jag trampar vatten

Åh, det är så galet många saker jag vill skriva om här. Kinesiskt matfusk (skräckhistorier om nudlar gjorda på parafin, dumplings målade med bläck, ekorre som egentligen är fisk målad med förbjudet färgämne - artikel i dagens G-P som dessvärre inte finns på webben) och min allt mer skepsis mot maten från Hung Fat Trading (gillar nog inte det leverantören utlovar är den Äkta Asiatisk Smaken), om gasat kött, om fettskatten, om fredagsmysandet, om GDA-märkning, om igen om apelsinjuicer med fruktkött (vilket jag oftast får kväljningar av) och dess tillverkning för att inte tala om alla tandtroll och magkatarrer juicen påkallar och ja, det är så mycket saker som har med mat och vår kosthållning att göra än att bara laga mat och skriva recept.

Men det allra viktigast idag handlar naturligtvis om lakrits. Inte minst nyheten om att Halva's lakritsstavar tog hem förstaplatsen i veckans stora lakritstest i Solkattens köpcentrum i Lerum. På Göteborgs-Postens vägnar ber jag om ursäkt att de har så dåligt med webbsidor. Resultaten och betygssättningen finns endast i dagens pappersupplaga.

5 käcka fyrar fick i alla fall Lakritsstavar av Halva (bilden ovan)

4 käcka fyrar fick Rotella lakritsrullar (Haribo)

Bara 3 mindre käcka fyrar fick mina favoriter (på delad förstaplats med Halva Sweet licorice dårå) Panda Soft & fresch licorice tillsammans med Halva's Pistolmagasin

2 fyrar fick Festivaldi's Soft sweet liquorice och Euroshoppers Sötlakrits.

1 stackars fyr fick Kung Markattas Sötlakritsrullar (ekologiska) vilka jag villigt ska erkänna att jag aldrig smakat liksom inte heller Urtekram's ekologiska Söt magi lakritsstavar som av Lerumsborna blev värsta bottennappet och till och med blev överkryssade.

Nä fy så sugen på lakrits jag blev nu. Undrar om det skulle smaka gott med rosa bubbel? Drycken för dagen är alltså bestämd och trots att den rekommenderas till både fisk och skaldjur tänker jag mig att den kommer slinka ner i strupen i sällskap med grönsaker av något slag ändå. Systembolaget har några förslag som passar till drycken. Hittade ett och annat helvegetariskt. Tänkte instinktivt grillad halloumi men jag har ostförbud just nu och ett tag till framöver så jag letar vidare.

Louis Bouillot, Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7781) ligger i alla fall på kylning!

***

Durra och jag blir nog inga bundisar

Seriöst, vad är detta? Durra. Gräs, som quinoa, fast större. Tyckte det kunde vara kul att testa. Behöver "ingredienser" till sallader och kalla lunchlådor. Men jag måste säga att jag inte alls gillar durra. Enligt Wikipedia används durra främst för framställning av sprit och öl. Enligt anvisningarna på förpackningen skulle det koka i 25 minuter. Jag lät min durra koka runt 45 minuter och ändå är tuggmotståndet bra mycket hårdare än al dente. Kanske bäst att göra glutenfritt mjöl eller öl av det istället. Eller kanske grodda? Någon som testat? Vad tycker ni?

Nu blir det i alla fall till att äta upp det. Här slängs inget ätbart bara för saken skull. Har blandat till en sallad med lite durra/röda mangoldskott/tomat/böngroddar/hallonvinäger/rapsolja. Nu bär det av utomhus för äta lunch!


Ses snart igen!

***

Guldäggsgröten

Denna lördag laddar jag, som så många andra morgnar, med Guldäggsgröten. Njae, inte med ägg i men väl preppad med äpple, linfrön, solrosfrön och gojibär. Serverad med lite hasselnötsmjölk. Nu hoppas jag att jag är tillräckligt laddad och redo att möta dagens träningspass. Jorå, kycklingpump ligger närmast på schemat. Dagen till ära borde jag kanske hitta något gult att träna i men faktum är att det inte finns ett gult plagg så långt ögat når. Hur mycket jag än rotar i garderoben. Den enda gula fläcken jag hittar är tårna och hälen på ett par strumpor. Som liten hade jag hur mycket gult som helst (förmodligen mammas älsklingsfärg) på tröjor, knickers (alltså inte som på engelska utan de där som gick en bit nedanför knäna) säkert hade jag gula långbyxor också. Inte helt otippad hittar jag ändå ett par gamla lila träningsbyxor :) Sen är det nog dags att lufta och smutsa ner juvelen så en långcykling i skogen ska jag nog hinna med också innan dagen är slut.


Trevlig lördag!

***

Bonbröd med mozzarella och soltorkade tomater

Det blir nästan aldrig brödbak här hemma. Inte för att jag inte gillar bröd utan snarare för att jag gör just det. Gillar bröd. Men som vanligt när jag gillar något äter jag ALLTID för mycket av det. Dessutom har jag inte haft några större framgångar med bröd av det lite grövre slaget, förutom de goda frukostfrallorna med frön, och det vet vi ju alla vid det här laget hur det är med ljusare bröd. Det där med surdeg gav jag upp för typ 15 år sedan då jag matade och höll på med denna lilla guldklimp till start.
Till syvende och sist går det inte åt så mycket mat här eftersom jag driver ett singelhushåll. Och ja, jag har prövat tricket att ha brödet i frysen men vad gör väl det när det går så lätt att ta fram hela tiden ;)

Ibland orkar jag bara inte stå emot och faller för frestelsen av nybakat bröd. För att piffa till det allra enklaste bondbrödet stoppade jag in lite gott, rullade ihop och gräddade som vanligt. Och brödet hann precis bli klart innan osten hade började sippra ut allt för mycket!


Bondbröd - med mozzarella och soltorkade tomater
en stor limpa

DEG
50 g jäst
1/2 l vatten
1-2 msk olivolja
2-3 tsk salt
5 dl rågsikt
6-8 dl Manitoba cream (eller vetemjöl special)
ev fänkål och anis (malen)

FYLLNING
1 stor buffalomozzarella
2-3 bitar soltorkade tomater i olja, strimlade
ev oregano


Smula jästen i en bunke. Häll över fingervarmt (eller lite, lite varmare) vatten, lite i taget så jästen löser sig ordentligt. Häll i en till två matskedar olivolja, salta och rör om. Tillsätt mjölet. Lämna dock 1-2 dl av vetemjölet som kan blandas i efterhand vid behov. Vill du smaksätta brödet med t ex fänkål eller annan krydda så blanda i kryddan/kryddorna med mjölet. Låt jäsa under duk i ca 40 min. Vänd över degen på mjölat bakbord.
För en stor giffel kavlar du degen i en stor trekant och rullar sedan från en bred sida till motsatt topp. Eller så delar du degen i två bitar som du formar till två limpor.

Och nu, som tredje alternativet så kavla ut degen till en stor rektangel. Riv sönder mozzarellan och lägg ut som en bred vit rand lite åt ena kanten. Lämna dock några centimeter till kanten. Fördela de strimlade soltorkade tomaterna över osten och krydda ev med lite oregano innan du viker/rullar över den lilla kanten först. Sedan rullar du försiktigt ihop degen och viker in kortändarna. Lägg på plåt och låt jäsa under duk ca 30 min. Sätt under tiden på ugnen på 250 grader. När brödet jäst färdigt ställer du in plåten långt ner i ugnen. Efter 12 min sänker du värmen till 175 och låter brödet grädda i ca 20 minuter till. Låt brödet svalna på galler under en bakduk.

Gott till ljummen sallad med linser eller varför inte till en kall sallad på melon/sharon/sockerärter. Och snart är det dags att skörda löktrav också som är god att använda i salladen.


Smaklig spis!

***

Koriander en masse

Tog mig en cykeltur till andra sidan stan idag för ett besök i min gamla favoritmataffär. Hur mycket jag än älskar cykeln är det dumt att ta den med till just den affären av den enda anledningen att det lätt blir några matkassar och då är det inte helt enkelt att trampa både sig och kassar helskinnade genom hela stan igen. Fast å andra sidan är det bra ändå för då handlar jag inte så mycket. Ryggsäcken räckte gott och väl. Huvudsyftet idag var att bunkra med hackad koriander på burk, vilka av någon outgrundlig anledning är svåra att få tag på annorstädes. Jag ska villigt erkänna att jag så saknar de knippen Cilantro jag köpte på Farmers Market i Santa Barbara. Långt ifrån de hårt drivna och faktiskt lite mesiga korianderplantorna man kan köpa i krukor i butiken. Så innehållet i dessa små burkar är guld värt för mig. Som ni vet älskar jag koriander. Skulle aldrig i livet byta ut, vilket oroväckande många recept manar till, mot bladpersilja.
Med på köpet hamnade en påse Durra (vilket jag inte tänker göra varken öl eller sprit på) som ser ut som quinoa fast lite större. Och så äntligen, ett paket med rispapper. Jag har gått nu i snart två år, ända sedan dagen då jag och finaste L satt på en av pirerna vid Fisherman's Wharf (i stanken från alla sjölejon) och käkade de godaste rollsen jag ätit, så har jag tänkt på att själv testa att göra vietnamesiska salladsrullar. Vilket påminner mig om att jag nog behöver kila iväg och se om jag hittar några gröna skott av något slag....


Hasta la vista!

***

Paprikasås

Och så var det ju paprikasåsen. Förra året då jag vann den 55:e omgången av Paper Chef med mina vegetter och belugalinser med en rökig paprikasås. Inte långt efter det dog den gamla stavmixern. Men nu föll det sig så att jag med hjälp av julklappspengar och januarirea fick tag på en ny. Ja, jag vet, visst är det galet att välja köksprylar framför nya skor, jacka, byxor, tröjor, träningskläder, underkläder, frisörbesök, bio och allt vad det nu kan vara jag så gärna skulle vilja ha råd med. Prioriteringar, kalkyleringar och den i skrivsammanhang kända devisen Kill your darlings, är något jag tillämpar och lever med dagligen.
Jag hoppas alltså att denna mixer ska hålla länge länge och med tanke på de lite fler funktioner, eller tillbehör rättare sagt, gör att det knappt finns någon ände på hur mycket jag kan mixa och blanda ihop. Använder nog den lilla bägaren med knivbladen i mer än hela stavmixern. För oavsett hur jag ser ut i håret, hur gamla slitna och blekta kläderna är och hur många hål i skorna det än är måste jag ju äta. Mat står allra högs upp på min konsumtionslista.

Hur som helst. Med rostad paprika som grund kan man göra olika varianter på den rökiga såsen. Allt beroende på hur du kryddar den och vilka vätskor du väljer att mixa med. Nyligen lagade jag den med ett par tärningar mogen mango, soja, en aning spiskummin, citron och olivolja. Den senaste i raden fick palsternacka imixad. Det är inte riktigt en sås heller. Kanske mer som en röra. Eller i alla fall en tjockare sås. Vill man ha den tunnare så är det bara att pressa i mer citronjuice/vinäger/soja/vatten eller annan tunn vätska. Fast jag brukar vara duktig och torrosta kryddor för att mortla så har jag en del på burk. Just in case.



Paprikasås

1 stor röd paprika
1/2 palsternacka
2 tsk rapsolja
1-2 msk pressad citron
2 tsk soja
flingsalt
svartpeppar
koriander, malen
spiskummin, malen
chili explosion

Rosta paprikan i ugnen och koka under tiden tärningar av palsternackan mjuka. Har ni inte rostat paprika tidigare så gör ni såhär:

Sätt ugnen på 225-250 grader. Lägg paprikan i en ugnsfast form och placera ganska högt upp i ugnen. När den börjar bli svart på ovansidan kan du snurra och vända på paprikan så den blir svart runt om. Tiden varierar lite beroende på storleken av paprikan. Tar mellan 15-30 minuter. Jag rostar alltid hel paprika och tar vara på vätskan som finns inuti. Dock händer det ibland att paprikan spricker och vätskan rinner ut i formen. När skalet är riktigt svart så ta ut och lägg i skål och täck med gladpack. Låt svalna en stund och ta sedan bort skalet, stjälken och alla små vita kärnor.

Tillbaka till såsen. Lägg paprikabitarna och de kokta palsternacksbitarna i en mixer. Häll över vätskan som blev över från den rostade paprikan och rapsoljan. Mixa. Tillsätt pressad citron och soja. Är det en konsistens du vill ha så räcker det nu. Vill du ha den lösare så smaka av och tillsätt mer citron/soja/vinäger av valfri sort eller helt enkelt lite vatten. Tillsätt kryddor. Lite i taget. Smaka av tills den faller dig i smaken. Kanske gillar du mer salt än jag eller vill ha den riktigt riktigt het av chili. Det avgör du själv.

Såsen är god till rostade potatisklyftor/sojaburgare och gröna bönor/rotsakslåda och stekt halloumi/att dippa sugar snaps i och helt enkelt på kokta grönsaker.


Smaklig spis!

***

Enkel är min lunch

Enkel är min lunch...(lyssna här)

Det ser kanske ut som värsta dietlunchen men det är det verkligen inte. Det är bara helt enkelt brist på kreativitet idag. Kokta grönsaker med god paprikaröra och en skiva bröd. Roligare än så blir det inte denna tisdag.


Kokta grönsaker med paprikaröra

Ett blomkålshuvud
En bunt broccoli
vatten
flingsalt


Koka upp vatten i en stor kastrull. Ansa och skär buketter och bitar av blomkålen och broccolin. Koka i ett par minuter. Hellre någon minut för kort än någon för länge. Låt vattnet rinna av i durkslag och servera genast med lite flingsalt, ett par matskedar paprikaröra och en skiva bröd.
Såklart är ett helt blomkålshuvud lite mycket till en måltid, även för en vegetarian, men det är bara att spola resten av blomkålen och broccolin i kallt vatten, låt rinna av ordentlig och spara sedan i kylen. Så har du de perfekta ingredienserna till salladen, woken, omeletten eller del av ny rätt med t ex stekt lök och kikärtor.

Hrm, och här hade jag såklart tänkt länka till just den där paprikaröran som jag gjorde förra veckan liksom brödet jag bakade i söndags. Men av någon outgrundlig anledning ligger en påbörjad post kvar i draft. Ja, jo, jag gör onekligen mycket mycket mer än vad som blir sammanställt och postat i en bloggpost. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få upp frekvensen av recept igen. Tar och grubblar på det en stund medan jag tvättar sista stora vardagsrumsfönstret.

Man tager vad man haver. Jorå, här finns varken extra lampor, stativ eller plats för att duka upp ett bord med rekvisita för tjusiga stillebenbilder. Solen är mitt bästa hjälpmedel för att få någotsånär tittvänliga matbilder.

Smaklig spis!

***

Mina hjälpmedel

En sådan här mackapär borde alla ha hemma! Jag vet inte hur det är med er men jag har i alla fall svårt att få ut allt gott ur tuberna. Kanske är det innehållet, materialet av själva tuben eller så hör jag väl till det klena släktet men jag tycker inte det är lika lätt som förr, då jag liksom skrapade tuben mot kanten på köksbänken för att få ut så mycket som möjligt ur den. Jag må ha hyfsad kondis nu och innan och innan jag skadade mig sent i höstas var jag faktiskt ganska stark i både ben och armar men nyporna mina, är inte de hårdaste. När symtomen kommer sätter den sig oftast först i fingrarna och handlederna så jag jag har fortfarande ett par väl använda hjälpmedel kvar i köket.


Hjälpmedel? Varför då, undrar ni. Symtom, för vad? Jo ser ni, när jag var som sjukast och hade ständig värk var det inte mycket jag klarade av att göra som vanligt. Allt tog oerhört lång tid och bara efter morgonens bestyr så var jag helt slut. Då var det bara att ge sig iväg till jobbet för att där ta hand om 15 små underbara liv. Tyvärr höll inte det och jag tvingades sluta med mitt då valda yrke som förskollärare. Idag, tio år senare och ett otal timmar i varmvattenbassäng, handterapi på rehab, akupunktur, vila, ändrad kost, frånvaro av ett ständigt utsättande, i form av stora barngrupper på förskolan, för smitta av diverse infektioner, träning och så vidare är jag långt mycket bättre. Dock är knogarna oftast svullna och ömma liksom handlederna som inte gillar häftiga rörelser och vridningar. Kraften i fingrarna finns inte alltid och jag blir lätt fipplig och tappar saker. Som om att styrseln i fingrarna inte riktigt finns längre. Och då är dessa redskap oumbärliga för mig!


Har ni sett en mer välklämd tub än denna? Och vem vill i dessa "släng inte maten", sopsortering- och återvinningstider lämna kvar en endaste milliliter av goda pastejer, kaviarer och vad det nu är för mat som kommer i tub innan den ska till återvinningen. Jag är dock osäker på var ni alla kan hitta en sådan här guldklimp men jag skulle tipsa er om att hålla ett öga på webbshopen Ninas matbod. Man kan aldrig så noga veta om den plötsligt dyker upp där. Jag lovar att meddela er så fort jag vet!


Trevlig vecka!

***

Rödbetor och majrova i stekpannan

Kikärter och belugalinser har jag nästan alltid färdigkokta och portionsförpackade i frysen. Vid tillfälle blötlägger jag även kidneybönor eller borlottibönor och kokar för att antingen frysa i portionsvis eller laga större mängd mat. Mat som jag sedan fryser i portionsvis till matlådor att ta med. Tidigare åt jag ofta adzukibönor, pintobönor, sojabönor och svarta bönor. Däremot har jag aldrig lagat ärtsoppa på gula bönor eller kokat bruna bönor. När det gäller de större vita bönorna som t ex stora vita bönor köper jag dem färdiga på burk istället för att blötlägga och koka själv. Jag får liksom aldrig till dom ordentligt. Förkokar dem alltid och de blir mjöliga och torra. Det är även lätt hänt med kidneybönorna. Lite svårt att få tillräckligt mjuka utan att de kokar sönder. Hur som helst finns det alltid bönor och linser i någon form och förpackning här hos mig.

Och nu till dagens snabbmat. Som med all snabbmat kräver den sin prepp och i mitt fall har jag redan kokat rödbetorna och som sagt fanns de stora vita bönorna på burk. Jag lagar i stort sett dagligen enportionsmat men när jag ska koka t ex rödbetor så kokar jag såklart inte en eller två åt gången! Nä, fram med stora kastrullen och koka ett gäng på en och samma gång. Så har jag rödbetor, som trots allt håller några dagar i kylen, att laga lite som jag känner för de kommande dagarna.


Rödbetor och majrova i stekpannan
1 port

1-2 blad purjolök
1 vitlöksklyfta
1 majrova, grovt riven
1 rödbeta, kokt
1 dl stora vita bönor
olivolja
svartpeppar
flingsalt
dragon
1/2 dl havremjölk eller kokosmjölk


Oftast strimlar jag purjolök från båda sidorna. Nu råkade jag få tag på en ovanligt jordig en så jag skalade av två lager och strimlade istället. Fräs purjon lätt i olivolja. Riv över vitlöksklyftan. Skala och riv en majrova grovt och tillsätt tillsammans med den redan kokta rödbetan som du skurit i tärningar. Fräs en stund tills allt är varmt. Krydda efter smak. Tillsätt de stora vita bönorna och vätskan. Låt puttra bara en liten stund och servera direkt.


Smaklig spis!

***

Linssoppans dag - som var igår

Idag (läs igår) är det linssoppans dag. Fråga mig inte hur länge den funnits, om den ens har funnits tidigare, eller vem som initierat denna dag. Förmodligen ett stort linsföretag.
Säg finns det inte en dag för precis allt? Årets 365 dagar är var och en ägnad åt mat som fettisdagen, våffeldagen, kanelbullens dag, kladdkakans dag, kåldolmens dag och historiska händelser, bibliska händelser samt världsengagerande frågor som t ex World Toilet Day, Barnkonventionsdagen, Världsbokdagen, Mänskliga rättigheternas dag, Världsaidsdagen, Internationella kvinnodagen och inte minst Internationella vattendagen (roddat av IRC) som råkar infalla på min födelsedag!


Men idag är det alltså linssoppans dag. Linssoppa är inget jag vanligtvis lagar men däremot har jag ofta kikärter och andra bönor i sopporna. I receptsamlingen finns bara ett recept på just linssoppa. Men det är inte vilken soppa som helst. För tre år sedan blev jag bjuden på just denna soppan och upptäckte då läckerbiten Ratte. Nästan som färskpotatis mitt i vintern. Ingen nyhet för er förstås med den har kommit att vara mig en kär vän i alla möjliga rätter. En annan av mina ständiga följeslagare i köket är detta tunna häfte, som ni ser bak- och framsidan av på bilderna, vilket säkert har femton år på nacken. Det åkte med hem från affären en gång då jag säkert köpte kikärter. Förutom älsklingarna belugalinser är de nog att betrakta som stapelvara hos mig tillsammans med morötter, lök av något slag och kanske nästan rödbetor också.
Så, om inte i soppa så åker det ner linser och bönor i min mage flera dagar i veckan.


Hoppas ni alla hade en smaklig linssoppsdag igår!

***

Orange mat på en grön måndag

Tänk så lite sol kan göra för en bild. Idag blev det orange och röd mat. Kanske inte vad man tänker sig på en "grön måndag". Eller ja, med det menas väl egentligen en köttfri måndag. Och det är ju varenda dag i veckan för mig.
Varje måndag tipsar Svd om vegetariska rätter. På Twitter finns taggen #vegomiddag att följa vilket såklart går att göra ALLA dagar i veckan och inte bara på måndagar.
Jag som inte äter kött har inte riktigt koll på det här med köttfri måndag. Hittade en särskild (tråkig) sida för just detta fenomen. Eller kampanj som det visst är. Amerikanska varianten Meatless Monday som tydligen har rötter i första världskriget... eh, funderar kring varför precis allting i landet over there alltid har någon anknytning till ett jäkla krig någonstans... Den brittiska kampanjen Meat Free Mondays har den absolut snyggaste och mest användbara hemsidan av dem. Historien är inte lastgammal utan är sprungen ur klimatfrågan och den globala uppvärmningen. Rajendra Pachauri, klimatforskare och ordförande i FN's klimatpanel IPCC som 2007 mottog Nobels fredspris tillsammans med Al Gore, menar att köttproduktionen idag släpper ut mer växthusgaser än vad våra transporter gör. (Dr Pachauri har dock fått en del kritik genom åren och det är nog många som vill se en ny ordförande för IPCC nu) Meat Free Monday sponsras dock av Goodlife, vars produkter jag är lite nyfiken på att pröva men har inte hittat en enda här i Göteborg i alla fall. Självaste David Attenborough och hans organisation World Land Trust stöttar i sin tur Goodlife i deras kampanj om en köttfri måndag. Och här borde jag research mer och berätta lite om detta med köttproduktion, miljö och så vidare. Men jag har inte alla chips i påsen längre och det snurrar och håller på alldeles för mycket där inne i skallen för att alls kunna bli klar och publicera ett sådant inlägg.
Och så kan man fråga sig vad Paul Mc Cartney med det hela att göra?*




Orange mat på en måndag
1 port

1-2 morötter
1/2 röd paprika
7 cm purjolök
olivolja
örtsalt
svartpeppar
1 tumstor bit färsk ingefära
100g kokta kikärter
1/2 pressad citron

Tvätta purjolöken ordentligt och strimla. Skala och skär morötterna i stavar och strimla paprikan grovt. Hetta upp olivolja i en stekpanna och fräs först löken innan du tillsätter grönsakerna. Stek på medelvärme. Skala och riv under tiden en bit färsk ingefära. Salta och peppra och rör i den rivna ingefäran. Blanda i de redan kokta kikärterna och pressa över en halv citron. Stek en liten stund till så att kikärterna också blir varma. Vill du ha det krämigt och gojigt så rör du i lite kokosmjölk, havregrädde eller goja av egen smak.


Smaklig spis!


* Jorå, Paul har också en egen kampanj, tillsammans med hans döttrar Stella och Mary, som drog igång 2009.

***

Fisk är inte vegetarisk mat!

En gång i vintras var jag på en lunchrestaurang som serverade indisk buffé. Bra tänkte jag, indisk mat är ofta vegetarisk så det ska nog funka. Aloo gobi - gryta på främst potatis och blomkål, var det vegetariska alternativet. Såklart fanns ris, bröd och lite kallskurna grönsaker också. Inte särskilt välbalanserad meny för mig så jag frågade efter deras vegetariska alternativ från menyn.
- Ja, vi har pasta med spenat och ost och så har vi förstås fisken också.*

Det blev aloo gobi. Utan bröd. Med extra gurka/tomat/isbergssallat. Vad jag som vegetarian saknade under denna måltid var proteiner. Som vegetarian måste man lära sig mycket om näringsinnehållet i grönsakerna. Visserligen innehåller ris, pasta och bröd proteiner men de innehåller också en hel del kolhydrater. Baljväxter som t ex bönor, linser och ärter innehåller desto mer protein i förhållande till dess kolhydrater. Eftersom alla olika vegetariska proteinkällor också innehåller kolhydrater till skillnad från t ex fisk, måste i alla fall jag vara extra noga med att balansera maten så jag inte slutar dagen med att i stort sett bara ätit kolhydrater.

I en jämförelse mellan 100g kokta kikärter och 100g kokt kolja ser fördelningen ut som följer:

Kcal: 155/140
Protein: 9g/17
Fett: 3g/6g
Kolhydrater: 23g/5g

För att få samma mängd protein från kikärterna som från fisken krävs dubbel mängd och då blir resultatet såklart att kalorierna, fettet och kolhydratmängden också fördubblas. Mindre bra för balansen. Trots allt klarar jag nog av att få i mig det jag ska ändå. Som blodgivare blir i alla fall blodvärdet kollat då och då. En sköterska skojade en gång och sa att hon skulle se om jag ätit min blodpudding ordentligt. Hahah, det har jag definitivt inte gjort, sa jag och hon blev mycket överraskad av det goda blodvärdet, en vegetarian till trots!

Så, för att hitta balansen ser jag till att större delen av mitt matintag består av grönsaker, rotfrukter och baljväxter. Och frukt såklart. Läste igår ett bra inlägg om just frukt. Jag vet inte hur många som sagt till mig: "men det är inte bra att äta för mycket frukt. Det är ju massa socker i. Man blir tjock av socker." Jag kan dyrt och heligt lova att den vikt jag lägger på mig beror på ett totalt obalanserat intag av ost, choklad, kanelbullar, ost, vin, smör, smörgåskex av diverse sorter, kakor och ost dårå. Men visst, jag är varken dietist, läkare, kostrådgivare, plastikkirurg, forskare eller på något sätt expert på matrelaterade sjukdomar så är det någon som vet någon som låt oss säga fått diabetes, fettopererat sig, förätit sig, dött av någon hjärtkärlsjukdom eller på något sätt fått problem med hälsan på grund av att personen i fråga ätit för mycket frukt och grönt? Snälla, snälla, i så fall hör gärna av dig och berätta. Skulle vara kul att se statistik på det också om hur vanligt det är.


Enough said. Med ledvärk, viktökning och koncentrationssvårigheter är det jag som säger hejdå till osten smöret och kexen.



* Fisk är inte vegetarisk mat!

***

Efter solsken kommer sopberg*

Trots att regnet smattrat mot rutorna här idag och leran skvätt långt upp på ryggen under cykelturen, kan det väl ändå inte vara långt kvar tills det är dags för att åter sätta dessa särskilda sopkorgar i bruk? Jag tvivlar varje vår att det faktiskt ska bli grönt varmt och soligt igen men det enda som inte sviker mig är dock årstiderna som alltid kommer och går. År efter år efter år efter år. Personligen har jag ingen brådska vad gäller gröna löv och hetta men att slippa strumpor och kunna gå barfota gillar jag trots allt. I alla fall lika mycket som jag gillar att dra på mig tjocka raggsockor på hösten :)

En sak som är lika säker som att våren alltid kommer efter vintern är att det, och jag snor en rubrik från Sydsvenskan, efter solsken kommer sopberg.
Jag är definitivt ingen vän av engångsgrillar. Tycke det är helt förkastligt och blir ledsen varje gång jag ser folk förstöra naturen, särskilt gräsmattor, med dem. Det faktum att de är gjorda av aluminium, vilket förvisso är det tredje vanligaste grundämnet på jorden (näst efter syre och kisel) men extremt energikrävande att framställa. Aluminium utvinns ur bauxit. Genom att återvinna aluminiumprodukter och tillverka t ex nya aluminiumburkar går det åt endast en bråkdel av den energi det går åt att utvinna aluminium ur bauxiten.

Inte undra på att vi började panta burkar. Det tog trettio år från det att de första plåtburkarna öl såldes tills vi började panta dem. Enligt Returpack köper svenskarna över 1 miljard aluminiumburkar om året. Hela 90 % av dem återvinns. Sedan 1984, i snart trettio år, har vi alltså pantat burkar och sedan dess har pantsystem för plastflaskor, de så kallade PET-flaskorna, också införts. Jag minns också en period då man fick pant på vinflaskorna (i glas) som man tog med sig tillbaka till systemet. Varför tog dom bort det för?
Förresten, vet ni att Systembolaget haft lördagsöppet i snart tio år? Nu är det väl dags för söndagsöppet också.


Så, alla ni som tänker använda engångsgrillar av aluminium från och med nu och ca ett halvår framåt, snälla, lämna dem till återvinningen. Precis som med övriga medhavda förpackningar. Och dessutom, grilla smart och låt bli att sätta engångsgrillarna på gräsmattorna. De bränner bort gräset och det blir kala fläckar där. Det tar lång tid för gräset att återhämta sig och har man riktigt otur är även rötterna bortbrända så nytt gräs behöver sås.

***

*Rubriken har jag lånat från en artikel i Sydsvenskan 2007.