Nutella ftw

Igår var det internationella Nutelladagen. Nähä, ni visste inte att det fanns en sådan dag? Fram till för ett år sedan visste inte jag det heller. Nu har jag hamnat i någon bloggsvacka och jag börjar med nya inlägg nästan varje dag men får inte ihop dom för publicering... När det kommer till Nutelladagen - World Nutella day - har jag inte heller i år något baktips med Nutella. Mest på grund av att jag verkligen inte kan äta precis vad som helst, när som helst och hur mycket som helst och måste lägga band på mig när det kommer till bakverk. Nutella är för övrigt gott att stryka på en skiva nyrostat bröd eller använda på pannkakor/crêpes och utöver det kan jag inget annat än tipsa om att äta Nutella rakt upp och ner ur burken. Med sked.

Snacka om avundsjuka när jag fick syn på denna bilden av en vän som bor i Belgien. Kanske tur ändå att burkar i den sajzen - 5 kg - inte säljs i Sverige. Inte vad jag vet i alla fall (och vill inte heller veta om så är fallet!).



*Uppdatering:
Med tillstånd av mamma och dotter (på bild) får ni också nöjet att se hennes belåtna min med handen i godisburken :) Denna enorma burk fick de tag på under den "italienska veckan" i butiken och hör inte till vanligheterna för dem. För visst är väl Nutellan en riktigt italiensk angelägenhet trots att den idag säljs i över 75 länder världen över. Enligt Wikipedia använder Australien, Saudiarabien, Canada, USA och Mexico palmolja och resten vegetabilisk olja. Phew! Jag är i alla fall glad att inte Sverige fanns med bland dem... eller? Palmolja skrivs tyvärr allt för ofta ut som enbart vegetabilisk olja i innehållsdeklarationerna så hur kan man egentligen veta?

***

Vart tog framtiden vägen?

Det är nu två år sedan jag lämnade allt bakom mig här hemma i Sverige och mötte en ny tid, en ny värld och ett nytt jobbäventyr i Santa Barbara, California. Inom loppet av 17 dagar hade jag varit på jobbintervju i Oslo, packat ner större delen av innehållet i alla skåp, garderober och bokhyhyllor i kartonger och stora kassar, flyttstädat lägenheten, skaffat internetbank (någon måste ju vara sist med det med), försökt få e-fakturor till alla som ska ha pengar av mig, skrivit andrahandskontrakt, skaffat nytt pass (hrm, hade visst inte rest utomlands på väldigt väldigt länge), rest ytterligare två gånger till Oslo varav ena gången med övernattning och andra gången med busstur mitt i natten för besök till Amerikanska ambassaden för mitt visum, ställde till med fest och ja jösses, aldrig har det varit så många människor på en och samma gång i denna lägenheten (förmodligen var alla så glada att jag skulle försvinna ut ur landet och kanske hoppades en och annan till och med på att jag aldrig mer skulle komma tillbaka).

Snart uppe på högsta toppen - La Cumbre Peak (3995 ft) -
bara ett par dagar före branden och allt grönt nedan förvandlades till kol.
Tracken stängdes och öppnades inte igen förrän förra sommaren.

Den framtidstro, förväntan, nyfikenhet och längtan av att gå vidare och se vart livet för mig som jag hade då är puts väck. Jobbet i Santa Barbara är i sig svårt att beskriva. Det bestod i allt möjligt från inventering av studentlägenheter, inköp, galet många besök på banken, betalning av löpande kostnader som hyror, gas, el, osv för studenternas boende, bokföring, upprättande av adressregister, klasslistor och andra administrativa sysslor samt organisering/mottagande och service till lärarna som kom under perioder, bussresor med studenterna, studiebesök, vandring till toppen, grillkväll och övrig samkväm.
Jag upplevde nog det att bo, leva och jobba ihop med en för mig helt främmande person, Erling (som i verkligheten heter något annat men han har fått namnet Erling här i min blogg) var den absolut största utmaningen snarare än själva jobbet i sig.
Att det inte fanns någon befintlig arbetsplats/kontor utrustning osv var till en början lite problematiskt men när alla delar fanns och datorer, program, skrivare och telefoner fungerade så var det också helt underbart! Fantastiskt att bara kunna koppla upp sig i stort sett på vilket fik som helst, helt gratis.
Tyvärr strulade Internetuppkopplingen så mycket på skolan där jag skulle kunna haft "kontor" och jobba undan det mesta av det administrativa jobbet men fick jag göra hemma istället.

Och där låg varje dag Erling och sov på soffan, med TV:n på hög volym (trots att han t om hade egen TV på rummet). Ja jösses, jag vet inte hur många gånger jag packade min väska och förberedde mig på att resa hem igen. Jag har aldrig haft en arbetskamrat som är så osocial, lat, dryg (trodde han var guds gåva till kvinnorna=studenterna) vansinnigt oprofessionell, nonchalant och oförmögen att ta till sig vad en kvinna säger till honom. Han reste hem samtidigt med de flesta studenter. Kvar var jag som tvättade, städade, packade, röjde och tömde tio lägenheter och fick ta fighten med de kvarvarande studenterna.
Sen, när det var dags för mig att checka ut - då var jag sååå redo för en ny termin! Jag hade ju precis lärt mig hur allt går till. Vart jag skulle vända mig i vilken fråga. Vilket bussbolag som var bättre än det andra. Det fanns adresser och en mängd kontaktuppgifter i pärmen. Jag hittade själv till sjukhuset. Visste vilka busslinjer som gick till skolan, till botaniska trädgården, till Goleta etc.

Nä, då ville jag verkligen inte resa hem. Men jobbet var slut och jag reste hem igen. Väl hemma trodde jag det skulle gå mer eller mindre på dagen att få ett nytt jobb. Vem skulle inte vilja anställa mig nu, jag som t o m arbetat i Kalifornien?

Jag kunde inte ha mer fel den sommaren och hösten.

Varför är då framtidstron, förväntan, nyfikenhet och längtan av att gå vidare och se vart livet för mig som jag då hade alldeles puts väck?* Varför? Kanske är det regnet. Kanske är det landet Sveriges arbetsmarknadspolitik och fruktlösa Fas3-projekt. Kanske för att jag är dödstrött på min egen yrkeserfarenhet och utbildning som jag vecka ut och veckan in, månad ut och månad in, år ut och år in sitter och filar på. Jag kan liksom inte göra saker ogjorda och kan inte heller hitta på en annan bakgrund. Jag bara flyttar plats. Ändrar storlek. Tar bort. Lägger till. Testar olika typsnitt. Lägger till bild. Tar bort bild. Jamen ni förstår - måtte eder aldrig bliva utan arbete!


Det blev tyvärr inte så mycket bloggande från Santa Barbara som jag hade hoppats. Jag jobbade istället. Här hittar du några inlägg som jag skrivit om tiden där och jag lovar att det kommer mera! Måste berätta om Whole Foods Market, Trader Joe's och fantastiska Lazy Acres -"min" butik och mycket annat gott.



*Alltså, puts väck är kanske att ta i. Allt är relativt. Det finns såklart ett litet pyttefrö långt där inne någonstans som ändå får både pulsen att slå och mig att öppna korpgluggarna varje morgon (eller ja, snarare förmiddag har det av någon konstig anledning blivit detta året) och nyfiken på livet tror jag inte jag någonsin kommer kunna sluta att vara, hur nedrigt livet än ter sig emellanåt.

***

Edamamebönor och paprika i en salig blandning

Oj oj oj, vad är det som händer? Det var absolut inte min mening att slacka av såhär men det tar en herrans massa tid att söka jobb. Nyligen råkade jag radera mina uppgifter på en av alla otaliga sökajobbdatabaser och det tog över två timmar att fylla i allting igen. Galet onödigt gjort av mig men det var bara att koka mer kaffe. Vissa databaser är segare än andra ska tilläggas. Det är en del av min jobbsökaraktivitet jag måste göra men jag ska ärligt erkänna att jag inte är särskilt övertygad om dess funktion och effektivitet. Då och då händer det att ett förslag dimper ner och någon söker en "finsktalande supporttekniker". Hrm, inte för att jag förstår hur den typen av kopplingar görs till mina uppgifter.
Hur som helst, en del databaser är något nödvändigt ont eftersom det bara går att söka vissa jobb via dem. Vad hände egentligen med att maila CV och ansökningsbrev? Alla dessa databaser ger oftast ändå bara en missvisande bild av erfarenheter och kunskap man skaffat sig. Fast det gör väl å andra sidan mitt CV och ansökningsbrev också. Ibland önskar jag att jag fortsatt på kontorsbanan efter gymnasiet - men oftast önskar jag inte det ;-)



Edamamebönor och paprika i en salig blandning

100-200 g gröna edamamebönor* (beroende på hur hungrig du är)
1/2 rostad röd paprika, strimlad
olivolja
flingsalt
koriander, färsk och finhackad

Koka upp vatten och förväll de gröna bönorna ett par minuter. Häll av vattnet och blanda bönorna med den redan rostade och skalade paprikan. Ringla över lite olivolja och salta. För korianderälskare så piffa såklart till bönorna med en tsk hackad färsk koriander (såhär i vintertid funkar den i burk alldeles utmärkt!). Om du använder oskalade edamamebönor, och är hungrig, så tänk då på att en hel del vikt går bort i form av höljet om bönorna.


Smaklig spis!


*edamamebönor som förövrigt är omogna sojabönor

***

Råkost på Ekostore

Bananas are for monkeys - not!

Under förra året har jag börjat smygspana lite mer på rå mat. Inte helt otippat influerad efter min tid i Kalifornien som dräller av ekologiska matmarknader och butiker och där finns en utbredd så kallad Raw Food lifestyle. Och även om man nu inte äter just rå mat var det mycket sallad och grönsaker i maten på de flesta restauranger värda namnet. Jag känner också att jag vill hitta nya sätt att tillaga alla grönsaker som jag bär in över tröskeln varje vecka.

Förra fredagen pinnade jag därför iväg på kul event på Ekostore. Självaste Erica Palmcrantz var där och lagade mat i butiken. Hon har bland annat skrivit boken Raw Food på svenska och Raw delight; desserter, glassar, tårtor, bakelser, pajer, småkakor, kex.... mmm! På Ekostore vispade Erica ihop en chokladsås på kokosolja och kakao. Sen en äppelpaj med botten på mandlar, dadlar, kokos och agavesirap. Andra lagret gjordes på banan och äpple och det hela toppades med cashewgrädde. Jösses vad gott! Hon avslutade med ett ris av palsternacka, curry och solrosfrön.
Här hittar ni recepten till chokladsåsen och currypalsternackriset.

Erica i farten

För övrig är jag lite kluven till detta med engelska namn och uttryck på allt som faktiskt har ett svenskt namn har även svårt att förhålla mig till begreppet Raw food - levande föda. Råkost funkar väl? Fast i råkost ingår kanske inte nötter, dadlar, kokos, honung, groddar, quinoa och alger? Vem vet, kanske kommer en del funderar och begrepp att klarna under våren. Förhoppningsvis kommer ni hitta en hel del rått här i bloggen ett tag framöver.


På återseende!

***

Rå lunch i ett huj

Rå mat till lunch. Inte helt ovanligt för mig. Orkar inte alltid laga mat och då tuggar jag i mig ett gäng grönsaker istället. Ofta börjar det som snack/mellanmål fast det egentligen är tid för lunch. Så vet jag inte vad jag ska laga och tuggar på en morot medan jag granskar kyl, frys och skafferi. Kanske bläddrar jag lite i kokböckerna eller surfar runt lite på nätet. Så tickar klockan iväg och jag börjar tugga på en paprika. Smaskar i mig ett gäng nötter. Tar en banan. Japp, så var lunchen klar. Ingen idé att laga något eftersom jag redan smaskat i mig tillräckligt.

Ett annat sätt att fixa lunchen på är att dra fram matberedaren/mixer/hackaren. Då går det fort, fort. I med div grönsaker, salta, krydda och kör ev i lite olivolja. Mixa. Blanda ev i solrosfrön eller pumpafrön. Klart. Rå lunch i ett huj.


Rå lunch i ett huj
1 port

1 skalad morot
1/2 fänkålsstånd
flingsalt
curry
olivolja

ev frön/nötter

Kör allt i mixer till ett "råkostris". Blanda eventuellt i frön eller nötter på slutet. Gillar du inte curry så krydda med chili eller varför inte med någon örtkrydda som timjan, oregano eller mejram.

Sverige fick silver i Bocuse d'Or 2011

Bilden av Magnus Skoglöf är lånad från Gastronomi Sverige.

Hurra! Med rätterna Luft och vatten (fisk) samt Jord och eld (kött) knep Tommy Myllymäki och hans lag silverplatsen i den prestigefyllda kocktävlingen Bocuse d'Or i Lyon igår. Danmark och Norge på respektive 1:a och 3:e plats. Hur kul är inte det med Skandinavien i topp bland 24 tävlande länder.
Pressmeddelandet hittar du här.

Stort grattis till Sveriges världsmästarkock Tommy Myllymäki, som också vann Årets kock 2007.

Undrar förresten var jag har gjort av min affisch av Lennart Jirlow - ni vet han vars konstverk pryder affischerna till Bocuse d'Or-tävlingarna.

***

Ryska dockor och andra (o)roliga saker

Klicka på bilden och läs mer om kakstämpeln.
Bilden är lånad från CoolStuff.se

Och titta här vilken rolig måttsats! Ryska dockor som hel, halv och en kvarts kopp. Den är dessvärre i cup och inte deciliter. Eller ja, det kanske är tur ändå. Det finns så mycket onödigt att önska sig men ack så lite medel att försörja sig med. Wow! Designer Giftware har hur många fina och roliga köksprylar som helst. Särskilt sådana man inte visste sig kunna vara utan innan man har klickat sig runt på deras sida vill säga.

Röda Sten för nästan exakt ett år sedan

Det råder lite matbloggstorka här. Inte för att jag inte äter men det är mycket rester och långt ifrån några sammansatta maträtter. Jag försöker styra upp lite saker på flera håll. Både fysiskt och psykiskt. Inget särskilt spännande men det känns som att jag håller på att flyta ut i någon oformlig atomsamling och vet snart inte längre vilket ben jag ska stå på eller i vilken riktning jag ska gå.
Håller bland annat på att äta ur både frys och skafferi. I söndags lyckades jag till slut frosta av frysen, vilket jag haft i tankarna sedan långt innan jul. Har varken uteplats, balkong eller ens någon kylväska så jag vill ha så lite kvar som möjligt att förvara med ett par kylklampar i kylen under tiden frysen frostas av. Nu är det bara att lägga bönor i blöt och göra storkok. Av någon outgrundlig anledning har jag på känn att det inte kommer bli så många spännande och aptitliga foton och inlägg på maten som kommer lagas hos Miss Meister ett tag framöver. Tur ändå att hela receptsamligen finns att hämta idéer ifrån under tiden :)


Och vem skulle inte vilja har ha det här förträffliga förklädet på sig i köket ;)

***

Dyra droppar - Tapped

Bild hämtad från Charity:water - Banners

Denna gången missade jag inte dokumentären Dyra droppar eller Tapped som filmens originaltiteln lyder. I höstas visades den på svt (flera gånger och jag lyckades missa alla) och då skrev jag detta inlägg. Nu finns dokumentären på svtplay ända fram till och med den 12 februari. Filmen är från 2009 och redan då skrev jag ett kort inlägg om filmen. Frågor som diskuteras i filmen handlar om de stora läskeblaskbolagen som lägger beslag på vattnet uti de amerikanska delstaterna, buteljerar det och säljer, till stor del titulerat som "källvatten" fast det i själva verket är samma vatten som finns i kranen. Läskeblaskbolagen hävdar genom sin reklam att deras vatten är rent och till och med hälsosamt och menar indirekt att kranvattnet är otjänligt.
Till skillnad från kranvattnet som ständigt kontrolleras av US Food and Drug Administration (FDA) görs inga kontroller av vattnet som säljs på flaskor och stora plastdunkar. Återvinningen av plastflaskorna är långt ifrån så hög som man skulle kunna önska. Miljöfrågor angående tillverkningen av själva PET-flaskorna diskuteras och jag skulle vilja påpeka att det handlar ju inte bara om vatten utan också all oändlig läskeblask som buteljeras och säljs i både enportionsförpackningar och familjeförpackningar.

Hela 70 procent av jordens yta är täckt av vatten men bara 3 (tre) procent är drickbart vatten. Avsaknad av rent dricksvatten och brister vad gäller grundläggande sanitära förhållanden påverkar över 2.5 miljarder människor i världen.
Alltså, var 20:e sekund dör ett barn på grund av vattenburna sjukdomar - det är ett av resultaten av orent vatten och usla sanitära förhållanden.

Så, innan jag låter detta bli en lång uppsats om vatten, om nödvändigheten av rent vatten för vår överlevnad, tänker jag sluta. Jag kan bara önska och be om att alla du som läser detta tänker efter före, tänker en extra gång, och en gång till nästa gång du står med en flaska vatten (eller läskeblask) i handen. Är de verkligen något du behöver för stunden? Finns det någon möjlighet att släcka törsten på annat sätt?

Se Dyra droppar här!

***

Kladdkaka med vit choklad

Av flera olika anledningar blev det varken pepparkaksbak eller andra småkakor bakade till jul. Inte heller så mycket godis. Gjorde förvisso en supergod kokos- och chilichokladtryffel och hade intentionen att även göra vit chokladtryffel. Försökte också mig på att göra macarons med saffranstryffelfyllning. Men ack vad svårt det var med dessa macarons. Jag som tyckte mina allra första var lite si och så att komma med har visat sig vara de allra bästa jag gjort hittills.
Hur som helst, efter inbrottet innan nyår och det faktum att jag var sjuk första veckan på året gör att jag faller pladask för allt som är sött, fett och gott. Länsade frysen på lussebullar. Ät glass (för halsen värkte så det kändes som att den skulle trilla av). Dessutom uteblev, på grund av förkylningen, en hel del träning. Då blir det ingen ordning alls på min mat- och sovklocka. Den onda cirkeln är på tok för lätt att hamna i.

Precis innan trettondagsaftonen tyckte jag oerhört synd om mig själv och slängde ihop en helt vanlig kladdkaka. Piffade dock till den med 100 g vit choklad. Jag skäms att tala om den var slut på två dagar. Men så var det. Nu får jag passa mig. Ett halvårs slit med vikten/kroppen/maten kan, av erfarenhet, raseras på en förvånansvärd kort tid.
Härmed dras svångremmen åt lite hårdare igen och jag kommer att få välja ut en av alla mina svagheter istället för att vräka i mig alla på en och samma gång. Det faktum behöver såklart inte betyda att ni läsare inte ska få recept på godsaker. Det finns en hel del på lager bland bildmapparna samt ett och annat påbörjat inlägg. Det här med bilder och fotograferande mitt i mörkaste vintern är inget att rekommendera. Ni får helt enkelt ta mig på orden när jag säger att kladdkakan blev något av en succé.



Kladdkaka med vit choklad

2 ägg
2 1/2 dl strösocker
1/2 tsk vaniljpulver, ekologiskt
1 tsk anis (valfritt och högst en personlig smaksak)
3 msk kakao
100 g smält smör
1-1 1/2 dl vetemjöl
100 g vit choklad


Vispa ägg och socker pösigt. Smält under tiden smöret. Blanda i smaksättningen samt kakao. Häll i det smälta smöret. Vispa sedan i vetemjölet. Ta bara 1 dl först. Smeten ska inte bli för torr och trög men ändå inte vara helt lös och rinnande som en sockerkakssmet. Mjölmängden kan skilja lite beroende på storleken på äggen, om man höftar lite och råkar få 105 g smör eller kanske bara 95 och så vidare.
Bryt eller hacka den vita chokladen i mindre bitar och rör till sist ner i chokladsmeten. Smöra en springform och ströa med riven kokos och vänd i smeten. Grädda i 150-175 grader i ca 20 min.
Låt svalna lite.
Kan serveras med vispad grädde men går lika bra utan. Gott också att äta tillsammans med färska bär som hallon, några skivor kiwi eller varför inte koka ihop en enkel bärsås på hallon och blåbär. Om det skulle råka finnas någon kaka kvar dagen efter kan du se fram emot att njuta riktigt ordentligt av kakan då den egentligen smakar lite bättre då den fått vila och riktigt gotta till sig.


Smaklig fika!

***

Spenatsoppa med svamp

Soppa på en torsdag

Som liten hade jag en lite annorlunda smak än mina jämnåriga när det kom till mat. Älskade till exempel spenat vilket tydligen inte var särskilt vanlig. Åt ofta mer kryddstark mat och konstigast av allt - jag älskade mammas levergryta! Jag tycker synd om alla dem som har levergrytan som serverades i bamba som enda referens till lever. En grågrön torr, nästan lite grynig, allt för stor kubformad lever i grumlig sås som säkert förstört fler människors smak och lust att pröva nytt i köket.
Mamma skar levern i små små tärningar, stekte både lök och bacon som fick koka med i grytan. Kan inte receptet men minns att hela svartpepparkorn och lagerblad fick koka med. Levergrytan serverades med kokt ris och rårörda lingon. Det roligaste minnet kring just levergrytan var när vi en gång lurade en gammal pojkvän (jorå, tror det eller ej, men det fanns faktiskt en tid då även jag lyckades med det konststycket). Han sa vänligt men bestämt ifrån att han inte äter lever. Vi bjöd alltså då på "köttgryta". Han åt med god aptit. Tog till och med en till portion! Jag kan lova att han blev mäkta överraskad när vi avslöjade att det var lever han just håvat i sig.

Trots att jag idag aldrig skulle äta mammas levergryta, foie gras, vanlig leverpastej eller något annat gjort på lever, är det ändå lite så jag tänker kring mat. Sammansättningen av olika ingredienser, tillagningssättet och kryddningen spelar såklart en oerhört stor roll om man gillar maten eller ej. Det är något jag försöker ha med mig hela tiden i min matlagning och jag försöker hitta nya råvaror att testa. Det kan ta ett tag innan jag hittar en bra form och smak för vissa rotsaker men till slut hittar jag ett tillagningssätt eller en smakkombination som jag gillar. För saker jag vet att jag gillar är det bara att testa andra kryddningar och vips har jag således ett nytt tillskott i min matlagningsrepertoar.
Nedan följer recept på spenatsoppan jag åt efter min långa promenad ute i ett gnistrande vintervitt Göteborg i torsdags förra veckan.



Spenatsoppa med svamp
2 port

250 g hackad spenat (frusen)
2 schalottenlökar, finhackade
olivolja
5 dl vatten
1 puck grönsaksfond
1 tsk körvel
1 tsk oregano
1/2 tsk mejram
1-2 msk Maizena (utrört i lite vatten)
ev flingsalt
ev 1 dl grädde/havregrädde

en stor näve färska champinjoner eller skogssvamp
smör
salt
ev svartpeppar

Fräs den finhackade schalottenlöken i en kastrull med upphettad olivolja i botten. Tillsätt hackad spenat. Låt tina ordentligt och tillsätt vattnet och grönsaksfonden. Låt koka upp och puttra en stund. Krydda. Tillsätt redningen och låt soppan koka upp igen. Vill du, så häll i grädde i spenatsoppan också. Går såklart lika bra utan.
Stek den finhackade svampen i en klick smör. Salta och lägg upp i botten av sopptallriken. Häll i spenatsoppa och ät med detsamma!


Smaklig spis!

***