötterna istället. Rosta hasselnötterna ganska hårt i ugnen och gnid sedan av skalet. Nopa bladen av stjälkarna på den färska koriandern. Behövs eventuellt inte om du har den ljusa, späda krukodlade koriandern som finns in de flesta välsorterade mataffärerna. Själv använde jag den jag plockat på Bärby. Mycket grövre och i min smak godare. Den håller bättre i maten och "smälter" liksom inte på samma sätt som den ovan nämnda krukodlade varianten.

Mixa allt i mixer alt. med mixerstav. Vill du ha mixern mer krämig så tillsätt lite olivolja alternativt lite kokosmjölk. Toppa den varma soppan med koriander- och hasselnötsmixen.

Smaklig spis!

***

Ursprung 16 september 2012

Pankopanerad sötpotatis

När jag var i Stockholm i augusti tidigare i år så åt jag middag med bästaste Pia på Wagamama. Det är en internationell franchisekedja med huvudsäte i Storbritannien och serverar japanskinspirerad mat för hela slanten. Ett måste var ångkokt edamame med salt. Till huvudrätt fanns en del vegetariska alternativ att välja mellan. Om jag minns rätt så betyder yasai vegetariskt på japanska så det fick bli min ledtråd och till slut satte jag fingret på Yasai katsu curry. Det var en rätt med pankofriterad sötpotatis, aubergine och pumpa. Serverad med lättkryddad currysås, japanskt ris, blandad sallad och pickles. Mycket god rätt fast med på tok för mycket ris för mig.

I Miss Meisters kök har det under senaste året lagas och äts en hel del sötpotatis så väl hemma igen, och med inspiration från det nyss omtalade restaurangbesöket, blev det till att testa något nytt - Pankopanerade sötpotatisskivor.
Panko är en japansk variant av ströbröd som säker flera av er använt till bl a fisk och annan friterad mat. Jag har varken fritös eller ens så mycket olja att fritera i kastrull hemma så det blev helt enkelt till att steka de panerade skivorna i vanlig stekpanna. Proceduren blev ungefär densamma som när jag var liten och hjälpte (eller stjälpte!?) mamma när hon, som brukligt på lördagarna där ute på ön, stekte färsk fisk till middag. Mamma rensade och fileeade fisken. Jag doppade filéerna i uppvispat ägg och sen i saltat ströbröd innan hon i sin tur stekte dem i gjutjärnspannan.

Pankopanerad sötpotatis

1-2 port

1 (avlång) sötpotatis
vatten
1 ägg
1-1 1/2 dl panko
salt
ev BBQ & Grill Mesquite (Santa Maria) 

kokosolja/olivolja/rapsolja/solrosolja till stekning/fritering

Skala och skiva sötpotatisen i centimetertjocka skivor. Koka upp vatten i en kastrull och koka sötpotatisskivorna några minuter. De ska bli mjuka men se upp så de inte blir för mjuka. Häll av vattnet och låt skivorna svalna lite. Vispa ägget lätt med en gaffel. Häll panko i en skål eller djup tallrik och blanda i salt och eventuellt andra kryddor. Vänd först sötpotatisskivorna i äggvispet och sen i pankoblandningen. Stek i kokosolja eller olivolja.

Servera med ångkokta edamame eller andra gröna bönor av eget val.

Pankoflingorna ut som om det vore kokos av den enkla anledning att jag stekte dem i vanlig stekpanna och förhållandevis lite fett, jämfört med att fritera sötpotatisskivorna.

Smaklig spis!

***

Ursprung: 2 september 2012

Ärtpesto och ricotta - en lyckad kombination

Som jag skrev igår har jag lagat mycket mat under förra månaden. Dessvärre har tiden inte räckt till att blogga om det. Nu hoppas jag kunna beta av alla de påbörjade inläggen. Först ut blir ett som följde efter det att jag mixat min ärtpesto. Den fjärde och sista rätten av den färska pastan jag inhandlade för en tid.
Jag skar alltså den sitsta biten pasta i strimlor och kokade som om de vart fettuccine.
In i ugnen åket en liten form fylld med skivade cocktailtomater, olivolja, flingsalt och svartpeppar toppat med en blandning av 2 matskedar ricotta och 1 1/2 matsked ärtpesto. Grädda i 200 g i ca 8 minuter. Garnera vid servering med några finstrimlade färska basilikablad.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 8 sept 2012

Oui, Chef!

Oui, Chef!

Som det har lagats mat i Miss Meisters kök under september men ack så lite jag hunnit med att blogga om den. Vart tog egentligen september vägen? Jag fick till och med förmånen och det stora nöjet att få skjuts av allas vårt goda Russin Kim för ett återbesök på Bärby självplock. Med mig hem hade jag bland annat sockermajs, fänkål, zucchini, kålrot och såklart en massa koriander. Så ja, det har lagats en hel del mat i Miss Meisters kök under september månad. Så har det varit mycket annat att stå i också. Tyvärr har dygnet bara 24 timmar och veckan endast sju ynka dagar, så därför är det mycket som får läggas åt sidan.
Och inte bara september månad som svischat förbi i ett enda huj. Jag kan inte för mitt liv begripa att det redan hunnit gå ett  h e l t  år sedan förra gången Bokmässan kom till stan. I år blev det knappt några timmar alls i kassan utan flängde istället mässan runt med bokvagn och passa upp på signerande författare. Alla av olika rang och manér. En av dem hann jag med att fånga på bild.

Årets skörd

Då och då händer det att jag skriver här i bloggen om mitt hur mitt matintresse har uppkommit och utvecklats genom åren. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har påverkats av tv-kockarna. Idag är jag inte alls lika imponerad och inspirerad av dem som för tio till femton år sedan. De är alldeles för många. Kan inte hålla reda på dem. Det är nästan att den ena knappt hinner svalna innan nästa höjer sig likt sockerkakssmeten i en 200-gradig varm ugn. Trots att Marcus Samuelsson varken vunnit Årets kock eller har egen finrestaurang här i Sverige, som de flesta andra storkockarna har, är han ändå en av de tyngre och mest välrenommerade svenska kockarna i mitt tycke. Han var nära nyss fyllda 20 då han blev kökschef på Aquavit i New York. Och han var en av alla de kockar jag minns med stor behållning och kommer fortfarande ihåg utomhusinslagen, i fyrans morgon-tv, från Brooklyn, NY, där han lagade till street food. Allra starkas minns jag hans olika såser han hade i de typiskt amerikanska plastflaskorna med spetsig pip.

Kommer jag någonsin till New York så kommer jag med all sannolikhet ta mig till Harlem och hans Red Rooster. Men innan det blir verklighet kanske ett besök på restaurang Norda Bar & Grill på Posthotellet Marcus är tillsammans med Jimmy Lappalainens hjärnorna bakom den restaurangen. Hemsidan är dock helt värdelös (utan några som helst menyer!) och vad jag luskat fram hittills sedan öppningen så är det inget ställe för en vegetarian att besöka. Men den ligger ca 20 minuters cykelfärd bort och är således ett bra mycket billigare alternativ än flyg till New York. 

För övrigt saknade jag emellanåt bästa drömlaget vid kassa 1 och 2 då jag stod ensam utanför en föreläsningshall och väntade på en eventuellt trevlig författare. Så var det stunder vissa jobbade och andra som... tja, låt oss säga att Bokmässan 2012 var minst lika rolig och givande som förra året. Inte minst då undertecknad fick en kram av självaste chefen när allt var över.


Tack för i år!

***