Vatten. Till alla och var en.

I mitten av april tidigare i år cirkulerade det i diverse sociala medier en ca sju år gammal filmsnutt från youtube. Det var inte första gången och sannolikt inte heller den sista. Sekvensen visar ett uttalande av Nestlés VD Peter Brabeck-Letmathe som där påstår att vatten inte är en mänsklig rättighet. Folk var inte sena med att förfäras över detta uttalande, vilket är helt i sin ordning då ett sådant påstående är helt befängt. Men allt eftersom dagen gick började överraskande nog fler och fler att försvara Nestléchefen. Han ansågs vara oskyldigt påhoppad och att vi minsann inte kan låta alla som vill och behöver vattna sina gräsmattor en torr sommar. Här och där kom röster om hur Brabeck-Letmathe och Nestlé inte alls vill privatisera vatten.
Well. Där måste jag faktiskt lägga mig i lite. De vill han visst. I allra högsta grad. Herre jösses, det är ju världens bästa affärsidé! Att hämta någonting gratis från naturen och sen sälja dyrt. Gärna till dem som allra mest behöver det. Vatten är dessutom, till skillnad från t ex diamanter och annat jox som människor tar från naturen och säljer dyrt, en absolut livsnödvändighet för att vi ens ska kunna leva.
Och till skillnad från så många andra kan jag inte slänga ur mig sådana påståenden, bara sådär innan lunch, utan vidare belägg för det. 

Detta föranledde alltså mig till att mer eller mindre starta en rapport. Jo, för som så många gånger förr tar jag på mig alldeles för stor uppgift och efter 2-3 veckors intensivt informationssökande gick luften ur mig. 
Vad håller jag på med? Jag måste ju ut där och söka jobb. Söka, söka, söka. Göra mig anställningsbar (vad det nu egentligen innebär) och aldrig mer vika en tum från mitt heltidsjobb; att söka jobb. I princip allt mellan himmel och jord.

Känner mig nu ungefär som denna underliga imploderande vattenmelon. Allt det gottiga och livsgivande bara rinner ut.
Den läckte som ett såll och fruktköttet var alldeles mjukt och läskigt. Däremot första gången jag upptäcker strukturen av vattenmelonen riktigt tydligt. Ser ungefär ut som en banan, tre lika delar som förenas till ett helt stycke.

Jag lyckades dock ta vara på en del av vattenmelonsvattnet och det smakade i alla fall lite vattenmelon. Använde det i smoothies och drack som törstsläckare i sommarvärmen (jo, det var faktiskt riktig somrigt här ett tag under försommaren innan vädret verkar ha stabiliserat sig på ett lagom regnigt och grådassigt göteborgssommarväder).

***

Grönkål och grekisk olivolja med apelsinsmak

För ett par veckor sedan fick jag en långväga present. Ända från Kreta. Min bloggväninna Kristiina hade varit där på semester och med sig hem till mig hade hon en ljuvligt god olivolja med apelsinsmak. Scrolla ner en bit bland hennes bilder vetja, så ser ni bildbevis från besöket hon gjorde i självaste olivoljefabriken.
Först smakade jag olivoljan på med en bit rågsurdegsbröd från Boulangerie Ducoin (bageriet på Koopmansgatan) och hjärnan började genast jobba; vad göra med denna goda och starkt apelsinsmakande olivolja.
Så fick jag förra veckan tag på, tro det eller ej, färsk grönkål (Tack, Ann-Louise!)! Och vad passar väl bättre ihop är grönkål och apelsin.

Enkel potatissallad och grönkål

små färskpotatisar 

blandade bönor 

kapris 

olivolja

flingsalt (med dill)
ngr droppar citronjuice

 samt 

stekt grönkål (förväll stammen först)

schalottenlök

vitlök

olivolja med apelsinsmak*

Nedan kan ni se en kort film från BIOLEA om hur de tillverkar sina olivoljor

 Smaklig spis!

***

* Har du ingen olja med apelsinsmak så går det lita bra att riva i lite apelsinzest och pressa apelsinjuice över också.

Från måsar, rabarber och Matmolekyler till blinier av bovete och hasselnöt

Maillardreaktion?

Alltså detta med måsar på taken mitt inne i stan. Dagar och nätter går in och ut i varandra som ett enda långt töcken. Vet knappt ut eller in längre. Förutom en sak. I morse, då jag vaknade till liv efter ännu en omtumlande natt full av måsskri, dödsdrömmar, svettdrypande kropp och lakan, så ville jag ha reda på vad i rabarber som ger den kärva smaken. Men framförallt vad/varför rabarber ofta lämnar kvar en metallisk smak i munnen samt försöka klura ut hur minska den med så lite sötma som möjligt. Efter experimentet med knäckebrödet förra veckan vill jag baka nämligen frallor med rabarber i.
Jag gick direkt ut i köket och hämtade Matmolekyler.

Två koppar kaffe och dryga timmen senare hade jag läst om allt från om hur honung allt som ofta blandas upp med ren fruktos - för att vi vill ha flytande honung (?) - om sprit i maten, naturligtvis om bakpulver och bikarbonat (vars metalliska eftersmak påminner om den jag upplever få efter att jag ätit rabarber) till frityrsmet, fast hoppade över ett långt köttstycke, eller nä, jag hoppade över ett långt stycke om kött men läste noga på om Maillardreaktionen, induktionsspisens magiska magnetfält, om kryddningens kemi och senap med kick och avslutade med en av alla grundsmaker; syra. Äppelsyra är det ämne i rabarber som gör den så sur och kärv. Men om huruvida mirakelbäret tar bort den metalliska eftersmaken eller enbart det sura i rabarbern förtäljer inte historien.
Och jo, jag läste bakifrån.
Inte blev någon deg satt och heller ingen frukost hade jag ätit.
Efter denna till synes matfyllda morgon var jag med andra ord vrålhungrig!

Eftersom det dessutom är söndag slog jag på stort och stekte blinier. Efter det att jag tidigare i våras gjorde dessa goda chokladblinier har jag i omgångar gjort varianter på dem. Både med och utan kakao. I just det länkade receptet använde jag mandelmjöl men har sedan testat med t ex kokosmjöl, kikärtsmjöl och majsmjöl. Idag slog jag till med bovetemjöl, som ju är den ursprungliga ingrediensen i den ryska förlagan. Men utan bovetemjöl blev det till att först rosta boveteflingor sen köra i mixern till fint mjöl. Och inga mejeriprodukter i heller. Endast ett ägg från djurvärlden. *on the verge to go back to being vegan*

Blinier av bovete och hasselnöt
1-2 pers

drygt 1 dl boveteflingor
1 ägg
drygt 1 dl hasselnötsmjölk
1 msk hasselnötsolja
2 nypor salt
knappt 1 dl manitoba cream/vetemjöl

Rosta boveteflingorna i torr stekpanna och mixa sedan till fint mjöl. Separera ägget och vispa gulan lätt med hasselnötsmjölken. Häll bovetemjöl och salt i äggmjölken. Rör om med en gaffel. Tillsätt lite manitoba cream/vetemjöl tills det blir en segare smet men inte för fast.
Vispa äggvitan till hårt skum och vänd med sked/slickepott i mjölsmeten.

Grädda blinier i solrosolja/rapsaolja/kokosfett alternativt olivolja beroende på om de ska ätas med frukt och bär till frukost/efterrätt eller med grönsaker som förrätt/lunch/tilltugg.
Jag föredrar en mer neutral olja om de ska ätas med frukt och bär, som idag, och hade valt olivolja om jag skulle äta dem senare som lunch eller middag.

Servera med vindruvor, bigarråer, nektarin, pakistansk mango och lönnsirap.

Smaklig spis!

***

Mer sött med rabarber och hallon

För ett par veckor sedan postade jag recept på en rabarberefterrätt jag gjorde första gången 2011. Den var så god att jag den sommaren gjorde liknande efterrätter gång efter annan. Som den här till exempel. Då jag använda hallon också (vilket förstås inte är första gången då jag brukar mixa hallon i rabarberpajen). Om jag glömde eller inte hade några mandelspån hemma vet jag inte men det är väldigt gott att ha på toppen liksom riven kokos eller kokosflingor.

Rabarber och hallon med marängtäcke
? port

350 g rabarber
150 g hallon
1/2 dl socker, Fairtrade
en nypa vaniljpulver, ekologiskt Bourbon
2msk smör, ekologiskt (till formen)
2-3 äggvitor, ekologiska
2-3 msk socker, Fairtrade

flagad mandel/kokosflingor

Skölj och skär rabarbern i ca 5 centimeter långa bitar och lägg i en smörad ugnsfast form. Sprid hallon över rabarberbitarna. Blanda socker och vaniljpulver och strö över bären.
Grädda i ugnen på 225 g i ca 10-15 min.

Vispa under tiden äggvitorna till hårt skum. Häll i sockret lite pö om pö under tiden äggvitorna vispas till en glansig marängsmet. Ta ut formen  ur ugnen och sprid ut marängen som ett täcke över rabarbern och hallonen och toppa med flagad mandel eller kokosflingor.
Sänk ugnen till 175 och grädda ytterligare ca 5 min, eller tills marängen får färg. Dock inte så mycket att den blir bränd.
Ät som den är eller servera eventuellt med vaniljglass eller Smetana.

Smaklig fika!

***

Curry med kikärter, morot och honungsmango

Sommar, sol och åskregn. Varmt. Kallt. Eller ja, kallt och kallt. Personligen tycker jag inte det varit kallt på flera veckor nu. Trots att termometern inte visar på några extrema temperaturer tycker jag det är varmt nog.  Skulle lätt klara mig i väder som inte överstiger 20 grader. Tycker mest det är svettigt och fuktigt.
Hur som helst. Curru är kanske inte direkt det man längtar efter nu men i dessa honungsmangotider gäller det att hitta olika sätt att äta den på än färsk och i smoothies. Så i lördags när regnet öste ner gjorde jag en snabb och enkel curry.

Curry med kikärter, morot och honungsmango
2 port

100 g kokta kikärter
1 schalottenlökar
1-2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
1 morot
1/2 röd paprika
1 liten burk tomatkross (ca 200g)
2 bitar soltorkade tomater i olja
1 liten pakistansk mango/honungsmango
juice från 1/2 citron
1 msk kokosolja
3/4- 1 dl kokosmjölk
flingsalt

KRYDDMIX
1/3 tsk bockhornsklöver
1 kapsel svart kardemumma
1/2 tsk spiskummin
4-5 svartpepparkorn
1/2 tsk fänkål
1/3 tsk senapsfrön, bruna och gula

Rosta kryddorna i torr stekpanna. Mortla och ställ åt sidan.
Skala och finhacka schalottenlöken och vitlöken. Stek tillsammans i kokosolja, på medelvärme. Skala och slanta moroten och stek med löken. Skölj och finstrimla den röda paprikan och fräs den mjuk tillsammans med övriga ingredienser. 

Skala och riv den färska ingefäran och rör i grönsakerna. Blanda även i de mortlade kryddorna och tillsätt tomatkrosset.

Låt puttra, gärna under lock, några minuter på medelvärme.
Pressa sedan över citronjuicen. Rör om. Tillsätt kikärterna och 3/4 dl kokosmjölk och låt puttra ytterligare några minuter, under lock. 
Skala och tärna den pakistanska mangon och blanda i den precis på slutet. Låt puttra med i stekpannan bara någon minut eller två.
Avsluta med en skvätt kokosmjölk och servera omgående på en skiva rågsurdegsbröd.

Smaklig spis!

***

Knäckebröd med sötpotatis och rabarber

Nygräddat knäckebröd

I år utmanar jag mig själv genom att inte göra någon paj, ingen marmelad, inga bakverk eller andra sötsaker av alla mina rabarber. De ska enbart bli något i matväg. Att använda rabarber i salladen är knappast en nyhet men förra året rynkade de flesta på näsan åt mig när jag i juni hade lagat ugnsrostad färskpotatis med rabarber. I år är det dock annat ljud i skällan och fler "vågar" blanda rabarber i maten. Bra där.
Det går inte åt lika mycket rabarber till maten som exempelvis i en paj och när jag för ett par veckor sedan lagade sötpotatis och rabarber slogs jag av idén att göra (nästan) som Plommonet och baka knäckebröd med alla möjliga goda saker i. Vet att hon t ex bakat knäckebröd med lingon i, med äpple i och med pumpa i och ja, därifrån var steget till sötpotatis och rabarber inte så långt. Kanske något för midsommarbordet att bjuda på?

När det kommer till tjocklek/tunnhet är det dock en annan femma. Jag hittar inte riktigt rätt mått och då jag gräddar fler mindre bitar, i mitt tycke lika tunna, på en och samma plåt så märks det snart under gräddningen att tjockleken skiljer sig åt (eller så är min ugn extremt ojämn). Första gången jag gräddade knäckebröd vände jag även kakorna efter halva gräddningstiden. Eftersom jag denna gången garnerat hoppade jag över vändningen.
Fingertoppskänsla kan starkt rekommenderas.

Knäckebröd med sötpotatis och rabarber
många

1 sötpotatis, ca 350 g
200 g rabarber
2,5 dl havregryn, KRAV
1 dl pumpakärnor, KRAV
1/2 dl sesamfrön (salta)
50 g jäst, EKO
1 msk salt
3-5 dl vatten
2 msk olivolj, EKO
2 dl rågmjöl, KRAV
5 dl manitoba cream
+ mjöl till utbakning av brödkakorna

blåa vallmofrön
saltrostade sesamfrön

Börja med att rosta sötpotatisen och rabarbern. Sötpotatisen kan antingen rostas hel, med skal på, eller skalad och skuren i bitar. Sätt ugnen på ca 200 grader och baka i ca 45-60 min eller tills den är mjuk. Rabarbern går mycket fortare så efter den är sköljd och skuren i bitar så kan den göra sötpotatisen sällskap sista kvarten, eller rosta den separat, tills den är riktigt mjuk och går lätt att mosa. Ta ut och låt svalna lite. Blanda sötpotatis och rabarber i bunke och mosa ordentligt till en puréliknande konsistens.

Rosta havregryn, pumpakärnor och sesamfrön i torr stekpanna och mixa sedan till mjöl.

Se till att de rostade ingredienserna är rumsvarma innan det är dags att sätta degen. Ovanstående moment kan alltså göras i förväg, till och med dagen innan, men se till att sötpotatis- och rabarberpurén fått stå framme i rumstemperatur tillräcklig läge innan degen sätts.

Koka upp en halvliter vatten och tillsätt, en deciliter i taget, i sötpotatis- och rabarberpurén tills den är 37 grader och lagom att hälla över den smulade jästen i degbunken. Första gången och utan riktig förlaga så höftade jag. Det blev 4 dl vatten innan purén var varm nog. Då degvätskan var både tjockare och av större mängd, ca 8 dl, än de vanliga 5 dl jag brukar utgå ifrån var mjölmängden osäker. Men det löste sig ok till slut ändå.
Tillsätt salt och olja.
Blanda i den rostade mjölmixen och rågmjölet. Blanda i resterande mjöl med degkrokarna igång. Jo, det finns som bekant ingen bakmaskin i Miss Meisters kök så här är det träslev och elvisp som gäller. Kör med elvispen ganska länge. När du tycker du kört länge bör du sannolikt köra 5-10 minuter till.
Under tiden kan en passa på att träna balansen; t ex stå på ett ben med det andra böjt eller helt utsträckt i luften. Eller träna vaderna; stå på tå och låtsas en har högklackat på fötterna. Kanske öva på en sångtext, recitera en dikt eller helt enkelt bara låta tankarna fladdra hej vilt så länge elvispen, degkrokarna och handen arbetar.

Jäs under bakduk i ca 60 min.

Stjälp upp degen på mjölat bakbord. Dela degen i två delar. Första gången jag bakade knäckebröd blev det 14 små rundlar, och det på halva mängden jäst och vatten. Nu hade jag tagit mig vatten över huvudet och satt degen lite för sent på dagen för att ha ork att kavla, kavla, nagga, grädda, kavla, grädda, vända, kavla, nagga... ja ni fattar, så jag knådade ena halva och trillade små frallor som gräddades medan andra hälften kavlas ut till knäckebröd. Finns tid och utrymme så är det annars bara att kavla på, så har du knäckebröd hela sommaren!

Är degen för kladdig är det bara att knåda in mer vetemjöl/Manitoba Cream allt eftersom bitar kavlas ut. Kavla efter valfri form. Avlånga och små runda (båda får 3 plats på en plåt) eller större runda/fyrkantiga. Har du en sådandär stång att torka knäckebröden på så glöm inte göra hål i kakan - innan de gräddas!

Garnera med blåa vallmofrön alt saltrostade sesamfrön och rulla med kruskavel. Så långt är allt enkelt.

Grädda i 175 grader ca 10-15 min. Här gäller det dock att vara uppmärksam och som sagt fingertoppskänsla är att rekommendera. Små tunna kan snabbt bränna vid och behöver inte många minuter på sig inne i ugnen. Större, och framförallt tjockare, bitar behöver däremot längre tid för att inte bli sega.
Ta ut och låt svalan på galler alt på stång om du har. Förvara torrt och i tätslutande burk.

Smaklig spis!

***

Stekta gröna tomater. Igen.

Det är nästan på dagen sex år sedan jag var i Småland och hälsade på en väninna som då bodde där. Hon handlade bokstavligt talat närodlat, från grannbonden och grymmaste grönsakshandlaren. Det var första gången jag åt stekta gröna tomater. Då stekta i smör och med salt och svartpeppar på. När man varken har egen bonde i närheten eller möjlighet att odla egna tomater så får en helt enkelt passa på när tillfället bjuds. Så i fredags förra veckan lade jag vantarna på de tre sista gröna tomaterna i "Trädgårdstomatlådan" i affären. Har alltså inte ätit stora gröna tomater sedan den där gången jag var i Småland och hälsade på.

Mat väninnan hade med sig hem från grönsakshandlaren

Det är absolut oundvikligt att i sammanhanget låta bli att nämna filmen med samma namn som dagens rubrik (vilket jag även gjorde i blogginlägget för sex år sedan). Jag har förmodligen inte gråtit så mycket till någon film som till den - visst har ni förresten sett den? - fast det var nog egentligen lite hemlängtan som låg bakom då också. Såg nämligen den då jag bodde och jobbade som aupair i Florida (för hundra år sedan!) och som tur var, eftersom jag grät floder, hade jag hyrt den när hela familjen var bortresta och såg den hemma i soffan istället för på en biograf.
Jag minns inte hur de tillagade tomaterna i filmen men om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning, baserad på mina egna erfarenheter och fördommar om att amerikanarna gillar att fritera det mesta (till och med chokladbitar!) så tänker jag mig de i filmen faktiskt friterade tomaterna snarare än stekte dem. På engelska heter steka fry, samma sak alltså som fritera; fry. Jag gjorde ett mellanting och panerade tomatskivorna innan de stektes i solrosolja.

Stekta gröna tomater
1 port

3 gröna tomater (inte allt för mjuka)
1 dl panko/ströbröd
1 tsk salt
1 tsk torkad ramslök
1/2 tsk torkad dill
solrosolja

Skölj och skiva tomaterna i halvcentimetertjocka skivor. Blanda panko/stöbröd och kryddor. Vänd tomatskivorna i pankoblandningen och stek i solrosolja.
Med tanke på ovan resonemang tror jag det går lika bra att göra en frityrsmet, t ex som jag gjorde till zucchiniblomman, och sedan fritera tomatskivorna i olja.
Servera på en skiva surdegsbröd. Är du inte vegan kan du eventuellt steka ett ägg till också.  

Smaklig spis!

***

Redan före bloggarnas tid skrevs och sparades recept

Letade egentligen efter något annat men fastnade i min gamla fiolfax jag använde under 1990-talet och ända fram till 2000. Tydligen hade jag ett så kallat liv en gång i tiden. Svårt att relatera till idag. Känns som alla lappar, notiser, kom-i-håg-listor samt alla adresser och telefonnummer inte har med mig att göra. Som om att jag smygtittat i någon annans kalender. Inget av det eller dem däri finns kvar i mitt liv idag.

Förrutom en sak. Ett recept. Jorå. Och det var långt innan bloggarnas tid. För godsaker har alltid varit värt att skriva ner. Vem har inte handskrivna receptböcker hemma? För att inte tala om alla lösryckta handskrivna lappar från fester, fredagsfikor och diverse sociala tillställningar där mat har lagats och kakor bakats.

Receptet är till en efterrätt mamma lagade för längesedan. I vevan då papayan gjorde entré i de svenska butikerna, vilket var i början/mitten av 1990-talet. Till en början fanns endast de små  (inte så orange och saftiga i köttet som de stora) att få tag på. Därav den angivna mängden i receptet. Gissar det motsvarar runt 1/4 av en stor papaya. En riktigt god fruktblandning att äta till glass.

Het papaya och mandarin
2-4 port

1-2 papaya (små) eller 1/4-1/3 (stor)
2 clementiner (alt en liten burk mandariner)
1/2 röd chili
1 msk saft av pressad lime
1 tsk råsocker

Skala och skär papayan i sockerbitstora tärningar. Skala och klyfta clementinerna, alt häll av sockerlagen från burkmandarinerna, och blanda frukten med papayan.
Skrapa bort de vita kärnorna från chilin och finhacka. Pressa lime i en liten skål och tillsätt råsockret och den finhackade chilin. Rör om och låt sockret lösa upp sig.
Häll sedan över den skurna frukten och blanda om.
Servera till vaniljglass.

Vill du ha tips/recept på egen glass föreslår jag att du klickar dig hem till Helena Ljunggren's blogg så hittar ni under fliken "recept" en gedigen samling glassrecept. Om du å andra sidan gör som jag (köper färdig glass) skulle jag ändå vika en stund av min tid att kika runt på hennes blogg. Enkom för hennes grymma bilder.

Smaklig fika!

***

...Uthållighet...

Sedan ett par månader tillbaka pågår en tämligen utdragen och till synes svårtlöst omställning av min kost. Jag återkommer med jämna mellanrum till dilemma kring min vikt(ökning). Trots att jag i mångt och mycket besitter en avundsvärd uthållighet saknas den helt när det kommer till min diet. På senare år, särskilt efter skadan jag drog på mig efter en av mina hittills största bedrifter i livet, så har jag lagt på mig lite mer fettvalkar än någonsin tidigare. Trots att jag tränar hyfsat mycket så har jag ändå svårt att hålla måtten. När det efter flera månader av ansträngning händer något med kroppen och centimeterna runt stuss och mage börjar minska "tillåter" jag mig att äta lite/mycket av det som jag i slutändan mår dålig av.
Knappt hinner jag blinka innan jag lagt på mig igen.
Med råge.

Så kontraproduktivt att jag skäms ögonen ur mig.

Inte utan att jag tror jag ska få stryk, skäll eller att självaste Norman ska komma jagande med kniven i högsta hugg...

Bild lånad från tripadvisor.com då jag uppenbarligen var helt upptagen 

av annat än att fota händelsernas centrum under rundturen på Universal Studios. 

Jag vet precis vilka de värsta bovarna är. Naturligtvis är det just dem som är allra svårast att låta bli.
Smör, ost och övriga mejeriprodukter. Med dem följer bröd, kex, rån, i viss mån vin, hembakat och sötsaker i allehanda form. Och så nötter. Att de just nämnda produkter ställer till det för mig har inget annat att göra än med det faktum att jag inte klarar av att äta i begränsad mängd.
Inget fel på maten i sig alltså. För en vegan är t ex nötter en alldeles utmärkt fettkälla och innehåller förhållandevis mycket protein men de är oerhört energirika. Exempelvis innehåller 50 g valnötter (ca en stor näve) drygt 300 kilokalorier (kcal). Det är lika många kcal som en stadig frukost bestående av fiberhavregryn, linfrön, äpple och blåbär innehåller.
Jag är bara inte sån som klarar att knapra i mig tio små nötter och sen känna mig nöjd.

Matvete, mangold, nektarin och paprikasås

Som allra bäst mådde jag då jag höll mig till veganmat. Då även helt utan vad jag kallar fuskkött och andra låtsasprodukter som "liknar" animalisk mat (oftast äckligt värre). Alltså äter jag hellre potatis, rotsaker, bönor och linser en masse samt i stor utsträckning bli hel- och halvfabrikat. Så länge jag inte har smör i kylskåpet så bakar jag heller inga bullar och kakor.

No, no. Dock kommer jag fortsätta posta lördagsgodis,
för det finns mycket i lager bland utkasten.

Nu börjar jag dock bli lätt uppgiven. Då jag efter operationen tidigare i år kom igång igen med träningen har jag hållit igen och avstått av en hel del av de värsta bovarna men absolut inget yttre resultat på kroppen. Inte en ynka centimeter vill försvinna. Inte en enda cellulit. Jag vägrar acceptera att jag är två storlekar större än vad jag i princip varit ända fram tills för fyra år sedan. I tre månader har jag minskat på mitt totala kaloriintag, sett till att inte "råka" äta extra mellanmål jag inte behöver, i princip inte druckit alkohol (med undantag för ett par gånger) och som sagt, ökat tid och intensitet på träningen.

Av ovan beskrivna situation har jag svårt att riktigt hitta bra upplägg för bloggposter och det blir ingen kontinuitet. Jag äter ingen annan särskild diet än den vegetariska men allt är rätt så avskalat och nästintill tråkig. Vissa dagar är maten bara något nödvändigt ont. Jag gillart inte. Inte alls. För jag vill kunna äta vad jag vill. Utan förbehåll. Men som sagt, jag har ingen karaktär och mår dåligt, förutom precis i ätandets stund, både fysiskt och psykiskt när jag så att säga tänjer på gränserna för mycket.
Så nu gäller det att jobba på vad som en gång satt i ryggmärgen:

Artighet

Ärlighet

Uthållighet

Självkontroll

Okuvlig anda

Tae Kwon!

I'm in heaven

Har inte mycket mer att tillägga än att jag inom den närmsta framtiden kommer befinna mig i mangohimlen.

***

Matbloggspicknick i det gröna

 

Trots en dålig start på gårdagen och med en del brännblåsor i handflatan så såg den ut att få ett värdigt slut. Matbloggspicknick i det gröna stod på schemat. Vilken matfest det blev! Då jag var utan kamera förevigades inte all mat av mig. Det gjordes den däremot av de andra som var med. Linda var riktigt snabb och hade kort efter det vi skiljdes åt lagt upp en sammanfattning av kvällen (med alla matbilder) på Livsaptit, plus recepten på godsakerna hon tagit med sig. Tant russin aka Kim hade gjort fantastiskt goda portionspajer fyllda med sparris, pistagenötter och ost (skulle gärna äta dem idag igen!). Mikael kom med det största picknickbrödet av alla vilket visade sig innehålla en och annan överraskning. Rebeccka, som roddar Hemma hos mig, hade gjort tunnbrödsrullar. Med olika fyllningar minsann. Och så hade hon burit med sig en flaska fläderblomssaft.
Snart. Mycket snart. Så är det dags att smyga stan runt på fläderblomsstöld. Jag högg snabbt en av de vegetariska, fyllda med tomat och avokado. Mmmm.
Så träffade jag Cecilia, bloggerskan bakom Körsbärets Kök, för första gången irl. Hon hade också med sig brödrullar fast med någon laxfyllning vilka jag naturligtvis inte smakade på. Tror dock de föll de andra i smaken.

Det första jag satte tänderna i var Kristiinas supergoda kaalipiirakka (kålpiroger). Sen följde som ett enda långt segertåg i munnen och det ena goda efter det andra avlöste varandra. Så fick vi en bonus också, Plommonet kom med och hjälpte oss rensa faten. Eller ja, som vanligt fanns där mat i överflöd så det tog inte på långa vägar slut. Trots att jag var till bredden fylld så smakade jag en bit av Kristiinas hasselnötskaka med vit choklad och hallon (nä, jag har verkligen ingen willpower...) samt Lindas glutenfria chokladkakor gjorda på bl a svarta bönor, kokosolja, nötter, mullbär och lite annat smått och gott. De kom till genom inspiration av Ann-Louise kakor som i sin tur hittat receptet hos My New Roots som i sin tur... vem vet?

Själv bjöd jag på denna olivkaka med ost och nötter vilken inte riktigt verkade gå hem lika mycket som hos dem som hos andra jag bjudit. Smakar nog bättre tillsammans med gott rödvin, en mörk och regnig höstkväll än i gröngräset en solig junikväll. En liten justering från mitt tidigare recept blev denna gången som så att jag hade cheddar istället för herrgård samt kryddat den med både dragon och ramslök.

Tack alla matbloggsvänner för en riktigt smakfull måndagskväll!

***

En brännande het start på veckan

Det ryktas om en pocketversion av Matmolekyler

Då var det måndag igen och ny vecka väntar. Den kunde knappast rullat igång mer storartat. För någon gång ska vara den första att lägga handen på en skållhet spisplatta. Att det skulle hända som 40-åring var förstås mer otippat.

Som vanligt, omtöcknad och nästan vimmelkantig efter ännu en sömnsplittrad natt, fyllde jag lilla mokabryggaren med vatten och kaffe (jo även solen har som bekant fläckar och ibland slår jag till med en italiensk orättvis kaffesort som sticker ut från de andra). Så föll det sig så att det var bös på spisplattan och jag tog handen och svepte över. Vad jag uppenbarligen hunnit glömma var att jag redan satt på plattan - innan jag skulle till att fylla mokabryggaren.

Trots länge spolande med iskallt vatten svider det som tusan och att knogarna dessutom börjat värka den senaste tiden gör knappast saken bättre. Är dock tacksam det är vänsterhanden som åkt på allt. Höger fungerar fortfarande okej. 

Och vilket snyggt omslag sen, på kommande pocketupplaga!

Trevlig vecka!

***

Undra om det verkligen finns en annan värld där bortom som väntar...

Ugnsbakad aubergine med bön- och rabarbermix

Ibland finns ingen hejd på idéerna om vad jag kan laga av alla grönsaker men vissa perioder tryter det och jag fastnar i samma, samma, fast kanske lite annorlunda. För två år sedan började jag tillaga aubergine på ett för mig nytt sätt - ugnsbaka i halvor enligt konstens alla... förlåt, enlig Yotam Ottolenghi regler - vilket kom att bli en vana snarare än undantag i Miss Meister's kök.Och hur gott det än är med yoghurt, smetana, majonnäs och alla möjliga mejeriprodukter en kan blanda till och klicka på halvorna vid servering är jag nödgad att hitta andra alternativ.
Och med tanke på att mina rabarber inte heller ska bli till sötsaker i år blev det till att laga en lite krämig bönröra med rabarber och sjökorall att lägga på auberginehalvorna.

Ugnsbakad aubergine med bön- och rabarbermix
1-2 port

1 aubergine, ca  400g
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
10-15 cm purjolök
100-150 g rabarber
70-80 g sjökorall
200 g kokta stora vita bönor
1 tsk dragondijonsenap
2 tsk hallonvinäger
svartpeppar
några nypor torkad dragon
1/3 dl havregrädde

Dela auberginen i halvor, skär skåror i vardera halva och lägg i ugnsfast form. Riv vitlöksklyftorna och peta ner i skårorna. Ringla över olivolja och salta. Baka i ugnen på 200 grader tills den är mjuk och genombakad. Tar ca 30-40 minuter.
Skölj och strimla purjolöken. Skölj och skär rabarberstänglarna i centimetertjocka bitar. Fräs purjolöken i olivolja så den blir mjuk. Lägg i rabarbern och fortsätt stek på medelvärme.
Skölj och hacka eventuellt sjökorallen grovt och lägg tillsammans med löken och rabarbern.

Dags för smaksättningen. Eftersom sjökorallen är väldigt salt behövs inget salt men en liten klick dragondijonsenap (eller vanlig dijonsenap) några teskedar hallonvinäger. Börjar det bli för torrt så häll i en matsked vatten och sänk ev värmen.
Tillsätt de redan kokta stora vita bönorna. Låt allt gotta ihop sig i stekpannan tills auberginen i ugnen är klar. Avsluta eventuellt bön- och rabarbermixen med ett par matskedar havregrädde innan servering.
Ta auberginen ur ugnen och lägg upp på tallrik. Toppa halvorna med bön- och rabarbermixen. Klart att servera.

Smaklig spis och ...

...trevlig helg!

***

Måndagsmat på en tisdag - sötpotatis och edamame

Som om att maran inte är nog till att störa sömnen, eller vad det som bekant klampande tidningsbudet gör fram på småtimmarna, så föll det sig inte bättre efter femsnåret i morse - då jag äntligen lyckats somna om - att jag väckte mig själv. Av min egen snarkning! Josåatte. Det går bra nu.
Kanske var det tredje, fjärde gången i hela mitt liv som det hände. Att jag väckte mig själv av den anledningen. Huruvida jag snarkat oftare har jag ingen aning om. Första gången det hände var för en del år sedan då jag låg på britsen hos min akupunktör, med kroppen full av instuckna nålar, och plötsligt hörde "någon" ljudligt snarka. Höll på att skratta ihjäl mig (finns det förresten någon som gjort det, skrattat ihjäl sig?) när jag insåg att det var jag själv.
Det ironiska med snarkningar är att de ofta sägs vara anledningen till dålig sömn - pga partnerns snarkande. Orsakerna till snarkning däremot kan vara flera och jag får väl lägga in ytterligare växel för att viktnedgången ska bli en realitet. Orsakerna till mina sömnproblem är annars främst stress/depression samt alla oljud.

Så trots matintresset och det faktum att jag till 99.9 % äter hemlagad mat, finns det självklart dagar jag tycker mat är nåt nödvändigt ont. Om det inte vore för träningen skulle jag säkert leva på kaffe, te och frukt i flera dagar då lusten att laga mat är som bortblåst och inga färdiga matlådor finns i frysen.

Sötpotatis och edamame

1 port

1 sötpotatis, ca 350 g

100 g edamame

olivolja

flingsalt

Mapuche Fire från Herbaria. 

Skala och skär sötpotatisen i bitar. Ringla olivolja över och salta. Ugnsbaka sötpotatisen i 200 grader tills bitarna är mjuka och genombakade. Det tar cirka 20-30 min. Koka upp vatten och låt edamamebönorna sjuda i nån minut eller två. Häll av vattnet och blanda edamame med sötpotatisen. Krydda med Mapuche Fire eller annan rökig krydda av smak (paprika, chipotle, hickory, mesquite etc) och tillsätt ev mer olivolja alt. en liten skvätt havregrädde. Klart.

Smaklig snabbspis!

***

Att lägga rabarber på rabarberna och göra en efterrätt med marängtäcke

Tack och lov är det ingen som lagt rabarber på mina rabarber. Än. Jag har blivit bestulen på så mycket här, i och runt mitt hem, så jag litar inte längre på någon.
Mina rabarberplantor verkar dock intakta men växer väldigt olika, trots att det bara är knappt två meter mellan dem. Den ena plantan får många stänglar varav flera är klena och vissnar bara bort. Den andra plantan får långa och kraftiga stänglar vilka ibland blir nära på för tjocka och träiga innan jag hinner skörda dem. Ett kärt problem. Ja, för vem har överhuvudtaget egna rabarber att plocka. Men som sagt, det var visst i Kungsladugård, Majorna, bara ett stenkast härifrån, de första odlingarna av rabarbern i Sverige fanns, så jag gissar det är därför de trivs så bra här på gården.

För några år sedan bakade en rabarberefterrätt jag själv aldrig gjort tidigare vilken snabbt blev en favorit. Tiden gick och den förblev obloggad. Dels för att jag fastnade i mitt allt för välkända bliddilemma (alldeles för många tagna bilder och inte en endaste bra. Inte ens någon med tillräcklig skärpa) men också för att jag helt glömde av när och var jag fick idén till efterrätten. Det kändes som att jag alltid gjort den och ingen blev den andra sig lik för jag höftade och bakade lite på frihand utifrån den där första jag gjorde.
Nu har jag äntligen rotat igenom tidningsurklipp, oändliga matnoteringar och "kom-ihåg-lappar" jag har till Miss Meister's mat och hittat min (självklara!) förlaga; Sött, sweet, dulce - desserter från när och fjärran av Anna och Fanny Bergenström (2009, Trio förlag).

Rabarber med maräng
2 port

250 g rabarber
1/2 dl socker, Fairtrade
en nypa vaniljpulver, ekologiskt Bourbon
1 msk smör, ekologiskt (till formen
2 äggvitor, ekologiska
2 msk socker, Fairtrade
flagad mandel

Skölj bort ev jord från rabarberstjälkarna och skär i (knappt lillfingerlånga) bitar. Smöra en liten ugnsfast form och lägg i rabarberbitarna. Blanda ca 1/2 dl socker och vaniljpulvret. Häll över rabarberbitarna och vänd om. Grädda i ugnen ca 10-15 minuter i 225 grader. Vispa under tiden äggvitorna hårt. Tillsätt sedan 2 msk socker, under vispning, och fortsätt vispa tills den blir glansig och tillräckligt fast marängsmet. Är du modig gör du "huvudtestet"*.
Ta ut rabarberna ur ugnen och bred över marängsmeten. Garnera med flagad mandel.Sänk ugnsvärmen till 175 grader och grädda ytterligare 5 minuter.
Låt svalna en kort stund och ät medan den fortfarande är ljummen.

***

Skulle du råka ha för mycket rabarber du varken vill eller hinner baka, safta och sylta så måste jag tipsa om det allra bästa en kan göra av rabarber. Förutom årets första rabarberpaj (vilken dock uteblivit i år) så är det allra godaste att spara en påse med rabarber i frysen.
Det är rena lyxen att ta och tina längre fram, sådär en kolsvart vinterlördag. När jag växte upp brukade mamma plocka fram just en sådan sparad påse med rabarber, lagom mycket till en rabarberpaj, som vi åt någon gång mellan jul och nyår. Inte alls det man förknippar med julmat men ack så gott att då få njuta av sommarens skörd.

Smaklig fika!

***

* Håll bunken med den vispade marängsmeten uppochned över huvudet. Stannar smeten kvar i bunken är den klar.