Knäckebröd för allra första gången

Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag plötsligt fick för mig att baka knäckebröd. Visserligen äter jag gärna knäckebröd, ett bröd som i stort sett alltid finns hemma. Konstigt nog har jag aldrig bakat just knäckebröd själv. Kanske för att baka eget bröd inte riktigt är min grej. Försöker baka mer grövre bröd än fluffiga vetemjölslimpor och frallor men det blir oftast för kompakta och smaklösa. Jag saltar och kryddar men inte heller det verkar vara tillräckligt. Tillbaka till knäckebrödet. Trots att jag inte bakat tidigare höftade jag ihop receptet. Ja, efter att jag letat mig igenom mina bakböcker samt nätet upptäckte jag att det faktiskt skiljde en hel del mellan recepten. Så jag valde helt enkelt lite mittemellan. Jag valde också att göra en mindre deg för att jag har inte världens största köksbänk eller avställningsytor att breda ut alla utkavlade degbitar i väntan på gräddningen. Jag valde också att göra flera mindre, ca 15 cm i diameter, och tyckte de var för små för att stansa ut hål i mitten men det går såklart bra att göra.


Knäckebröd
14 st

25 g jäst
2 1/2 dl vatten
1/2-1 msk rapsolja, kallpressad
1-2 tsk salt
1 tsk kumminfrön
1 tsk fänkålsfrön
3 dl grovt rågmjöl
3 dl vetemjöl
rågsikt till utbakning

Smula jästen i en bunke och mortla kryddfröna. Värm vattnet till 37 grader. Häll lite av vattnet över jästen och rör tills den helt har smält. Tillsätt resten av vattnet och olja. Blanda kryddorna med det grova rågmjölet och rör ner i degvätskan. Tillsätt också vetemjölet. Degen ska fortfarande vara ganska kladdig när den ska jäsas i 1-2 timmar. Värm ugnen till 200 grader.

Stjälp upp degen på mjölad bakbänk. Använd förslagsvis rågsikt till utbakningen. Dela i 12-14 små bitar. Kavla och kavla till tunna rundlar. Lägg 2-3 st på en bakplåtspapperklädd plåt och nagga dem. Grädda i 5-8 minuter och vänd sedan på brödkakorna och grädda ytterligare 3-6 minuter.
Nu gäller det att vara uppmärksam. I alla fall om man har en ugn med lite hetsigt humör, ilket min har, för det går alldeles för fort att bränna vid. Mina två första knäckebrödskakor blev väldigt ljusa. Sedan följde två plåtar med lite väl brända exemplar för att sedan avsluta med alldeles lagom kakor på slutet.

Låt svalna på galler. Försök att lägga knäckebrödskakorna så glest som möjligt. Då jag bakade på kvällen lät jag knäckebrödskakorna ligga på gallret hela natten (i ugnen med öppen lucka). Av det som inte gick åt på picknicken så ligger mitt allra första knäckebröd packat i den blå burken (på översta bilden).

Mina två allra första knäckebrödsrundlar!

Smaklig spis!

***

Fikonbollar

Varför inte satsa på ett säkert kort när man ska bjuda matbloggare på ätbart? Nä, då slår jag till och bakar knäckebröd för allra första gången i mitt liv och trillar råa fikonbullar, också det för första gången. Men ta mig tusan, det gick det med. Knäckebröden blev inte så dumma till slut ändå. Ätbara i alla fall :) Och fikonbollar med mandel och ingefära, rullade i sesamfrön. Allt enligt råkostmatens konster. Personligen föredrar jag att mixa färska dadlar, kokos och nötter men ska erkänna att jag faktiskt tycker de blev godare än jag föreställt mig. Såhär i efterhand dristar jag mig även till att påstå jag skulle ha använd mer ingefära. Fikonen är så söta och stinget uteblev. Receptet, till viss del modifierat, är lånat från raw food by erica.



Fikonbollar
25 st

10 torkade fikon
1 dl mandel
2 cm färsk ingefära
1 msk kakao
1-2 nypor flingsalt

sesamfrön (ev rostade)


Blötlägg fikonen i vatten 3-4 timmar. Skala den färska ingefära och mixa med mandeln. Kör ner fikonen i mixern och tillsätt kakao och lite salt. Blir det för fast och klibbigt kan man tillsätta lite lite vatten. Mängden vatten beror på hur torra de torra fikonen varit och/eller hur länge de legat i vatten. Trilla smeten till små fikonbullar och vänd i sesamfrön.
Mitt i alltihopa, när jag som bäst rullade fikonbollarna i sesamfröna, slog tanken mig att jag borde rostat sesamfröna innan. Det får bli till nästa gång :)


Smaklig fika!

***

Wow liksom!

Jag visste det! Det finns urtrevliga matbloggare här i Göteborg. Första gången på fyra år som bloggare som jag varit med om en bloggträff IRL (= in real life = på riktigt eller mitt i verkligheten som Kurt Olsson hade sagt).
Lunchtid börjar närma sig och här sitter jag och suktar efter Kim's piroger, fyllda med heta kidneybönor och de små broccoli, oliv- och ostfyllda pajer Ann-Louise hade med sig. Och det var inte vilken ost som helst utan hade åkte med henne hem från Amsterdam. Allra först smakade jag på en bit av den fantastiskt fina brödkrans Karin hade bakat. Tänk er bröd fyllt med ost, cocktailtomater och basilika. Ja ni hajar. Det kom att bli en picknick som hette duga!

Och trots duk, blommor och fina servetter var det ett mischmasch på bordet.

Sötsakerna ville heller inte vänta på sig. Jag tror inte jag ätit så mycket gott på en och samma gång på väldigt länge. Charlotta's för närvarande obloggande väninna Stephanie hade gjort en finfin körsbärsclafoutis. Jag som inte är så väldigt förtjust i körsbär föll pladask. Jösses så god den var. Måste också säga att jag blev superimponerad av Sofie's rabarbermuffins. Jo, för muffins är inte min starka sida, De blir nästan alltid för torra. Och proppar jag i frukt och bär blir de slabbiga. Men dessa var perfekta. Saftiga men inte blöta. Stora men inte smetiga. Ett extra plus för Sofie som också kom ihåg någonting att dricka! Jag som till och med plockat med mig muggar hade helt förträngt både kaffe, lemonad, vin, vatten eller vad man nu kan tänkas vilja ha på en picknick.
Det sista jag åt och som stannade kvar länge i gommen var Charlottas citronindränkta kaka... :) do I need to say more? Och jag då? Jorå, jag hade bakat knäckebröd för allra första gången och mixat en böngroddsröra till. Haha, de picknickande matbloggarna fick bli försökskaniner då jag också testade en ny variant av fikonbollar. Recept kommer alldeles snart.

Tusen tack alla matbloggare för en varm, god och trevlig måndagskväll på alla sätt. Jag hoppas verkligen vi kan träffas igen om inte en allt för lång tid.

***

Matbloggspicknick i Göteborg

Nu ser det faktiskt ut att bli av, den bloggpicknick jag och bästa tomathemmaodlaren Charlotta twittrat om sedan en tid tillbaka. För någon månad sedan ordnade Anne och Therésia, bloggarna bakom Anne's Food och Söta saker, en picknick i Stockholm. Men Sverige är ett avlångt land och många var vi som inte hade möjlighet att vara med. Så vi tycker det skulle vara urtrevligt att få ihop ett gäng matbloggare från Göteborg, som är i närheten eller här på besök från annorstädes.

Dag: Måndag 27 juni
Tid: 17:00 - ?
Var: På en gård nära dig

Ta helt enkelt med något att äta och dricka (och om vädret håller i sig lite varma kläder) så fixar vi tillsammans stans största knytkalas! The more the merrier så sprid gärna inbjudan på era egna matbloggar. Lämna gärna en kommentar här om ni kommer.


Hoppas vi ses snart!

Spårvagn 3 eller 9 till Kaptensgatan.
Spårvagn 11 till Stigbergstorget alt. Fjällgatan.

Ingång från:

Amiralitetsgatan - ingången bredvid förskolan/mittemot Karl Johansskolan
Allmänna vägen - öppningen bredvid Lasse Maja Bageri & Café
Kaptensgatan - öppningen mellan uppgång 27 och 29

***

Grön mat med färsk dragon

Idag rök de sista grönsakerna i kylen. Pak choi och en bit zucchini. Tillsammans med lök, 1/2 burk stora vita bönor, soja och lite hoisinsås var saken biff. Eller ja, det kanske inte passar så bra på min vegetariska blogg men visst fungerar det i alla fall här som ett idiomatiskt uttryck.
Det enda i grönsaksväg som nu finns kvar i kylen är några inlagda rödbetor, en halv liten burk kapris och inlagd ingefära.
Det är inte klokt så mycket mat man kan laga till trots känslan av att alla skåp är tomma. Det enda kruxet är att det lätt blir lite enformigt. Som att det efter att jag i helgen kokade matvete och belugalinser, så blir de huvudingredienserna i maten ett par dagar framöver. Idag gav jag mig på sista knippen bovetenudlar, en knippe på 100 g i torr vikt räcker till tre portioner, så nu finns även bovetenudlar att äta några dagar framöver. Har dessutom mer okokt matvete samt 2-3 portioner fullkornspasta kvar i skafferiet. Och såklart risottoriset.


Dragonkryddad pak choi, zucchini och stora vita bönor
2 port

200 g zucchini
2 st pak choi-knippen
1 bananschalottenlök
neutral olja
salt
svartpeppar
dragon, färsk (egenodlad)
1-2 msk soja
1/2-1 tsk hoisinsås
bovetenudlar

Strimla löken fint. Skär zucchini och den väl sköljda pak choien i breda strimlor. Stek i olja till zucchinin börjar bli lite mjuk. Salta och peppra. Rör ihop hoisinsåsen med lite soja innan den tillsätts med övriga ingredienser i stekpannan. Blanda i de stora vita bönorna. Mina råkade vara kylskåpskalla så stekpannan fick stå kvar på plattan några extra minuter på låg värme. Servera med kokta bovetenudlar.



Smaklig spis!

***

Det svarta guldet och en grönsaksmiddag i all hast

Mitt svarta guld - belugalinser

Igår var jag utan varmvatten och diskade inte på hela dagen. Funderade ett tag på att koka upp vatten och blanda med det kalla kranvattnet men nä, det fick vara. Det är sällan tomt i diskhon ändå. Fast jag tycker det är så urbota tråkigt att mötas av gammal disk på morgonen och det första jag måste göra är att diska kaffepressen om jag ska få något kaffe i mig. Och det behöver jag såklart! Men men, värre saker har jag varit med om.
Idag har jag myst inomhus mest hela dagen. Regnet stod som spön i backen hela natten och morgonen så jag tog allt med ro idag och i sinom tid blev även disken diskad. Veckan har varit som en berg-och-dal-bana och idag tillät jag mig att släppa allt och bara vara.

Bloggen här kanske inte är något lysande exempel men jag gillar trots allt att variera mig i köket och vill gärna ha tre, fyra olika fullkornspastasorter hemma samt olika bönor, matvete, risottoris, rött ris och så vidare. Vill gärna ha burkar, flaskor och tuber (vet att just de där varorna har ett speciellt namn som jag bara inte kan komma på nu) med diverse tillbehör, smaksättningar och vad det nu kan vara. Men det duger inte med en hårt ansträngd ekonomi så nu håller jag på att äta upp vad som finns i frys och skafferi. Kan inte handla nytt. Varenda krona får bara gå till frukt och färska grönsaker. Idag hade jag således ett litet storkok av både matvete och belugalinser. Så nu finns en burk med 4 port matvete i kylen och 5 portioner belugalinser håller i skrivandets stund på att stelna till i frysen.

Trots att middagen sedan blev ett hastverk gör inget för under sena eftermiddagen började spricka upp och nu på kvällen lyser faktiskt solen. Fortfarande i ett skönt och rofyllt humör lyssnade jag på premiären av Köksradion på P2 tidigare ikväll och blev förälskad redan under de första minuterna. Förutom Lisa's recept finns alla härliga musiklistor att hitta här. Som om inte det var nog fortsatte sedan P2 sända Stockholm Jazz Fest 2011 live hela kvällen. Härligt!
Jag som vidtagit lite lätt disciplinära rutiner vad gäller mitt kaloriintag avstod dock från ett annars så lockande glas vin. För er andra skulle jag klicka mig in här och kolla Köksradions vinlista till maten de lagade. Det var helt enkelt ett underbart program med helhetsperspektiv maten och alla ingredienser som bör ingå för den goda måltiden - musik, mat och vin :)




Grönsaksmiddag i all hast
1 port

1 röd paprika, KRAV
2 dl edamamebönor
1 bananschalottenlök
1 vitlöksklyfta
olivolja, KRAV
3 msk kokta belugalinser, KRAV
flingsalt
svartpeppar, KRAV
dragon, färsk hackad (egenodlad)
koriander, färsk hackad, KRAV
ev 1/2 dl havregrädde

Strimla eller hacka löken fint. Strimla paprikan ganska tunt. Stek på medelvärme. Gärna några minuter längre på svag värme än för fort i het panna. Paprikan ska bli mer mjuk än snabbt stekt och riskera att bränna vid. Finhacka någon tsk färsk dragon och koriander. Koka under tiden upp lite vatten och sjud edamamebönorna en kort stund. Låt rinna av i durkslag tills paprikan är klar. Blanda då i bönorna tillsammans med parikan, löken och vänd även i belugalinserna. Krydda. Låt fräsa ihop en kort tid och tillsätt ev havregrädde den sista minuten.
Servera ev med kokt matvete eller en brödskiva.


Smaklig spis!

***

Kaffepaus

En regnig fredag och jag filosoferar över livets vedermödor. Tankarna för mig osökt till en annan regnig dag då jag satt ca 50 mil härifrån och sippade på en cappuccino. Undrar om jag ska packa väskan, sno en bil och se vart hän gaspedalen för mig.

***

Grön sparrissoppa för första gången

Försöker bryta ett mönster med mitt bloggande (tendensen att börja inlägg som sen bara blir liggande i drafts...) och gör ett på studs. Äter i skrivandets stund soppan jag bloggar om. Det är bara att hålla tummarna det blev någon bild som duger också då skålen snart är tom.
Sparristiden börjar närma sig sitt slut och kanske är det därför men jag fick tyvärr tag på en ovanligt dålig bunt när jag handlade sist. Bara efter en dag började det lukta skumt i kylen. Jag gick igenom allt men inget var skämt, vattnigt eller verkade på något sätt skadat. Men lukten ville inte försvinna och i går upptäckte jag att det faktiskt var sparrisen som luktade. Konstigt nog syntes fortfarande inget yttre tecken på att att den skulle vara dålig. Inte det minsta skrynklig, vilket den brukar bli om den ligger för länge i kylen, men knopparna luktade aber. Så. Det blev till att ansa stänglarna och idag har jag alltså kokat soppa på de stora mittenbitarna av sparrisstänglarna.



Grön sparrissoppa
1 port

130 g grön sparris
1 bananschalottenlök
olivolja
2,5 dl vatten
1 puck grönsaksfond
1/5 dl gammaldags mjölk
svartpeppar

Finhacka schalottenlöken och fräs i olivoljan i en kastrull. Skär sparrisen i centimetersmå bitar och fräs några minuter tillsammans med löken. Tillsätt vattnet och grönsaksfonden (alt grönsaksbuljong). Sänk till medelvärme och låt puttra i ca 10 min. Ta av kastrullen från plattan och mixa med stavmixer. Sila ev soppan (lite beroende på vilken kaliber din stavmixer har) och häll sedan över i varm kastrull igen. Krydda och tillsätt mjölken. Låt koka upp och kör lite med stavmixern så soppan blir lite skummig. Skulle soppan bli för tunn går den att reda också genom att skaka ihop mjölken med en tsk mjöl innan den blandas ner i soppan.

Servera omgående! Och trots att det är torsdag idag får pannkakorna vänta. Dessutom åt jag knäckemacka med olivtofu till mellanmål och träning väntar om några timmar så det var alldeles lagom med en skål soppa.


Smaklig spis!

***

Enkel kvällsmat utan pocherat ägg

Mitt första pocherade ägg

Vi är alla alltid nybörjare någon gång. Det är till och med så att flera av oss är ständiga nybörjare. I alla fall om man som jag, vill lära sig nya saker hela tiden. Kanske inte så konstigt att jag är utan jobb eftersom jag har en allt annat än spikrak bakgrund. Utbildningar och yrkeserfarenheter har inte alltid gått hand i hand men på något underligt sätt har jag ändå gått från den ena till den andra saken i livet. Under tiden utan lönearbete har jag lärt mig hur mycket som helst om till exempel datorer, program, nätet, bloggar och social medier. Jag som inte ens ägde en dator före 2005 (! jo det är sant. Mina universitetsstudier genomförde jag med hjälp av böcker, papper, pennor en masse och periodvis bodde jag även i den lilla datasalen) Jag som till och med hade maskinskrivning på schemat i gymnasiet.

Och så är det även med mat. Jag har inte alltid varit vegetarian. I praktiken har jag tillagat döda djur under fler år än vad jag tillagat enbart växter. Sedan jag tvingades ställa om min kost har jag fått lära mig mycket om bönor, linser och också att laga huvudrätter av bara grönsaker snarare än att bara blanda till en kall sallad.
I runda slängar var det drygt tio år sedan jag för första gången handlade Pak choi, eller Bok choi som den också kallas, här hemma. Då fanns den bara i varianten av mörkgröna blad och ganska vit mitten. Nu finns Pak choi dessutom på Hemköp och ICA och inte bara i de asiatiska butikerna, så kan man också få tag på de lite mindre knippen i ljusgrön färg. I helgen när jag handlade just Pak choi såg tjejen i kassan ut som ett levande frågetecken. Hon hade inte den blekaste aning om vad det var för gröna bladknyten jag hade i påsen. Hon blev minst sagt glad av denna goda upptäckt - några goda matförslag utbyttes - och vi konstaterade att hon just lärt sig något nytt. Och klockan bara var halv nio på söndagsmorgonen! Vi lär oss ständigt nya saker.


Och en kväll i förra veckan fick jag för mig att jag skulle göra ett pocherat ägg. Ja. Nä. Vet inte vad jag fick den idén ifrån. Dum var den. Jag har aldrig ens ätit pocherat ägg. Och om ni som jag inte är några hejare med att svänga er med tjusigt köksspråk så betyder pochera att man sjuder något som t ex fisk eller ägg. En väninna berättade att hon använde en rund form att ha i vattnet så att ägget skulle stanna där. Jag körde på fri hand. Kläckte ägget i en kopp och lät det sedan lite försiktigt glida ner i det kokande vattnet. Jamen ni förstår ju redan där! Hallå? Pochera var ju det att sjuda - inte koka. Oj vad det höll på där i kastrullen men det tog bara några sekunder innan jag kom på den briljanta idén att dra kastrullen från plattan. Och färgen, vilken inte riktigt gör sig på bilden, fick något av en giftigt grön kryptonitliknande nyans. Ja. Jo. Det råkade vara så att jag använde samma vatten där det nyss kokat några sparrisar...
I efterhand har jag läst på mer om att pochera ägg. Tydligen ska man ha både salt och ättika i vattnet. Och vet ni, på ett ställe hittade jag en liten film där kocken snurrade igång vattnet så ägget blev mer likt ett vanligt kokt ägg fast med en slags vriden och spårad vita omkring äggulan.
Hur gör ni pocherade ägg? Och framförallt när? Till vilken mat?

Det går bra utan pocherat ägg också. Här en enkel kvällsmat på
stekt sparris och vitlök serverat med ett lite för i min smak hårdkokt ägg

Och vet ni, av en slump fick jag reda på att tjejen i kassan senare hade ritat en liten bild på de gröna små knyten jag handlat och tydligt namngivit bilden: Pak choi.


Trevlig kväll!

***

Bloggunikt material

Gårdagen började med knallblå himmel, kaffe och sol på benen. Och som en present startade också sommarens semesterkryss i Göteborgs-Posten. Jorå, ett helsideskryss varje dag (mån-fre) ända fram till... jag vet inte. Hela sommaren i alla fall. Vissa dagar går det i ett huj att lösa, andra går det inte alls. Och som om detta inte var en nog så bra start på en måndag så möttes jag ganska snart av ett välkänt leende. Ja, där var självaste Charlotta på ett helt uppslag. Charlotta som roddar den urtjusiga matbloggen Matrepubliken. Ironiskt nog så finns G-P's artikelserie "Nyttjar nätet" inte på nätet. Det är så att säga ett pappersunikt material så ni får helt enkelt nöja er med en fotograferad bild på artikeln.
Själv gillar jag Matrepubliken för den är fylld av annat än bara recept rakt upp och ned. Charlotta bjuder på mycket av sig själv och det är lätt att kommunicera om mat, ingredienser, tips, idéer och livets små egenheter. Det är precis det som jag värdesätter hos matbloggare. Det är det som är spännande med matbloggsnätverkandet. Kanske är den större delen av matbloggarna intresserade av att jaga siffror som antalet besökare och visningar för att bättra på statistiken men jag ser mötet, utbytet och kommunikationen som det allra mest värdefulla. Tillsammans hjälps vi åt att utforska matens fantastiska värld.


De trevliga matbloggsnyheterna ville aldrig sina och under förmiddagen droppade bästa Anne om att hon just börjat blogga på Sweden.se's bloggsida (Sweden.se som f ö är en site på engelska för Sverigeintresserade).

På tal om semesterkryss så närmar sig väl semestertid för de flesta. Har du ännu inte bestämt dig för vad du ska göra skulle jag tipsa om en tripp till Haga Skillinge i Österlen. Där kan du med stor sannolikhet få chans att möta fina Kinna som skriver om mat både här och där.

Och så är det väl inte någon läsare där ute som missat att Smaskens flyttat till en ny adress? Samma Annika, samma namn på bloggen och för er som inte ändrat prenumerationen i era läsare till rätt feed är det hög tid att göra det omedelbart bums!

***

Spenat- och linsfyllda filodegsrullar

Ja, så blev det middag i alla fall förra lördagen. Jag hade tränat dubbla pass både fredagen och lördagen. Varmt var det och jag kände mig riktigt seg och trött på lördag eftermiddag. Men hungrig som en varg var jag. Det skulle vara flott att någon gång slippa laga mat. Att slippa hacka, steka, koka och inte minst att slippa fundera ut vad laga. Det är inte utan att jag ibland önskar jag inte alltid var ensam.
Det är en ovanligt krass månad och jag stod på +-0 då räkningarna var betalda. Så nu gäller det att trolla med knäna och använda precis allt jag faktiskt har hemma i skafferiet, kylen och frysen. Men, det är jag å andra sidan ganska bra på att göra så ja, det blev middag för mig med till slut. Hela tre stycken faktiskt :)


Filodegsrullar fyllda med spenat, svamp och belugalinser
3-4 port

1/2 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
150 g champinjoner
350 g hackad spenat
150 g kokta belugalinser
2-3 msk olivolja
flingsalt
svartpeppar
1 tsk koriander, hackad på burk
1/2 tsk körvel, torkad
1/2 tsk dragon, torkad
1/2 tsk chili
2-3 msk havregrädde

3-4 Filodegsplattor
1 äggula att "klistra" med
ev lite smält smör att pensla plattorna med


Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka löken och vitlöken. Fräs i olivoljan. Strimla champinjonerna fint och stek tillsammans med löken. Rör i de redan kokta belugalinserna och den hackade spenaten. Låt den ha tinat en del om du använder fryst. Krydda och tillsätt havregrädden. Dra pannan av plattan och låt svalna lite.
Fram med filodegen som du tinat enligt förpackningen. Jag ska erkänna att jag inte är någon van användare av filodeg så det går bort lite i hanteringen om man säger så. Ha gärna en fuktig handduk till hands för packen med filodeg torkar fort och då blir den mer eller mindre oarbetsbar.

Nä, här på bilden ser de inte ut som det mest smakliga man kan tänka sig.
Alla korvälskare borde i alla fall inte reagera på utseendet...

Så här gjorde jag. Började med att veckla ut ett ark, penslade sedan ena halvan och klistrade ihop det igen. Så, ett ark dubbelvikt med ägg/smält smör emellan. Hade tänkt göra mindre rullar men blev stressad av att degen torkade så fort (kanske inte den ultimata rätten att göra i 30 graders värme) och missade ytterligare ett till två lager. Ville dock inte få rullarna för degiga utan mer av frasig karaktär. Hur som helst. Lade sedan ett par stora skedar av spenatblandningen längst med kanten på filodegsarken och rullade försiktigt ihop. Knöt, eller ja skrynklade väl snarare, ihop ändarna och limmade med äggula. Fortsätt så tills spenatblandningen är slut. Det räckte till tre stora rullar.

Lägg rullarna i smörad/oljad ugnsfast form. Pensla rullarna med resterande äggula och grädda ca 20 min i ugnen eller tills de fått gyllenbrun färg. Färdiga att äta som de är. Servera ev med en klick gräddfil. För en större rätt är de spenatfyllda filodegsrullarna goda tillsammans med t ex grillad paprika och quinoa.


Smaklig spis!

***

Årets första färskpotatis

Kokt färskpotatis med olivolja, hyvlad slanggurka, kapris och flingsalt

Jag älskar potatis. Jag tror faktiskt jag skulle kunna leva på bara potatis en lång tid om jag var tvungen. Såklart blir all mat både skadlig och tradig i det långa loppet men ändå. Potatis är gott. Jag har en bild i huvudet av ett gammalt foto på mig när jag bara var några år gammal. Jag sitter på det runda köksbordet, med benen utsträckta, och äter en kall potatis. Jorå, det sitter i än, förutom att jag väl inte sitter uppe på bordet längre men kokt, kall potatis är så gott, så gott.

Kokt, stekt, hel, riven, mosad, rostad, pressad men ja det finns ett litet men kanske inte så mycket friterad. I alla fall ingen mjuk och mjäkig. Jag hade nått tonåren innan jag ens kunde äta pommes frites. Men som den mesta mat är det skillnad på friterat och friterat. En period var jag helt fast i potatiskroketter. Färdiga och frusna. Alltid redo att värmas i ugnen. För att inte tala om alla goda såser också som jag med hjälp av gaffeln mosar potatisen med. Mmmmmen det är ett minne blott. Vet knappt när jag lagade sås som t ex vanlig brunsås eller den godaste bearnaisesåsen till mig själv.
Däremot har jag gjort palt, rårakor, potatisplättar, pyttipanna och mycket mer men faktiskt aldrig stuvad potatis. Stuvade makaroner och köttbullar var ju min älsklingsrätt över allt annat (förutom stekt fisk/stuvad spenat/kokt potatis och kokt höna/ris/currysås och stekt falukorv och mammas levergryta/ris och ja, det fanns en hel del favoriträtter att gilla av allt mamma lagade till middag) och det kan hända att jag ätit stuvad potatis någon gång - tillsammans med isterband - men själv har jag aldrig varit särskilt bra på det där med att stuva. Smakar alltid för mycket mjöl. Trots allt, att som potatisälskare inte ens gjort egen dillstuvad potatis är inget annat än pinsamt.


Som att det treåriga kampanjprojektet inte redan fått mycket pengar från EU och Lantbrukarnas riksförbund så får Merpotatis.nu en liten knuff från mig också. Bara för att det är så himla gott med potatis. Svensk Potatis har såklart ett finger med i kampanjen och i vintras vann självaste Rasmus som driver den veganska matbloggen Vegologi, med sitt recept som blev november månads potatisrecept. Och självklart, för alla potatisälskare, ni har väl inte missat vad Lisa på Taffel skriver om potatis.

Mer potatis åt folket!

***

Gnugga matgeniknölarna för säsongens sista söndagschans

Göteborgs-Posten är tyvärr ingen rolig läsning på nätet (och kanske inte i pappersformat heller för den delen) men det finns faktiskt en lite mer roligt i själva tidningen. Som lördagsbilagan Två dagar och så helgernas alla kryss och kluriga saker att bry sin hjärna med. Jag var länge övertygad om att korsord var för svårt för mig, förutom de små barnkryssen på sista sidan, och jag minns inte riktigt när jag började försöka mig på de lite större varianterna. Förmodligen en loj och solig sommardag på Saltholmens varma klippor. Träning ger färdighet och nu brukar jag klara ett par av G-P's helgkryss. Dock är kan det svänga förvånansvärt mycket då jag ena helgen löser deras tvådagarskryss (det första på lördagen och det andra på söndagen) för att nästkommande helg inte ens klara hälften. En annan kul grej är Söndagschansen. Jag suger verkligen där men ibland gnistrar det till där uppe och jag får ihop det. Tyvärr finns inte Söndagschansen på nätet men den tävlingen som var nu i helgen var så rolig att jag bara måste dela med mig.


Så här, ta chansen och var med och tävla ni också!

Första bokstaven i svaren, som kan bestå av flera ord, bildar i sin tur ett ord för något som väl ingen önskar sig i sommar.


1. Truls på Stormån
En doft och smak av koncentrerad sommar tycker somliga att de här godsakerna bjuder på. Carl von Linné slevade i sig fyra skålar om dagen av dem, för att det påstods att de lindrade värk i fötterna.

2. Hubbe Olat
har sitt ursprung i sydligare länder men rätten, smaksatt med exempelvis persilja, mynta och citron, är som gjord för de varma dagar som många av os hoppas att sommaren ska bestå av.

3. Roosa P Gäsp
Med rätt sällskap kan även det som växer i trädgårdens mest glömda hörn bli en kulinarisk läckerhet. Mat- och trädgårdsfantasten Hannu Sarenström kryddar sin variant med mejram, timjan, muskot och lite purjolöksplast.

4. Barba Potter Mork
Surt och sött möts i den här rätten som kan väcka minnen om ljumma sommarlovskvällar till liv. Kall mjölk hör till. Med små kakor blir anrättningen en god efterrätt.

5. Miss Tjalle
Kanel, socker, nejlika, kryddpeppar och sandelträ ger den här populära rätten dess alldeles speciella smak. Namnet kommer från ett tättbefolkat land där havet och sjöfarten alltid haft stor betydelse.

6. Elvis Bärgén
"Sommaren är kort - det mesta regnar bort", som Tomas Ledin sjunger. Men om man lägger den på burk kan den vara längre och - som just den här produkten - förgylla höstens och vinterns middagar.

7. Flora Bibér
Ränderna går aldrig ur och det gäller i hög grad för det som den här rätten tillagas av. Panera och stek i smör på klassiskt vis, säger en del. Rök eller grilla, säger andra.

8. Kära Mack
Vissa personer har turen att få skjuts genom livet på en sån som vi söker. Andra får nöja sig med att stilla hungern med densamma. Förhoppningsvis tycker de också att livet är rätt gott, i alla fall just då.

9. Alladin Sazz
Ät, njut och dröm dig till Rivieran med hjälp av fisk på burk, ägg, grönsaker, oliver och lite annat, om du ä besviken på den svenska sommaren.

10. Lasse Algbrist
lär dyka upp i många skålar på matborden i sommar. Namnet har att göra med hur den här krispiga saken transporterades i 1920-talets tågvagnar.

11. Daffy Skåning
kom Harry hem med i Evert Taubes visa om livet på en ö i Bohuslän. Hoppas att det som han bar hem hamnade i stekpannan på direkten. Om han hade haft tillgång till grill på den tiden hade det gått lika bra.

12. Kroll R Vig
är en sommarfavorit vars popularitet bara ökat sedan debuten på 1950-talet. Utöver den huvudsakliga ingrediensen består den av vatten potatismjöl och diverse annat. Senap, ketchup och stekt lök får smaken att lyfta.

13. Rövaranda o Ko
Den viktigaste varan i den här anrättningen har fler namn. Ett av dem för tankarna till krokodilens skinn. Det som döljer sig därunder kan blandas med crème fraiche, lime och svartpeppar och förslagsvis ätas till grilla.

14. Tulla Arieto
Har du gröna fingrar, och tur med värmen och väta i sommar, kan du själv producera mycket av det som behövs till den här anrättningen, som passar bra att konservera på gammaldags vis i glasburkar.


Skynda, skynda! Svaren ska vara inne senast kl 9:00 imorgon torsdag (9/6) till G-P. Maila lösningarna och det nya ordet som bildats av första bokstaven i respektive 14 rätta svaren till

söndagschansen[at]gp.se

Ja just det, vad vinner man då? Fem stycken vinnare belönas med varsitt presentkort på 500 kr. Hundra vinnare får trisslotter.

Lycka till!!!

***

Auberginecannelloni

Jag har en trevlig liten kokbok Veggiebook/Vegetarisk kokbok skriven av Johan Ahlstedt, Nico Diamantoglou och Niclas Ryhnell. Varje gång jag bläddrar i den blir jag förvånad över så många enkla och till synes goda recept den innehåller. Men allt som vanligast stannar inspirationen och idéerna i samma ögonblick jag slår ihop boken. Men nyss var det dags att göra bruk av några av idéerna. Ja, jag kallar det för idéer eftersom jag sällan följer ett recept till punkt och pricka. Anledningen är helt enkelt för att jag inte har en eller flera ingredienser, kanske inte har den mängd som krävs osv. Som jag skrev i förra veckan äter jag i i stort sett alltid rester på ett eller annat sätt. Jag kan ta ut en en oskalad morot, en hel zucchini, en nyinköpt purjolök ur kylen och resultatet blir ändå som om att det vore rester jag blandat ihop. Det tänkte jag försöka råda lite bot på med dessa cannelloni. Enligt kokbokens recept används en av två äggplantor till själva fyllningen och den andra "skal". Mina cannelloni fyllde jag däremot med hirs och belugalinser eftersom jag bara hade en äggplanta.



Auberginecannelloni
2-4 port

1 ½-2 dl okokt hirs
2 äggplantor
1 gul lök (alt 2-3 schalottenlökar)
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
1 pressad citron
1 stor burk krossade Muttitomater
150 g kokta belugalinser
flingsalt
svartpeppar
paprika
dragon


Om du inte redan har färdigkokt hirs så börja med det. Går bra med quinoa också. Skär auberginen på längden i halvcentimetertjocka skivor. Stek dem mjuka i olivolja och lägg åt sidan en stund. När hirsen är klar så finhacka löken. Fräs, eller sautera som det heter på finare språk, löken i olivolja tills den är genomskinlig. Sänk värmen och tillsätt hirs, belugalinser och pressad citronsaft. Låt koka ihop lite och tillsätt de krossade tomaterna. Jag brukar spara burken tills om jag behöver mer vätska i maten. Då häller jag först lite vatten i burken och sköljer ur resterna av tomatkrosset samtidigt som jag häller det över maten i stekpannan.

Krydda och smaka av. Jag var inte hemma i mitt eget kök och tog lite av de kryddor som fanns till hands. Citronpepper, torkad dragon och så paprikakrydda. Receptet i kokboken innehåller däremot mynta och rosmarin istället.
Ställ stekpannan åt sidan en stund och låt svalna lite. Det kan bli lite hett om fingrarna annars att rulla ihop de små auberginecannellonisarna. Då de två yttersidorna av den skivade auberginen var lite tjocka och svåra att rulla ihop så lade jag hirs- och linsblandningen över hela skivan och placerade tillsammans med övriga rullar i en ugnsfast form.
Hit går bra att göra i förväg och värm en stund i ugnen strax innan servering. Veggieboken föreslår att servera med torkade tomathalvor och en tomatvinägrett. Jag som använt en hel burk tomater i själva innehållet nöjde mig med att äta som det var. Kan tänka mig att en klick gräddfil eller crème fraîche skulle smaka gott till också.

Tyvärr mina vänner, batterierna tog slut i kameran så jag har tyvärr inga bilder från de färdiga rullarna. Kan i alla fall säga att mina inte riktigt såg ut som i kokboken ;)



Smaklig spis!

***

Söndag med nybakade frallor till frukost

En helt ledig dag för mig är en dag utan träning. Då kan jag äta när jag vill, vad jag vill och mer eller mindre göra vad jag vill. Min matsmältning är väl inte som den borde vara så om ska jag träna måste jag planera maten och de tider på dagen då jag måste äta för att kunna, orka och tillgodogöra mig träningen. Efter ett par dagar med långa intensiva träningspass ger jag mig själv ledigt idag och då finns inget bättre än att starta dagen med bröd. Vanligtvis äter jag mest gröt, frukt, bär, sojayoghurt och inte minst linfrön till frukost. Trots att jag tidigare bakat så kallade frukostfrallor med frön (vilka jag äter till t ex soppa och kvällsmat), äter jag sällan bröd till frukost. Men idag startade jag alltså dagen med att baka frallor - helt utan linfrön. Jorå. Igår hade nämligen Annika som driver SMASKENS, numera en blogg hos Allt om mat, bakat källarfranskor och inte vill man vara sämre än henne så det var bara till att kavla upp ärmarna.

Så, dagen började med en kopp kaffe och god entusiasm men det skulle visa sig bli allt annat än ett enkelt brödbak. Mjölken räckte inte hela vägen så jag fick fylla på med vatten och så tog jag sista klicken smör i paketet som visade sig vara 60 g istället för 50 g som Annika använde. Hade bara mörk sirap istället för ljus och som om detta inte var nog bytte jag ut en del av vetemjölet mot Manitoba Cream också. Men, ja det är ett stort men i det hela. Jag har en hushållsvåg men nu undrar jag om den fungerar som den ska. Enligt receptet använde Annika 750 g, jag började på 500+200 men aldrig aldrig har jag bakat en så fast och kompakt bröddeg. Jag som till och med tog hjälp av maskinen (vanlig elvisp med degkrogar) istället för träsleven jag annars brukar röra deg med. Hur skulle detta sluta? Blev det egentligen någon frukost för min del idag?

Jomen visst! Goda som bara den. jag fick ut 20 st men det blev en plåt med 12 lite mindre och en plåt med 8 lite större. Så lite beroende på vilken storlek man vill ha räcker degen till 16 större eller 24 mindre. Eller varför inte 20 lite mittemellan ;)


Källarfranskor
16-24 st

50 g jäst
60 g smör
4 dl mjölk (använd 5 dl om du har mjölk hemma så att det räcker!)
1 dl vatten (uteslut vatten och använd endast mjölk om du har så det räcker)
1 tsk salt
2 tsk mörk sirap
500 g vetemjöl
200 g Manitoba Cream


Smula jästen i en bunke. Smält smöret. Häll i den rumsvarma mjölken. Om inte smöret värmer upp mjölken tillräckligt så värm på plattan till 37 grader. Häll över lite och rör ut jästen ordentligt. Tillsätt resten av degvätskan och rör i salt och sirap. Blanda i mjölet. Jäs under bakduk i ca 30-45 min. Sätt ugnen på 200 grader. Stjälp upp på mjölat bakbord och dela i ... bitar. Grädda mitt i ugnen i ca 10-12 min.
Ät ganska omgående med god vällagrad ost och gärna hemkokt rabarbermarmelad, lemoncurd eller helt enkelt ett gäng tunna (hyvlade) gurkskivor.



Smaklig frukost!

***