Alternativt lördagsgodis

Trots att det finns mycket att önska av blogger, datorer och annat tekniskt här i livet är detta med förinställda blogginlägg väldigt smidigt. I alla fall då en annan hänger på Bokmässan. I år igen. Eftersom jag har en hel drös med bilder på småkakor i datorn, utan något speciellt recept, så blir dagens lördagsgodis istället ett alternativ till det söta.

Varför inte gotta sig med en god bok eller två?

Vad gäller kokböcker ligger jag dock lågt i år och satsar i första hand på annat.
Vanligtvis är jag inte mycket för självbiografier och böcker av folk som är kända för annat än just skrivande men böcker jag gärna vill läsa nu (förutom de i runda slängar 50 olästa böckerna jag samlat på mig under åren av min läsoförmåga) är trots allt 16 rader av Petter Alexis Askergren. Mer känd som Petter. Kort och gott. För övrigt en av mina stora idoler och dem som för femton år sedan fick mig på andra tankar och förändrade min världsbild. Boken är utgiven av Brombergs Bokförlag, samma förlag som givit ut boken Little Bee, av Chris Cleave, som jag fick i födelsedagspresent i år och sträckläste på en klippa vid havet i somras.
Och när jag ändå är inne på idoler så har även bäste Dregen skrivit bok - självbiografin, utgiven på Norstedts.

I övrigt är som vi alla vet smaken som baken och det enda jag kan göra är att önska och hoppas ni alla läser och läser böcker så mycket det bara går.

Trevlig läsning!

***

Mattidningar eller inte mattidningar. Det är frågan.

Nästan på pricken för ett år sedan* damp det ner en tidning i min postbox. En ny mattidning. Lite mindre och bredare i formatet än de flesta andra A-4-stora mattidningarna. Dessutom i den allt mer moderna matta kvalité och raka motsatsen till glättat papper. 
Al Dente. Italiensk matlagning på riktigt. Såg lovande ut. Men alltså, inte för att jag är en mattidningskonsument av rang (jag och Elle mat & vin har ett förflutet och hade jag bara haft råd kan jag lova att det drällt av div utländska matmagasin* omkring mig) men det var nog den sämsta mattidning jag läst. Reportagen, berättelserna och texterna som sådan var väl ok. Tilltalande bilder och det finns en del recept i tidningen.

Men så spretig. Som namnet på tidningen avslöjar handlar den såklart om italiensk mat men det finns inget tema, ingen röd tråd och så var det plötsligt påskmat (?). I juli.* Reportage från Italien, veckomatsedel, frukost, reportage, påskmat, italiensk mat i Italien, soppor, italiensk mat i Sverige, grytor, you name it, allt finns med. Och trots alla rubriker och bilder får jag ändå känslan av tomhet när jag kommit igenom den. Vad detta allt? Kan dessvärre inte riktigt sätta fingret på vad som saknas för det var definitivt mindre av reklam och annat störande som de flesta andra tidningarna är fullproppade av.
Hur mycket jag än tilltalades av formatet, påminner en del om Jamie Magazine, och intentionen om att sprida enkel och traditionell italiensk matlagning sprang i alla fall inte jag och ville ha nästa nummer.

Aptiten är i princip lika med noll och lusten att laga mat tryter. Förvisso behöver jag knappast fler recept och mer inspiration än vad jag har att bläddra i här hemma (oändligt många olagade recept överallt) så kanske var det senaste veckans extrema längtan till Lyon och Frankrike* som fick mig att tänka på den italienska maten. Eller så var det något annat jag snappat upp i förbifarten på någon blogg eller på teven som gjorde att denna tidning ploppade upp i minnet. Kanske skulle jag hitta lusten igen. Dock inte av denna tidning. Kan inte heller hitta mer om den annat än att fyra nummer gavs ut förra året.

Läser du mattidningar? Vilken är då din favorittidning?

***

* Som t ex Vegetarian Living, Jamie Magazine, Vegetarian Times,  Veg News, 

*Det står inget annat datum på tidningen än nr 1-2012 och så här i efterhand har jag förstått att tidningen gavs ut före påsken.
*Påbörjad 18 juli 2013 

Stekt jordärtskocka och kålrabbi

Det ska erkännas att jag varit väldigt restriktiv vad gäller jordärtskocka sedan jag för snart två år sedan råkade ut för en överdos av inulin. Men nu är det så himla gott med jordärtskocka att jag faktiskt slog till med ett par små godingar. För att vara på den säkra sidan fick inte jordärtskocka spela huvudrollen i rätten. Det gjorde däremot kålrabbin. Plötsligt blev jag dessutom extremt fettsugen (nä, det var ingen som sög fett ur mig utan jag blev helt enkelt sugen på väldigt fet mat) så jag mixade ihop den fantastiskt goda och superdupersnabba majo, vars recept ni hittar här.
Inte nog med att både kålrabbin och jordärtskockorna var inhandlade på Bondens marknad i Haga, jag hade dessutom lyxat till det med ett rågsurdegsbröd från bästa kvartersbageriet Boulangerie Ducoin.

Stekt kålrabbi och jordärtskocka
1 port

1/2-3/4 av en ganska stor kålrabbi
2-3 små jordärtskockor
1 msk olivolja
flingsalt
timjan
ramslök, torkad

Skala och skär jordärtskockorna och kålrabbin i ganska tunna skivor. Stek på medelvärme i olivolja tills de börjar få färg. Salta och krydda med torkade örtkryddor (har du hemma så tillsätt istället färska örtkryddor på slutet). Tänk på att den torkade ramslöken ska i precis alldeles på slutet då den, till skillnad från de flesta andra torkade kryddor, tappar smak om den får gå med för länge.
Servera gärna de stekta grönsakerna med en skiva rågsurdegsbröd och hemmagjord snabbmajo.

Smaklig spis!

***

Ännu en ugnsbakad aubergine

 Vet inte vilken gång i ordningen jag postar ugnsbakad aubergine men det är i alla fall långt ifrån lika många gånger som jag ätit dem. Så gott. Så enkelt. Den sköter sig alldeles själv i ugnen. Passar bra som (hyfsad) snabb måndagsmat, om en inte har rester kvar från helgen vill säga. Utmaningen med den ugnsbakade auberginen är att hitta på varianter av "topping" och eventuellt andra tillbehör.
Receptet här idag är något jag gjorde för två månader sedan, då vi var mitt i sommaren. Jag slog så att säga två flugor i en smäll och toppade auberginen med groddmixen, av mungbönor och soltorkade tomater, som jag gjort tidigare.


Ugnsbakad aubergine med böngroddsröra
1 port

1 aubergine
1 vitlöksklyfta
olivolja

1 ask mungbönsgroddar (ca 100 g)
2-3 bitar soltorkade tomater
1-2 tsk kapris
olivolja
flingsalt
timjan
oregano
eller andra örtkryddor av egen smak
ev rostad paprika

Skölj och halvera auberginen. Skär skåror i grönsaksköttet och lägg halvorna med skalsidan nedåt i en ugnsfast form. Riv en vitlöksklyfta och peta ner i skårorna. Krydda och ringla över en god skvätt olivolja. Ugnsbaka i 200 grader i 30-40 minuter.
Mixa under tiden ingredienserna till den råa groddröran.
Oftast arbetar jag i köket efter devisen "man tager vad man haver" så har du lite rostad paprika liggande hemma så mixa i den. Örtkryddor går över lag fint ihop med tomat enligt mig så krydda gärna efter egen smak. Kanske en skvätt pressad citron också.
Mängden olivolja beror på. Groddarna ger en förhållandevis blöt röra så det behövs inte så mycket olja till röran.
Ta ut aubeginhalvorna ur ugnen och lägg över på tallrik. Klicka över bönröran och servera omgående.  Kanske också med en skiva knäckebröd till.

Smaklig spis!

***

Peace out!

Oj, oj, vilken pärs. Fotona är naturligtvis inte borta. Det var bara jag som råkat "låsa" en massa album. Usch, jag känner mig borttappad och vilsen när det händer saker jag inte förstår och inte kan hitta hjälp att få. Fotona finns såklart på hårddisken, usb och externa hårddiskarna men det är ju detta med Google och dess alla funktioner kopplade till kontot. Inte riktigt vad jag gick med på då jag för en del år sedan startade bloggen. En del väljer/väljer bort själv, andra fixar visst google helt på egen hand. Precis vad gäller alla bilder som laddas upp i bloggen. De finns nämligen samlade i Picasa webbalbum (och Google+), en plats jag inte vill använda, som jag inte själv aktiverat men som uppenbarligen samlar mina bilder, nu runt 20 namngivna album, vilka jag själv inte haft någonting att göra med. Eftersom Google+ håller på att utvecklas mer åt ett facebook-håll, fast mycket svårare att hålla sekretessen så föll det sig så att jag alltså "låste" albumen i picasa med påföljd att de då inte heller visas i Miss Meisters mat.

Grrr. Detta gör mig lätt irriterad och inte minst frustrerad. Om jag helt raderar bilderna därifrån försvinner det också helt och hållet från bloggen. Det är visserligen för sent nu att göra någonting åt det, "nätspåren" är för längesedan redan utstakade, men jag vill själv kunna bestämma var, när och hur mina bilder, texter och info är, ser ut och vem som kommer åt.

Hur som helst. Det är lördag och faktiskt FN:s internationella fredsdag så ut och var rädda om varandra och världen. Vi har bara en. Imagine that.

***

Peace out!

Hjälp! Vart har det tagit vägen?

Paniken just nu.
När jag loggade in mig på datorn idag och klickade in mig här möttes jag av en grå "stoppskylt". Eller nej, inte en utan flera. På den ena sidan efter den andra här i bloggen. Vad har hänt? Vart är mina bilder??? Det är ju mina bilder. Som jag tagit själv med min egna kamera.
Alltså pulsen slår nu ohälsosamt fort och jag fattar absolut ingenting.
Ingenting annat än att jag börjar hysa agg mot google...

***

LA, äventyr och de flottaste timmarna någonsin i mitt liv

Den numera tv-kända takterrassen
och försök att fånga fullmånen långfredagen 2009

Ibland sker saker i livet som i efterhand blir brytpunkten med ett före och ett efter. Jobbet och tiden i Santa Barbara en sådan händelse. Konstigt nog är minnet från den tiden betydligt större och skarpare än t ex samma period två år senare. Eftersom jag fortfarande är i konvalescens efter operationen och inte tränat som vanligt har jag istället ägnat mig åt mycket tv-tittande och patiens. Förra veckan såg jag t ex för första gången ett helt avsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Bortsett från vad, vem och hur (lämnar övriga kommentarer om programmet och dess huvudpersoner därhän) så var det en del vyer jag tyckte mig känna extra väl igen.
Och dra på trissor om det inte var på samma hotell jag bodde på en natt på när det begav sig, hotellet på 8822 Cynthia St, West Hollywood där Britt Ekland gör sin entré för de andra blondinerna. Sent på kvällen, långfredagen 2009, tog jag mig ett varmt bad och sov sedan bort min absolut lyxigaste (=dyraste) natt ever! Omg.

Vy mot"The Hills" - utsikt från hotellrummets balkong

Det var påsklov för studenterna. De flesta reste bort men en del var kvar i SB. Kollegan flydde fältet och stack till Brasilien. Själv hade jag storartade planer med den aktuella veckan, trots att jag som basade över allting inte fick lämna stället helt och hållet. Jag hade nämligen hyrt en vanlig personbil, då jag fortfarande var lite osäker inför att ge mig iväg på längre bilturer med den alltför opålitliga bil som annars stod till vårt förfogande. Hade bland annat tänkt göra några dagsturer runtom bland vindistrikten. Men det där med att saker går som planerat är sällan något jag upplevt.Om den magsjukan dessutom hängde ihop med vad som senare kom att bli det bland det allra märkligaste jag upplev eller ej, vet jag inte.

Lämnar SB och ankommer till LA

Först i slutet av veckan, på självaste långfredagen, var det äntligen dags för mig att ge mig av. Eftersom jag skulle hämta en föreläsare på LAX, på påskaftonen, blev det således en tur till LA. Trots sina berg och snirkliga vägar är själva stan väldigt platt och utbredd. Det är svårt att riktig stanna på ett ställe och "se stan". Downtown LA är i mitt tycke ganska tråkig. Sannolikt för det faktum att superkända-rika-och-flotta West Hollywood finns och såklart Santa Monica beach. Så är det verkligen riktigt långa avstånd och för en som inte riktigt är van vid femfiliga vägar blev omvägarna på tok för långa och tidskrävande så jag höll mig till ett mindre område. Körde 101 hela vägen och efter en passerat Universal Studios, högt uppe i bergen, rullar en lugnt och fint ner mot stan, raka vägen in på Hollywood Boulevard.

Kör en istället vidare en stund på 101 hamnar en till exempel på Ord i Chinatown, downtown LA. Där finns även välkända Staples center, stor sportarena, och det som på kartan ska vara LA River var mer eller mindre torrlagd då jag körde över en av broarna där.
Det blev som sagt många timmar i bilen och väl framme på hotellet, hade det redan mörknat. Jag satte mig en stund ute på takterrassen, låtsades njuta av det dyra vinet i plastglas (alltså, amerikaner och deras känsla för lyx...) och påbörjade där ett av mina viktiga vatteninlägg.

Glad lyxhotellbesökare

Förresten, på tal om lyx. Den här korgen (nedan) möttes en av på rummet. Men tro inte något därur ingick i priset heller. Helt sanslöst.Dagen efter bar det iväg på jakt efter Hollywoodskylten, ut till LAX, till Farmers Market och sist en sväng till Whole Foods Market där vi fyllde vi på med proviant inför hemfärden till Santa Barbara.
Måste ibland nypa mig i armen för att fatta att detta verkligen har hänt mig. Det känns allt ofta som en  avlägsen dröm och något jag bara fabulerar kring då och då.
Fast jag var verkligen där.
Till och med på samma hotell som Britt Ekland. Eller vänta, det är kanske hon som är på samma hotell som jag var på ;-) Nu bara måste jag titta på nästa avsnitt och se om det blir fler klipp från takterrassen.

Hoppas ni har mycket godare saker än dessa att stoppa i magen ikväll

Trevlig tisdagskväll!

***

Vad hände sen, efter mangofrossan?

Jag är som bekant otroligt svag för pakistansk mango - Chaunsa - eller honungsmango som den också kallas. Har säkert skrivit om det förut men jag minns en gång för många år sedan då kassörskan tittade på mig med frågande blick, skulle jag verkligen köpa den frukten som var mjuk, skrynklig och såg riktigt dassig ut. Jag log och lovade att det var precis exakt så den skulle se ut. Dessutom är den absolut godaste frukten i hela världen. Lite anade jag då att flera år senare skulle det finnas lådor fulla med denna gudomligt goda frukt, att köpa till överkomligt pris.

Men säg det som varar för evigt. Säsongen för pakistansk mango är kort. Så vad annat göra än att försöka sig på att odla ett alldeles eget mangoträd. Jag tvättade och gnuggade bort rester av fruktköttet på kärnhuset allt eftersom mangon gick åt. Sedan var det bara att bända upp och lirka ur de stora kärnorna, cirka en decimeter långa och två-tre centimeter breda. Tre kärnor fick sedan ligga någon vecka (eller det blev nog två) i en skål med vatten (bytte ut vattnet rätt så ofta) och tre andra fick vara som de var.

De tre som låg i vatten svällde en del och tappade en del av det bruna tunna höljet. De andra tre torkade ihop en aning. Jag har dessvärre missat att anteckna exakt när jag planterade dem men var någon gång under v 27-28. Jag hade ingen aning om vare sig tidsaspekt eller om det alls skulle bli något av detta så jag blev minst sagt förvånad då jag en morgon, bara några veckor senare fick syn på en liten böjd stjälk i en av krukorna. Redan dagen efter hade den vecklat ut sig och sträckte sig upp drygt 1 dm upp i luften.

Men säg det flugfria (sommar)kök som finns. Efter år av väl beprövad  beprövade varianter av bananflugefällor har jag med till slut kommit fram till min allra bästa lösning; allt kompostmaterial läggs i liten påse, vilken försluts med en ordentlig snurr alternativt en plastklämma, och som vanligtvis slängs var eller varannan dag. Så det var inte utan att jag blev förvånad då platsen kring diskbänken ändå var som belamrad av små flugfän. Ganska snart insåg jag att de faktiskt inte var bananflugor utan snarare sorgmygg. Likt den värsta epidemi spred de sig från den ena blomkrukan till den andra och min gamla hederliga bananflugefälla (balsamicovinäger+vatten+diskmedel) kom till användning igen. Fick dock tömma och göra om nästan varje dag under ett par veckor. Jag har inte varit med om något liknande tidigare. Jag som till och med tyckt det varit mycket bananflugor här tidigare.

rester av sorgmyggslarver?

Dessutom slutade jag vattna men eftersom det trots allt var liv i två krukor så har jag nu äntligen planterat om. I ny jord. För efter lite efterforskning antar jag det var den ekologiska jorden jag planterat mangokärnorna i som var boven i dramat då ekologisk jord har större risk (chans?) att innehålla småkryp och skadeinsekter än vanlig plantjord (som finns i mataffärer men som numer, iaf där jag bor, är utbytt mot e-jord). De övriga mangokärnorna var svarta och delvis genomruttnade. Kanske hade sorgmyggen festat loss en del på dem också. Något konstigt har i alla fall hänt med den andra plantan som är rätt deformerad i bladen.

Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango. men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Säkert är det många som själva satt avokado och visst är den väl lite lik?

***

Hannu och jag för hela slanten

Bild (c'est moi) tagen och lånad av Megane

Ho, ho! Här är jag. Still going strong.
Än har jag inte trillat av pinn.Även om jag så sakta sjunkit in i en tung period. Frånvaro av träning gör mig på riktigt uselt humör och jag är stel. Har fått ont i ett knä och ena armbågen. Kroppen värker som aldrig förr.
Så. För alla som har (negativa) åsikter om huruvida jag bara tränar och tränar jämt så kvarstår faktum att jag mår minst hundra gånger sämre av den påtvingade vila jag nu genomlider.

Hannu och Patrik in action, ännu en bild tagen av Kristiina

Det var inte utan att jag blev superglad i helgen då jag fick följa med självaste fotografen ovan och hennes J, på utflykt till Gunnebo slott. Jorå. Där var matmarknad (Jordens mat) och underbara Hannu Sarenström (Hannus blogg) både lagade mat och höll föredrag. Så hann vi med en guidad tur i kryddträdgården också.
Tack K och J för en skön söndag!

Faktum är att jag har bilder i datorn från nästan exakt fem år sedan då jag var där, på Gunnebo slott, med kameran i högsta högg. Föll då för en (bland så många andra) vacker växt i kryddträdgården vars bild jag döpt till "Asparagus bean". När jag nu googlar namnet har jag svårt att tro det är samma bland annat då dem på bilden snarare kröp längst marken än slingrade sig högt upp och bladen är olika.
Fin var den hur som helst. Oavsett namn.

Föreläsningen Hannu höll om vårlökarna (som det nu är hög tid att trycka ner i jorden) var precis i samma anda som hans krönikor på den tiden, i trädgårdsprogrammet Gröna rum för hundra år sedan, då jag föll pladask för honom. Men så kände jag igen den ena bilden efter den andra och anekdoterna kändes inte heller de helt obekanta. Ganska snart insåg jag att föreläsningen var precis som tagen ur hans bok Vårkänning (Prisma, 2000), vilken var en av de första trädgårdsböckerna jag skaffade mig då jag blivit med odlingslott.
Bilderna nedan är mina egna och till och med från min odlingslott, 2010. I våras såg jag tyvärr inte röken av dessa krokus. Som så mycket annat var de puts väck.

 

 

Tänk att vi har samma favvislökar i jorden, Hannu och jag ;-)

 

Nu är det inte långt kvar. Bara dryga 6 mån ;-)

Vår bästa tid är nu...

***

Sötpotaissoppa med stekt kastanjesvamp

Våren var iskall men solig och tjälen höll länge ett hårt tag om jorden. Sen kom till slut regnet och fuktade den uttorkade jorden. Och sist men inte minst kom även värmen. Efter ett kort infall av kallare luft värmer nu solen igen från en rätt så blå och molnfri himmel. Jag som äntligen fattat att det är sommar och fyra dagar i bikini vid vattnet är inte illa pinkat ändå för en som varken har semester eller gillar sommaren särskilt mycket. Nu däremot vill jag bara ut och ligga på de karga klipporna. Känna saltvindarna och simma i havet. Men ack. Inget bad, ingen cykling, ingen fysisk aktivitet. Gah, håller på att bli galen av träningsförbudet efter op.  Minns inte när jag var såhär långvarigt fysiskt inaktiv senast. Har mer ont i armar och ben nu efter träning. Kroppen är stel och stramar för minsta rörelse. Känns som jag plötsligt blev dubbelt så gammal.

Nåja, det är bara en tidsfråga innan en på allvar får kura under en tjock filt i soffan och med bra bok i handen. Och vad passar väl bättre då än värmande soppor. Dagens soppa kokade jag förvisso tidigare i somras och jag hade kommit över en ask ekologisk kastanjesvamp. Hrm, vad är kastanjesvamp? De såg ut som vanliga vita champinjoner, vilka säljs i de flesta butiker, fast med en brun sammetslen (fast lite klibbig) hinna på hatten. I övrigt ingen skillnad från vanliga vita champinjoner.

Sötpotatissoppa med svamp
2 port

1 stor sötpotatis
3-4 kastanjesvampar
1 schalottenlök
2 1/5-4 dl grönsaksbuljong
ev kokosmjölk/havregrädde
salt
svartpeppar
ramslök, torkad
koriander, färsk

Skala och skär sötpotatisen i stora bitar. Koka i ca 10 min. Under tiden kan svampen förberedas. Häll av vattnet men spara gärna och använd till buljong/att späda ut med. Själv gör jag gärna ett par extra dl så jag har att späda ut med än att det blir för tjockt och nästan mer som puré än soppa.

Putsa och skiva svampen och stek den i torr stekpanna tills den börjar vattna sig. Skala Skala och finhacka under tiden schalottenlöken.
Tillsätt sedan olja och den hackade schalottenlöken ett par minuter på medelvärme. Ställ åt sidan.
Mixa sötpotatisen i kastrullen med mixerstav. Tillsätt buljongen men ta inte allt på en och samma gång. Späd och mixa soppan tills du får den konsistens du vill ha. Mixa eventuellt i någon dl kokosmjölk eller havregrädde. Smaksätt med salt, svartpeppar och torkad ramslök.

Lägg den stekta svampen i botten av en tallrik och häll över soppan. Toppa med färsk koriander. Servera tillsammans med hembakat bröd.
Blir det för mycket med sötpotatis i både soppan och knäckebrödet så går det naturligtvis bra med i princip vilket bröd som helst.

Smaklig spis!

***

Nya hårda tider

Precis när det mesta börjar kännas okej igen och flyter på ganska smärtfritt, då både energi och livslust smugit sig tillbaka, så händer alltid något som drar mig tillbaka ner i förtvivlan. Stölderna. Muskelskadan. Förlorade vänner. Inbrottet. För att inte tala om alla hundratals nej på mina jobbansökningar. Vissa nej svider mer än andra. Från och med 1 september drar nu AF och a-kassan åt tumskruvarna på arbetslösa då regeringen menar att "fler sökta jobb ska minska arbetslösheten". En svårlöst om inte omöjlig ekvation att räkna ut.

Så nu, när jag dessutom under året fått fart på Miss Meister's mat igen, kom det för några veckor sedan ett oväntat och högst oönskat besked i ett brev med posten. Det ruckade tillvaro. Tankar och funderingar om vad jag håller på med, vad jag vill och vad som egentligen är meningen med allt snurrade igång och jag är mer splittrad än någonsin. Därav de få, sporadiska inläggen här i matbloggen senaste tiden.
I fredags var det dags för ännu en operation och i helgen har jag bara legat hemma i sängen och låtit tiden passera. Allt gick bra och förutom en tids träningsförbud med efterföljande lång mjukstart av fysisk aktivitet, så ska det väl bli bra nu och förhoppningsvis sista gången jag opererar mig.

Så håll ut mina bästa läsare, än är inte Miss Meister's mat nedläggningshotad. Kanske, kanske blir bara tempot lite långsammare.

Önskar er alla trevlig september 

och en härlig skördetid!

 

***