Rödbetsmos och kålrotsfrittes

Ni vet ni ju hur mycket jag älskar rödbetor och i söndags drogs tankarna till ett rödbetsmos. Varför inte? Visst, när det kommer till mos är det ändå potatisen som står högst i kurs men det går att göra mos på jordärtskockor, rotselleri och kålrot med mera så varför då inte pröva att göra mos av rödbetor. Nu är det så att rödbetor är väldigt fasta och jag har ännu inte lyckats koka sönder några. De behöver koka länge. Tror nog en stackars rödbeta, skuren i bitar, kokade i nära en timma. Jag fyllde på med lite lite vatten under tiden men på slutet var det inte mycket mer en ca 1/2 dl vätska kvar vilken jag lät vara kvar i kastrullen för mixningen.
Det blev riktigt gott. Äpplet gjorde sitt också men allt började egentligen med en för mig ny krydda som råkade följa med hem från affären. Santa Marias Cacao & Chili (och förmodligen är det fortfarande den mexikansk mole jag nämnde härom dagen som spökar i bakhuvudet).



Rödbetsmos
1 port

1 rödbeta
1/2 äpple, svensk sort (Discovery/Gravensteiner)
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
flingsalt
citronzest från 1/2 citron
pressad citronsaft, ca 1/2 citron
Cacao & Chili-krydda, efter smak

Skala rödbetan och skär den i bitar och täck precis med vatten. Koka i minst 45 min. Vitlöksklyftorna slängde jag i efter ca 20 minuter då jag också var tvungen att hälla på lite mer vatten. Tillsätt äpplet mot slutet då rödbetsbitarna är förhållandevis mjuka. Tag av plattan och tillsätt citronzest, citronsaft, salt och kryddor. Mixa. Tillsätt olivolja. Mixa. Smaka av med salt och ev mer Cacao & Chili-kryddan.
Servera med kålrotsfrittes och t ex en soja chorizo.


Smaklig spis!

***

Kommentar ang posten om cashewnötterna

Skärmdump från dagens jämförelse under den senaste veckan.

För nytillkomna läsare av min blogg vill jag bara nämna att jag i början av 2000-talet ägnade flera år på universitetet åt att skriva uppsatser, tentor och rapporter om världens orättvisor. Om ekonomisk politik. Om krig och barnsoldater. Om barn som syr fotbollar till både UEFA och FIFA. Om Läkare utan gränser som struntar i sina egna riktlinjer och själva bidrar till att upprätthålla orättvisor med ena handen samtidigt som de "hjälper" med andra. Om barnfattigdom och svält och en hel del annat. Trots att jag ännu inte lyckats få ett riktigt jobb inom ett någorlunda nära fält med det jag helhjärtat satsat på (och inget annat utan för lådan heller för den delen) så hindrar det mig inte från att göra mina egna små undersökningar emellanåt. Det är nämligen så svårt att ta av sig de kritiskt granskande glasögonen när de väl har tagits på.

Ni som minns början av min bloggtid minns kanske också att jag hade både Fairtrade och Rädda Barnens logga i menyn till höger. Jag får inte på något sätt betalt av organisationerna utan väljer helt utifrån mitt eget engagemang och initiativ att sprida deras budskap. Det är heller ingen hemlighet att jag under många år haft de organisationerna som mål med min utbildning och gratisarbete men idag är läget något annorlunda och jag har rensat lite i röran.
Det hindrar mig som tur är inte från att skriva mer eller mindre undersökande bloggposter och eftersom min blogg till största delen handlar om mat så har jag därför också valt att kombinera mat och mänskliga rättigheter. Att kombinera min vilja att veta och förstå hur världen ser ut, och kanske också främst vad det är för mekanismer som ligger bakom att den ser ut just som den gör, med matrelaterade berättelser är ett sätt att få lite utlopp för min frustration att inte få jobba med detta på riktigt.

Diagram från dagens jämförelse över det senaste halvåret

Så med detta sagt kunde jag alltså inte låta detta passera då jag förra helgen började söka i cashewnötens hemliga liv. Det hela började med att cashewnötter är en välanvänd nöt inom vad som kallas rå mat/levande föda/raw food. En läsare påstod att de först måste rostas för att bli av med giftet som omger dem och därför ifrågasattes om huvuvida cashewnötter är råa eller ej. Jag avslutade det hela med påståendet att jag kommer fortsätta äta cashewnötter*, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej - och lämnade en reservation, vilken kommer här:


*Eller vänta, nej det kommer jag inte alls att göra. Men inte av den anledning om huruvida de är
råa eller ej.
Nej, för intet ont anat dök nämligen den emellanåt väl dolda akademikern i mig fram och inte blev jag direkt förvånad men cashewförädling är ju matens motsvarighet till klädernas sweatshops. Och inte nog med det, från år 2000 har importen här av cashewnötter ökat med 5000 %! Från 65 ton till hela 3232 ton, på sju år. En kvinna i Indien som förädlar cashewnötter tjänar 7 rupier/kg nötter. På en dag kan det bli 10 kilo (70 rupier=11 SEK) likväl som bara 4 kilo. ActionAid har naturligtvis tidigare haft en kampanj om de usla lönerna för cashewskalare... ja nä, jag kan helt enkelt inte hjälpa att det blir såhär. Det är detta jag brinner för. Jag avskyr orättvisor och utnyttjande av andra människor och vill bidra med så mycket fakta och uppgifter om hur det faktiskt ser ut i världen.

Och det är ju inte utan att man undrar vem som egentligen håvar in mest pengar på några av de, här i Sverige, allra dyraste nötterna. ICA säljer exempelvis cashewnötter för 130 kr/kg. Det är över 1000 % mer än vad cashewförädlaren tjänar på ett kilo. Och så är det med mycket av det vi konsumerar. När det gäller Fairtrade (vilket inte de nämnda ICA-nötterna är) finns i alla fall en garanti att odlare och anställda i utvecklingsläder ska få möjligheten att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Därav det högre priset på Fairtrade-produker. För det är ju det som är själva kärnan i att handla rättvist. Att betala ett pris för de produkter du vill ha som bland annat gynnar goda arbetsförhållanden och ger en skälig lön till odlare och anställda för sina arbetsinsatser.
Det är dessvärre dåligt med nötinformation på Fairtrade:s hemsidor och jag hittar inget produktblad någonstans. Fairtrade Sverige skriver här att mer information om just nötter kommer snart (och det skrevs i januari i år).

***

Fler grävande bloggposter om vatten och bananer, bananas och lite perspektiv på livet. Och som om det inte var nog med mänskliga rättigheter på en och samma gång är det dessutom idag, den 17 oktober, FN:s internationella dag mot utrotandet av fattigdom.
Europaparlamentet har på senare år också utfärdat en resolution om utrotandet av fattigdomen av skälen som följer:

::: Fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett oacceptabelt brott mot den mänskliga värdigheten.

::: Kampen mot fattigdomen är en grundläggande förutsättning för fred i världen och en hållbar utveckling, och måste därför till fullo integreras i all gemenskapspolitik.

::: Extrem fattigdom drabbar hundratusentals kvinnor, män och barn i världen och mer än en miljard människor lever med mindre än en dollar per dag.
::: I Europeiska unionen lever 65 miljoner människor med mindre än 60 procent av den nationella genomsnittsinkomsten. Stora variationer förekommer beroende på medlemsstaterna.

::: Det är nödvändigt att bättre kartlägga det ömsesidiga förhållandet mellan den ekonomiska, sociala, miljömässiga, kulturella och utbildningsmässiga politiken.

::: Kampen mot fattigdomen kräver ett främjande av solidariteten mellan samtliga medborgare och inom ramen för nord-syd-dialogen.


Vill du veta mer om vad vi tillsammans kan göra för att minska fattigdomen i världen så klicka dig hit.

Morotsfrallor

Första riktiga frostnatten för hösten är härmed ett faktum. I morse sken solen från en klarblå himmel och det var nästan helt stilla ute. Det är precis nu och några veckor framöver som är min absoluta favorittid på året. Det märks om inte annat bland mina bildmappar som har flest foton på naturen från just denna tiden på året. Det är så himla vackert ute att det liksom gör lite ont. Undrar om Karin tänkte på det när hon skrev om de bristande knopparna?

Med kylans återkomst är det nu högsäsong för soppan. Och vad vore väl en soppa utan bröd till?
Det fanns en tid då jag bakade mycket mer bröd än vad jag gör idag och ett gammalt recept dök upp då jag nyligen snubblade över Karins finfina solskensbröd. Men då mina morotsfrallor innehåller både morotsjuice och sirap så fick det helt enkelt bli att improvisera då jag varken hade ingredienserna hemma eller vill ha för sött matbröd.

Det är frallor från samma omgång. På första plåten blev det
helt enkelt skurna degbitar istället för runda frallor.

Morotsfrallor
ca 20-25 st

50 g jäst
5 dl vatten
1 msk olivolja
1/2 dl linfrön
1/2 dl havrekärnor
1 dl kli
2 morötter (ca 200 g), grovt rivna
1 dl grovt rågmjöl
2 1/2 dl vetemjöl
ca 8 dl Manitoba cream

Smula ner jäst i en bunke. Värm vattnet till 37 grader och rör ut med jästen så att den smälter ordentligt. Tillsätt salt, olivolja, linfrön, havrekärnor, kli och det grova rågmjölet. Rör om. Blanda i de rivna morötterna. Tillsätt mjölet, men spara lite till utbakningen. Hade dessvärre inte tillräckligt med Manitoba cream och fick blanda i vanligt vetemjöl också. Tidigare har jag bakat morotsfrallor på enbart vetemjöl så det går lika bra det med. Troligtvis kommer frallorna bli en aning mer kompakta än om du använder Manitoba cream.
Låt jäsa under bakduk i 1 1/2-2 timmar. Baka ut ca 20-25 frallor och låt jäsa på bakplåt i ca 30 min. Grädda i ugnen på 220 grader i 8-10 min.
Servera varma tillsammans med exempelvis denna Måndagssoppa/gryta, löksoppan eller varför inte en grönkålssoppa.

Ser ni skiftningarna? Det är nu det börjar.
Det är nu det händer.

Smaklig spis!

***

Rödbetor och sötpotatis, en otippad kombination

Så var det dags igen att laga mat utan att ha den blekaste aning om vad det ska bli när allt är klart. I förväg bestämda rätter är inte min starka sida och sällan handlar jag grönsaker efter färdiga recept. Det händer till och med att jag överraska mig själv när jag kommer hem och packar upp matkassen. Inte sällan får jag för mig att köpa en rotsak eller grönsak jag inte ätit på länge eller till och med aldrig ens smakat på. Jorå, det händer faktiskt. Nu var det sötpotatisen som råkade hamna i matkorgen. Utan att vara helt säker tror jag det var före bloggens tid senast jag åt just sötpotatis. Minns när jag av en dåvarande granne fick låna en av mina absoluta favoritkokböcker (som jag dessvärre inte själv äger men däremot 2:an) World Food Café och lagade mexikansk mole (en sås med choklad i) tillsammans med bland annat sötpotatis, majs och matbanan.

Men tillbaka till nu. Att röran till rotsakerna innehåller just åtta till antalet av flera ingredienser beror helt enkelt på att det till en början var åtta hasselnötter kvar i påsen och ungefär lika få cashewnötter så då fick det helt enkelt bli åtta. Garanterat går det att öka mängden ingredienser. Det är bara att testa sig fram. Vill man hellre ha den mer lös och nästan lite rinnande så mixa i mer citronjuice och olja, alternativt tillsätt lite vatten, och kanske en hel avokado istället för en halv. Möjligheterna är oändliga.



Ugnsrostade rödbetor och sötpotatis med het avokadoröra
2 port

2 sötpotatisar
4 rödbetor
olivolja
flingsalt

HET AVOKADORÖRA:
8 st hasselnötter
8 st cashewnötter
8 st physalis, torkade
1/2 pressad citron
1 msk kallpressad rapsolja
1/2 avokado
1 tsk chipotlepasta

Sätt ugnen på 220 grader. Skala rödbetorna och sötpotatisen och skär i inte allt för små klyftor/bitar. Lägg i ugnsfast form. Ringla olivolja över rotsakerna och på med några nypor flingsalt. Rosta i ugnen ca 20-30 minuter.

Blanda under tiden till den heta avokadoröra med hjälp av en mixer och servera sedan till de varma rotsakerna.


Smaklig spis!

***

Stuvad blomkål med pepparrotssmak

Kanske är det hösten. Kanske är det dagens Sverige och den allt kyligare arbetsmarknaden regeringen jobbar hårt för att åstadkomma. Eller kanske är det känslan av att vara en sådan stor besvikelse, och världens mest misslyckade barn, som förstör för föräldrarnas egen lycka som kyler sinnet men jag behöver tröst och värme. Och det får jag genom mat, fett och socker. I helgen åt jag både stuvad dillpotatis (liksom den här rätten, fast på en toppredning istället för yoghurt) och stuvad blomkål. Dock inte i samma måltid och inte ens samma dag. Det ligger något nästan sentimentalt över mig när jag blir sugen på stuvad mat (absoluta favoriten som liten var stuvade makaroner och mammas köttbullar) så det hinner bli några liknande rätter på raken innan jag är tillbaka med råkost och den i stort sett mjölkfria kost kroppen mår allra bäst av.

Om jag ska vara riktigt petnoga är det inte riktigt en stuvning jag gjort till blomkålen utan kokade helt enkelt en vanlig béchamelsås. När jag t ex stuvar makaroner brukar jag bara blanda lite mjöl och mjölk i min skakare, precis som redningen till en soppa eller gryta, som kokas upp i kastrull och sen, när den är lagom tjock, rör jag i de redan kokta makaronerna. Det tar lite längre tid att fixa den vita såsen men jag tycker det är värt det då den annars svårdöljande mjölsmaken försvinner och det går att trixa lättare med tjockleken på såsen.



Stuvad blomkål
2 port

1 blomkålshuvud, ca 500-600 g

BÉCHAMEL à la Werner Vögeli:
2 msk smör
2 msk mjöl
3 dl mjölk, treprocentig (jag använde gammaldags mjölk på ca 4 %)
salt

MIN SMAKSÄTTNING:
vitpeppar
riven pepparrot


Ansa och skär blomkålen i buketter och bitar. Koka i ca 5-8 min. Låt rinna av i durkslag. Béchamelsåsen kokas enligt följande:

Smält smöret.
Rör i mjölet och låt puttra en stund innan mjölken röres ner.
Koka såsen i ca 15 min och rör om under tiden.
Salta och smaksätt (valfritt) med vitpeppar och riven pepparrot på slutet.

Blanda den kokta blomkålen med vita såsen och servera omgående med varma edamamebönor och en sojakorv.



Smaklig spis!

***

Varma nektariner och cashewgrädde

Som jag lovade i måndags skulle ni få recept på en efterrätt nu i helgen. Efterrätter hör sannerligen inte till vanligheterna i min blogg men ibland händer det att även jag fixar jag till något gott. För det var ju detta med nektarinerna, vilka snart är ett minne blott ända till nästa år, som det gällde att ta vara på dem innan de blev dåliga. Dessutom var jag oerhört glassugen men eftersom jag veckan innan proppat i mig en hel burk med vaniljglass av märket Häagen-Dazs* (ja, jag var sjuk och halsen värkte som om den inte visste annat) så ville jag undvika frestelsen att göra om samma sak. Jag stålsatte mig och bestämde mig för att hitta på något endast med varor som redan fanns hemma. Hittade tursamt nog cashewnötter i skafferiet så det blev till ett nytt försök att få till cashewgrädde. Har gjort tidigare i år (ej bloggat om det - än :s) men det blev en ganska lös och inte särskilt gräddlik röra.

Nu hände det sig så att jag under skrivandets gång uppmärksammats på - Tack Margaretha! - att caschenötterna måste rostas för att bli av med giftet... Oj oj oj, hur ska detta sluta?
Nu ställer jag mig frågan om hur raw cashewnötter egentligen är och det är bara att börja gräva i ännu ett matmysterium.

***

Så. Cashewfrukten växer alltså på varmare breddgrader än här hos oss. Närmare bestämt i tropikerna. Och det är finurlig frukt, även kallad cashewäpple (även om de mest liknar gula och röda paprikor) som växer på cashewträden. Men ser ni, det är i själva verket en liten njurformad brunaktig utväxt under det färgade caschewäpplet som är den sk äkta frukten. Där inuti ett läderaktigt och giftigt skal, vilket således inte helt enkelt att avlägsna, finns själva fröet. Ja det vi kallar cashewnöt är egentligen ett frö. Inte konstigt att cashewnötter är bland de dyraste av nötter.
Men hur går då avlägsnandet av skalet till? Enligt wikipedia så skrapas och blötläggs de, eller kokas. Hrm. Både kallt och varmt alltså. Tydligen kan man även skära upp skalet på de ännu inte riktigt fullmogna frukterna. Handskar är dock ett måste. Och så var det detta att även nöten är giftig. På ett ställe står det att frukten först kokas och sen torkas i två dagar innan det giftiga skalet krossas för att sedan gräva fram fröet med kniv. Men inget om att själva nöten/fröet skulle vara giftig.

Men jag hittar inte mer bra svar än så om själva skalningsprocessen. Eftersom cashewnöten är en mer än väl använd nöt (frö) i raw food-sammanhang, så verkar det konstigt om förädlingen överstiger 42 grader. Men men, jag är inte en militant raw food-aktivist så jag kommer fortsätta äta cashewnötter, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej :) *


Varma nektariner och cashewgrädde
2 port

3-4 nektariner

SOCKERLAG:
2 dl vatten
1/2 dl strösocker KRAV
1/2 dl rårörsocker KRAV/Fairtrade
1 stjärnanis
en bit av kanelstång
1 krm ekologiskt vaniljpulver


CASHEWGRÄDDE:
2 dl cashewnötter
1 (nästan över)moget päron (jag använde ett förhållandevis litet Keiser)
1-2 tsk vatten (mängden varierar i förhållande till päronet)
1 msk honung
en nypa flingsalt


Koka upp sockerlagen och låt puttra ca 5 min. Tvätta och kärna ur nektarinerna. Jag skar halvorna i några klyftor för att bättre få plats i kastrullen men det är såklart valfritt. Lägg i nektarinerna i sockerlagen och låt sjuda ett par minuter bara. Ställ sedan åt sidan och låt svalna lite innan servering. Det kan lätt bli väldigt hett med sockerlag och inte vill man bränna sig på tungan heller.

Mixa cashewnötterna fint i en mixer. Tillsätt päronet. Förmodligen är det fortfarande ganska torrt och lite smuligt så mixa i lite vatten. Ta en tesked i taget för blir det för löst går det inte att backa igen. Mängden kan variera en del beroende på hur saftigt och moget päron som används samt storleken på päronet. Salta lätt och mixa i honungen. Samma sak där om du tar agavesirap, lönnsirap eller annan söt smaksättning så kan resultatet påverkas beroende sirapens tröga eller lite vattnigare konsistens. Servera omgående!



Smaklig spis!

***

*I Häagen-Dazs limited edition upptäckte jag precis nu när jag skulle länka till dem att det finns en Blueberry crumble! OMG! Är det någon som sett den i Sverige? Lanseras ens deras limited edition här? Det står att den ska finnas februari-december. Är det möjligt att det har gått åtta månader utan att jag ens har märkt den? Nä, kanske är jag inte är frisk i skallen trots allt...

*Note to self: Extrapost med kommentarer om den övriga fakta om cashewnötter som jag jobbat med ikväll.

Rå kaka på nötter och frukt

Tillbaka till den råa maten.* Det är en sak att kalla råa rotfrukter och grönsaker för råkost. Men vad ska man egentligen kalla en kaka/efterrätt/tårta som är rå? Det har jag inga bra förslag på idag. Som till exempel en kakbotten bestående av nötter, mandlar, kokosflingor, dadlar, sirap och salt toppad med mixad frukt smaksatt med vanilj/kanel? I klassikern Sju sorters kakor finns ett avsnitt som heter Utan ugn fyllt av recept på kakor och sötsaker som alltså inte gräddas i ugnen. Däremot friteras en del som struvor, flottyrringar och så finns såklart radiokakan med. Men det är på något sätt inte i närheten av rå mat för det. Dels på grund av framställningen av själva ingredienserna men också för upphettningen vid t ex fritering.

Och på tal om upphettning så har vi detta med sirapen. Agavesirap är väl spridd inom raw foodies för att den har tillverkats utan upphettning, genom en så kallad enzymatisk process. Eftersom jag inte ser detta med rå mat som en helt igenom fullvärdig diet för mig nöjer jag mig med honung eller lönnsirap.
Men Erica, hon använder agavesirap i sina recept. Precis som hon gjorde i kakan hon mixade ihop under demonstrationen på Ekostore i vintras. Till kakan serverade hon också den goda cashewgrädden. Själv gjorde jag en variant på den och tog de nötter jag hade hemma. Dit hörde inte cashewnötter och hoppade således över cashewgrädden.


Rå kaka på nötter och frukt
2-4 port

55 g paranötter
55 g mandlar
25 g kokosflingor
2 färska dadlar (urkärnade)
1-2 tsk honung
lite flingsalt

TOPPA MED:
1 banan
1 päron
vaniljpulver, ekologiskt
1 tsk lönnsirap

Hacka helt enkelt först ihop alla de övre ingredienserna i en mixer. Bred ut på ett fat. Mixa de nedre ingredienserna och bred över "nötbotten". Klart.


Smaklig fika!

***

* och till en post påbörjad 19 april i år! Äntligen får ni läsa om den goda råa nötkakan! :)

En tidig morgons vackra skörd

Jag tror jag degraderat mig till barnstadiet igen. Jamen ni ser ju! Efter en tidig morgonpromenad kom jag hem med fickorna fulla av nykläckta hästkastanjer. Jag kan bara inte låta bli att plocka de vackra, träiga och glansiga, liksom nypolerade, kastanjerna. Allra helst direkt ur deras skal. Att öppna en alldeles perfekt mogen kastanjekokong är som att öppna en riktig skattkista.
Men sen då? De är giftiga och går ju inte ens att äta. Det är en helt annan sort, vilken inte överlever Sveriges klimat särskilt bra, som annars är supergod att rosta i ugnen för att sedan, med viss möda, skalas och saltas lätt och till slut högaktningsfullt avnjutas en kulen höstkväll. Hästkastanjerna behåller bara sin spänst och glans under ca ett dygn innan de börjar torka och bli både matta och liksom skrynkla ihop. Nä, helt värdelöst att plocka på sig onödiga saker och ta med hem.


Lika värdelöst är att efter år av ett ständigt itutande från alla håll och kanter att jag är oduglig, skör, lat, inkompetent och jag vet inte vad nu tydligen behöver lära mig passa tider och sköta mig ordentligt på ett låtsasjobb. Att bli idiotförklarad av sitt eget lands regering och främst arbetsmarknadsdepartementet med Hillevi Engström i täten, följt av tidningar, radio och tv sätter onekligen sina spår. Kanske inte så konstigt att regressionen snart är ett reellt faktum.

Jag som började söka jobb redan innan jag var klar med min magisteruppsats har sedan dess definitivt inte legat på latsidan. Jag har bland annat spenderat otaliga timmar i ideell verksamhet, gått distanskurser, varit på jobbmässor, nätverksträffar, starta-eget-möten, praktiserat på flera platser, lagt fram projektidéer för tänkbara huvudmän, erbjudit möjligheten att anställas genom nystartsjobb, arbetat som chef i USA, av AF nekats flera av mina föreslagna praktikplatser och alltihopa samtidigt som jag söker jobb efter jobb efter jobb. Trots alla upp- och nedgångar har 2011 varit det hittills mest märkliga året. Å ena sidan känner jag mig bättre och starkare än på länge, har till och med börjat sova bättre, men å andra sidan har hoppet, lusten och gnistan i mig allt mer sipprar ut genom varenda por i kroppen. Mest påtagligt blev det när sommaren kom och den avskyvärda stressen av att inte ha semester fullkomligt förlamar mig. Att ännu ett år inte ha någon arbetsplats att återgå till när hösten kommer.

Och så är det också en ny företeelse som blivit allt mer påträngande. Jag har under året haft en del möten med flera arbetsgivare på organisationer som ligger nära min bakgrund och utbildning och där jag hemskt gärna vill arbeta. Kruxet är bara att de vill ha gratisarbetare och då också få betalt för att ha en gratisarbetare. Ja. Jag talar alltså om fas 3, även kallad sysselsättningsfasen, ändstationen på vägen bort från arbetsmarknaden. Det finns inte en enda arbetsgivare som tar sig an en fas 3-are som på allvar är intresserad av att denne ska bli anställningsbar, som det så fint heter, på den (o)befintliga arbetsmarknaden. Det är en skam för landet att inte några seriösa åtgärder görs som på riktigt öppnar upp för riktiga jobb med pensionsgrundad lön, semesterersättning och med en ersättning som i alla fall går att överleva någorlunda hyfsat på. Bara i Västra Götaland är "fas 3" den femte största privata "arbetsgivaren".

Ränderna går kanske aldrig ur....

Vad gör ni förresten själva med de ätbara "äkta" kastanjerna? Förutom att rosta dårå. Är det någon som vet om det finns färdigskalade kastanjer att köpa?
För en del år sedan köpte jag en påse (dyrt) kastanjemjöl (går att hitta i en del hälsokostaffärer) och bakade bland annat dessa knapriga dinkelkakor. På den tiden bakade jag också Lördagsgodis och bidrog en gång med muffins bakade med kastanjemjöl och zucchini.


Trevlig helg!

***

Visst var det väl alldeles nyss?

Persikor och nektariner sjunger nu på allra sista versen. Persikor har jag förresten inte ens sett på några veckor men nyss la jag vantarna på en korg med små nektariner som såg fina ut. Så varför inte passa på att använda dem i maten också och inte bara till frukost, mellanmål, kvällsmat, bakverk och desserter. Jag ska erkänna att jag varit dålig på kalla, fruktiga sallader i sommar. Det finns ett och annat spöke bakom det som förmodligen kommer en förklaring till i bloggen vad det lider.

Lunchen i skålen ovan är enkelt. Bara blanda kokta glasnudlar, går bra både varma som kalla, en nektarin i bitar, flingsalt och så har jag faktiskt fuskat med färdig speciell söt chillisås från Madam Pum på flaska. Gillar man vanlig sojasås bättre så går det också bra att ta istället.

midsommar 2011

För övrigt känns det som att det var alldeles nyss mitt köksbord såg ut såhär. Faktum är att det redan gått över tre månader sedan dess. Precis som när jag börjat vänja mig vid jordgubbar och bigarråer är deras tid förbi. Likadant är det med färska aprikoser, sharon och en del andra säsongsbetonade frukter och bär. Bland de absoluta favoriterna hör just nektariner och persikor. Till helgen kommer ni för ovanlighetens skull få ett efterrättsrecept av mig, vilket det inte direkt dräller av här i bloggen. Det blir ju inte så länge att vänta som vi behöver göra tills de här röda söta godsakerna står på bordet igen. Det är bara 8-9 månader kvar ;-)



Tills vi ses igen hoppas jag ni alla får en bra start på höstiga oktober.

***

Dis, dimma och indiansommar

Precis när jag börjat njuta av hösten så är det plötsligt sommar igen. Det är förvisso inte helt ovanligt med sommarvärme under hösten. Brittsommar är ett begrepp som funnits länge i Sverige men det verkar mer röra sig om varmt väder i början av oktober, runt Brittadagen den 7:e. Nurå? Nu när det varit varmt redan i september, kan vi kalla det indiansommar då istället? Äh, jag vet inte. Faktum är att dis och dimma ligger tjockt här på västkusten och ger en alldeles speciell känsla. Jag tycker det blir lite tystare, lite läskigare och spänningen ligger på lur hela tiden. Alldeles ljummet är det också. Måste erkänna att jag då tycker det är lite tråkigt att jag åkt dit rejält med halsfluss och förkylning. Hela veckan har gått i soffans tecken och jag är fortfarande kass och vaknade med feber idag. Har inte proppat i mig så här mycket tabletter på säkert 10-15 år så nu vet jag inte riktigt om jag då förvärrar och drar ut på eländet eller om det hjälper.

Blixten gick på utan att jag märkte det och fångade dimman i luften

alldeles utanför det vidöppna fönstret.

I morse då jag gick upp såg det ut så här utanför köksfönstret. Nu, fem timmar senare, har dimman skingrats något och soldiset är ett faktum. Någon blå himmel syns dock inte än. Jag vill så gärna gå ut på promenad och njuta av det som eventuellt kan vara det sista stilla ljuva vädret innan hösten drar igång på allvar. Som lugnet före stormen. Men vet ni, jag har fastnat i en bok så jag tänker lägga mig i soffan igen, ta en till tablett, och vända tillbaka till den spännande historien igen...



Hoppas ni alla får en lugn och härlig första oktoberhelg!

***