Mango

Indien är världens största producent och exportör av mango. Efter nån timmas googling av mango framgår att den ofta refereras till som "King of fruits" Det finns naturligtvis en hel massa olika sorters mango, liksom det finns olika äppelsorter, päronsorter, apelsinsorter osv. Dessutom finns det även två större arter av mango varav en är mer rund/oval och den andra mer som avokado och liksom njurformad i sitt utseende. Av alla sorter verkar kungen av "King of fruits" vara Alphonso. En mogen mango skall vara gul-orange, eller t o m röd, i skalet som blir mer och mer intensiv allteftersom mangon mognar. En mogen mango ska också var lite mjuk när man trycker lite lätt på den.

Enligt den beskrivningen av en mogen mango samt alla bilder och information jag hittat hittills, har jag svårt att lista ut vilken sort de allt för ofta gröna mangos, med en lätt röd rodnad, som vanligtvis finns i våra butiker är. Förmodligen är det ändå Alphonso men det är svårt att hitta en riktigt mjuk och mogen mango. Inte ens efter några dagar hemma på köksbänken mognar den ordentligt. Allt för ofta är mangon också full av mörka trådar (ej att förväxla med det fibriga kärnhuset i mitten). Jag har en gång för längesedan blivit informerad om att det faktiskt är köldskador som orsakar de trådarna. Likadana hittar man ofta i avokadorna.


För ca 10 år sedan fick jag däremot syn på något som kom att bli min absoluta favoritfrukt bland alla frukter. Mango från Pakistan! Jamen alltså, jag tror nästan jag skulle kunna leva på dom. Jag glömmer aldrig den unga tjejen i kassan och minen hon gav mig när hon fick syn på den. Hon tittade frågande på mig och undrade om jag verkligen skulle köpa denna "dåliga frukt"? Jag övertygade henne om att så var fallet och hon lovade att själv smaka senare på lunchen!

Förmodligen var det en Sindhri eller Chaunsa. Vad som skiljer dessa mer gula och till formen annorlunda än de annars ganska gröna mangos är främst sötman. Förmodligen därav det ganska vanliga namnet honungsmango (honey mango) kommit. Det är bra mycket lättare att hitta en mogen och ätbar mango av dessa sorter. Jag har ännu inte behövt slänga någon under de ca 10 år jag ätit sådan mango. De andra varianterna kräver mer tur och tålamod för att få den att smaka sött, lent och mjukt, precis som en mango ska.
Denna underbara mango är supergod precis bara som den är men också tillsammans med jordgubbar och lite yoghurt som frukost. Eller varför inte tillsammans med papaya, pressad limejuice, finhackad röd chili o ev lite rörsocker serverat till grillat eller varför som efterrätt på glassen.


Passa på nu att frossa i den guldgula honunssöta mangon! Dyra? jorå, men priset varierar en hel del. Tips kan vara att gå till någon av de asiatiska livsmedelsbutikerna som oftast har ett lägre pris än de större matkedjorna.
Och köp nu inte med en slät och lite gröntonig sådan utan välj ett mjukt och skrynklig exemplar som nästan ser lite dålig ut. Ni kommer inte ångra er - det lovar jag!

Majrovor med dillsmör

Tänk att man aldrig kan sluta göra saker för första gången. Det kan ju bara inte finnas någon människa på denna jord som gjort precis allt? Det är nästan så att golvet svajar under mig när jag tänker på hur mycket det finns ute i världen som jag aldrig gjort. Ställen jag aldrig varit på. Leder jag aldrig vandrat. Hav jag aldrig badat i och så otroligt mycket som jag aldrig ens kommer vara i närheten av att ha gjort, veta, smakat och erfarit när jag dör.
Det tar på krafterna att hela tiden lära sig nytt. Att förstå och begripa saker samt att hela tiden lära känna nya människor. Ibland vill jag liksom bara vila i det bekanta. Det invanda och den ofta händelselösa vardagen. Men så tröttnar jag och blir mest frustrerad att hjärnan och kroppen inte hänger med i samma takt som viljan att lära mig fler saker. Det går helt enkelt inte så fort som jag skulle vilja.


Förra helgen lagade jag supergod risotto med rostad paprika i och kokade majrovor till och serverade med dillsmör; Blanda en rejäl klick Smör, en stor knippe finhackad dill och några nypor flingsalt. Forma till en rulle och lägg i kylen (alt frysen) och ta fram vid behov. Gott också på kokt färskpotatis!
Jag åt majrova för första gången för ca 10 år sedan. Jag var på besök i Lyon, Frankrike och blev bjuden på torsk kokt i mjölk. Till det fick jag kokta majrovor avblankade med persiljesmör. En mild och inte allt för avancerad smaksensation till middag den gången. Har egentligen aldrig tillagat majrovor på något särskilt sätt annat än kokat och haft som tillbehör till övrig mat, rostat och mixat till rotsakssoppa och en gång prövat göra puré ihop med potatis. Vad gör man med majrovor egentligen? Hur gör ni?

Var inte åpna i affären och gå efter de lite större exemplaren. Risken att de är lite torra och träiga inuti ökar nämligen med storleken.

Kall grön sås

När jag var liten hade min dåvarande bästis Å's föräldrar alltid fest på just midsommar. Har inget som helst minne av att vi fick någon mat alls eller fick sitta vid något bord (vi sprang nog mest runt och letade blommor och så) men mamma, pappa och alla andra vuxna satt på deras terrass och åt lax och färskpotatis med kall grön sås. Den såsen gjorde även mamma under åren jag växte upp och den står sig än idag. Den innehåller både gräddfil och majonnäs som jag testat byta ut till sojaprodukter. Men nä, det blev inget vidare alls. Håll er till originalversionen om ni vill pröva!


Nu är jag ingen midsommarfirare av rang. Ingen vidare helgfirare överhuvudtaget. Så här års är det förstås mest allergin som ställer till det. Jag har knappt firat midsommar på sisådär 25 år. Klarar inte en hel dag ute. Trots alla mediciner tvingas jag ändå avbryta mitt firande och stänger helst in mig i mörkt rum med gurkskivor på ögonen och ett paket glass.
Så, mitt enda midsommarbidrag blir endast denna kalla gröna sås. Som vanligt är jag sent ute och alla ni som firar midsommar är säkert på annan plats nu och har redan menyn klar för er. Men sommaren är lång och som tur är går den kalla gröna såsen såklart att äta på andra dagar än just midsommaraftonen :-)



Kall grön sås

3 dl gräddfil 2 dl majonnäs
250-300 g hackad spenat
1-1 1/2 tsk italienska salladskryddor
2 tsk körvel
2 tsk dragon

Tina den hackade spenaten och låt rinna av. Låt t ex tina i sil och pressa ur vattnet. Rör ihop alla ingredienser med en gaffel. Smaka eventuellt av med lite salt och peppar.


Trevlig midsommar!



(bry er inte om de tarvliga "platta" bilderna. De är tyvärr de enda jag har på den gröna såsen; tagna för tre år sedan)

Risotto med rostad paprika

De gånger jag oftast lyckas bäst med maten är tyvärr då jag bara höftar och tar lite här o där av vad som finns hemma och mer eller mindre kommer på vad jag ska laga under tiden. Att jag skriver tyvärr är för att då klarar jag sällan av att skriva upp receptet under tiden. Det är som att jag är helt inne och upptagen av maten och kan inte riktigt tänka på annat den i stunden. Just risotto kräver också en hel del närvaro för omrörning och påfyllning av vätska då och då. Efteråt är jag bara så uppslukad av maten. Klappar mig själv på huvudet och tycker att jag varit en fantastiskt duktig hemmakock ;-) Så kommer vi då till bloggen. Då slår det mig att jag inte skrivit ner något. Oftast hjälper bilderna till och jag kan dra mig till minnes och i skrivandets stund slår det mig att jag inte bloggat så mycket om risotto. Hittade ett recept här från 2007 där jag gjorde en halväkta risotto. Använde avorioris, inget vin och så vidare. Men nu är jag av den sorten som tager vad jag haver. Använder gärna vanliga grundrecept som bas, men sen blir det lite som det blir.

I vanliga fall har jag hackad schalottenlök och selleri som får fräsa en stund i botten av kastrullen innan riset, vattnet, buljongen och allt det andra ska i. Nu hade jag varken det första eller andra hemma. Inte heller någon ost som ju annars är en av huvudingredienserna i risotto. Men en rostad paprika hade jag! Det blir oftast lite saft från den då jag, när den skalas, öppnar för att ta ur kärnorna. Paprikan låter jag ligga i det spadet i en skål i kylen. Än har det inte hänt att en rostad paprika gått förlorad i alla fall :-)



Risotto med rostad paprika
2-3 port

1/2 gul lök
olivolja
1 dl Carnaroliris
1/2 puck grönsaksfond
2 dl vatten
1/2-1 dl vitt vin
ev 1/2 dl mjölk
vatten efter behov
flingsalt
peppar
1 rostad paprika (och saften som finns kvar i skålen)


Hacka den halva gula löken fint. Fräs i olivolja tills löken blir genomskinlig. Se till att inte bränna löken. Häll i riset och fräs nån minut tillsammans med löken och olivoljan. Häll över 2 dl vatten och rör i grönsaksfonden. Koka upp och låt puttra på medelvärma. Jag som har en vanlig elspis lägger ibland en kniv under kastrullen tills temperaturen sänkt sig något.
Risotto behöver inte ta så lång tid men jag ger den ofta ganska mycket omsorg och öser på med vatten i omgångar. Hellre att den kokar 10 min längre än nödvändigt än att den blir för torr och hård.

Tillsätt vinet och låt koka in. Jag hade vitt vin över från dagen innan, nära 1 dl, vilket för övrigt inte är något jag alltid har i risotton. Det går alldeles utmärkt att koka på vatten rakt igenom. Sen är det bara att hålla koll på riset så det inte kokar torrt eller fastnar i botten av kastrullen. Häll på nån halvdeciliter vatten då och då tills du tycker riset är lagom krämigt och färdigt. Det bör ta ca 30 min att få klart. En rostad paprika i kylen var pricken över i:et. Skär paprikan i små bitar och rör i det färdiga riset. Har du spad kvar från den så blanda i det också. Servera med ångkokta gröna bönor.


Smaklig spis!

Tortellini med svamp och bladspenat

Med blixt o utan. Det gråa i bilden överst är bara ånga från den varma maten

Vem har inte stekt hel eller delad sparris i olja, vitlök och salt? Nä, jag tänkte väl det. Alla har säkert gjort det både en och flera gånger. Det är utmärkt snabbmat tycker jag. En bit stekt tofu till och middagen är klar. Lika enkelt är det att fräsa upp lite svamp i smör/olja och smaksätt med hackad vitlök och salt. Koka till det tortellini, t ex spenat- och ricottafylld, enligt förpackningen. Hacka alltså en klyfta vitlök och fräs tillsammans med en stor näve skivade champinjoner i olivolja och/eller smör. När allt är klart så är det bara att blanda i ett par nävar ordentligt sköljd babybladspenat. Smaka av med flingsalt, god olivolja och ev svartpeppar.


Smaklig spis!

I oset av bränt smör...

...försöker jag skingra tankarna och ladda för livet. Tidigare under gårdagen lagade jag mat helt improvisatoriskt och blev mycket överraskad av resultatet. Två timmar senare går allt snett då smör rinner av plåten och kakan behövde minst 10 min till i ugnen. Förra veckan brände jag riset och i veckan hade två portioner färdigkokta belugalinser i all sin tysthet börjat mögla i plastburken.

Jag har slarvat otroligt mycket med maten den senaste månaden. Får liksom ingen rutin på matlagningen och då blir det fler och fler missöden i köket. Mer mat går förlorad och hamnar bortom räddning. Och jag går bara upp i vikt igen. Alltsammans medan tiden bara rusar iväg...


Ser ni den lilla gröna tuvan där bakom krokusarna? Det är gräslöken som är på gång. Bilden togs den 10 april tidigare i år. Nästan på pricken två månader senare har gräslöksblommorna snart blommat ut. Den kraftiga vinden har knäckt den annars tjocka och täta gräslökstuvan jag har i min odlingslott. Blåsten har också knäckt de sköra vallmobladen, kvistar på rosenbusken och ja, det lockar inte direkt att vara ute och påta där. Jag har flera kryddväxter och mängder av liter jord här inne i lägenheten som bara väntar på att komma ut. Nu har det regnat hela helgen och jag gillar verkligen inte att rensa och greja när det är dyblött där ute. Tyckte jag hade massor av tid kvar i början av april när jag köpte en påse frön som skulle ner i maj-juni. Känns som att hösten redan är här...

...och redan dags att flyga vidare mot nya äventyr.

Idag är det måndag, den 25:e måndagen i år, och dito nystart på det berömda livet. Den här gången behövs krafttag för nu värker fingrar och handleder så det till och med krävs dubbelfattning om kaffekoppen. Hoppas ni alla får en skön vecka och slipper stressa er sönder och samman. Ta midsommar med ro!

Så räddade jag det röda riset

Halvkokt rött ris, på tok för "al dente" för att ens försöka blanda i till lunchen.

Dagen innan min sista dag på praktiken försökte jag mig på att baka kakor, laga lunchmat och slutspurta med rapporten jag ville få klart innan praktikens slut. Multitasking på medelnivå. Det hela resulterade i att riset kokades torrt innan det vart klart, kakorna blev brända och trots att jag skrev, läste, funderade, skrev om, tog bort, la till så blev jag ändå inte klar.

Jag har fortfarande ingen ny timer och inbillar mig att jag ska ha koll på tiden i huvudet - not! Reagerade på den lätt brända doften från kakorna och upptäckte då också att riset börjat fräsa i botten av kastrullen. Nu blev kakorna inte helt svarta utan bara lite i mörkaste laget. De var faktiskt ätbara och de på praktikplatsen tyckte att de smakade bra. Jag som bakat dom tidigare tycker förvisso de smakar bättre lite ljusare och var glad att de bjöd mig på tårta :-)

Jag är bra på att hushålla med det mesta och jag tänkte inte för ett ögonblick kasta bort fyra portioner rött ris! Så. Mitt i all frustration av att inget gick som det skulle var jag klok nog att spara på det obrända och ofärdiga riset i en skål. Två dagar senare blev det helt enkelt till att koka riset igen. Ett par deciliter vatten och nära fem deciliter halvkokat ris som efter ca 20 min var färdigkokt!

Färdigkokt rött ris

Hur gör ni när det "går fel" i köket? För visst gör det väl så emellanåt ;-)

Jag fick också tårta!

Jag fick tårta! Jorå. Nu var den inte 11 våningar hög och 3,3 meter ovan jord men förra fredagen var sista dagen på min praktik och jag fick tårta :-) Det var väl sisådär tredje gången vi överhuvudtaget satt ner tillsammans och fikade sedan jag började för tre månader sedan så det kändes lite konstigt. Känner ju inte de som praktiserat hos och de har varit väldigt tydliga med det redan från början att jag är praktikant och därmed underförstått ska veta min plats - utanför. De två sista veckorna har visserligen sett väldigt annorlunda. Vi har inte varit ute på så många föreläsningar och jag har varit där alla dagar i veckan. Ungefär 10 timmar/dag dessutom. Och plötsligt vill de jag skall vara kvar nån vecka eller två. Sen göra uppehåll för att komma tillbaka till hösten och fortsätta jobba gratis för dom.

Det är ett väldigt konstigt fenomen att vara praktikant. Man får inte synas eller höras. Det görs en markant skillnad på vem som jobbar och vem som praktiserar. Men sen ska man "jobba" precis som att man var anställd och göra saker precis som om att man hade ett riktigt jobb där. Men var går gränsen? Att vara praktikant när man närmar sig 40 och alltid tidigare arbetat är inte en helt lätt uppgift att ta sig an. Även om man ser, förstår och har lösningar på saker som uppstår finns inte mandatet alltid att fixa som praktikant. Man ber om hjälp men får ingen och sen blir man utskälld för att saker inte blivit uträttade. Mycket märklig situation.


Hur som helst så bjöd de på superdupergod tårta från Steinbrenner och Nyberg.
Cassis pistage - som beskrivs såhär på deras hemsida/sortiment: Fräsch svartvinbärsmousse ovanpå en mild pistagepannacotta. Alltihopa bärs upp av en chokladmazarinbotten blandad med nötter. Ja ni förstår hur god den var. Och glad är jag att jag inte är allergisk mot nötter!!

Lite ironisk måste jag säga att det var när vi hittade en överbliven liten lunchlåda att lägga sista biten i för mig att ta med hem. Varför? Jamen se själva. Jag som inte ens åt räkor när jag åt kött. Har aldrig gillat räkor.

Hur hög är den?

För ett par år sedan upptäckte jag Daniels blogg. Särskilt imponerad blev jag av detta rabarberchips. Lite visste jag då om mannen bakom bloggen, Daniel Roos, som ju också har sin fina hemsida. Idag får han ta åt sig äran åt självaste desserten! inte min då såklart men det är väl näst intill omöjligt att helt undgå kalaset som äger rum i Stockholm idag. Och tårtan - ska den slå Mette Marits och Håkons tro?

Sista kvällen med "gänget"

Idag är det ett år sedan jag vaknade upp hemma i min egna säng igen, efter ett halvår i Santa Barbara, California.

Tomt. Konstigt. Skönt. Spännande. Förväntansfullt.

Aldrig tidigare hade organisationen haft bättre koll på siffrorna i Santa Barbara förrän efter mitt halvår där. Go figure! Det måste vara vinet som fick allt på plats ;-)
Sista kvällen med "gänget" = bokföring tillsammans med vännerna tejprullen, pennan, post-it, xledger (norskt bokföringsprogram), skrivare, scannern och så sist men inte minst lokalt vin. Minns inte riktigt men tror det var Monica Zetterlund som strömmade ut ur högtalarna.

Önskar så att jag hade haft mer tid över. Mer fri tid för upptäcktsfärd, vin och vila. Stort vindistrikt i Santa Barbara County med över 60 vintillverkare och nästan 100 kvkm vinodlingar. Vill ni få er en bild av var i California distriktet ligger samt omfattningen av alla wineries så klicka här. Ni som sett Brothers & Sisters känner säkert igen platserna. De har sin bas i Ojai som ligger i Ventura County, grannregionenen som ligger mellan Santa Barbara County och Los Angeles County, och åker hit och dit bland vindistrikten.

Kan inte begripa vart året tagit vägen? Jag ska inte sticka under stol med att jag hade förväntningar på det året. Året som skulle bli året då jag fick jobb. Året som skulle vara då allt löste sig. Året som jag skulle bli smal igen. Året då jag skulle ta mitt första svarta bälte i Taekwon-Do. Året då jag skulle hitta kärleken.

Men icke.

Visst var kraven höga men jag tycker ändå det skulle vart trevligt om åtminstone någon av alla önskningar slog in. Till dess ska jag fortsätta drömma, längta och önska mig ett annat liv.

Och vinet i USA. Som ni säkert vet kan man köpa vin och sprit i mataffären. Lyxigt värre för en som är van att med andan i halsen, precis hinna innanför dörrarna på Systemet (förresten, säger ni kanske hellre Bolaget?) innan de stänger en lördagseftermiddag. Men jag saknade faktiskt Systembolaget. Där finns verkligen ett "system" för vinerna. Lätt att hitta alltså. Där finns kunskap om viner. Där finns information om viner, druvor och allt som man kan tänkas behöva veta vid val av vin. Det fattades mig verkligen over there.

Oftast var vinerna indelade efter druvsort. That's it. Ingen katalog, ingen övrig information. Jag är ingen direkt druvjagare utan går snarare efter systembolagets smaktyper. Inte sällan med fler druvor i. Dessvärre har jag ingen större koll på alla druvsorter i vinerna jag gillar. Favoriten är väl Tempranillo, Garnacha och Mazuelo (Riojaviner), Shiraz och Pinotage, Cabernet Sauvignon slinker alltid ner och så Castelao, druvan i Periquita Reserva och så Pinot Noir. Tricket med t ex Pinot Noir är att hitta de "kryddiga & smakrika" vinerna med druvan och inte de "mjuka & bäriga". Samma druva men helt olika karaktär på viner.

På min födelsedag hade jag köpt en flott vinflaska från Santa Barbara Winery. Kostade nära 40 USD. Jag sparade lite på den och tänkte fira till påsk eller så. Det är de dyraste 75 cl jag hittills handlat och med all sannolikhet de dyraste jag någonsin kommer handla.

Puts väck.

Nä, jag hade inte druckit upp den. Papperspåsen stod kvar i garderoben - tom. Vem som la vantarna på den vet jag inte. Otrevligt bara att veta någon varit inne i garderoben och rotat. Och så snuvad på konfekten har jag sällan varit.

By far, the most expensive fermented juice of grapes I've ever laid my hands, not taste buds, on. No tasting what so ever. Not even a single little droplet.

Stekta mixade tomater

Firade dagen till tonerna av den spanska nationalsången. Kul att Nadal tog hem Franska öppna idag och också fick tillbaka titeln som världsetta i herrtennis igen. Felicidades por la victoria, señor Nadal! Söderling gav på bra motstånd och han är på G så det är bara att vänta lite till så är han där på toppen :-) Lite dryga 5 mille är väl inte fy skam heller för en andra plats ;-)

Tillbaka till verkligheten. Tomt i kylen. Tomt i huvudet. Tomt i magen. Trött, sliten, kluven och extremt frustrerad över allt för många olika åtaganden och viljor i huvudet så orkar jag inte fixa och trixa allt för mycket i köket. Så en sväng till affären och där låg röda, gula och orange tomater och ropade på mig "Ta mig! Ät mig! Och jag också! Stek mig!" Och så fick det bli.



Stekta mixade tomater
1 port

4-6 tomater av mixad färg och form
2 vitlöksklyftor, rivna
1/2-1 tsk dragon, torkad
olivolja
dadelbalsamico
gourmetsalt/havssalt (t ex från Camargue där de vita hästarna springer)

Hetta upp olivolja i en inte alldeles för het stekpanna. Fräs den rivna/pressade (ev finhackade) vitlöken lätt. Tvätta och skär tomaterna i ganska tjocka skivor. Har du mindre cocktailvarianter räcker det att dela dom en gång längst mitten bara.
Lägg i tomatskivorna och stek långsamt. Vänd dem försiktigt och krydda med dragon. Drissla över lite dadelbalsamico. Lägg upp på fat. Salta och droppa över riktigt god olivolja.

Smaklig spis!

LA or San Francisco

Rådvill?
Bilden tagen för ett år sedan i Santa Barbara

Matförfall och...

...bloggförfall! Det här är pinsamt! Låg väldigt lågt här på bloggen förra året pga mitt utomlandsjobb och sen tappade jag helt sugen på det mesta när jag kom hem igen. Jag var riktigt glad och nöjd över att jag kommit igång med bloggandet igen. Men nu vet jag inte vad som händer. Har varken ork, tid eller inspiration för trevliga rätter och kul bloggmat. Maten är sällan roligare än på bilden ovan. Rött ris med rostad röd paprika, belugalinser och god olivolja. Simple as that!



Inte heller blir brödet bra. Platt som en pannkaka (ska egentligen delas till en över och underdel). Har bakat dessa frukostfrallor flera gånger tidigare och är bara glad att de inte blev degiga inuti!
Till råga på allt skiner solen ute och här inne sitter jag och kan inte förmå mig att ha tillräckligt högt tempo för att hinna klart alla 20 som saker jag skulle hinna med idag. Har bara hunnit med 4 än... borde väl egentligen strunta i allt också och bara kasta mig ut i solen. Det är ju inte socialt accepterat i detta land att stanna inne en dag som denna. Rena rama sommarvädret (fast blåser som tusan såklart som vanligt här på västkusten). Ännu en sak att processa och hantera i hjärnan utan att känna sig totalt misslyckad och värdelös som människa.


Nu är 5 saker avklarade. Bara 15 igen...