Livet, vart tog du vägen?

Ledsen för den glesa och minst sagt sporadiska uppdateringen. Hade storartade planer för bloggen i år. Siktade in mig på rekord i antal blogginlägg. Ser inte så bra ut längre.

Sanningen är den att jobbsökandet tar musten ur mig.
Det har nu gått ett år sedan jag slutade på Göteborgs universitet. Trodde naturligtvis det faktum att jag jobbat, även om kort och tillfälligt, skulle bättra på chansen att få nytt jobb. Men ack vad jag bedrog mig.
Letar jobbannonser och skriver jobbansökningar in absurdum. Jag har varken spikrak bakgrund eller lång erfarenhet av ett och samma jobb så det gäller att "spela på alla strängarna". Jag är trots allt inte ett oskrivet blad. Varje ansökan skrivs om för att passa just DET jobbet.
Men.
Jag duger ändå aldrig till.
Var på intervju senast i somras. Har sökt nära 100 jobb sedan dess men får bara nej efter nej efter nej. Sammanlagt är jag snart uppe i 250 jobbansökningar. Bara i år.

Vafan, liksom.

Var det såhär livet skulle bli?

Men, men. Jag ställde mig hur som helst på vågen idag och dra på trissor om den inte visade på under 60. En fröjd för själen. Sedan skadan för exakt tre år sedan, efter jag blivit Boosabum, har min vikt varit bland de tyngsta av laster. Jag har inte råd med nya kläder och måste således dras med det som finns i garderoben. Utbudet har med andra ord begränsats oerhört mycket på grund av min, i mina mått, kraftiga viktuppgång.
Ta mig tusan om det inte börjat hända grejer i höst. Kan träna på riktigt bra igen. Utan nämnvärd känning av skadan.
Korsar fingrar och tår att kroppen ska hålla så jag åtminstone kan ha något kul i tillvaron. Utan träningen skulle jag förmodligen försvinna bort i någon grå, geggig och extremt apatisk tillvaro.

Tills nästa gång
xoxo

***

Panerade sötpotatisrundlar med grönkål- och tofusås

Tidigare har jag försökt mig på att halvt om halvt fritera sötpotatis. De blev goda men tillvägagångssättet var inte helt tillfredsställande. Jag har nämligen ingen fläkt och lägenheten fylls varje gång av tjockt matos, vilket ibland tar flera dagar att bli av med. Särskilt så här under den kallare delen av året då jag helst inte har öppet fönster allt för många timmar.
Då vände jag sötpotatisskivorna i ägg, vilket inte är tanken idag för nu är det vegan all in. När det kommer till panko (japanskt ströbröd) svider det till i samvetet. Det innehåller nämligen palmolja, denna vidriga olja på alla sätt och vis.
Fast jag har kvar påsen jag köpte för evigheter sedan eftersom jag helst inte slänger bort mat. Så vad annat att göra än att använda upp innehållet. Går lika bra med vanligt ströbröd. Kan dock inte minnas när jag använde det sist och vet inte vad ett sådant paket innehåller. Kanske bästa att göra eget ströbröd av hembakat bröd trots allt.
I somras fick även de gröna tomaterna sig en omgång och blandningen av panko, salt och ramslök gillade jag.
Dags för nytt försök.

Panerade sötpotatisrundlar
1-2 port

1 sötpotatis
1-1 1/2 dl panko(eller helst hemmagjort ströbröd)
1 tsk salt/örtsalt
1-2 msk ramslök, torkad
svartpeppar, malen
ev chiliflingor
olivolja


Skala och skär sötpotatisen i knappt centimetertjocka skivor. Koka ett par, tre min. Lägg på handduk och få bort lite av vattnet. Blanda panko, salt och torkad ramslök i en skål och bred sedan ut ströet på en bakplåtspappersklädd plåt. Massera sötpotatisskivorna lätt med olivolja och lägg på ströet. Vänd om skivorna och försök även få panering på sidorna om det går. Ringla över lite olivolja innan plåten åker in i ugnen.

Grädda i 225 grader, mitten eller något högre, i ca 5-10 minuter, eller tills de är gyllenbruna.
Vänd gärna skivorna då och låt gå ytterligare ett par minuter så de får krispig yta på båda sidor.
Servera med förvälld grönkål och sås gjord av kokta grönkålsstammar och mjuk tofu.

Smaklig spis!

Trevlig helg!

***

Ett ljus i mörkret

I tisdags släppte Livsmedelsverket en rapport (pdf) om hur mycket maten vi äter påverkar miljön. Inte en dag försent om ni frågar mig. För inte kom det väl som någon överraskning att den största miljöboven när det kommer till råvaror är djur och andra animaliska produkter som ost och ägg. I pressmeddelandet skriver Livsmedelsverket att ändrade matvanor skulle kunna halvera växthusgasutsläppen, samtidigt som vi också skulle få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med idag. 

Sällan lägger jag mig i vad andra människor äter, så länge jag själv slipper äta djur. Det var ett medvetet beslut jag tog för över ett decennium sedan, långt innan bloggen fanns. Med åren lär jag mig mer och mer om både vegetarisk matlagning men också om världens matproduktion, djurhållning och dess förhållande till miljön. Skrämmande nog, trots att vi blir mer och mer medvetna om världen, miljön och inte minst vår egen hälsa, så ökar både ost- och köttkonsumtionen. Och det i rasande fart.
Sedan 1970-talet har ostätandet fördubblats. Köttkonsumtionen har samtidigt ökat med drygt 50 procent. Störst och snabbast ökning skedde dessutom under 2000-talets första decennium. När detta förs på tal idag skriker karnivorerna sig hesa, kom inte här och kom, och minsann om inte de anser sig ha rätten att äta så mycket kött de bara orkar med. Och sen lite till. Fick de välja skulle väl alla grönsaker dessutom utrotas helt och hållet.

Nä.
Jag har ingen lust längre.
Att vara snäll och förstående.
När det kommer till vår överdådiga matkonsumtion.

***

Grönkålssås och fullkornspasta

Matsvinnet är på tok för stort. Det slängs ohyggligt mycket mat här i världen. Samtidigt som ohyggligt många inte har mat nog för dagen. Vattnet sinar och miljön förstör på grund av den enorma matproduktionen som pågår världen över. Jag har ingen quick fix på det så här mitt i veckan, mitt i livet, mitt i utanförskapet men av mina samlade kunskaper vågar jag ändå påstå det är helt *** galet. Vi kan bara inte fortsätta hantera mat på det sätt vi idag gör.
Brittiska Institution of Mechanical Engineees gav tidigt i år ut rapporten Global Food - Waste not, want not (pdf) och skriver i den att orsakerna till att så mycket som 30-50 %, det vill säga 1.2 - 2 miljarder ton, av all producerad mat slängs varje år. Dels på grund av dålig kunskap om skörd, förvaring och transport samt matsvinn i handeln och av konsumenter.

"...unnecessarily strict sell-by dates, buy-one-get-one free and Western consumer demand for cosmetically perfect food, along with "poor engineering and agricultural practices", inadequate infrastructure and poor storage facilities." (ur nämnda rapport)

Jag har varken vuxit upp i eller fostras in i något särskilt miljömedvetet eko-reko-tänk och vet inte riktigt när och hur jag började intressera mig för det. Det var iaf jag som ville ha bruna kaffefilter, bruna näsdukar, Svanen-märkta kuvert och ja, ni minns såklart hur det första miljövänliga pappret såg ut. Minns också en grådassig mapp jag hade i skolan som ut att vara av tuggat tidningspapper. Länge hade vi bara vita och gröna glasigloon på ön och en container för tidningspapper. Senare fick vi även en grön komposttunna bredvid den gamla soptunnan plåt.

Kanske trodde mina föräldrar då att det bara var en tillfällig "grej", som skulle gå över med åren. Så här i efterhand är det bara att konstatera att intresset och medvetenheten snarare blivit än mycket starkare med åren. Om det beror på att jag är grym på att hushålla eller för att jag är tvungen att hushålla pga usel ekonomi ska jag vara osagt men jag skäms när jag tvingas slänga en dålig avokado eller då bönorna hunnit mögla i kylen. Jag skäms för att jag längtar efter att handla nya skor och kläder, gå till frissan, resa till solen, måla om väggarna, slipa golvet, köpa takeaway-mat och vill ha fler storlekar och form på allehanda köksattiraljer. Trots att jag har mer än tillräcklig, inte behöver frysa och fortfarande går i samma vinterkängor sen 1997 (om det blir riktigt kallt vill säga, annars funkar gummidojorna året om). Det gör mig extra ledsam då jag är mindre än en droppe i havet och problemen med detta oerhört stora matsvinn är strukturellt och till största delen skapat av oss i västvärlden.

Det enda jag kan göra är att fortsätta cykla, laga mina kläder, ha det ganska svalt inomhus, sopsorterar och inte minst att ta vara på och använda all mat jag handlar, i så stor utsträckning det bara går.
I dessa grönkålstider är det sannolikt många lätt träiga stammar som åker i komposten (eller rent av i soporna om en nu inte har någon kompost). Själv tar jag naturligtvis vara på dem. Bland annat har jag gjort grönkålsmos av dem och idag kommer tips på en tunnare röra, mer åt det såsiga slaget att göra av de lite hårda grönkålsstammarna.

Grönkålssås med tofu och pepparrot
ca 4-5 dl

ca 200 g grönkålsstammar
200 g mjuk tofu (naturell)
salt/örtsalt
svartpeppar
1 msk riven pepparrot
ev en slatt kokosmjölk

Ansa och skär grönkålsstammarna i bitar. Koka i 5-10 minuter eller tills de är ganska mjuka. Häll av kokvattnet och låt svalan en liten stund. Lägg i mixer tillsammans med tofu, salt, svartpeppar och riven pepparrot. Blir det för tjockt så späd ev med kokosmjölk eller havregrädde.
Håller ett par dagar i kylen.

Koka fullkornspasta. Häll av vattnet och blanda sedan pastan med ca 1 dl av grönkålsröran. Klart.

Vill du ha mer så servera pastan och grönkålssåsen tillsammans med en enkel tomatsås.
Tips på en snabb sådan att göra i stekpannan:
1 finhackad schalottenlök/1 riven vitlöksklyfta/2 hackade tomater/pressad citron/en klick dijonsenap/en klick tomatpuré/timjan/oregano/salt/svartpeppar/ev paprikapulver.

Smaklig spis!

***

Müsli, flingor och frukostfibrer

Det vore en lögn att påstå jag alltid gjort min egen müsli men det var väldigt längesedan jag slutade köpa både vanliga flingor och färdig müsli. Eller ja, flingor och flingor, jag har under många år varit fast i Kellogg's All-Bran Plus' underbara värld. Smakade första gången för tjugo år sedan då jag bodde i USA. Inte helt otippat bakade jag där all-bran muffins. Ganska snart blev de min ständiga frukostföljeslagare. Till och med när jag femton år senare kom tillbaka till landet over there (bilder från SB) åt jag All-Bran Plus till frulle.
Nog för att jag har en sötad tand men när det kommer till frukost har jag aldrig sockrat filmjölken, avskyr kanel och vaniljtjafs i gröten, dricker aldrig juice och erkänner att det är med viss avsmak jag äter sojayoghurt som inte på långa vägar har syrlighet som filmjölk och yoghurt av komjölk.
Visst kan jag äta marmelad på en rostad macka men det gör jag hellre under dagen, som fika, eller en sen helgfrukost. Helst vill jag alltså ha en rätt så syrlig frukost. Gärna fullt av frukt och grönsaker. På senare år äter jag oftast gröt till frukost men lite variation skadar inte så det är med stor sorg jag nu letar, med ljus och lykta, efter vad som verkar vara ett minne blott.

All-Bran Plus går inte att hitta någonstans :(

Namnet till trots är lillsyrran All-Bran Flakes (Regular?) inget fullgott alternativ för mig då fibrerna är färre, kolhydraterna fler, sockerhalten högre och den totala kalorimängden större än hos storasyrran. Müsli låter annars som ett mer fiberrikt och sockerfattigt alternativ men skenet bedrar. Dessutom, vad beträffar den obegripliga standardingrediensen russin i  v a r e n d a s t e  müslipåse tänker jag inte ens gå in på idag.

Till skillnad från All-Bran Flakes och andra så kallade frukostflingor som klassiska cornflakes, K-special, Havrefras, Rice Krispies, Frosties, Cheerios m.fl. har All-Bran Plus längs antal kalorier/100 g. Endast 334.  Kolhydrater utgör endast 48 g och fiberhalten är så hög som 27 g. Hittar inte ett enda paket flingor eller müsli som slår det. Inte ens de torra Weetabix. Vad gäller kolhydraterna, som idag är lika tabu som gårdagens fett, finns däremot några sorter med marginellt lägre lägre nivå än All-Bran Plus. Den lägsta jag hittat ligger på 45g. Dock är den totala kalorimängden dock högre och ibland även mängden protein än de 14 g All-Bran Plus har. I gengäld innehåller de flesta mer fett (företrädesvis müsli med nötter i) och således fler kalorier.
Ja, ja, det finns för- och nackdelar med allt här i världen.

Så vad göra? Ingen butikspersonal jag frågat vet något. De säger bara att den nog är "tillfälligt slut". I omgångar har jag de senaste veckorna mejlat Kellogg's konsumentkontakt här i Sverige men de svara aldrig.
Då slog jag helt enkelt till och gjorde egen müsli igen. Till skillnad från min annars ganska vanlig blandning skulle jag stajla till mig och rosta hela kalaset i ugnen. Dessvärre är jag för lat för att räkna ut exakt näringsinformation. Eftersom det är både olja (ca 3-4 msk) och agavesirap (1 msk) i är det knappast färre kalorier i den än vad All-Bran Plus har (hade?) men gissar ändå att mängden olja och sockerarter/portion inte kan vara så stor. Vanligtvis har jag 1 matsked hela linfrön till frukosten också, dvs i gröten, på yoghurten och ibland i smoothisen, vilket gjorde att jag först tänkte rosta med linfrön i müslin. Men ångrade mig och blandade istället i en deciliter hela linfrön efteråt.

Alla ingredienser i müslin, förutom krusakli, är ekologiska.

Hemmagjord (rostad) eko-müsli
ca 7 dl 

3 dl fiberhavregryn
1,5 dl krusakli
1 dl quinoaflingor
1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
2 msk blåbärspulver
4-5 msk solrosolja
1 msk agavesirap
ev 1-2 dl linfrön

Blanda all torra ingredienser i en bunke. Tillsätt olja och sirap och massera in med hjälp av händerna.
Sprid ut på plåt eller i långpanna. Beroende på hur mycket det blir (går naturligtvis att dubbla/halvera receptet eller lägga till/ta bort/byta ut ingredienser) så kan det behövas fler plåtar så det inte blir för tjockt lager.

Rosta i ugnen på ganska låg temperatur, ca 125 grader, och låt det ta lite tid. Knappt en timma tog denna omgången för mig. Glöm bara inte att röra om då och då så allt får färg och blir rostat.
Med risk för att bränna vid kan det i alla fall vara bättre att ha ganska låg ugnsvärme och då låta det ta längre tid. Men är du med på noterna går det naturligtvis fortare på högre värme.

Tag ut och plåten med müslin och låt svalna en stund. Vill du så blanda i en eller ett par deciliter hela linfrön. De gör gott för magen. Strö sedan müslin över skivad frukt och sojayoghurt.
Müslin förvaras företrädesvis i burk med tättslutande lock. 

Mer lördagsgodis än så här blir det inte idag

Smaklig frukost!

***

Rättvist eller ej, det kan en fråga sig.

Produktbilderna är från Fairtrade Sverige

Det finns egentligen inga ursäkter för den lågintensiva aktiviteten här i bloggen. Jag äter helt enkelt för tråkigt nu, ur ett matbloggsperspektiv vill säga. Favoriter i repris, knaprar i mig ett par morötter medan fullkornspastan kokar, äter kall olivtofu, breder ett lager hemmagjord hummus på knäckebrödet eller fräser svartkål/grönkål i olja och vitlök. Roligare än så blir det inte. Hur mycket jag än älskar hösten blir det heller inga någotsånär hyfsade matbilder, amatör som jag är. Kameran min verkar dessutom vara på dåligt humör. Den fungerar inte alls som jag är van vid och alla bilder blir så mörka. Med blixt blir det å andra sidan inte sällan väldigt fula bilder.

Inte heller har jag bloggat om varken årets Fairtrade Challenge eller ens FN-dagen.
Jo, jag skäms, som den Rättvisemärktambassadör jag trots allt är. Miss Meister's mat hade i sin barndom bl. a. en stor logga med just Fairtrade (dåvarande Rättvisemärkt) i högerspalten. Så dök diskussioner upp bland matbloggarna om spridning, antal läsare, huruvida en ville ha reklam eller ej på sin blogg, helt enkelt hur bloggen skulle bli så attraktiv som möjligt och så att säga öka trafiken till bloggen. Tydligen var min lila bakgrund inte särskilt "läsvänlig". Ändrade naturligtvis genast till vit. Vill ju inte skrämma bort folk vid blotta anblicken. Åren gick och jag plockade även bort loggorna. Inte för att jag slutat vara för rättvisa och ett hållbart samhälle, utan för att världen är mer komplicerad än så.
Hur mycket jag än förespråkar rättvis handel kan jag t ex inte förlika mig med den ohyggligt stora vattenmängd som går åt till rosfarmarna i flera länder i Afrika. Det bara måste finnas bättre, smartare och mer hållbara idéer än att faktiskt slösa bort dyrbart vatten på rättvisemärkta blommor.
Det är så svårt att välja och göra det som på minsta möjliga sätt skadar andra människor och miljön. Den enes bröd den andres död.

Så här i efterhand förstår jag snacket då hade mer att göra med matbloggare som vill sälja något med sin blogg, oavsett det är sina matlagningskonster, recept, bilder, texter eller andra tjänster, allt vilket komplicerar interagerandet i matbloggsfären. Amatörer, aspiranter och professionella blandas på samma arena, samma "topplistor", med helt olika villkor och agendor. Skrev om det tidigare i år att ca 60 % av bloggarna privata. Resten är professionella företagsbloggar, egenföretagare och andra som på ett eller annat sätt tjänar pengar på sin blogg. Att det dessutom handlade av en annat typ av reklam än den jag då hade. På senare år har matbloggar nämligen fått en allt större roll i reklamsammanhang och marknadsföring av matprodukter och allehanda köksprylar. Inte helt lätt att sondera matbloggsterrängen.
Vem skriver vad i vilket syfte och med vilka resurser.

Miss Meister's mat är ingen blogg av rang, får sällan eller aldrig gratiserbjudande, inbjudningar, böcker osv men ibland händer det. Förra året kom t ex ett paket med posten, innehållande en chokladkaka och en portionspåse kaffe av märket Eguale. I följebrevet förklarar Sackeus' (företaget bakom varumärket Eguale) VD Jens Baagoe att Eguale, trots sitt 10-årsjubileum, är små på marknaden och tydligen få som känner till, och fortsätter "vi vill att du ska upptäcka oss. Och i ärlighetens namn så har vi också en liten förhoppning om att du kan hjälpa fler att upptäcka oss". 
Det hela blev på sätt och vis lätt ironiskt för min del. Just för att jag bl. a. jobbat för dem flera gånger. Jag har stått ute och demat deras choklad, bjudit på deras kaffe och muffins och t.o.m. bloggat om dem tidigare. Har vid ett par tillfällen även suttit i möte med representanter får Sackeus inför diverse aktiviteter kring Fairtrade.

Aldrig att jag hymlat om att jag är Fairtradeambassadör, för mänskliga rättigheter och ökad jämlikhet på jorden. Jag har ägnat (slösat bort?) otaliga år av mitt liv på utbildning (+dyra studiemedel) och engagemang för att på riktigt kunna göra skillnad för dem som har det allra sämst. Ändå är mina ord av fjäderlätt vikt. Det känns det inte sällan som att jag existerar i ett vakuum. Även om jag är allt annat än fullärd så räknas aldrig de erfarenheter och kunskaper som jag faktiskt har. Varken professionellt eller privat.
Det är en märklig känsla.

Nu dags att kontemplera över livet med en kopp kaffe. Fairtrade såklart. Förresten vet väl ni alla tedrickare där ute att Eguale även har Fairtrade-märkt te i sitt sortiment.

Önskar er alla en rättvis helg!

***

Pumpasoppa (#712) med äpple och ingefära

Josåatte, det finns trots allt en och annan bloggare som fortfarande varken är hobby- eller proffsfotograf och inte heller äger kamera(or) av bra kvalisort.

I dessa blöta hösttider är det stört omöjligt att undvika pumpasopporna. Finns knappt någon mer solgul och uppiggande mat att koka ihop i mörkret. Däremot går det alldeles utmärkt att undvika förevigandet av dito soppa. Eller i alla fall trixa lite med de avbilder som blir.
För en som aldrig varit särskilt förtjust i de tunna buljongsopporna (är förmodligen skadad sedan bambatiden) älskar jag stavmixern! För att inte tala om då jag inte förrän i början av mitt bloggliv förstod att det var så mycket godare att baka rotsakerna i ugnen först, istället för att koka i vatten, och sen mixa med vätskan. Potatis, pumpa, sötpotatis och andra rotfrukter är utmärkta att göra soppa på. Även stora vita bönor eller mjuk tofu kan få soppan att bli sådär tjock och krämig.
Kanske var det suget efter indisk mat som fick mig att krydda soppan som jag gjorde. Eller inte. God blev den i alla fall.

Pumpasoppa med äpple och ingefära
2 port

ca 700-800 g pumpa (oskalad)
1 stort rött äpple (t ex Gloster)
2 dl grönsaksbuljong
saften av en citron
en bit ingefära (som en stor tumme)
1/3-1/2 tsk bockhornsklöver (malen)
1 tsk Herbaria Mapuche Fire*
ev salt/örtsalt
2-3 dl kokosmjölk

Gröp ur kärnorna från pumpan och lägg åt sidan så länge. Skär bort skalet och tärna pumpan grovt (glömde tyvärr att väga själva pumpaköttet men gissar det rörde sig om ca 500-600 g). Lägg i ugnsfast form och ställ i ugnen på 200 grader i ca 30 eller tills pumpatärningarna är mjuka.

Skölj nu pumpakärnorna och ta bort ev trådar från pumpaköttet. Lägg på handduk och torka av det värsta vattnet. Rosta i het stekpanna och låt svalna
Skala äpplet och skär även det i tärningar och koka i buljong, medan pumpatärningarna är i ugnen.
Skala och riv en ganska stor bit färsk ingefära, ungefär 1 1/2-2 msk färdigriven och lägg i de puttrade äppelbitarna. Det gör inget om de blir mos i kastrullen. Allt ska ändå mixas ihop.


När pumpan är klar så ta kastrullen av spisplattan och lägg i pumpabitarna. Börja försiktigt mixa ihop allting.Tillsätt mer eller mindre kokosmjölk beroende på hur tjock eller tunn du vill ha soppan. Späd eventuellt med mer vatten/grönsaksbuljong.
Buljong är vanligtvis ganska salt så ta det lite varligt med extra salt/örtsalt.

Servera soppan toppad med färsk koriander och de rostade pumpakärnorna tillsammans med en stor skål olivoljemasserad grönkål.

Smaklig spis!

***

*Har du inte Herbaria Mapuche Fire så krydda lätt med paprika, hickory, koriander, spiskummin och cayennepeppar. Den innehåller även salt och buffelgräs (vilket jag iaf aldrig hittills stött på i något recept)

Knyter ihop säcken för veckan och bjuder på munsbitar med grönkål och kronärtskockröra

Kärt barn har många namn sägs det men men tilltugg, snittar, plockmat, munsbitar, aptitretare och vad det nu kan heta är inte min tekopp direkt. Jag är i princip aldrig på tillställningar med just sådan mat. När det händer är det dessutom inte helt otippat rätt så köttstinna små tilltugg som bjuds. Eller fullt av ost. Vegetariska dito lyser med sin frånvaro.
Så vad bättre att göra än att utmana sig själv och försöka hitta på bra kombinationer för just vegetariska munsbitar till aperitif. Idag knyter jag alltså ihop säcken från veckans inlägg och bjuder på en faktiskt inte så tokig liten munsbit om jag får säga det själv.

Ricottaröra med kronärtskocka och rostad paprika
ca 4-5 dl

1 burk kronärtskockshjärtan
1 burk kronärtskocksbottnar
2 röda paprikor
ca 220-230 g ricotta
salt
svartpeppar
oregano
italienska salladskryddor
ev soltorkad tomat, finhackad

Rosta paprikorna enligt konstens alla regler. Häll av vattnet från både kronärtskockshjärtan- och bottnar och kör i mixer. Lägg över mixet i bunke och rör i ricottan.
Strimla och hacka den rostade paprikan och rör i även den.
Salta och krydda efter smak. Finhacka ev en eller ett par bitar soltorkad tomat.

Personligen tycker jag kronärtskockan kan ge en lätt bitter eftersmak och vet inte riktigt vad jag ska blanda i för att mildra den. Någon särskild krydda? Citron? Mer eller mindre av någonting annat? Ville inte pressa i citronsaft för att förhindra att röran blev för blöt och slabbig. Någon som har bra förslag?

Enklaste grönkålssalladen
en stor bakbunke full

en knippe färsk grönkål
olivolja av god kvalité
flingsalt
rikligt med citronzest

Skölj och torka grönkålen. Saknar du som jag en salladsslunga funkar i en ren handduk lika bra. Bara en är stark i armen och viftar på ordentligt. Varning dock över att det kan bli blött i köket och görs lämpligen utomhus.  Riv bort stammarna (vilka du naturligtvis sparar och kokar till vid senare tillfälle, t ex i en soppa eller röra) och riv grönkålen grovt. Ringla över oljan och massera in den ordentligt. Det behövs inte så mycket olja. Till en stor bakbunke (5 l) med riven färsk grönkål räckte ca 1 1/2 msk olja.
Salta och krama i rikligt med citronzest.
Nu går det inte åt så mycket grönkål till munsbitarna (såvida du inte ska göra till ett helt kompani) men grönkålen är god som den är och om en inte mumsat i sig den under kvällen, går det alldeles utmärkt att äta den dagen efter, som rå sallad eller steka den lätt med lök/vitlök/chili. 

Montera nu dessa små tilltugg på chipsen du naturligtvis redan gjort. Lägg upp på serveringsfat/bricka.
Servera med bubbel.

Nu är de inte helt vegan så vill du ha det tror jag även blomkål- och tomatröran eller den råa böngroddsröran kan funka bra till grönkålen och chipsen.

Trevlig helg!

***