Trevlig valborg!

Sitter och tittar på bilder tagna vid den här tiden förra året. Min odlingslott är ett utmärkt motiv att jämföra hur årstiderna varierar från år till år. Förra året var till exempel mycket varmare under april då blommorna var både fler och längre komna än hittills i år. För trots att solen tittar fram en del mellan molnen är det iskalla vindar som sveper omkring. Hoppas alla som ska spendera dagen och kvällen utomhus tar på mössa, halsduk och vantar.

Själv stannar jag inomhus, tar mig ett glas bubbel och läser om vad för trevliga finska valborgsvanor det finns. Lite sent påtänkt idag (bra att spara för kommande tillfälle) är den finska valborgsdrycken Sima som Pickipicki blandat till med både citron och apelsin. Verkar riktigt god. Dessutom ska det ätas flottyrringar/munkar/struvor av något slag som till exempel dessa "fågelbon" som Hovkonditorn gjort. Som om inte det var nog måste jag också få tipsa om hennes Kokos- och bananmunkar. Vill man hellre pyssla än hålla på med mat och fika har Kristiina bloggat om hur du enkelt gör din egen vappuviuhka. Såg förresten en liten tjej då jag var på väg hem från träningen i eftermiddags som höll en till synes nygjord vappuviuhka i högsta hugg. Dock i rosa och vit. Hade aldrig kopplat vad det var om jag inte läst Megane tidigare.

Skål på er!

Snabb tomatsås med ramslök

Som vanligt har jag storslagna idéer i köket men av någon anledning hinner jag bli vrålhungrig innan jag ens börjat förbereda och måste istället laga någonting som går riktigt fort. I helgen blev det en snabbvariant av en stroganoffsås. Ja ni vet, Biff Stroganoff blev Korv Stroganoff, blev Sojakorv Stroganoff och har man ingen sojakorv kan det bli bön och/eller lins Stroganoff. Jorå. Det är så vi gör, vi som lagar mat. Vi inspireras, härmas, gör ungefär detsamma, byter ut ett par ingredienser och så vidare. Vem kom egentligen först, hönan eller ägget.

Stroganoffsås
1 port

1 schalottenlök
2 tomater
1 tsk honungsdijon
2 msk tomatpuré
1 tsk tomatvinäger
flingsalt
svartpeppar
paprikapulver
1-2 tsk torkad ramslök
1 dl havregrädde
ev 1 sojakorv

Skala och finhacka löken. Tvätta och hacka tomaterna. Hetta upp olja i en stekpanna och fräs först löken. Tillsätt sedan tomaterna och låt puttra någon minut. Rör sedan i dijonsenap, tomatpuré och tomatvinäger. Krydda med svartpeppar, paprikapulver och salt. Tillsätt havregrädden och ev en skivad sojakorv eller en dl kokta kikärter/linser. Ramslöken är väldigt flyktig i sin smak som torkad (finns dessvärre ingen färsk att få tag på nu) så därför ska den inte i såsen förrän alldeles på slutet och precis innan den ska ätas.
Servera med en skiva bröd och en sallad.

Smaklig spis!

***

Unga mästerkockar rockar

Bild hämtad från TV8

Har just tittat på finalen av Junior Masterchef Australia. Serien är från 2010 (och troligtvis repriserad här nu) så jag har fått hålla mig ifrån allt vad googlande heter för att inte råka klicka mig fram till avslöjandet om vinnaren. Det är inte utan beundran jag följt dessa barn laga mat. Nivån de håller är en annan inte ens i närheten av. Flera tusentals barn sökte och precis som i de andra Masterchef-programmen gick till slut endast 12 av dem vidare. Dock har programmet ett lite annat upplägg än vad de vuxna har. Ingen åkte till exempel ut de första programmen utan alla fick vara med och laga mer mat. Däremot använde de sig av ett poängsystem där ettan fick 6 poäng, tvåan 4 poäng och trean 2poäng. Resten fick varsitt poäng. Sen åkte fyra ut på en gång och poängen nollställdes vid ett par tillfällen. Av de tolv tävlande möttes till slut Isabella och Jack och slogs om titeln Australias first junior mastercef.

Grattis Isabella! 

Den yngsta deltagaren var 9 år! Nio år. Själv fick jag nog inte ens hålla kockkniven i handen i den åldern. Dock minns jag att jag ofta stod vid köksbänken och tittade på när mamma lagade mat och bakade. Jag såg henne flinkt slipa filékniven och ta sig an den för dagen inhandlade färska fisken. Jag såg henne ta ut innankråmet ur kycklingar (jo, det var före den tiden de lade allt i en liten behändig påse i "magen" på kycklingen) och putsningen av en (ko)lever. Och jag minns då hon nere på golvet med hammaren i högsta hugg försökte få isär kalkonen som visst inte fick plats i ugnen.
Jag tittade på när hon skållade och skalade mandlar, vispde ihop sockerkakor, blandade knådade, rullade och bakade ut otaliga småkakor av allehanda slag.
Jag fick vända lördagarnas fiskfileer i ägg och ströbröd innan hon stekte dem. Jag bakad några egna pepparkakor men glaserade mest, fick hälla mjöl i bulldegen som gick i den orange Assistenten. En hel del potatis har jag skalat och tro det eller ej, trots att jag aldrig gillat räkor, så har jag skalat oändligt många räkor i mina dagar. Särskilt då det vankades fest där hemma.

Kanske var det i trean, fyran eller så vi hade hemkunskap i skolan för första gången. Då gjorde vi saftsås, bakade citronmuffins och ja, jag minns inte så mycket mer. På högstadiet fick vi laga mer mat men där ingick annat som t ex att bädda en säng, styka en skjorta och så vidare. 

Tillbaka till matlagningen och aldrig någonsin var jag i närheten av vad dessa unga australienska mästerkockar presterar. Inte ens idag. Det är sannolikt annorlunda med dagens unga, inte bara de australienska barnen, då kockyrket fått stjärnstatus. Inte minst sedan slutet av 1990-talet och det tog riktig fart i början av 2000-talet. Inte heller lär det mattas av. Vi kan se matlagningsprogram i varenda tv-kanal. Högt och lågt. Professionella och amatörer, om vartannat. Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen och jag överdriver nog inte om jag säger en kan se matlagningsprogram på TV hela långa dagen. På alla möjliga olika kanaler.
Jag minns att kocken Pelle Johansson för en del år sedan tog med sig sina barn in i tv-köket och mycket har nog hänt i barn-kock-världen sedan dess. Gissar att dagens barn-kokböcker ser annorlunda ut än min första: Linus bakar och lagar (Prisma, 1980) av Christina Björk och Lena Andersson.

 

Sannolikt mycket annorlunda från allt vad de junior masterchefs, och många unga med dem, lär sig idag för att uppnå så fantastiska och i mina ögon nära på osannolika matlagningstekniker, matidéer och matpresentationer under programmets gång. Kan inte smälta att vinnaren bara var 12 år och fram till förra veckan fanns även 9-åringen med och tävlade om finalplats.
Nu när jag torkat lyckotårarna efter programmet är det dags att ta tag i kikärtskokningen. Det är väl ungefär där min matlagningsnivå ligger. Kanske dags att kika i Linus bakar och lagar igen och se om där finns något mer avancerat att ta mig an

Trevlig matlagningssöndag!

***

Tips från coachen och mögel i köket

Köksskurande med stil

Hur är det egentligen med hygienen där hemma i våra kök? Visst tvättas händerna ordentligt och grönsakerna sköljes? Inte minst diskas väl skärbrädorna ordentligt. Särskilt av dem som tillagar djur. Men hur är det där med att torka ur skafferiet, kylskåpet och tvätta fläkten så vidare? Eller är det bara gamla husmorssysslor ingen ägnar sig åt längre? I min förra lägenhet fick jag vid ett tillfälle besök av mjölbaggar. Sedan dess är jag extra noga vad gäller just skafferiet. Mjölbaggar får man förvisso inte på grund av orenligheten i skafferiet utan kommer helt enkelt hem genom mjölpåsen från affären. Men tanken på och obehaget av att ha kryp i maten är så stark att jag hellre torkar och städar en gång för mycket än att något läskigt skulle frodas.

Nu har det ändå hänt. Inte djur men väl mögel. Och inte heller bland specerierna utan bland ugnsformar, bakbunkar, våffeljärn och plastburkar. Jorå. Det har vuxit till sig i vinter.

Köksskåpet under diskbänken

Upptäckte det nyligen då jag bara skulle torka bort fläckar på köksskåpen närmast spisen. Så upptäckte jag mer och mer fläckar. Det finns nämligen ingen fläkt i köket men väl en ventil. Tror lägenheten har så kallad självdragsventilation och den lilla luckans vinkling kan ändras med hjälp av kedjan (som sitter fast i luckan) som hänger ner en bit på väggen. Då och då behöver där kladdigt damm rensas bort liksom väggarna som efter en tid blir täckta av ett tunt fettlager från matlagningen.Det slutade inte bättre än att det blev storstädning i Miss Meisters kök. Till och med lätt gula taket blev torkat.

Dock verkade fastighetsvärden inte särskilt angelägen om att eventuellt åtgärda något som framkallat möglet i köket. "Du får torka bort det så det inte blir värre" fick jag till svar. Eh, jo. Såklart. Inte bara torka bort utan skrubba, gnugga och skura i omgångar minsann. Urk.
Att jag är allergisk mot kvalster är inget nytt, liksom mot gräs- och gråbopollen (vilket jag varit i princip hela livet), men mysteriet med den kliande näsan som alltid sällskapar mig då jag hänger vid köksbänken återstår. 

Tips från coachen: Har du spenderat timmar med att själv måla på den franska manikyren på dina naglar så håll dig borta från köket åtminstone ett dygn. Annars är jobbet med naglarna som ogjort.
Nä, inte ens gummihandskar hjälper för storstäd.

Trevlig helg!

***

Kinakål och belugalinser med asiatisk touch

Kinakål och jag går väldigt bra ihop. Sanningen är den att jag är uppvuxen på kinakål. Eller ja, inte enbart men kinakål var sallaten som gällde hemma. Rå. Skuren i breda strimlor och blandad med främst tomat och gurka. Ibland lyxade vi till det och rörde ihop en Rhode Islandsås (vilket jag än idag inte vet exakt vilka ingredienser ingick annat än gräddfil och ketchup. Typ. Men gissar mamma hade några fler smakknep i skjortärmen att dra fram) och klickade över salladen.
Jag har alltid haft svårt för beska saker och trots att jag idag kan tugga i mig isbergssallat om jag bjuds på det, är det inget jag själv skulle köpa. Så kinakålen och jag är fortfarande kompisar. Dock tillagar jag hellre kinakålen idag och äter den sällan kall.

För en tid sedan gjorde jag Sticky aubergine igen och fick lite marinad/sås över. Perfekt att smaksätta t ex grönskakswok eller pasta med. Själv använde jag den till just kinakål, ett par dagar senare då det var bråttom att få klart maten. Tack och lov hade jag även färdigkokta belugalinser i kylen. Jo, för som vanligt kokar jag bönor och linser i större mängd som jag sedan portionerar ut i burkar som jag lägger i frysen eller som den här gången lämnat kvar i en skål i kylen. Dock gäller det att äta upp hyfsat fort då de möglar lätt. Håller några dagar i alla fall.


Kinakål och belugalinser med asiatisk touch
1 port

4 stora blad kinakål
1 schalottenlök
80 g belugalinser (kokta)
rapsolja
1/2-3/4 dl marinad/sås
färsk koriander

Förutsatt det finns marinad över från tidigare så använd den. Annars går det bra att göra ny. Halvera receptet eller använd till fler rätter/portioner.
Ta av blad från kinakålshuvudet och skölj. Skär i breda strimlor. Skala och finstrimla löken. Fräs i upphettad olja. Tillsätt kinakålen. Ta de tjockare vita strimlorna först och låt fräsa en liten stund innan resten av kinakålen åker ner i stekpannan.
Blanda i belugalinserna och rör ner marinaden. Beroende på hur den smakar behövs förmodligen varken salt eller peppar men det är alltid bra att smaka av innan allt är klart. Kanske behövs en skvätt citron eller så.
Avsluta med en stor knippe grovhackad färsk koriander.
Servera med risnudlar, glasnudlar eller vanlig fullkornspasta.

Smaklig spis!

***

Bönor med sjökorall och citrondressing

Så vad blev det då av sjökorallen? Tänkte först göra en ljummen potatissallad med citron och dill. Men nästa utmaning var att endast använda råvaror och ingredienser som fanns hemma. Då ingen vanlig potatis fanns i skafferiet men väl en stackars sötpotatis fick matidén ändras. Hjärnan jobbade på och fick ännu ett infall. Att ugnsbaka den endaste lilla citron jag hade och sen göra den godaste citrondressingen. Varför jag nu skulle ge mig på att göra något sådan jag aldrig gjort tidigare, med bara en citron hemma övergår mitt förstånd. Alltså inga marginaler om något skulle gå snett. Ingen mer citron att göra nytt med.
Vad händer?

Citronen exploderar naturligtvis i ugnen. Ljudet påminde om en kran som varit avstängd ett tag och sen när man sätter på vattnet så är det som ett tryck och vattnet liksom hackar fram innan strålen strilar i jämn takt och jag trodde först det kom från grannens kök. Men så kom det fräsande ljudet av citronsaft och citronkött som klistrat sig fast på ugnens alla väggar och galler.

Hrm. Nu skulle det inte bli någon ugnsbakad sötpotatis heller. Men vad blev det till slut då? Eller fick jag gå hungrig resten av dagen tro. Räddningen blev till slut ett paket stora vita bönor. Jorå. Med det här receptet i bakhuvudet blev det lite av en modifierad version eller ny om man hellre vill det.

Bönor med sjökorall och citrondressing
1 port

40 g sjökorall
200 g stora vita bönor
1/2 dl strimlad purjolök
olivolja
flingsalt
svartpeppar

CITRONDRESSING
1 citron
1/2-1 dl olivolja
1 tsk tomatvinäger
svartpeppar
flingsalt 
dragon

Ugnsbaka citronen hel i 150-175 grader tills den är mjuk. Ca 30 min. Ta ut och låt svalna lite innan den skärs itu. Pressa ut saften och gröp ur det mjuka citronköttet. Ta bort eventuella kärnor. Går det så skär av det yttersta gula skalet som finhackas och blandas med resten av ingredienserna. Vispa ner olivolja i citronen och tillsätt också en skvätt tomatvinäger. Smaka av med salt och svartpeppar. Tänk på att sjökorallen är väldigt salt så ta det lite varligt med saltet.

Under tiden citronen är i ugnen så skölj de stora vita bönorna och låt rinna av ordentligt. Skölj också purjolöken och strimla grovt. Fräs den lätt i olivolja. Ställ åt sidan. Blanda bönorna med citrondressingen  och vänd i de lite svalnade stekta purjolöken. Koka sjökorallen en kort minut i osaltat vatten. Låt sedan vattnet rinna av ordentligt innan sjökorallen blandas med övriga ingredienser.
Servera omgående.

Smaklig spis! 

***

Jag är ingen apart, bara vegetarian.

Allt som ofta blir jag ifrågasatt kring min kosthållning. Jag har nämligen inte ätit djur på sisådär dryga tio år. Jo, jag får numera definiera min diet på sådant vis att jag inte äter djur. Om jag säger att jag inte äter kött så verkar det vara underförstått att jag äter fisk, skaldjur samt en och annan fågel. Om jag då säger att jag är vegetarian så händer förvånansvärt många gånger samma sak; folk tror ändå att jag äter fisk, skaldjur och fågel.

Märkligt.
Mycket märkligt.

Att sluta äta djur gick dock inte från den ena dagen till den andra utan det tog ett tag att riktigt släppa tanken på att djur måste ingå i en komplett måltid. Under ett par år åt jag sedan till och med helt och hållet vegansk kost, det vill säga varken ägg- eller mjölkprodukter och heller ingen honung. Då uttryckte sig folk helt ogenerat "Du är väl inte vegan?" och förnekade med bestämdhet det faktum att jag åt endast vegansk mat.

Varför? Jo, för att som med så mycket annat har de flesta människor en förutfattad mening om veganer. Att vara vegan ses ofta mer som en hel livsstil än enbart det att ha en särskild kosthållning. Veganer kan alltså gå steget längre och välja bort att bära skor, skärp, väskor m.m. gjorda av djurskinn samt även välja bort allt annat i produktväg som innehåller något material som på ett eller annat sätt kommer från djur. De använder självklart heller inga hygienprodukter eller smink som djurtestats. Föreningen Djurens rätt driver även frågan om att få till stånd en FN-resolution för djurs rättigheter.

Och visst. Jag varken är eller har varit uttalad vegansk (militant?) djurrättsaktivist. Jag har till och med ett par läderkängor, vilka förvisso trampar runt på sitt 17:e år, ett par yllesockor samt några hemstickade halsdukar i mohair. Ylletröjorna är dessvärre sedan länge uppätna av pälsängrar. Så fördömande djurrättsaktivister, en del kanske till och med i läderskor och tuggande på sojakorvar, som ger mig förmaningar om min kosthållning ger jag inte mycket för.Jag stämmer alltså inte överens med gängse bild av en vegan och har i första hand av helt andra skäl än det med okuvlig tro för djurrätt valt bort djur i min kost.

Det betyder inte att jag för den skull tycker att man ska föda upp och behandla djur precis hur som helst. Eller att jag inte blir nästintill kräkfärdig då bilder av styckning, jakt, rått kött och döda djur dyker upp framför ögonen på mig. Eller att det skulle vara ok med plågsamma djurförsök och djurplågeri över huvudtaget, vilket jag anser kommer fram rätt tydligt i min blogg. Trots att jag tagit ställning och vid flertalet tillfällen bland annat diskuterat begreppen vegan och vegetarian samt rekommenderat läsare att se t ex FOOD, Inc och lyssna till Matens pris (och/eller läsa boken), så anser jag mig inte ha rätt att på något sätt hetsa karnivorer genom att dissa och tala illa om dem. Lika lite som jag vill att någon tvingar i mig musslor, griskinder, rumpstek eller baconkolor, lika lite kan jag tvinga någon att äta morötter.

Mycket grönt vi fick med oss hem på bussen.

Däremot är jag för upplysning och reflektion kring hur både djur- och mathållningen ser ut, inte bara här i Sverige utan i hela världen, och uppmanar gärna folk att sätta sig in i vad faktiskt stoppar i sig. Om inte så för att kunna göra medvetna val av sina inköp. Gärna redan innan en väljer butik till och med, i vilken en lägger sina surt förvärvade slantar.

Numera äter jag ägg- och mjölkprodukter, om än i begränsad del och inte på daglig basis och trots att det jag äter till största delen är just vegansk mat titulerar jag mig själv som vegetarian. Att jag inte går fullt ut med vegansk mat har främst att göra med det problematiska vad gäller vegetabiliskt fett med  t ex palmolja och att jag faktiskt hellre har komjölk i kaffet än sojamjölk.

Och frågorna fortsätter: "Men fisk då?", "Äter du inte kaviar heller?" "kyckling?" och så vidare, och så vidare.
Det är så tröttsamt. Och faktiskt lite ledsamt.

2013 och det en är fortfarande egenartad som vegetarian.

***

Mer långpannebröd

Nyligen postade jag här ett sedan länge skrivet inlägg om långpannebröd och blev så inspirerad av mig själv att jag var tvungen att testa igen. Kanske var det också för att jag dagen innan äntligen frostat av frysen och därmed kunde baka och laga mat för att frysa in igen. Portionsbröd är alltid bra att ha på lut i frysen. Tinar fort och är gott till soppa, sallad och kvällsmat.

Långpannebröd med frön och nyponpulver
32 små rutor

5 dl vatten
50 g jäst
2 msk olivolja
2-3 tsk salt

1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
1 dl nyponpulver
3/4 dl linfrön
1 dl 4-kornskross
anis/fänkål/kummin (valfritt)
3-4 dl grovt rågmjöl
resten manitoba cream (ca 5-7 dl)

Smula ner jästen i en stor bakbunke. Häll över lite av det 37-gradiga vattnet och lös upp jästen. Tillsätt sedan resten av vattnet. Rör i salt och olivolja. Mät upp övriga ingredienser, förutom mjölet, och blanda i degvätskan. Tillsätt grovt rågmöl och låt gå någon minut med elvispens degkrokar. Blanda sedan i vetemjölet tills degen blir lagom fast, så den släpper från bunkens vägg, men inte för stum och hård.
Låt jäsa 1 timma under bakduk.

Tryck sedan ut degen jämnt i en bakplåtspappersklädd långpanna eller ugnsplåt med höga kanter. Skär ut rutor efter önskad storlek och låt jäsa ytterligare någon halvtimma.
Sätt under tiden ugnen på 200 grader (Min ugn är lite osäker och det bränner lätt vid/blir ojämnt gräddat så jag brukar sätta den några grader lägre än vad som anges i recept. Vanligtvis gräddas annars liknande bröd på 225 grader).
Grädda ca 15 minuter i nedre delen av ugnen. Låt brödet svalna på galler under bakduk.
Bryt/skär sedan rutorna och frys in dem du inte ska äta meddetsamma.

Servera till soppa/gryta. Goda även som lunch med kokta gröna bönor och tomatsås eller som kvällsmat tillsammans med ett par skivor ost och en paprika.

Smaklig spis!

***

Haricot de mer - sjökorall

Strosade på stan en dag, lite sådär för att känna mig som om att jag också är del av något jag på senare år glidit allt längre och längre ifrån. Jo. Jag gör så ibland. Går på stan och låtsas att jag också är en av de flesat andra, en som har pengar att handla (onödiga) saker för. Går in och ut i affärerna. Tittar på skor, kläder, klockor, köksprylar, böcker och drömmer mig bort till den bästa hårsalongen. Ibland provar jag något som jag skulle vilja ha.
Ibland känns det bra och jag gillar stan. Fascineras av myllret av människor som rör sig. Några sitter på en bänk och pratar. En annan väntar kanske på någon vän eller läser dagens tidning. Mycket att iaktta.Tog mig också en sväng genom Saluhallen på Kungstorget och precis på vägen ut fladdrade något förbi i ögonvrån som jag inte sett i någon butik förut. Sjökorall.
Jag backade och frågade om jag fick smaka.

Så väldigt salt.
Som saltvatten.

Kanske inte helt otippat då denna gröna glasört växer just vid strandkanten till havet.
På skylten i butiken fanns mattips om att servera sjökorallen till fisk vilket naturligtvis inte är något alternativ för mig. Åtog mig självmant utmaningen att laga till något vegetariskt och köpte några gram för 12 kronor. Ja, inte billigaste råvaran direkt men ibland tar helt enkelt smaknyfikenheten mig i besittning och jag bara måste testa.
Recept kommer snart.

Någon som smakat? Och själv tillagat? Fallit någon i smaken?

***

Snart sparrisdags, eller?

Med tanke på kylan som stannat kvar ovanligt länge i år lär det dröja ett tag innan den svenska sparrisen finns i butikerna. Men förra helgen hade jag årets sparrispremiär i alla fall. Den kom visst från Mexico. Hade ingen aning det odlades sparris i Mexico. Det svarta på bilden var varken bränt eller ens så svart i verkligheten utan beror helt enkelt på min oförmåga att ta bra bilder. För att så att säga piffa till sparrisen är det inget konstigare än finhackad vitlök och balsamicovinäger.

Stekt sparris med vitlök och balsamicovinäger
1-2 port

1 knippe färsk sparris
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger
flingsalt
ev örtkryddor som  mejram och salvia

Skölj och bryt av den grövsta ändarna på sparrisen om de är torra och trådiga. Stek i olja på medelvärme. Skala och finhacka vitlöken och lägg i stekpannan då sparrisen är halvfärdig. Nu gäller det att vara uppmärksam då vitlöken lätt bränner vid så rör och skaka på stekpannan. Se till att ha tillräckligt varm men inte för varm platta. Tillsätt ev örtkryddor och häll över balsamicovinäger. Låt det fräsa och puttra i stekpannann en stund så allt gottar till sig.
Servera med spaghetti av svarta bönor (jo, jag måste ju äta upp dem!) eller goda risnudlar


Smaklig spis!

***