Tomatsås med stora vita bönor och koriander

Förr var krossade tomater mer eller mindre en stapelvara i Miss Meisters kök. Kanske var det i vevan då jag minskade på djurköttet som även krosstomater minskade för numera är det väldigt sällan jag använder burktomater. Men ibland händer det att jag köper en burk. Särskilt om jag ska göra vegobolognese, sojakorv stroganoff eller som nu, en simpel tomatsås med stora vita bönor. Och så massor av färsk nyhackad koriander. Det är ingen hemlighet att jag hellre kombinerar tomat och koriander än med basilika, vilket för övrigt är en krydda jag nästan aldrig använder. Så, trots att jag äter förhållandevis mycket pasta, är en klassisk tomatsås alltså inte min melodi. Jag gissar dock att det skulle gå bra att byta ut koriandern i receptet nedan mot basilika.

Här skulle jag gärna vilja ta upp en diskussion om skillnaden mellan dessa stora goda vita bönor (Phaseolus vulgaris) och det goda limabönorna (Phaseolus lunatus), även kallade smörbönor. Jag tycker det är svårt att hitta limabönor och brukar därför istället köpa stora vita bönor. Det är förresten i stort sett den enda bönan jag inte köper torr och kokar själv, vilket jag gör med kikärter, kidneybönor, pintobönor, belugalinser, svarta bönor m fl. Vilka bönor föredrar ni? Och framförallt, var hittar ni limabönorna någonstans?


Tomatsås med stora vita bönor och koriander
1 port

1/4 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
1 liten burk krossade tomater (Mutti)
1 dl stora vita bönor, ekologiska (Zeta)
olivolja KRAV
flingsalt
svartpeppar, nymalen KRAV
oregano, torkad KRAV
massor av färsk koriander
*

Skala och finhacka löken och vitlöksklyftorna. Fräs på medelvärme i olivolja. Tillsätt krossade tomater och den torkade oreganon. Låt puttra nån minut. Tillsätt de redan kokta stora vita bönorna, salt och peppar. Hacka så mycket koriander du vill och sen lite till. Rör i koriandern precis innan servering.
Till denna tomatsås ätar man naturligtvis ihop med fullkornsspagetti.


Smaklig spis!


* Edit: Uppenbarligen är det också paprika med i såsen vilket syns på bilden, så finhacka ca 1/2 lång röd paprika och fräs tillsammans med löken innan du häller i de krossade tomaterna.

***

Nämen, grattis då'rå

Födelsedagsfrukost

Ja, då har det alltså gått hela fem år sedan Miss Meister's mat med mera... föddes. Både mycket och lite har hänt sedan dess. En helt ny värld öppnade sig för mig. Bloggvärlden. Framförallt matbloggsvärlden. Samtidigt som en annan värld försvunnit allt mer för var dag som går. En värld som jag så innerligt längtar efter och önskar jag kunde vara delaktig i. Ett levande, inte bara överlevande, liv med kärlek, värme och gemenskap. Ett liv utan det ständiga gnagandet i magen. Ett liv utan att varje dag behöva vända på varje krona. Ett liv präglat av värdighet och respekt. Ett liv där jag har möjlighet att röra mig mer fritt och mindre obegränsat än nu.

Som det ser ut idag får jag i alla fall fortsätta leva i matbloggsvärlden ett tag till. Jag försöker hitta nya, intressanta och inspirerande vegetariska matbloggar men det verkar dessvärre tunnsått på det området. Tips mottages tacksamt.

Idag söndag 26 februari i min odlingslott

Nu är det inte långt kvar till Noorooz heller. Eller Nouruz. Eller Nowrooz... Kärt barn har många namn. Dags att börja träna för stora hoppet över elden...

Grattis till Miss Meister's mat med mera...

På återseende!

***

Visst är det 51 cm som gäller nu? #PFM12

Egentillverkade 51 centimetrar

Igår vid lunchtid tog Annika och jag båten över till Eriksberg och äntrade återigen mässan Passion för mat (#PFM12). Där möttes vi av ett hav med dignande montrar och en stilla vaggande folkmassa. Som vegetarian ska jag villigt erkänna att det egentligen inte fanns sådär vansinnigt mycket där att varken smaka eller lägga slantarna på. Trots allt fanns ett par montrar fulla av frukt och grönt. MEN, ja det krävs ett men i versaler, då t ex granatäpplen såldes för 30 kr/st och en pakistansk mango kostade 40kr, så gick jag därifrån tomhänt.


Eller njae, inte riktigt helt tomhänt. Jag la vantarna på två påsar Öländska bönchips! Jag vet att de inte är någon nyhet, de har funnits på marknaden några år, men det var första gången jag faktiskt fick tummen ur och smakade på dem. Jag föll pladask. Särskilt för Vinterfest med tryffel som är en säsongssmak. Kan ni tänka er, dessa godsaker är sprungna ur ett inte helt lyckat försök att göra falafel på bruna bönor. Så kan det gå i köket :) Här kan veganer och känsliga vegetarianer sluta läsa/hoppa över ett stycke
Dessutom köpte jag faktiskt med en Nossewurst från Eriksons Chark i Nossebro som jag ska ge bort i present. På bilden ovan ser ni den stolta ägaren och tillverkaren av den 51 centimeter långa korven (och vid närmare eftertanke var den nog närmare 56 cm). Receptet på den har Gustav nog twittrat om i omgångar så följ honom här så ni korvgillare inte missar goda tips!

Utöver fågel, fisk och mittemellan så fanns även en del ost, choklad, olivojor mm. De flesta av dem har sina butiker och/eller återförsäljare här i Göteborg med omnejd och det var alltså inga mässpriser att tala om. Det doftade mat, kryddor och stämningen upplevde jag som ganska lugn och gemytlig. Däremot har jag lite svårt för folk som tar en (1) sked och smakar - med samma sked - på alla sju sorters marmelader, honung eller vad det nu kan vara, så det blev inte så mycket provsmakning av heller. Men det var ändå helt klart ett trevligt besök. Inte minst vinprovningen. Jorå. Ett eget glas och en biljettremsa så var lyckan gjord. Absolut bästa vinstället var Xwine. Tänker att lite av smakprovningen skulle kunna göras på samma sätt. Det vill säga att en fick ett litet fat eller skål i vilken utställarna kunde lägga en klick marmelad, en ostbit och vad det nu är en vill smaka på.

Bilden snodd av Annika,
fast det är faktiskt jag som är fotografen ;)

Största behållningen: förutom sällskapet, helt klart vinprovningen.
Största missen: Halltorps mejeri


Och på tal om vinprovning, om jag någonsin kommer få minst en skälig inkomst för det jobb jag gör vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop det till allt jag vill göra. Känns som att pausknappen för livet varit intryckt alldeles för länge och listan på saker-jag-ska-göra-när-jag-har-råd är till bredden fylld för länge, längesedan. Igår skrev jag dit ytterligare en - att bo på en vingård.

***

Getmese och grönkål - en otippad kombo

För mycket järn?

Det har i dagarna gått fem år. Fem år sedan Miss Meisters mat med mera... föddes. Fem år av hopp och förtvivlan. Till skillnad från många andra så började jag blogga på grund av den sociala biten. Jag hade då relativt nyligen gått och blivit med egen dator för första gången i livet mitt, och fick plötsligt för mig att vara med i Cyberkocken. Sedan dess fanns det liksom ingen återvändo. Många nya bekanskaper som jag fått genom mitt bloggande glädjer mig oerhört mycket. Utan er vet jag inte hur jag skulle stå ut med min tillvaro. Jo, för allt sedan jag började blogga har mitt privatliv och jobbsituation blivit allt mer ansträngt. Bloggandet och alla snälla, omtänksamma och trevliga medbloggare lyser upp i mörkret.
Men trots en del annat än rent och skärt matrelaterat så handlar till syvende och sist bloggen om just mat ur alla möjliga perspektiv. Så härom dagen då en bekant påminde mig om hur urbota tråkigt det är att laga och äta mat ensam, är det inte utan att jag behöver ta mig en rejäl funderare över varför jag, som ju är just ensam och både lagar och äter mat själv, ens bry mig om att blogga om något så oangenämt. Jag begripert inte.
Men övertygad om att jag inte är den enda som svajar i både tillgivenhet och uthållighet med det idoga arbete bloggandet så många gånger kräver, så är jag inte beredd att ge upp. Än.

Som så många gånger förr börjar jag äta på varorna jag köpt med mig hem i takt med att jag packar upp dem och medan jag funderar på vad jag ska laga för mat. Ibland slutar det med att jag inte behöver laga mat alls eftersom jag ätit så mycket och redan. En av mina större matlaster i livet är ju ost. Det finns liksom ingen ände på hur mycket ost man kan äta. Det är så gott! En av favoriterna är den norska brunosten som är gjort på getmjölk. Haha, upptäckte just att jag tidigare kallat denna ost för mesgetost. Fråga mig inte hur jag fick ihop det men jag har till och med en tagg för det. Ja, det räcker väl egentligen att kalla den getmese. Eller i alla fall getmesost. Och där stod jag alltstå en sen eftermiddag och visste inte riktigt vad jag skulle göra med maten och började småäta. Och vips hade jag skapat ett perfekt tilltugg till fördrinken på lördagskvällen. Eller ja, det funkade alldeles utmärkt utan alkohol och inte heller tror jag det var lördag men varför inte?
Jag bör dock höja ett varningens finger att detta tydligen kan smaka för mycket järn men har dessvärre inget förslag nu på rak arm vad som behövs för att balansera det. Har ni några idéer om det? Tveka i så fall inte att dela med er. Tips mottages tacksamt!


Hyvla getmesen och riv den färska grönkålen grovt.
Gör små klämmor och ät med detsamma.
Vill du servera på fat till flera personer kan du sticka en tandpetare genom osten så den håller ihop bättre.


Trevlig helg!

***

Fest i dagarna tre

*

Eller ja, det kanske är lite att i med fest i dagarna tre, men nu är det i alla fall åter dags för Passion för Mat i Göteborg. Liksom förra året kommer jag ha nöjet att besöka mässan tillsammans med vännen och matbloggardito SMASKENS vilket jag ser mycket fram emot. Som den vegetarian jag är kan jag säga att mässan bjöd på väldigt mycket kött förra året men där fanns en hel del andra godsaker som knäckebröd, ost, marmelader, frukt, lite grönt och en del vin också. Ska bli intressant och se om utbudet ser annorlunda ut i år.


Kanske ses vi där på mässgolvet bland trängeln och värmen från alla matälskare!

***

* bilden är snodd rakt av från Passion för Mat's hemsida.

Sticky aubergine med kål och risnudlar

Förra några helger sedan hade Två dagar (lördagsbilagan i G-P) ett uppslag med recept på nudlar. Inga vegetariska rätter men jag fastnade ändå för ett med marinerad karré. Jag tog helt enkelt saken i egna händer och skar upp en aubergine i ganska tjocka stavar. Blandade till marinaden från tidningen och lät auberginen ligga där i under ett par timmar innan det var dags att göra resten.
Oj oj, snacka om att jag hade den lyxigaste lunchlådan med mig veckan efter. Det är definitivt en rätt jag kommer laga igen.


Förra året då jag råkade på de svarta risnudlarna blev jag så imponerad att jag vid senare tillfälle fick storhetsvansinne då jag fick syn på fler sorter och köpte med mig några paket. Mer eller mindre enbart för de ursnygga förpackningarna. Jo, för jag kommer inte ifrån det faktum att de är väldigt klistriga. Jag har kokat kort, längre, spolat och inte spolat med kallt vatten men hur jag än gör så vill de gärna klibba ihop sig mer än önskvärt. Men, jag gillar ändå att de är ett alternativ till den annars vanliga fullkornspastan jag äter flera dagar i veckan. Nedan använde jag t ex Udon/brunrisnudlar.



Sticky aubergine med kål och risnudlar
2 port

1 aubergine
1 bunt Udon brunrisnudlar (ca 80-100 g)
4 stora blad kinakål
1 röd paprika, avlång
1-2 tsk soja
rostade sesamfrön

MARINAD:
1 dl hoisinsås
1 1/2 msk sesamolja
2-3 msk rörsocker
1/2 dl risvinäger
1 dl japansk soja
2 vitlöksklyftor, finhackade
1/2 tsk svartpeppar, nymalen

Efter du skurit upp (ner?) auberginen och lagt i rostfri bunke, så är det dags att ge sig på marinaden. Blanda hoisinsås, sesamolja, socker, risvinäger, soja, vitlök och svartpeppar i en kastrull. Koka varligt på medelvärme någon minut. Ställ åt sidan och svalna lite innan den hälls över auberginebitarna. Blanda ordentligt och låt stå i minst en timma.

Flytta sedan över de marinerade auberginebitarna till en ugnsfast form och häll över resterande marinad. Ställ mitt i ugnen på 180 grader i ca 30-45 minuter eller tills auberginen är mjuk och genomlagad. Koka under tiden nudlarna och fräs den skivade kinakålen och de övriga finstrimlade grönsakerna i olja. Har du en wokpanna så är det nu den ska fram. Häll av kokvattnet från nudlarna och spola i kallt vatten. Låt rinna av och woka/stek sedan snabbt nudlarna med kinakålen.

Servera den marinerade auberginen med nudlar och kinakålen på tallrik. Toppa allt med rostade sesamfrön och nymalen svartpeppar.

Smaklig spis!

***

Lunch i Stockholm

Det är knappt jag tror det är sant men igår åt jag lunch i Stockholm. Jorå. Sammanlagt spenderade jag 6 1/2 timmar sittande på tåg. Däremellan hann jag med en snabblunch på La Neta. Jag var måndagens första kund och hann knappt äta färdigt innan kön ringlade sig utanför. Värsta bukfyllan men ack så gott med ost, chili och koriander :) Sen blev det en rask promenad till Lakritsroten för en liten påse lakkrisrindlar (ja de står så, med 2 k:n, på påsen) innan det var dags att vända åter till mötet jag skulle delta i. Snabba ryck och snart satt jag på tåget hem igen. Lite väl mastigt att resa såhär över dagen och det svajar alltid så i kroppen efter alla timmarna på tåget. Men men, det är bara att hoppas det bär frukt och lönar sig framöver. Om inte annat hann jag nästan igenom en hel bok på resan. Bara 70 sidor kvar av bokens 400.

Att mobilen inte orkade mer än i stort sett tågresan upp innan den började visa tecken på svaghet, så att jag blev tvungen att gå offline samt inte använda kameran, var inte riktigt vad jag förväntat mig av den. På tåget hem hann jag logga in och skriva en status, så dog den. Fasen, om jag köpt den för dryga 5000, istället för att överta den efter testperioden, skulle jag förmodligen i detta nu rasa mot både försäljaren och tillverkaren.

Från vänster till höger: Verduras (morötter, zucchini, lök & paprika),
Rajas (Poblano chili, zucchini, majs, lök & philadelphiaost) och Frijoles (ost & bönor)

Det bästa är att man kan köpa en, två, tre, fyra eller hur många tacos (endast kött) eller quesadillas man nu mäktar med. Att köpa till finns också majschips med bönor eller guacamole. Men allra, allra bäst av allt är den mer eller mindre obegränsade mängd hackad färsk koriander som en hämta själv, liksom de två heta såserna. Förutom musiken som flödar ur högtalarna och tjattret från matgästerna så ligger det ständiga snörvlandet, likt en basgång, över lokalen. Med andra ord mycket het chili ;-)

***

Ugnsbakad fänkål med tomat (och halloumi)

Inte för att jag drabbats av hybris eller så men idag (läs 16 januari) reagerade jag på en matbloggspost som, bortsett från de fantastiskt urtjusiga stilleben påminner fasligt mycket om både mina kålrotsfrittes (vilka jag gjorde rödbetsmos till istället för tomatketchup) och idén om att dippa stänger av rotsaker andra än den mer välkända potatisen Har hon månde tro snott idén av mig ;-)
Nej, såklart inte. Men My New Roots är en en blogg med bilder och upplägg som gör mig grön av avund. En bland många fler. Men varför lär du dig inte själv då, tänker säkert hälften av er som läser. Jo, ser ni. Jag har varken hjärnkapacitet till allt det, utrymme eller pengar till utrustningen som behövs; flott kamera, rekvisita, lampor, bildbehandlingsprogram och framförallt en dator som orkar hantera både stora bildfiler och bildbehandlingsprogrammet och så inte minst pengar till mer mat och fler ingredienser. Troligtvis behövs även tillgång till en eller flera vänliga personer som är riktiga fenor på att fixa och trixa med datorn/kameran om något skulle gå allt för snett.

Men, men, tillbaka till verkligheten. Matbloggandet är ju bara en hobby och jag har varken privata eller professionella kunskaper eller resurser till att utveckla Miss Meister's mat till något mer och tjusigare än hur den är idag. Så får det vara. Precis som att maten jag lagar oftast är enportionsmat och vegansk.
Måndagar är väl annars de veckodagar en äter rester från helgens middagar eller har nyfyllda lunchlådor för veckan som kommer. Dagens varma mål mat kan göras vegansk eller vegetariskt genom att antingen välja bort eller lägga till osten. Det väljer du själv. Ett veganskt alternativ är också att lägga till några skivor tofu istället för osten så blir det en mer fullvärdig måltid.


Ugnsbakad fänkål med tomat och halloumi
1 port

1 fänkålsstånd
1 näve cocktailtomater av blandad sort
olivolja
timjan
dragon
havssalt

FÖR ICKE-VEGANSKT ALTERNATIV:
50-100 g halloumi


Skölj grönsakerna och dela mitt itu. Lägg i ugnsfast form och häll över någon matsked olivolja eller så.
Krydda med timjan, dragon och lite salt.
Låt stå i ugnen på 180-200 grader i ca 30 min eller tills fänkålen är tillräckligt mjuk.

Med tanke på att jag på allt som ofta bränner vid det jag sätter in i ugnen så hade jag visst huvudet extra mycket på skaft då jag täckte fänkålen och tomaterna med aluminiumfolie. Det kom att belöna sig lite längre fram då maten var klar. Mjuk och saftig istället för torr med svarta kanter.

Vill du inte äta veganvarianten så kan du steka ett par skivor halloumi i en stekpanna eller lägg dem på grönsakerna i formen. Väljer du det senare så gör det först i slutet av tiden då grönsakerna är mer eller mindre färdiga. Då behövs inte längre foliearket täcka formen.


Smaklig spis!

***

Grönkålspudding

Ja, det är faktiskt julklappar som skymtar på bilden. De är sedan länge skickade med posten liksom puddingen också är slut. Den var perfekt lunchlådemat som höll mig varm i mellandagarna då jag satt ensam på min kalla tvångsarbetsplats. Jag är medveten om att det nu är näst intill omöjligt att få tag på färsk grönkål, men säkert är det fler än jag som bunkrat upp och sparat några kilo grönkål i frysen. Nu när helgen närmar sig är det alltså dags att laga och fylla nya lunchlådor för veckan som kommer.

I en vanlig kålpudding brukar man nog ha någon slags färs i tror jag men jag har lagade denna helt grön rakt igenom. Ett par skivor stekt tofu eller en sojakorv blir utmärkta komplement för en fullvärdig middag och gärna en morot eller två i någon form också.


Grönkålspudding
2 port

ca 300-400 g färsk grönkål
ca 2 dm av en purjolök
2 ägg
2 dl kokosmjölk
2-3 vitlöksklyftor
rivet apelsinzest
flingsalt
svartpeppar

några rostade hasselnötter, grovhackade


Förväll grönkålen och hacka den sedan grovt. Dock är det bra att vara noga med stammen om du har den kvar och hacka den lite extra. Strimla purjolöken, gärna från både vit och grön sida, och vänd om med grönkålen. Riv och blanda i apelsinskal från 1/2 apelsin. Lägg i ugnsfast form som först fått en skvätt olivolja i botten. Vispa äggen lätt med en gaffel och blanda ihop med kokosmjölk, kryddor och pressade vitlöksklyftor. Häll äggblandningen över grönkålen och grädda i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Servera och toppa med grovhackade rostade hasselnötter.


Smaklig spis!

***

Passa på under Krogveckorna

Smakfullt på Avalon

Nyligen blev jag bjuden på restaurang. Ja ni läste rätt. B j u d e n på restaurang. Ah, en dejt, tänker ni. Dessvärre, mina kära läsare, har jag levt till ungefär hälften av den vid min födseln förväntade livslängd utan dejter, så det lär aldrig hända. Utan jag som stolt vegetarian fick tillsammans med Plommonet, också hon en stolt vegetarian, det stora nöjet att med tre till i sällskapet äta mat på Avalon. Värre kan man ha det en kulen måndagskväll i Göteborg.

Vi hade alltså smygpremiär* för krogveckan som börjar idag. Krogveckan som egentligen är två krogveckor håller på till den 29 februari. Två veckor då du har möjlighet att äta två rätter för tvåhundrakronor på utvalda restauranger (Göteborg, Malmö, Närke, Dalarna, Uppland, Stockholm, Östergötland m fl.). Det är bara att börja kolla in menyerna och boka bord omedelbums!

Tre sorters vispat smör samt
karnivorernas förförrätter

Så hur var då maten vi åt? Jag var supernöjd och tyckte allt smakade väldigt gott. Även om jag hänt både en och fler gånger genom åren så är jag ingen restaurangbesökare av stora mått och därför ganska så lättflirtad. Bara upplevelsen i sig, miljön och servicen, räcker ju för att jag ska bli imponerad. Men det är klart, som den vegetarian jag är ställer jag kanske högre krav på köket än vanligt för går jag ut så vill jag det ska vara något utöver det vanliga.

Veggisarnas förförrätt

Det hela började som sig bör med en fördrink. Gin, cava och fläderjuice i en angenäm blandning. Så kom brödet och det vispade smöret i tre tappningar. Före förrätten fick vi också en liten aptitretare. Vi veggisar fick en bit ost (av ko-, get- och fårmjölk) samt en klick pepparrotsvisp toppad med en söt rödbetskub, några gurkkulor och ett rågcrisp. Karnivorerna fick små snittar med skaldjur och små patépajer av något slag.

Älgcarpaccio utan älg

Två i sällskapet valde grillad havskräfta med
blomkål, havtorn brynt smör och grönkål

Restaurangen hade i förväg fått reda på att det vart vegetarianer på intågande och måste därför erkänna att jag blev smått förvånad över att förrätten var den på menyn listade älgcarpaccion där man helt enkelt valt bort köttet till våra tallrikar. Kvar var alltså rotselleri, torkade lingon, enbär, hasselnötter, timjan och ja, det smakade naturligtvis riktigt, riktigt gott alltsammans. Kanske bort vi fått några fler rotsakskuber eller ytterligare en vegetarisk ingrediens som skulle passa lika bra ihop med de övriga smakerna som älgköttet. Men, som ett av samtalsämnena under kvällen rörde sig kring, så är det just så många vegetariska alternativ blir på restaurangerna. Hur det kommer sig, hade vi olika teorier om. Vinet till den vegetariska rätten: Malat Grüner Veltliner

Riktigt god svamprisotto

Så var det dags för varmrätten. På Avalons Krogveckanmenyn finns inga vegetariska rätter men på á la carten finns den svamprisotto vi fick. Och vilken risotto sen. En bland det godaste jag ätit, med tre sorters svamp (ostronskivling, tryffel ochskogssvamp), toppad med ugnsbakade cocktailtomater, ruccola och svampskum. De anda valde halstrad torskrygg med äpple och mandelpotatispuré, kungskrabba, krabbskum och pistagenötter. Vill man inte äta fisk finns det även en ryggbiff med bräserad oxkind med pumpa, gurka och chili på menyn.

Halstrad torskrygg

Till detta fick vi nytt vin. Jösses så gott det var! Patric Javillier, Bourgogne Blanc Förmodligen det allra godaste på hela kvällen. Både vad gäller mat och dryck. Vinet är köpt hos Hoff Vinhandel och finns tyvärr inte på Systembolaget. Hur som helst lär jag leta mig igenom Systemets sortiment och se om jag kan hitta något liknande. Som om inte alla sinnen redan fått nog vid det här laget så kom det även in en dessert. Eller ja, det var choklad till kaffet. Avalons hemlagade tryffel; Valrhonachoklad med lakrits. Som den lakritsfan jag är skulle jag gärna sett mer lakritssmak men som vanligt smälter chokladen fint i munnen ändå :)

Som helhet kan jag inget annat än säga att jag är mycket nöjd. Mat, dryck, service, stämning och sällskapet fick bra betyg. Då jag in princip redan smakat det enda vegetariska alternativet som finns på á la carte menyn (svamprisotto) kanske det får bli återbesök över en lunch istället. En vecka då risotton inte är det vegetariska alternativet vill säga.

***

Igår roade jag mig med att kika på alla krogveckanmenyerna (i Göteborg), vilka är speciella menyer som man hittar i rutan till vänster hos respektive restaurang på bokningssidan, t ex som här. Där finns med all sannolikhet massor av gott för er karnivorer att botanisera bland. Dessvärre är det bra mycket mer tunnsått på den vegetariska sida och jag undrar om man måste meddela i förväg (t ex när man bokar bord) att det finns vegetarianer i sällskapet och om det då går att att få ett fullvärdigt vegetariskt alternativ? Det står annars uttalat att det är endast Krogmenyn som gäller (ej restaurangens ordinarie á la carte). Om inte, finns det tyvärr inte mycket för oss vegetarianer att sätta tänderna i under krogveckan. Ett extra plus, trots ännu en svamprisotto, till La Bouffe som faktiskt satt ihop ett vegetariskt alternativ på deras krogveckanmenyn. Även Jalla Jalla har vegetarisk på menyn, både för- och varmrätt och Da Vinci har en vegetarisk varmrätt.

Trots att jag är en vegansk/vegetarisk matbloggare så vet att det finns både fisk- och köttätare bland er läsare så alla ni av dem som har råd att äta ute för 200 kr (plus ett glas vin eller två) - tveka inte! Se till att bestämma er meddetsamma. Ni behöver inte ens ringa runt till restaurangerna och boka utan med några enkla klick bokar ni bord genom Book a table. Det är också där ni hittar alla medverkande restauranger och respektive menyer för Krogveckan.
Av krogveckanmenyerna (i Göteborg) att döma skulle jag nog själv vilja göra ett besök på Bliss Resto.

mmmmm...

Trevlig restaurangrunda!

***

* Ja, jag är köpt!

Grönkålsmos

Många förknippar nog grönkålen endast med julbordet, då som stuvad, i en soppa eller kanske som långkål, och kommer förmodligen inte ägna grönkålen någon mer tanke förrän sisådär 11 månader. Men jag vet i alla fall en som är avundsjuk på mig nu, då det fortfarande går att köpa grönkålsbuntar på ICA här hemma. Om jag inte hinner äta upp den så gör jag platta paket av förvällda rivna grönkålsblad som jag lägger i frysen. Som sagt, om jag inte hinner äta upp den först. Det har nämligen blivit grönkålspudding, makaronilåda med grönkål i botten, stuvad grönkål, stekt grönkål med smak av kokos och så ett och annat grönkålsblad som åkt ner i magen under tiden jag tvättat och rensat buntarna.
Jag river alltså av bladen helt från stammarna och förväller bladen för sig. Stammarna skär jag sedan i bitar och kokar tills de blir mjuka. De spar jag sen i kylen och blandar vid tillfälle med t ex lök, morötter och lite kokta linser som får fräsa ihop i stekpannan och serveras tillsammans med nudlar. Eller så mixar jag helt enkelt ner en näve kokta grönkålsstammar tillsammans med avokado, kiwi, hasselnötsmjölk med mera till en smoothie.

Men så härom dagen (läs: för över en månad sedan) testade jag en för mig ny smakkombination. Grönkål och getmesost. Eller brunost som den kallas på norska. Har du ingen egen brunostskatt i närheten så finns nog TINE Gudbrandsdalaost i de flesta lite större matbutiker. Mmm, inte helt fel. Men hur få ihop de två i en varmrätt? Det fick helt enkelt bli till att göra mos på ett gäng av de avskalade grönkålsstammarna.
Jag valde att göra grönkålsmoset ganska tjockt och fast som sen serverades till en sojakorv och ugnsbakad sötpotatis. Vill du ha det mer som dipp till råa grönsaker som t ex krispiga stavar av kålrabbi (vilket jag åt som mellanmål en dag), eller till och med såsigare variant, så späd ut med mer kokosmjölk eller vatten/buljong till önskad konsistens.


Grönkålsmos
2-4 port

200 g grönkålsstammar
1 medelstor potatis (astrix)
1-1 1/2 dl kokosmjölk
ca 60 g riven getmesost
flingsalt
svartpeppar
några droppar pressad citron

Skär grönkålsstammarna i små bitar. Tvätta och tärna potatisen. Koka i vatten tills grönkålen är mjuk. Häll sedan av vattnet över en sil eller durkslag och låt svalna en stund. Riv getmesosten och vispa till kokosmjölken (som brukar vara separerad i burkarna). Häll tillbaka de kokta grönkålsstammarna och potatisen i kastrullen och tillsätt kokosmjölken. Så är det dags att ta fram en bland de mest älskvärda köksprylarna; stavmixern. Mixa på och tillsätt den rivna osten. Salta och peppra. Eftersom osten är ganska salt så var försiktig med det extra saltet. Pressa över några droppar av en nyskuren citronhalva. Klart.



Smaklig spis!

***

Kärlek eller inte kärlek, det är frågan

Idag, en av världens förmodligen största amerikanskinspirerande kommersiella jippo, och en kan endast önska skolbarnen här slipper den läskiga kortbytartraditionen som kan ta sig obehagliga uttryck. Jag menar, tänk bara på alla dolda förväntningar.
Jag är på intet sätt emot kärlek, även om jag många gånger tycker den verkar överskattad och endast en utopi vi alla längtar efter men aldrig egentligen når fram till. Att bli glad och tacksam över både små och stora glada tillrop på livets väg och att visa uppskattning för vad det månde vara, tror jag vi alla skulle må bra av om vi var bättre på. Att vi helt enkelt var lite snällare mot varandra. Men lismande, tillgjord älskvärdhet och ett av det stora kortföretaget påtvingat beteende, är däremot inget som ligger för mig.




R.I.P. Whitney Houston


Bilden ovan är lånad från bästa xkcd

***

Miss Meisters mat har kraschat

Både Miss Meisters mat och ansvarig utgivare, Miss Meister själv, har kraschat. Ingenting känns som det är på riktigt längre. Så mycket falskhet, tomma löften och innehållslösa påklistrade leenden som snurrar runt överallt. Det är som att jag egentligen inte finns. Som att jag lever genom konstgjord andning.
Allt började egentligen redan under sensommaren förra året och har av flera anledningar eskalerat. Runt nyår och årets första veckor var kulmen troligtvis nådd. Nu är jag mest utmattad och håglös efter det. Många existentiella frågor som snurrar och jag har väldigt svårt att se mening med någonting längre.

Bild uppenbarligen inte tagen av mig men fick i mail för
många år sedan och kan inte länka

Detta med jul och nyår som bekant inte är min favorittid på året. Denna omgång var värre än på länge. Utöver den återkommande ångesten och den ständigt infekterade situationen med den så kallade familjen så hände även något i början av året som tog knäcken på mig. Jag blev grundlurad. Manipulerad och utnyttjad på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Eller jo, jag anade ju eftersom jag mådde fysiskt illa, grät och kunde inte sova, men kunde bara inte sätta fingret på det förrän efteråt, då jag hade facit i hand. Jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Som om inte det var nog är min övriga livssituation så tilltufsad att jag faktiskt har svårt att riktigt klara mig ordentligt längre. Gråter i omgångar mest varje dag på min tvångsarbetsplats (vilket andra föredrar att kalla sysselsättning) och har generellt svårt att få saker och ting gjorda. Som bloggen till exempel. Jag har idag närmare 130 påbörjade, halvfärdiga och nästan klara inlägg bland utkasten.


Att datorn inte längre vill samarbeta försvårar avsevärt försöken och en bidragande orsak till svårigheter att hålla ångan uppe på nätet och i bloggen. Jag har efter egen förmåga, och med hjälp av andra, fixat mycket som hänt med datorn genom dess förhållandevis korta livstid men nu, nu klarar jag inte längre av att lösa allt. Nyss köpte jag till och med små skruvmejslar för 99 kr (åh, vad jag hellre ätit en lunch på stan för dem) i hopp om att jag genom att lossa skalet skulle komma åt och damma fläkten. Men ack. Hårddisken ramlade mer eller mindre ut men fläkten var så väl dold att jag inte vågade bända mer med risk för att knäcka något som inte ska knäckas. Igår hann jag knappt ens logga in och börja skriva inlägg innan datorn kajkade ur.

Var finns kartan hur man knyter livet om sig?

Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv och mina nu uppenbart misslyckade val i livet. Då jag blev så sjuk i kroppen att jag inte längre kunde fortsätta mitt jobb som förskollärare har allt jag gjort varit för att jag ska bli så frisk som möjligt igen, både kroppsligt och själsligt, samt att förhindra att hamna där igen. Hur har det kunnat bli så fel?
Flera år av universitetsutbildning, ideellt arbete, jobbsökande och andra aktiviteter har bara lett mig längre och längre ifrån allt vad ett hyggligt lönearbete heter. Ingenting jag gjort duger för någon arbetsgivare och idag är jag sedan länge tvångsplacerad i gratisarbete.
Ja, för som fas 3:are duger jag i princip till vem som helst eftersom jag i egenskap av just fas 3.are genererar 225:-/dag till den anordnare som "förvarar" mig. Att kalla detta sysselsättning är förstås oerhört missvisande eftersom sysselsättning är den term som används för att statistisk sett beskriva lönearbetande i landet. Likhetstecken sätts alltså mellan sysselsättning och betalt förvärvsarbete, till skillnad mot exempelvis ideellt arbete och hushållsarbete. Sysselsättning inom JUG's tredje fas är allt annat än ett förvärvsarbete och bör inte på något som helst sätt likställas med det vi i allmänna ordalag menar när vi pratar sysselsättning. Det är en inlåsningseffekt utan dess like. Efter alla år med ständig kraftuttömning och minimalt med kraftpåfyllning, ser jag inte lägre någon ljusning.

Genom konstgjord andning och mycket tjall på respiratorn för jag orkar knappt andas längre.

***

Grönkålspizza

Det händer, om än väldigt sällan, att jag äter pizza. Kan inte minnas när jag senast köpte en pizza men ibland slår jag till och gör egna. Fast det är kanske inte riktiga pizzor egentligen för jag använder gärna fullkornstortillas som pizzabotten, som t ex till den här snabbpizzan. En gång gjorde jag också en långpannepizza vilken påminner mer om panpizza med tjockare botten.
Till skillnad från mig finns det å andra sidan en som ofta gör egen pizza. Hon heter Annika. Jorå, vi känner henne alla och på SMASKENS.NU kan man hitta en hel drös med olika pizzor. Jag snodde ett av hennes pizzadegsrecept men eftersom jag nu inte är karnivor, vilket Annika är, så blev det helt grönt på mina pizzor. Vill man nu inte äta helt vegan utan kan tänka sig ost så släng på några skivor halloumi också.


SMASKENS pizzadeg
4 pizzabottnar

25 g jäst
3 dl fingervarmt vatten
2 msk olivolja
1/2 tsk råsocker
1 tsk salt
knappt 400 g vetemjöl

Lös upp jästen i vattnet och rör sedan i oljan, sockret och saltet. Blanda i mjölet till en inte allt för hård deg. Jäs i minst 45 minuter. Stjälp upp på bakbord och knåda degen en stund. Dela i 4 delar och kavla ut till den tjocklek du vill ha. Mina blev lite tjockare än vad jag tänkt mig men det är en smaksak.
Degen går naturligtvis att dela i fler delar om man hellre vill göra minipizzor eller om du har plats både på bakbord och i ugnen kanske du väljer att göra två stora och riktigt tunna pizzor.

På med pizzatopping (se nedan) och grädda i ugnen på 250 grader i ca 10-15 minuter.


Miss Meisters pizzatopping
2 pizzor

100-150 g färsk grönkål, grovt riven
2-3 tomater, hackade
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, riven eller finhackad
riven apelsinzest och ngr droppar apelsinsaft
flingsalt
svartpeppar
torkad oregano

ICKE-VEGANSK VARIANT:
ca 50 g halloumi, skivad

Blanda den grovt rivna grönkålen (bort med den grova stammen) med den finhackade löken, vitlöken och hackade tomater i en bunke. Riv ner lite apelsinzest och droppa över lite apelsinsaft och några droppar olja. Tillsätt kryddorna. Lägg de utkavlade pizzabottnarna på en bakpappersklädd plåt och ringla olivolja jämt över dem. Fördela toppingen på två bottnar. Äter du ost så toppa till sist med några skivor halloumi.

Grädda i mitten av ugnen på 250 grader i ca 10 minuter.

Eftersom degen räcker till 4 bottnar är det bara att dubbla receptet på toppingen ovan eller hitta på egna blandningar. Själv gräddade jag den resterande degen i mindre lite amöbaliknande former, med flingsalt på toppen, och använde som snacks och tilltugg. Blev väldigt hårda och knapriga och goda till en bit ost :)


Smaklig spis!

***

Makaronilåda med grönkål och rotsaker

Så var det ju detta med matlådornas ändlösa värld. Jag har haft matsäckar, frukt och lunchlådor med mig så länge jag kan minnas. Det började redan i låg- och mellanstadiet då jag tränade gymnastik. Eftersom jag då bodde på en ö och träningen låg i stan så blev det väldigt långa kvällar och båtresan hem dög utmärkt som kvällsmatsresa. Kanske är det också de långa pendlingsresorna, med både båt och spårvagn, under gymnasiet som gjort att jag snabbt lärde mig ha vatten och frukt med i väskan, oavsett vad jag skulle göra. När jag på senare år började plugga på Pedagogen, som då låg utslängd som på måfå långt ute i ingenstans, var min standardlåda en 2-liters blå BigPack-burk. Men som den vän av Tupperware jag är dröjde det inte länge innan jag var en stolt ägare av mitt första 4-pack av deras rektangulära 4-decilitersburkar. En perfekt storlek för mina lunchlådor.

Att inte bara förvara maten i lådor utan även äta ur dem sitter som i ryggmärgen. Jag ska villigt erkänna att jag inte är särskilt angelägen om att hälla över innehållet på tallrik innan den värms i mikron på de diverse arbetsplatser jag vistats. Även om alla inte håller med, så går finfint att äta ur lådan. Spar ju dessutom både tid och inte minst disk = bra för miljön väl? ;-) Så nu, exakt två månader senare från det jag skrev denna post, får ni ett förslag på bra "lådmat".


Makronilåda med grönkål och rotsaker
4 port

120 g fullkornsmakaroner
200-300 g grönkål
2 stora morötter
1 stor palsternacka
1 bananschalottenlök
olivolja
1/2 stor burk kokosmjölk
flingsalt
svartpeppar
ost

Koka makaronerna. Skölj och riv grönkålen i bitar. Den tjocka och lite trådiga stjälken går t ex att förvälla tillsammans med makaronerna eller spara till annan måltid. Skala och riv morötterna och palsternackorna grovt. Hacka löken. Häll olivolja i botten på en ugnsfast form och täck med grönkålen. Fortsätt sedan att "bygga" lådan med den hackade löken och sen rotsaksrivet. Salta och peppra. Toppa med de kokta makaronerna (vilket naturligtvis går att göra i förväg) och häll över kokosmjölken. Vill du ha ost så är det nu du avslutar med ca 1 dl grovt riven svart hommage.

Grädda i ugnen på ca 200 grader i ca 20 min. Låt svalna och lägg sedan i matlådor.
Eftersom jag uppenbarligen inte har det goda minne jag ibland inbillar mig, t ex att jag ska komma ihåg vad det är jag fryser in och i vilken låda. Haha, vem lurar jag egentligen? För att minimera risken att jag tar med mig en tunn soppa istället för den tänkta bönröra med pasta, så märker jag helt enkelt lådorna med en bit maskeringstejp/frystejp på vilken jag skriver ner innehållet i respektive låda. Inte världens mest innovativa påhitt men som sagt, det hjälper definitivt till att hindra mer eller mindre katastrofala missöden. Jag menar en burk med krossade tomater till lunch är ingen hit. Särskilt inte då det ska tränas på kvällen.
Lådorna ställer jag först in i kylen några timmar innan de åker in i frysen.


Smaklig spis!

***