Ugnsrostad färskpotatis och rabarber med sparris och vitlök

När då rabarber i maten är på tapeten igen i bloggen är det lika så bra att posta denna försommarrätt.

färskpotatis

rabarber

sparris

vitlök

olivolja

salt 

svartpeppar

Kanske ingredienserna inte längre är lika aktuella som för två månader sedan men jag såg i alla fall nyligen både rabarber och färsk sparris i affären. Vet dock inte om sparrisen var svensk eller kanske spansk. Ugnsrostad färskpotatis med rabarber är vid det här laget en "gammal" rätt i Miss Meister's kök. Ibland står den som ensam rätt men oftast tillsammans med någon grön grönsak, t ex gröna bönor eller som på bilden ovan, med stekt sparris och rostad vitlök. Inget mer avancerat än så.

Vad färskpotatisen anbelangar vet jag inte varför den säljs tvättad. Känns som en extremt onödig och dyr process.
Det sägs dock att tvättad potatis är mer "lättillgänglig, aptitlig och modern". Eh, va? Knappas är det jorden som gjort att allt fler skyr potatisen som pesten, eller? Sannolikt har den sjuka kolhydratsrädslan och alla viktminskningsdieter hit och dit ett finger med i det hela. Tydligen är det också så att folk inte vill "stå och tvätta potatisar efter en heldag på jobbet".
För fort, fort, fort ska det gå. Ingenting får längre ta tid.
Tid som ingen längre har.
Vart är vi egentligen på väg i vår värld?

Enligt Svensk potatis är tydligen risken för spridning av jord till andra livsmedel i kundvagn, på kassans rullband eller i varukassen dessutom mindre nu med tvättad potatis. Kan inte påstå att jag någonsin upplevt det som ett problem när jag handlat mat. Men visst är arbetsmiljö för butikspersonalen bättre nu då de slipper jordpartiklar i näsan.
Själv önskar jag det fanns fler potatissorter (i lösvikt) i butikerna att välja mellan.

Trevlig torsdag!

***

Favorit i repris fast med annan twist

Det där med att inte göra sötsaker av mina rabarber i år har varit en utmaning som heter duga. En regnig eftermiddag bröt jag mitt löfte och det blev några små presentburkar med rabarber- och hallonmarmelad (inser just nu till min stora fasa att det där inlägget med den marmeladen aldrig blivit klart och postat). I övrig har en favorit med rabarber i maten repriserats flera gånger om i sommar.
Sötpotatis och rabarber i ugnen. Med eller utan vitlök men faktiskt helt utan socker. Sötpotatisen är ju så söt i sig så jag tycker det blev överflödigt från "originalreceptet" jag hittade i GP:s Två Dagar under försommaren 2012.

Det är verkligen busenkelt att göra och dessutom sköter sig maten själv i ugnen och behöver inte lika mycket passning som något i en stekpanna. Det enda du behöver är:

1 rätt så stor sötpotatis (ca 300g)

ca 100 g rabarber

en liten bit färsk ingefära

nån matsked olivolja

ett par små nypor salt

fänkålsfrön

Skala och skär sötpotatisen i bitar/skivor. Skala och finhacka ingefäran. Blanda sedan sötpotatisen och ingefäran med rabarberbitar och lägg i ugnsfast form.
På med olivolja och salt, använd gärna händerna till att vända runt och toppa med fänkålsfrön.
Tillaga i ugnen på 180-200 grader i ca 30 minuter.
Kan behöva en omfördelning där inne efter halva tiden. Lite beroende på mängd och val av ugnsform.

Smaklig spis!

***

Svart thairis med kokosgrädde och nektarin

När jag ska till att koka bönor, ris, matvete och vad det nu är som tar lite längre tid gör jag alltid större mängd än bara till en portion (förmodligen en självklarhet för de flesta som sannolikt inte bara lagar en-portions-mat dagarna i ända). Antingen gör jag hela rätter, vilka jag fryser in i lunchlådor, eller så fryser jag in portioner av det jag kokat för att ta fram vid annat tillfälle (då det ska gå fort). Ibland hamnar det dock oftast bara i en skål i kylen. Det betyder att jag måste göra något av det under nästkommande dagar.
Det var exakt vad jag gjorde tidigare i somras då jag kokat svart thairis.

Är det förresten skillnad på svart thairis och svart ris tro? Thairiset är hur som helst sötare och klibbigare än "vanligt" svart ris sägs det, vilket då innebär att det finns svart ris som inte är thairis. Eller?
De svarta risnudlarna jag lovordat är gjorda av svart ris. Kort och gott. Enligt King Soba innehåller svart ris fem gånger mer protein och mineraler än vanligt vitt ris och är tydligen också rikt på järn, kalcium, zink, mangan, selen och B-vitaminer. Det kan ju aldrig vara fel. Dock gissar jag på massor av kolhydrater då jag skulle kunna äta detta ris med sked, dagarna i ända!

Svart thairis med kokosgrädde och nektarin/persika
1 port

1 1/2 dl kokt svart thairis
1/2-3/4 dl kokosgrädde
1 msk riven kokos
1-2 tsk Söta geishan (Herbaria)
1 nektarin eller persika

Koka det svarta thairiset enligt förpackningen. Låt svalna. Använd företrädesvis dagsgammalt ris som stått i kylen under natten.
Rör kokosgrädden* i riset och tillsätt riven kokos och kryddan.
Toppa med en urkärnad och tärnad nektarin eller persika.

Smaklig fika/efterrätt/mellanmål

***

* hittar du ingen kokosgrädde går det lika bra att hälla av vattnet ur en burk kokosmjölk och använda den tjockare kokosgrädden som är kvar (det brukar i alla fall vara separerat i de burkar m kokosmjölk jag använt)

Lila blomkål

Kan det bli flottare än så här i Miss Meisters kök? Lila mat. En hyfsad ny företeelse, det där med färgad blomkål. Har sett lila, gul/orange och grön blomkål. Eller ja, ny och ny. Vad vet jag? Hemmaodlare har säket odlat färgad blomkål i alla år och den vita bara råkade bli den kommersiellt gångbara blomkålen. Eller är det kanske så att den lila blomkålen egentligen är den ursprungliga färgen, vilken genom historien blivit manipulerad till den vita sorten vi annars känner igen som den "riktiga" blomkålen. Någon som vet hur det ligger till? 

Första gången jag lagade lila blomkål var 2010 men då färgad blomkål vanligtvis är dyrare än den vita så blir det inte mycket till blomkålsfärg i Miss Meisters kök. Det var inte utan att jag reagerade på det förbipasserande paret vilka högt uttryckte sin avsky och för mig obegriplig smutskastning mot dessa vackra lila, gula och gröna blomkålshuvud som låg i en korg. Då kunde jag bara inte motstå det lila blomkålshuvud som liksom ropade på mig Ät mig! Ät mig!

Jag har försökt hitta mer information om just färgade blomkålshuvuden men dessvärre är resultatet rätt krasst. Vet inte vad det är som gör blomkålen lila respektive orange eller grön. Förutom alla växters egna anpassningsförmåga är det ju ingen hemlighet att växter genom alla tider manipulerats för att få bättre egenskaper, klara ett visst klimat/odlingssätt eller få andra färger. Oätliga som ätliga.

Lila blomkål med tofu
1 port

ca 250 g lila blomkål
1 schalottenlök
100 g naturell tofu (Kung Markatta)
olivolja
salt
svartpeppar
salvia
fänkålsfrön, rostade 
ev havregrädde

Blanchera blomkålen först (skippa gärna saltet) och ställ åt sidan.
Skala och finhacka löken som sedan steks i oljan. Tillsätt blomkålen när löken blivit lätt genomskinlig. Krydda. Tärna tofun och lätt tillsammans med övriga ingredienser i stekpannan.
Avsluta eventuellt med ett par matskedar havregrädde (ej nödvändigt)
Servera med glasnudlar eller fullkornspasta.

Smaklig spis!

***

Bild lånad härifrån

Holy moly! Ännu ett ofrivilligt blogguppehåll. Tiden tickar obönhörligt på i rasande fart. Det är så mycket i huvudet nu, så många saker jag vill få på pränt. Men allt är bara ett enda virrvarr och jag får inte ordning på mycket här i livet.
Otroligt frustrerande då just ordning och reda är mitt mellannamn.

Att bara mötas av nej och åter nej är så otroligt nedbrytande, oavsett alla som tror jag bara latar mig, petar navelludd och har det gôtt, och jag har åter hamnat i ett vakuum (att det skulle vara så svårt att stava till då, två uu, hur ofta används det liksom). Jag är så trött på att befinna mig i ett slags pausläge för livet runtomkring tar verkligen inte hänsyn till min arbetslöshet. Det ångar på som bara den och lämnar mig allt annat än fri från komplikationer.

En sak är bra i alla fall; att jag har inte råd med så mycket dyr mat och goda ingredienser vilket förhoppningsvis snart ska börja ge synliga resultat på kroppen. Dessvärre blir bloggmaterialet allt torftigare och inte särskilt piffigt.
Jag lovar att ta mig i kragen och ge Miss Meister's mat och alla er andra bloggare där ute mer uppmärksamhet igen.

hasta mañana

***

Ugnsbakad färsk vitkål och svart thairis

Som vanligt när jag gör något jag aldrig gjort tidigare eller som det var väldigt längesedan jag gjorde, så fastnar jag i det ett tag. Är det något nytt vill jag "lära känna" råvaran eller ingrediensen. Hur tillagas den/det på bästa sätt. Hur många olika saker jag kan använda den/det till. Smakar det bra både varmt och kallt och så vidare. Är det något jag inte gjort på länge brukar jag dessutom bli överraskad om hur gott jag tycker det är och vill på något sätt ta igen all tid jag inte lagat vad det nu kan vara på så länge.
I min strävan att inte få allt för många opublicerade utkast liggande kvar i skrivbordet så blir det därför i Miss Meister's mat periodvis mer koncentrerat av en råvara/ingrediens.
I sommar är det sannolikt svart (thai)ris som fått mest plast i Miss Meisters kök.
Här i alla enkelhet tillsammans med ugnsbakad färsk vitkål.* Inte svårare än så. Toppad med olivolja, flingsalt och några skvättar hallonvinäger.

Ugnsbakad färsk vitkål och svart thairis 
1 port

1/2 (ca 300-400g) färskt vitkålshuvud
3/4 dl okokt svart thairis
olivolja
flingsalt
svartpeppar
hallonvinäger

Lägg vitkålen i ugnsfast form och skvätt över lite olivolja. Ugnsbaka den i 175 grader i ca 30-45 min. Lite beroende på storlek. Företrädesvis delas även halvan i två delar, så går det fortare.
Vitkålen kan eventuellt brännas innan den är genombakad så lägg gärna en bit folie över den, efter halva tiden.
Koka samtidigt riset enligt förpackningen.

Servera direkt och toppa med olivolja, salt och peppar och ett par skvättar hallonvinäger (eller granatäppelsirap) som är lite syrlig och passar bra till den söta kålen och riset.

Smaklig spis!

***

* Har nu finkammat bloggen i hopp om att hitta inlägg om ugnsbakad kål men förgäves. Kan inte begripa att jag inte bloggat om det tidigare. Det bara måste finnas någonstans bland inläggen.

Stekt zucchini med tomatsås och svarta risnudlar

När jag nyligen kokade och smakade svart thairis för fösta gången började hjärnan jobba sådär lite i bakgrunden. Anledningen var för att jag ifrågasatte mig själv om det verkligen var allra första gången. Som jag skrev då igår numera svart thairis i min ris-referenslista. Men hur har jag kunnat missa det tidigare? Har det alltid funnits svart ris att få tag på? Är "svart ris" och "svart thairis" samma sak?
Jag kan i alla fall erinra mig för två år sedan då jag för första gången stötte på svarta risnudlar och då konstaterade att det uppenbart finns svart ris (av vilket risnudlarna alltså är gjorda av och således är glutenfria). De var för övrigt mycket godare än den svarta pastan som för några år sedan kom, sågs och försvann. Pasta färgad med bläckfiskbläck var inte alls goda. Det sägs att bläckfiskbläck inte ska smaka något eller i alla fall vara "neutral" men jag tycker den pastan var jolmig.

Well, alltid är det något som upptar den stackars hjärnans tankeverksamhet. Aldrig att den vilar.
Men nu till en av veckans middagar. Trots att jag äter varm mat, även en varm sommardag, så smaksätter jag maten mycket mer med örter och mindre av t ex spiskummin, chili, diverse curryblandningar osv. Det är för övrigt ett bra knep att ta till tycker jag, att ändra smaksättningen, när en börjar bli trött på att äta "samma mat" allt för ofta.

Stekt zucchini med tomatsås och svarta risnudlar
1 port

1/2 zucchini (ca 150-200 g)
1-2 tomater
1/2 liten röd paprika
1 schalottenlök
kokosolja eller neutral olja
1/2 dl kokosmjölk (alt havregrädde)
ett par nypor oregano (ca 1/2 tsk)
en nypa salvia (lite mindre än mängden oregano)
ev en nypa timjan (samma som salvia)
salt
svartpeppar

1/2 bunt svarta risnudlar (King Soba)

Skölj och strimla zucchinin och paprikan. Skala och finhacka löken. Skölj och grovhacka tomaterna. Stek löken först någon minut så den blir genomskinlig. Lägg sedan i zucchini- och paprikastrimlorna och stek på medelvärme.
Koka upp vatten till nudlarna och koka enligt förpackningen. De behöver bara några korta minuter i kokande vatten för att bli klara.
När grönsaksstrimlorna i stekpannan börjat mjukna något så tillsätt tomathacket. Krydda och låt puttra tills allt blir "såsigare". Tillsätt då kokosmjölken och låt grönsakerna gotta till sig ordentligt.
Smaka av och krydda eventuellt mer.
Servera omgående i djup tallrik och njut.

Smaklig spis!

***

1002

Det ena leder till det andra, som leder till det tredje, som i sin tur leder till det fjärde och så där håller det på. Ett ständigt återkommande tema för både mig och Miss Meister's mat. Dessvärre har mina tankekedjor allt som ofta sådan hiskelig fart att jag på intet vis hinner med att följa upp dem rent praktiskt. Det är nämligen inte min mening att börja rubricera varje bloggpost med siffror.
Men.
Det bara bubblar upp fler reflektioner som jag gärna vill reda ut.

Otal gånger har jag genom åren nämligen funderat över bloggens vara eller icke vara. Så passera åren obarmhärtigt förbi i alla fall och här är jag. Still standing, som man säger.
Precis som bion avslöjar är detta en matblogg fylld med enbart vegomat. Trots att jag själv inte är någon fullfjädrad vegan är maten mestadels helt vegan. Men att enbart spotta ut recept varje dag var aldrig tanken med bloggen. Det finns oändligt av det redan. Recept alltså.
Hur mycket jag än hänger här på nätet, företrädesvis bland andra matbloggar och matbloggare, så är min främsta matinspiration fortfarande kokboken. Eller snarare kokböckerna. Det är dem jag bläddrar i och låter mig lockas. Det är i dem jag letar efter grundrecept till en sås, till marmelad, till koktider och så vidare. Sen modifierar jag, mixar och byter ut ingredienser, tillsätter nya smaker och så vidare.

För mig är mat så mycket mer än bara råvaror och övriga ingredienser som enligt ett visst mönster (recept) sätts ihop för att således bilda den för dagen inmundigade måltiden.
Så oändligt mycket mer.

När jag nu då, till mitt tusende inlägg, fick frågan av Ann-Louise; Vilket är ditt favoritinlägg undrar jag?:) startade naturligtvis än fler tankekedjor och det är så galet mycket jag skulle vilja hinna med att skriva och berätta om genom Miss Meister's mat.

Vilken bra fråga, Ann-Louise! Tusen tack!

Fast, hur är det ens möjligt att välja bland tusen poster? Och gäller frågan om vilken mat jag lagat som jag tycker är allra bäst om? Eller är det rent stilistiskt vilket inlägg jag gillar mest? Eller, ja vad. Inatt tog jag mig en ordentlig funderare och har kommit fram till att det inte är en alldeles lätt fråga att svara på.

Som jag skrivit tidigare år är jag varken professionell kock, receptmakare, matskribent eller bagare, ens med ambitioner att heller så bli (trots att jag en gång för många år sedan sökte in på bagare- och konditorutbildning, fast det var nog bara ett desperat sätt att komma ifrån min dåvarande sjuka arbetsplats). Jag är helt enkelt bara en privatperson som gillar att stå vid köksbänken och där, så mycket det går, från grunden förbereda och laga mat.

Märkligt nog, kan tyckas för en matblogg, är det mitt inlägg om mat och mänskliga rättigheter som jag gillar allra mest i Miss Meister's mat. Tätt följt av alla inlägg jag skrivit om vatten och konsekvenser av vattenbristen i världen, mitt första längre och forskande inlägg om bananer och faktiskt detta om (o)pastöriserad apelsinjuice. 
Med andra ord inga inlägg med recept.

Rostad paprika goes O'keeffe

Det är omöjligt att välja ut min absoluta favoriträtt. Så fort jag tänker på en grej så dyker någonting annat upp. Dock är jag särskilt nöjd med mitt första bidrag till Paper Chef  då jag är ovan att använda engelskan i skrift och faktiskt fick ihop ett inlägg till slut (kan dock ha att göra med att jag vann den omgången) vilket ledde till flera engelska inlägg. Och till sist, om jag ska välja ut en grej som hänt under tiden jag bloggat så är det detta med att själv rosta paprika! Jo, det är nog "ingrediensen" - rostad paprika - över alla som verkligen förändrat både smak och utseende för mina annars rätt så vanliga och intetsägande matlagning. Och upptäckten av svart kardemumma.

Och här slutar jag. För nu måste jag äta mat innan jag trillar av stolen av hunger.

Vilket är förresten ditt favoritinlägg?

***

1001

I helgen postade jag mitt tusende inlägg i Miss Meister's mat och jag vill naturligtvis tacka alla gamla och nya läsare! Ni anledningen till att jag allt som ofta stångas med att på alla sätt jag kan hålla liv i matbloggen.

Idag bjuder jag på ett stycke matbloggshistoria. Bland annat om hur mycket som har hänt på över ett halvt decennium, samtidigt som så mycket stått still. I förra inlägget visade jag originalbilden till förta bloggloggan. Tre lila gräslöksblommor. Från min lilla täppa på gården. Då hade jag ingen särskild kunskap om fotografering och ingen som helst vetskap ens av bildredigering. Tur en då har bloggsvänner som kan!

Min första blogglogga. Mitt foto och Kinnas redigering.

Då, tjugohundrasju, var min bakgrund här såklart lila. Det fanns ingen bild i bloggens header utan där stod bara, med röda versaler, bloggens namn: MISS MEISTERS'S MAT MED MERA... Ja, jag vet att jag har ett engelskt genitiv-s i namnet på min annars så svenska blogg. Kände mig väl lite internationell efter de nyss avslutade 3,5 års studier (vilka till 80 % genomförts på engelska) och kanske, kanske skulle jag börja skriva på engelska istället för svenska.

Bah.
Så lite jag visste då.

Så lite jag anade om hur ofantligt mycket tid det skulle ta att hålla sig med en matblogg. Då gällde det nämligen inte bara att spotta ur sig recept, texter, bilder och så vidare utan ett måste var att socialisera sig med de andra matbloggarna. Genom kommentarsfälten. Genom att ge och ta av varandras idéer - och självklart blogga och länka om det! Fast då var aktiviteten på både Facebook och Twitter väldigt låg och intetsägande. Idag är det annat ljud i skällan.

Min första egentillverkade blogglogga

Under 2010 fick jag möjlighet att pröva en annan kamera än min lilla Canon PowerShot A540. Hjälp, vilken skillnad! Men ack, säg den lycka som varar. Den var bara till låns. Dessutom var bildfilerna enormt stora och datorn som redan börjat kajka ur när jag kör en del program, särskilt då jag rensar, döper och arkiverar bildfilerna, trilskades än mer och det gick knappt ens att börja redigera innan den plötsligt slocknade. När tid finns har jag dock lyckats tillverka egna bildloggor. Av bilder tagna just med den lånade kameran.

Min andra egentillverkade blogglogga

Ja, för det är inte bara maten (råvaror, kryddor, tillagningssätt, köksprylar och allt som ska till för att få ihop en bloggvärd maträtt) och hyfsad matlagningskunskap som behövs för att driva en matblogg. Det krävs även teknik i form av (fungerande) dator, (fungerande) internetuppkoppling, bloggverktyg, (fungerande) kamera, bildredigeringsprogram och ja, som ni förstår finns inte alltid allt det där tillgängligt. Bara sådär.
I alla fall inte för mig. Och inte i mitt huvud.

Jag har fått lära mig allting på egen hand. Än idag har jag ingen aning om hur en får till en trippelbild på det sätt som första loggan har och kan inte mycket annat än att klippa till kanter och ändra RBG-färgerna. Typ.
Då Blogger för en tid förnyade sig (utökade bland annat sina funktioner och mallar för bloggarna) såg jag min chans att förbättra utseendet på Miss Meister's mat. Men nä. Datorn börjar naturligtvis rusa och lägger av så fort jag uppdaterade bloggen till en annan mall än den jag har nu.* Så. Trots utveckling står alltså Miss Meister's mat still på det planet.

Nuvarande bildlogga. Den fjärde i raden och tredje av mina egentillverkade

I samband med att jag hösten 2011 tillverkade en app för Miss Meister's mat började jag fnula på ännu en ny logga. Först i januari 2013 blev den offentlig. Jag hade klippt bort "med mera..." och kallar numera min matblogg för Miss Meister's mat. Från början stod "med mera..." med för jag hade tankar på något storslaget och nydanande för en matblogg och lämnade på så sätt en "öppning" för det. Men det är så tidskrävande och har inte blivit så mycket av det mina intentioner var.

Det här var alltså ett stycke "teknisk" matbloggshistoria och för att inte lämna er helt utan recept så kommer här en avslutande berättelse om alla mina, och andras, recept som finns att hitta i bloggen.

Originalbild till bildloggan till receptsamlingen

Det hela började faktiskt redan under hösten 2007 men det var först en sommar för tre år sedan som jag äntligen publicerade Miss Meisters receptsamling - ett försök till att skapa ett slags receptregister för Miss Meister's mat. Till skillnad från exempelvis kokböcker är arkiveringssättet i bloggarna nämligen kronologisk och har inget med själva inlägget att göra annat än vilken dag (och tid) det postas. Rätt så meningslös om en letar efter ett särskilt recept.
Visserligen finns taggarna till inläggen att använda och det går naturligtvis att skriva i sökrutan (i alla fall i Blogger) längst upp till vänster men flera matbloggare använder sig av ett slags receptregister i sina sidomenyer.
Min förhoppning är såklart att receptsidan ska underlätta letandet. Då jag är lika indoktrinerad som de flesta andra av det vanligen kategoriserade maträtter som t ex fågel, fisk, vegetariskt osv, har jag dock haft svårt att hitta egna kategorier (och därav de oändligt många taggar). Allt här är ju som bekant vegetariskt. Har försökt dela in maten efter underrubriker som följer:

Grönsaker
Böner, linser, tofu och ägg
Ris, pasta, potatis m.m.
Soppor
Sallader
Smårätter, röror och såser
Frukt bär och frukost
Efterrätter

Har testat andra indelningar men hur jag än vrider på det så får det trots allt vara så här ett tag till. En lista med vissa restriktioner. För där finns både pasta och linser under rubriken Grönsaker och naturligtvis grönsaker under alla övriga rubriker.
Smaklig spis önskar jag hur som helst er alla ska få!

Tack alla läsare av 

Miss Meisters mat!

 ***

*och dessvärre har jag upptäckt att den automatiska konverteringen av de äldre inläggen inte ser särskilt smickrande ut längre och det är till exempel allt för många inlägg med orimligt stora tomma stycken mellan bilder och textavsnitten. Dessvärre har jag hittat inlägg där mina bilder helt saknas! MINA EGNA bilder. Det är hur konstigt som helst. 

1000

Som Blogger, en matbloggshubb

Ett tusen.
Tusen gånger har jag idag klickat på "Publish" i Miss Meister's mat.
1000.

Smaka på den.

Vet inte riktigt vad jag väntade mig den dagen för nära sex och ett halvt år sedan då jag postade mitt allra första inlägg i min matblogg. Var det en tillfällig fluga? Ett roligt tidsfördriv mellan träning, praktiker och alla arbetsansökningar?
Skulle min mat någonsin räcka till som material för att hålla matbloggen levande? Och framförallt, skulle jag någonsin få någon som klickade sig hit?

Allt och inget har hänt sedan dess.

Förlaga, första bildloggan till Miss Meister's mat 

På återseende!

***

Pak choi med tofu och stekta grönsaker

Trots värmen vill jag oftast ha varm mat. I alla fall en gång om dagen. För övrigt är det om inte kall så i alla fall rumsvarm mat och mycket frukt som gäller. Den annars så vanliga varma morgongröten är mer eller mindre utbytt mot frukt, sojayoghurt och fibrer. Mellanmålen består till största delen av frukt och kvällsmaten ser ungefär densamma ut förutom att antalet koppar te minskat markant de senaste veckorna.
Dessvärre måste jag erkänna att jag fortfarande har svårt för bladgrönt och allt för mycket råa grönsaker så klassiska sallader lyser med sin frånvaro i Miss Meisters kök. Särskilt nu när rötmånaden närmar sig med stormsteg. I bloggens arkiv finns däremot en hel del salladsförslag för den som är sugen!

Här kommer idag en riktigt god och lätt sommarmiddag. Ett mellanting av lagad, varm mat och kall sallad.

Pak choi med tofu och stekta grönsaker
1 port

1 schalottenlök
2 morötter
2 tomater
100 g tofu, neutral (t ex Taifun)
1 knippe pak choi (sen lilla varianten)
1 stor näve färsk koriander
jordnötsolja eller annan neutral olja
1-2 tsk kinesisk soja
1/2 citron
ca en lillfingerstor bit färsk ingefära
chili

Skala och finhacka schalottenlöken. Trimma morötterna (och skala om det behövs) och skär i små bitar/tunna slantar. Grovhacka tomaterna. Börja med att låta löken svettas en stund i lite olja. Tillsätt sedan morötterna och stek på medelvärme ett par minuter innan tomathacket tillsätts. Rör om i stekpannan så inget bränner vid och fastnar i botten.
Rör i soja och pressad citron. Riv också en bit färsk ingefära över grönsakshacket och fortsätt stek i ett par minuter.
Skölj pak choien ordentligt och strimla grovt. Skär tofun i små tärningar och blanda med grönsakerna i stekpannan. Ta sedan stekpannan från plattan och vänd i pak choien.
Avsluta med att blanda i en stor näve grovhackad färsk koriander.
Klart att servera.

Smaklig spis!

***

Och så kan vi väl förresten enas om att blomflugor är en familj flugor dit bananflugor inte hör till. De små envetna och årligen invaderade bananflugor ingår ju i familjen daggflugor. Bästa knepet är att verkligen stänga igen kompostmaterialet. Om du som jag inte har kompost så använder en gammal yoghurtburk med lock eller en liten plastpåse med klämma till. Den metoden har hittills slagit alla skålar med vin och diskmedel!

***