Sallad på rödbetor och röd quinoa

Som den rödbetsälskare jag är kan jag lova att säsongens första små mjälla sötsaker kokas och inmundigas med smör och eventuellt lite salt. No more. No less. Om det nu råkar vara så att man får kokta rödbetor över en dag, så går det alldeles utmärkt att blanda dem i en sallad. I mitt fall åt jag just denna sallad vid midsommar. Före det jag fått tag på årets rödbetsprimörer. Och före matförgiftningen, efter vilken jag inte stoppat ett enda salladsblad i min mun.

Men låt inte det avskräcka er från gröna blad.
Trots allt är det vanligare att åka på matförgiftning genom att äta döda djur. Till och med salladen blir ju vanligtis smittad av köttet. Enligt Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet är Campylobacter en vanlig orsak till magåkommor i landet och smittat vanligtvis genom att äta djur. Salmonella drabbas man till största delen utomlands eller genom importerat kött. I Miss Meisters kök tillagas som bekant inte döda djur överhuvudtaget så källan till vad som orsakade min matförgiftning är således fortfarande en gåta. Till skillnad från infektionssmitta av levande mikroorganismer som Salmonella, Campylobacter, EHEC m. fl. är det högst troligt det var bakterier av någon sort jag drabbades av. Exempelvis Clostridium perfringens som finns naturligt i jorden och som utvecklar ett slags bakteriegift i tarmen. Men om det var från potatisen, jordgubbarna, salladen eller vad har jag inget svar på för jag anmälde det aldrig eller lämnade diverse prover till miljö- och hälsoskyddskontoret vilket man egentligen bör göra. 

Med tanke på det förhållandevis svala vädret vi haft i sommar tror jag fler kommer klara sig ifrån de annars så  klassiska matförgiftningarna under "rötmånaden". Men det skadar alldrig att vara extra försiktig i dessa äta-mat-ute-tider så kolla in SMI för tips och råd om hur du bäst undviker magplågorna.

Sallad på rödbetor och röd quinoa

2 port

200 g rödbetor
2-3 dl kokt röd quinoa
ca 100 g blandad grönsallat
valnötsolja
flingsalt
några skvätt granatäppelvinäger

Använd redan kokta, skalade och kalla rödbetor. Skär i bitar. Blanda med kokt, avsvalnad/kall röd quinoa. Skölj salladsbladen o r d e n t l i g t. Slunga och göra av med vattnet på valfritt sätt. Blanda sedan med rödbetorna och quinoan. Ringla över någon matsked valnötsolja. Smula flingsalt över och stänk över några droppar granatäppelvinäger. Vänd om allt, gärna med händerna, och servera med detsamma.


Smaklig spis!

***

Bondbönor till mellanmål

 

Ända sedan jag såg ett av de första programmen av Hugh Fearnley-Whittingstalls vegomatserie Det goda livet, då de lagade en slags dip av gröna ärtor på River Cottage, blev jag inspirerad av det och ville själv testa. Fast då med bondbönor. Dock fanns inga sådana ännu i affärerna. Nu å andra sidan finns inget att hålla på. Liksom så många andra råvaror har den en kort men naggande god säsong så det är bara att passa på.
Idag gjorde jag mig dessutom besväret, till skillnad från tidigare, att pluppa ur den illgröna mjälla godsaken ur det lite hårda mellanskalet. Ska villigt erkänna att kilopriset blev lite i saftigaste laget för min plånbok. Visserligen betalade jag bara 39:90 kr/kg men när det dryga kilot var skalat, kokt och skalat igen, så återstod endast knappa 300 gram bönor. Kilopriset låg därmed på dryga 150 kr!
Åt bönorna med stor vördnad och festade dessutom loss med riktigt god getost på toppen.

Bondbönsdip på fralla

2 port

290 g bonbönor (ca 1 kg oskalad vikt)
2 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
riktigt god getost
hembakad fröfralla (eller ett par skivor rågsurdegsbröd)

Skala och koka bondbönorna några minuter. Häll av kokvattnet och låt svalna. Men bara så lite att du kan ta i bönorna och pluppa ut den illgröna mjälla bönan, inne i bönan.Principen är som när man skållar och skalar mandlar fast skalet på bönorna är såklart kraftigare än på mandlarna.
Finhacka vitlöken och fräs i olivolja. Jag råkade bränna vid vitlöken lite så ta det försiktigt och ha inte för varm platta.
I med de skalade gröna bondbönorna och mosa lätt med en gaffel. Det går också att mixa med hjälp av mixerstaven men jag vill ha mer textur i snarare än ett grönt mos. Salta och peppra.

Servera bondbönorna på en delad fralla eller en skiva surdegsbröd. Toppa med en riktigt god och smakrik getost.

Fler recept från Hugh's matlagningsprogram hittar ni här.


Smaklig spis!

***

Orange - en signalfärg*

Näst efter lila och röd är orange min favoritfärg. Enligt wikipedia är orange den färg som utlöser mer kontrovers än någon annan färgton. Och för att orange avviker från de flesta av naturens egna färger är det också en signalfärg. Undrar så vad som en gång fick moroten att bli orange. Och så liksom brinner det i trädtopparna under hösten, som dessutom min favoritårstid, och är då orange mest överallt. Vet inte om det är en tillfällighet eller vad att jag gillar orange.

Jag har en orange tunika, i runda slängar tio år gammal tror jag, som jag bar mycket i vevan runt Fotbolls-EM 2000 då Nederländerna gjorde bra ifrån sig. Varför just Nederländerna undrar ni. Det är mat det handlar om här och inte fotboll juh. Ja såklart, men nu råkar det vara så att det nederländska fotbollslandslaget inte bara bär orange kläder på hemmamatcher utan kallas även för Oranje. Det var inte bara en kommentar jag fick om att jag förmodligen hejade på just Nederländerna. Trots att landets flagga är röd/vit/blå är orange inte bara landslagets färg utan även lite av en nationens färg i Nederländerna.
Hur som helst så har jag alltid haft fäbless för färgstarka kläder. Dessvärre bär jag de sällan utanför hemmets mörka vrå. Känner mig alltid så utklädd. Jag önskar ibland att jag bodde i ett annat land, i en annan värld, där samhället var mer tillåtande för olikheter och var rädda om varandra och varandras väl istället för att frysa ur, mobba, utöva maktmissbruk till höger och vänster och utnyttja andra människor enbart för egen vinnings skull.

Tillbaka till färgen ingen. Det är så intressant hur en och samma färg kan ha så olika innebörd beroende på var i världen man bor. I till exempel Kina och Japan står orange för kärlek och lycka medan det här i väst, eller ja snarare inom Kristendomen, står för dödssynden frosseri. Enligt hinduismen representerar den orange färgen det andra chakra: Sacral Chakra/ Svadhisthana. Och visst uppfattar vi ändå orange här som en signalfärg. Vägkornona vid vägarbeten är orange liksom många arbetskläder för t ex byggjobbare, grävare och vägbyggare. Och Telia, eller Televerket som det hette. Vem minns inte deras orange bilar? För ett år sedan fick jag tillskott i min färgglada slevfamilj. En orange sådan.
Trots att alla grönsaksröror gärna har en tendes att bli bruna och ofotogenique så är grönsaker ändå tacksamma hjälpmedel till färgrika måltider. Här är några färgglada exempel från Miss Meister's mat: Orange mat på en grön måndag Mat av bara farten, Pimento ensalada, Morötter och färsk koriander, Edamamebönor och rostad paprika och Stekta mixade tomater.

Denna orange slev från Rosti Mepal, som av en händelse är ett holländskt företag, är en av mina nu sammanlagt tio melamineslevar av olika färg och storlek. Någon (obs ej matbloggare) tyckte en gång att jag hade för många slevar. För att jag orimligtvis kan använda så många. Well, för oss som inte har semester behövs ett annat ljus i tillvaron. Förra sommarens investering var således denna slev för 39 kronor på Järnia.

 ***

*Ursprung: 28 juli 2011

Vattenmelon med örtricotta och livets vedermödor

Kanske är det sommartiden, frånvaro av semester och ledighet, utanförskapet eller bristen på meningsfullhet som gör det men jag är oerhört gråtmild nu. Tänker mycket på hur mitt liv såg ut för 15-20 år sedan (hissnande att se tillbaka så många år utan att för den skull föreställa sig själv som en fyraåring). Inte för att jag var särskilt lycklig och trivdes då, men synen på livet och framtiden var galet olik min verklighet idag. Jag längtade så efter att bli vuxen. För jag trodde vuxna människor var snälla och ordentliga. Att vuxna människor brydde sig och inkluderade varandra. Ja, jag trodde att jag skulle på vara delaktig och bidra till något gemensamt. 
Så kolossalt fel jag hade.

Jag har alltid varit mer eller mindre utanför, det där femte hjulet, och alldrig egentligen tillhört något av alla de konstellationer av kompisgäng som funnits omkring mig sedan skoltiden. Den ensamheten är jag van vid och har väl hittat ett hyfsat välfungerande förhållningssätt till det. Samma sak vad gäller singellivet. Att vara helt ensam och bara behöva rå om sig själv är å ena sidan, i mångas ögon säkert en otrolig frihet. Troligtvis finns där en och annan förälder och partner som ibland önskar sig en bit av den friheten. Å andra sidan får man aldrig stöd. Aldrig någon som hjälper till med att laga mat, hämta tvätt, handla, fixa cykeln eller tar hand om en när man är sjuk. Aldrig någon som lägger en varm arm om axlarna när livet är tufft.

Men det är något jag inte har erfarenhet av så det kanske bara är en romantiserande bild av ett liv ingen egentligen vill ha? Kanske är det bara normen av vad vi anser "normalt" och alla som inte så att säga lyckas med det, är det något fatalt fel på? Det blir lättast så. Att peka ut den och det som är "udda". Eller?
Min absoluta prövning består nog hur som helst i att under i stort sett hela mitt vuxna liv, inte ha en skälig inkomst att leva ett vuxet liv med. Att inte kunna gå ut, gå på bio, gå på restaurang osv utan att behöva spara ihop till det under flera månader. Precis som vad gäller hyfsat regelbunda tandläkarbesök. Att gå till frisören är inget att ens överväga. Och när en inte har råd att hålla sig med månadskort för kollektivtrafiken, så finns längre resor inte ens inom tänkbart räckhåll.

Jo, jag inser att det är mitt förhållningssätt och mina förväntningar på livet och vad det innebär att vara vuxen, som måste ändras. Inte minst mina föreställningar om att de flesta vuxna skulle sluta bete sig som om de var osäkra tonåringar. Det är förmodligen förmätet av mig att gå här och önska livet skulle blivit annorlunda men jag känner mig snuvad på konfekten. Jag som längtade så efter att bli vuxen och få klara mig själv.
Dyrt och heligt har jag lovat att dygnet runt stå till samhällets förfogande, alternativt pysslat med samhällsnyttig tjänst. Varje månad. En signerad närvarorapport till myndighetssverige. I flera år. Samtidigt som livet som den fria, oberoende singelkvinnan ska hålla skenet uppe. Som att livet vore en fest och att jag kan göra precis vad som helst.

Well, vissa saker får man helt enkelt bara lära sig att hantera. Så även att sommaren är kort och det mesta regnar bort. Det enda en kan göra är att nu passa på att frossa i alla primörer som kommer på löpande band. Och njut av alla smakrika frukter som går att få tag på nu.

Färskoströra med örter till saftig vattenelon
1 port

50 g ricotta
2 msk turkisk yoghurt
gräslök
dragon
flingsalt

så mycket vattenmelon du orkar

Blanda ihop ricottan och turkisk yoghurt med en gaffel. Hacka generöst med färsk gräslök och dragon. Rör ner i ostblandingen. Salta.
Skär upp så mycket vattenmelon du vill ha. Själv brukar jag skära i bitar om jag äter i sallad men stavar om jag äter med fingrarna. Klart. Ät som mellanmål, kvällsmat eller servera tillsammans med kryddig färskpotatis och bondbönor.Dessutom är ingredienserna få och enkla så det är bara att öka på om det ska räcka till fler än en person.


Smaklig spis!

***

En dag som kräver sitt te

Godisskål fylld med tegodispresent från bästaste Pia

I vintras var det iskallt i tornrummet och jag satt, invirad i filt, med halsduk och handledsvärmare. Så i våras när solen vågade sig högre upp över horisonten tog det inte lång tid innan tornrummet förvandlades till en varm och lätt instängd plats att vara på. Periodvis var det som att sitta längs upp i en bastu när någon skopar vatten på de heta stenarna. Eller njae, kanske inte riktigt så hett då, men det känns väldigt tydligt i trappgången hur värmen stiger desto högre upp man kommer. De senaste veckorna har det inte varit någon värme att skryta med men ändå väldigt varmt och nästan lite kvalmigt här inne.

Idag är faktiskt första dagen jag nästan tycker det är lite kallt så jag har mittenfönstret öppet istället för det som är precis framför mig. Skulle ge nästan vad som helst för att få vara hemma och kura med en bra bok. Men det går inte så då är det tur att jag här har nedersta lådan full av te. För idag är sannerligen en seg och ruggig dag som kräver att uppbjuda alla krafter för att ta sig hela vägen igenom med sinnet i behåll. 

Alla Rooibossmaker är att rekommendera. Har inte hittat någon som säljer Nordqvist här hemma. Men så har jag inte heller letat sådär supermycket för jag handlar oftast te hos Indiska Thé & Kaffemagasinet (just nu Rooibos Blåbär & Lingon i koppen bredvid mig) Korsgatan 11 i Göteborg. För tillfället har jag så mycket te hemma att jag troligtvis inte hinner dricka upp allt själv innan en och annan sort tappar smak. Fast om vädret fortsätter såhär skulle jag inte bli förvånad om det snart är dags att fylla på te-förrådet igen.

Trevlig torsdag!

***

Mango- och currylassi

Okej. Det är ingen riktig lassi som främst består av yoghurt, vatten, salt och kryddor, men definitivt inspirerad av sådan. Man kan säga att jag egentligen gjort lite av en blandning mellan de traditionella salta lassi och de mer söta med frukt i. För några veckor sedan fick Miss Meister som bekant en hel del mango att göra slut på. Inte för att de inte är goda att sluka som precis som de är men tänkte ändå jag skulle passa på att göra något nytt av dem. En kombination jag själv aldrig smakat.

Så, det föll sig inte bättre än att jag en dag mixade fruktköttet av en mango med några matskedar turkisk yoghurt och kryddade med curry (och då menar jag såklart inte maträtten utan kryddblandningen) salt och lite spiskummin. Det blev en riktigt god sås och lite tjockare än en lassi eftersom jag inte hade något vatten i. Servera tillsammans med till exempel ugnsrostad sötpotatis och en enklare variant av stekt kokosgrönkål.

Smaklig spis!

***

Bondbönor och färskpotatis

Bondbönornas tid är nu. Det är väl knappast en tillfällighet att jag postade i princip samma rätt, nästan på dagen, för fyra år sedan. Färska bondbönor är en delikatess tycker jag. Liksom så många frukter och grönsaker äter jag dem i stort sett bara under en begränsad period under året. Det är alltså nu högsäsong för mina begränsade perioder. För det är sällan jag äter bondbönor, eller favabönor som de också kallas (som finns torkade eller färdigkokta på burk) någon annan tid under året. De tillhör dessutom, liksom stora vita bönor, de torra bönor jag sällan kokar själv.

Att de är en delikatess beror inte bara på den goda smaken utan också för att behållningen är förhållandevis liten till den mängden - och priset - man får betala för. De skumgummiliknande ärtskidorna väger en hel del och är, till skillnad från en del andra gröna bönor, oätliga. Bondbönorna ska inte ätas råa då de innehåller lektin (ett protein) som kan ställa till det i magen. Se till att koka de färska bönorna ett par minuter innan användning i sallader, varmrätter, puréer eller vad du nu vill göra med dina bondbönor.

Eftersom det dessutom är säsong för färskpotatis så varför inte kombinera de två. Att rosta ett gäng kryddor, mortla och hetta upp dem i olivolja för att sedan steka kokt och skivad potatis i är något bland det godaste jag vet. Kryddblandningen varierar lite beroende på vad som finns tillgängligt eller vad jag är sugen på. Ibland dominerar spiskummin eller fänkålen. Eller vill jag åt den rökiga, lite tjärlika smaken och låter svart kardemumma dominera och ibland blir det mer hetta då chilin fått huvudrollen. Variationerna är många. Är det inte tid för färskpotatis smakar det lika gott med Ratte (Asperges/sparrispotatis), Cherie, Asterix,  eller annan fast och lite nötig potatissort.

Färska bondbönor med kryddor och färskpotatis

1-2 port

200-300 g kokt färskpotatis
200 g bondbönor (utan skidor = ca 800 g med skidor)
2-3 msk olivolja

4-5 kryddpepparkorn
2 kapslar svart kardemumma
1/3 tsk bockhornsklöver
1/3 tsk spiskumminfrön
1/3 tsk fänkålsfrön

flingsalt
svartpeppar

ev 1 vitlöksklyfta

Tvätta färskpotatisen ordentligt och koka i några minuter. Ta ur de ljusgröna bondbönorna ur de vadderade bönskidorna och koka även dem några minuter. Har man tid och lust kan man, liksom skållade mandlar, trycka ut den mjälla lilla bönan ur skalet. Dock är skalet ätbart och jag vart hungrig så det blev inget med det den här gången.

Rosta kryddorna i torr stekpanna och mortla. Hetta sedan upp olivolja i en rymlig stekpanna. Töm morteln med kryddorna i den heta oljan och häll över den kokta färskpotatisen. När potatisen fått en lite stekyta så tillsätt bondbönorna och låt fräsa ihop en kort stund. Gillar du vitlök så riv i en eller ett par klyftor redan innan potatisen åker i stekpannan och fräs med kryddorna en minut innan potatisen åker i. 

Smaka till sist av med salt och svartpeppar.

Hur gör ni?Äter ni bara den mjälla, söta och goda mitten av
bondbönorna eller gör ni som jag och slukar dem hela?

Smaklig spis!

***

Avokado- och kikärtssallad

Trots att det kan vara svårt att riktigt förstå att det faktisk är sommar nu, i alla fall här i Göteborg där det har regnat en del, blåser och inte är sådär uppenbart hett och badvädervänligt, så äter jag nu mycket mer kall mat än vanligtvis. Sallader och diverse grönsaksblandningar är i sig inget ovanligt i min kost men som sagt, det blir mindre av den varma maten. En bra sallad till lunch, mellanmål eller kvällsmat är exempelvis denna med avokado och kalla kikärter. Romansallat tillhör inte mina favoriter men som av en händelse föll valet på den, en dag i mataffären. Tycker inte den är riktigt lika besk som t ex isbergssallat och frisésallat. Gillar annars bättre kinakål och diverse babyblad, som spenat och mangold, i mina sallader framför beska sallater. Kalla linser och bönor är ett måste på sommaren så jag kokar lika mycket av dem året om. Sen är det bara att välja och vraka. Kikärter, belugalinser, stora vita bönor hör dock till de kalla favoriterna. Även gröna linser är goda i kalla sallader.

Avokado- och kikärtssallad

1 port

1 avokado
ca 50 g kokade kikärter, kalla
några blad romansallad
olivolja
flingsalt
färsk örtkrydda som finns tillgänglig
ev några stänk hallon- eller granatäppelvinäger

Skala och ta bort kärnan ur avokadon och skär den i bitar och lägg tillsammans med kikärter i en stor skål. Skölj sallaten riktigt ordentligt. Torka i salladsslunga om du har sådan.
Om inte, så använd en ren kökshandduk. Har du utomhusmöjligheter så kan handduken med fördel användas som en slunga. Eller ja, det är snarare armen som gör jobbet. Gör så att säga en påse för sallaten med handduken och ta ett ordentligt tag om den. Veva kraftigt med armen eller vifta handdukspåsen som om det vore en. Men som sagt, det göres endast utomhus om du inte vill ha hela köket vattenstänkt vill säga.
Riv sedan sallaten i grova bitar och blanda med övriga ingredienser och färsk krydda av tycke och smak. Salta och peppra.

Denna sallad, det vill säga avokado, kikäreter och romansallat, smakar också god att göra med dressingen till Pias stora vita bönor.


Smaklig spis!

***

Freestyling i Miss Meisters kök

Det är inte mitt fel att de inte hade några lila skor till mina fötter

Nu ska man ju varken ha fötterna på bordet, än mindre uppe på spisen, men i helgen gjorde jag slag i saken och investerade i mitt livs dyraste skor. En skulle kunna tro det var ett par stövlar eller kanske vinterkängor, med tanke på priset alltså, men det är faktiskt bara ett par joggingskor. Väl hemma blev jag som värsta fyraåringen. Ville typ sova med dem på fötterna, och spatserade omkring med dem hemma ända tills imorse.

Löpning är inte mitt val av sport på något sätt och har egentligen aldrig sett mig själv som någon som joggar. Faktum är att jag trots allt sprungit fler mil än jag kan föreställa mig. Efter skadan för över ett och ett halvt år sedan är det löpning, förutom Taekwon-Don då såklart, som jag saknar väldigt mycket. Eller ja, egentligen saknar jag över lag att kunna röra mig mer obehindrat, att stretcha, bända och böja på kroppen som vanligt. Trots att jag med undantag av ett par månader i början av 2011 på ett vis har tränat så är själva övningarna och intesintet inte ens i närheten av vad jag gjorde innan skadan. Löpning är bland annat en sak jag inte kunnat ägna mig åt.
Så, imorse tog jag, och mitt tydligen avundsvärda löpsteg, premiärrundan med mina nya älsklingar. Som mumma för fötterna! Det vart tredje gången sedan midsommar jag lagt den korta rundan på dryga 5 km under mina fötter. Min förhoppning är att kunna göra det en gång i veckan. Plus att fortsätta med spinning och det lite annat jag redan gör på gymmet. 

Nog om detta och över till maten. Jag så att säga freestylar väldigt ofta i köket. Trots att jag älskar kokböcker är jag så tacksam att jag inte är någon receptslav. Jag höftar hej vilt. Både vad det gäller ingredienser och kryddning. När jag tog bilden ovan fanns endast strimlad rödlök och stavar av ca 1/2 zucchini i stekpannan och vattnet till fettuccinen höll på att koka upp. Det hela slutade med en hel del citronsmak samt den söta, men syrliga balsamicovinägern på fikon (bland annat därför den bruna och något oaptitliga färgen på maten). Okej, innan ni lyfter era förmanande fingrar angående innehållet så ja, jag vet! Den innehåller både det ena och det andra (t ex färgämne, modifierad stärkelse, sulfiter, förtjockningsmedel mm) men även solen har sina fläckar. Jag bor varken på landet eller känner någon bonde som kan förse mig med allt jag behöver i matväg, har heller inte råd eller utrymme att safta, sylta, syra, salta alla grönsaker och frukter och göra precis allt från grunden.
Men.

Jag äter varken kött, fisk eller mittemellan, cyklar året runt, återanvänder plastpåsarna till bullar och frallor jag har bakar, har alltid egen matlåda med mig, källsorterar och försöker undvika både hel och halvfabrikat så långt det går med mera. Men nä, det blir inte rätt hur jag än gör för hur jag än vrider och vänder på mig så sitter ändå rumpan där bak.

Zcucchinistimlor med rödlök och linser

1 port

200 g zucchini
1/2 rödlök, medelstor
ca 1/2 dl kokta belugalinser (eller andra små linser)
olivolja
1-2 vitlöksklyftor 
zest och saft från 1/2 citron
1/2-1 tsk dijonsenap
1-2 tsk fikonbalsamico (Crema di Balsamico Fikon)
salt
svartpeppar
chili
ev kokande pastavatten

ca 40 g torr fettuccine, fullkorn


Koka upp vatten till pastan och koka fettuccine eller annan pasta som faller dig i smaken.
Strimla den röda löken och fräs i olivolja. Tvätta och skär under tiden zucchinin i smala stavar och fräs sedan tillsammans med rödlöken. Skala och riv i 1-2 vitlöksklyftor.

Tvätta citronen och riv zest av halva vilken saften också pressas ur. Klicka i lite dijonsenap och rör om i stekpannan. Börjar det bli för torrt och löken bränner lite i kanterna så sänk värmen ett snäpp och tillsätt en skvätt av pastavattnet, som vid detta laget förmodligen kokar för fullt. Rör i de redan kokade linserna. Kan uteslutas om man så vill. Mina råkade finnas kvar i kylen från tidigare i veckan så de åkte med av bara farten. Ja, det är ju lite så det blir när man som jag freestylar i köket.

Salta och peppra. Krydda ev med chili och som pricken över i:et så ringla över lite fikonbalsamicokräm.
Häll av pastavattnet och lägg upp pastan på tallrik. Toppa med flingsalt och en liten skvätt olivolja. Servera med de stekta grönsakerna.

Smaklig spis!

Premiärrundan

Vi ses där ute i spåren!

***

Majsmuffins

Första gången jag satte mina fötter på Amerikansk mark var i september 1993. Det kom att bli ett äventyr, eller snarare en erfarenhet, utöver alla förväntningar. Inte minst i matväg och jag växte tiotal centimeter på bredden under en väldigt kort tid. Det fanns så mycket gott att testa (tyckte jag då!) och det var ingen hejd på hur många swirls (ungefär som mjukglass fast gjord på frusen yoghurt) man kunde äta när det var sommar året om. Och så är det detta detta med amerikanska portionsstorlekar. De är större än vad vi är vana vid här hemma. I alla fall var det så då, för nästan 20 år sedan. Innan alla groteska muffins och stora chocolate chip cookies gjorde entré i våra svenska liv. Längtan efter mycket var stor när jag kom hem. Jag bara älskade Gray's American Store som då hade butik på Övre Husargatan i Göteborg. Längtan och suget klingade dock av ganska snabbt och istället började min långa bana, och till synes eviga krig med min kropp, mot en för mig bättre och hållbarare kost. Idag är det inte så mycket jag saknar från den tiden. När jag för ett par år sedan var åter i stora landet, på andra sidan Atlanten, hade jag oklanderligt mycket bättre mathållning än sexton år tidigare.

Vad jag däremot kan sakna ibland är de galet goda majsmuffins snabbmatkedjan Kenny Roger's Roasters sålde. De hade över lag den absolut godaste take away-maten jag smakat (jag har ju inte alltid varit vegetarian). Majsmuffins, eller cornbread, var något som serverades till i stort sett all snabbmat och på restauranger då jag var i Florida. Kvaliteten varierade en del och ganska snabbt hittade man sina favoritställen. Sedan dess har jag ett otal gånger prövat att baka själv. Främst använde jag Jiffy corn muffin mix, då den var det enda i majsmjölväg som gick att få tag på. Men de blev mest torra och tråkiga muffins och inte alls närheten av dem från Kenny Roger's Roasters. Men för sisådär fem, sex år sedan har jag fått tag på riktigt majsmjöl (ej att förväxla med Maizena som ju är majsstärkelse) här i Sverige och framgångarna har inte låtit vänta på sig. Nu är det bara att ge sig på majsmuffinbaket på allvar. Och majstortillas, ej att förglömma!

Det behövs en del bakpulver/bikarbonat vilket jag inte gillar särskilt mycket. Tycker det lämnar en sträv och oangenäm eftersmak i munnen. Dessvärre är det svårt att få till muffins utan just bakpulver för då blir de bara smetiga och geggiga. Än så länge har jag inte kommit på det ultimata receptet men dessa var trots allt de godaste hittills.
Som ni ser på bilderna är ju plåten också megainfluerad, och förmodligen direktimporterade, från landet over there men inte är jag någon cupcake-bagerska så plåten ligger mest i träda. Om jag inte använder den till matiga fyllda filodegsformar vill säga. Idéen är väl att spara på pappersformar när man nu har en så att säga färdigformad plåt men beroende på när, var och hur jag tänkt använda det jag bakar så använder jag plåten mer som stöd, så att smeten inte flyter ut och pappersformarna liksom öppna sig för mycket. Dessutom får endast 12 muffins får plats på min så en extra (platt) plåt med pappersformar behövs oftast när det bakas söta muffins.


Majsmuffins
12 st ganska stora


2 dl majsmjöl
2 dl vetemjöl
3/4 -1 dl socker
2 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
2 dl mjölk
3 msk majsolja
3 msk smör (smält)
2 ägg
ev 2 dl majskorn

Blanda först de torra och de blöta ingredienserna var för sig. Rör sedan ner de torra i den blöta blandningen. I muffinsen på bilderna finns inga majskorn i men har du så blanda gärna i ett par deciliter i smeten. Klicka/häll ut i formar. Muffinsplåten har ganska stora hål och vill du göra mindre storlek så placera några pappersformar på en vanlig plåt.
Grädda alla plåtar samtidigt om du har en varmluftsugn, annars en plåt i taget, i ca 15 min i ugnen på 200 grader.



Smaklig fika!

***

* Påbörjad bloggpost 17 mars 2012