tisdag 30 december 2014

Årets bekännelse (och lila brysselkål ftw!)

Lila brysselkål ftw!
Aktiviteten här i Miss Meister's mat har varit oförlåtligt låg under årets andra hälft men eftersom jag postade mitt första inlägg i början av 2007 finns för den hungrige en hel del att rota fram ur skafferiet så länge.

Ni som hängt i mitt kök några år vet att jag varit "mellan jobb" väldigt länge. Att jag gått från praktiker, ideellt arbete och korta, tillfälliga anställningar till arbetslöshet och åter gratisarbete. Att vara människorättsvetare i denna nyliberala och marknadsfundamentalistiska era, där även nepotismen blomstrar, är inte direkt hårdvaluta.

Så. Till alla andras lycka (som nu slipper ha ett arbetslöst mähä i sin bekantskapskrets) så började jag i våras åter arbeta som förskollärare. Josåatte.
Misslyckad jag. Skäms så gruvligt över detta. Varför?

Jag. Klarade. Det. Inte.

Blotta tanken är förfärlig men ett decennium av mitt liv är i princp bortslösat. Gaaah!
Sist jag arbetade som förskollärare blev jag så fruktansvärt sjuk att jag till slut bestämde mig för att bli helt frisk igen och hitta ett för mig hållbart yrke.
Sedan dess har jag spenderat vartenda öre jag haft på sjukvård, friskvård, mer utbildning (och således ökat mitt studielån med några hundratusen) samt ägnat all tid och energi åt praktiker, ideellt arbete och andra former av gratisarbete. Jag har sökt tusentals jobb, tagit emot lika många nej, förnedrats, marginaliserats, förlorat en hel del vänner på köpet men hela tiden bitit ihop och hållit näsan (precis) över vattenytan i strävan efter ett nytt yrke.

Men förgäves. Jag kastar in handduken och erkänner mig besegrad.

Tur att det nu då finns så fina saker som lila brysselkål. Lite mindre och mer mjälla än den gröna brysselkålen. Funkar fint att strimla och ha i kall (kål)sallad, blanda i en risotto på slutet, strö över en perfekt mjuk polenta. Eller så gör en som vanligt och ugnsrostar i någon halvtimma eller så (ca 180 grader) med en skvätt olivolja, salt och en vitlöksklyfta eller två.
Vad barnen beträffar går det hur bra som helst. Älskar att varje dag mötas av alla kramar från mina små stjärnor :-) Att samtala med de små liven vid matbordet är bland de bästa stunderna på dagen. De är så underfundiga och jag älskar hur de bara bubblar och vill berätta precis allt mellan himmel och jord för mig.

Det är knappast barnen som är problemet inom förksolan. Organisationen är förfärlig. Arbetsförhållanden, bl. a. det ständiga hotet om sjukdom, personalbrist, att sällan kunna gå på toa när en behöver, okompetent personal osv, är allt annat än hållbart. Jag räcker inte till. Nej, jag räcker inte till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke. 
Vackrare råvara får en leta efter.
Som nyårslöfte har jag bestämt mig för att göra ett seriöst försök att hålla igång bloggen mer frekvent under 2015 än iår. I motsats till ett tidigare nyårslöfte jag fullföljde (med bravur!) ska jag nog försöka dricka lite mindre bubbel under nästa år.

Väl mött, tjugohundrafemton!

* * *

måndag 29 december 2014

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing

Om jag skulle välja en råvara som fått större uppmärksamhet i Miss Meisters kök än andra under hösten så är det blomkålen. Kokt, stekt, ugnsrostad, mosad, kryddad och ja, den funkar till det mesta. Särskilt saffranskryddad tillsammans med zucchini och bönor av olika slag vilket för övrigt passar utmärkt att packa i lunchlådorna.
Här kommer dock en annan variant på tillagad blomkål och en rätt som kom till i oktober tidigare i år. Dressingen är i grunden densamma som den fantastiskt goda de vita bönorna och purjolöken jag äter med jämna mellanrum.

Ugnsrostad blomkål med kryddad dijondressing
1-2 port

1 (litet) blomkålshuvud, ca 200 g
1 tsk dragondijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
rapsolja
salt
1/3 tsk spiskumminfrön
1/3 tsk korianderfrön
3 svartpepparkorn
1 krm gurkmeja
ev chili explosion, efter smak
paprikapulver

Putsa och skär blomkålen i buketter. Lägg i ugnsfast form och rosta i ugnen på 170-180 grader tills blomkålen är mjuk och fått lite färg. 
Rosta under tiden spiskumminfrön, korianderfrön och svartpepparkorn i torr stekpanna. Mortla. Blanda till dressingen av dijonsenap, vitvinsvinäger och rapsoljan.
Smaksätt med de mortlade kryddorna, salt, gurkmeja och ev chili efter smak.

Tag ut blomkålen ur ugnen och låt svalna någon minut. Blanda om blomkålen med dressingen och pudra över lite paprikapulver precis innan servering. Går bra att blanda i kokta bönor eller linser eller ät vid sidan av. Gärna med fullkornspasta, en brödskiva eller kokta bovetenudlar.

Smaklig spis!
 
* * * 

Ursprung: 27 oktober, 2014

lördag 27 december 2014

Rischoklad a la 2010-talet

Trots den oförskämt dåliga uppdateringen i bloggen har jag varit på flera underbara matbloggsträffar under året. Bortsett från att jag dessvärre inte hann vara med hos bästa Plommonet Johanna så har jag trots allt hälsat på hemma hos Beata, badat fötterna ute hos Karin, haft kräftkalas (nåja, vi hade pappershattar på huvudet i alla fall) hos Linda och snicksnackat i omgångar hos Charlotta.Senast i raden för min del var det födelsedagstema för Rebecka och jag bjöd på rischokladtoppar.

Kanske ett vanligt julgodis för de flesta men som liten var det mina traditionsenliga födelsedagskalasgotter. Då jag är mer än lastgammal, lever med mer kunskap och andra värderingar än under min uppväxt så fick jag nu tillfälle att modernisera det gamla receptet. Ut med vårgårdariset och in med dinkelpuffar.
Rischoklad a la 2010-tal
ca 40 st

100 g choklad, 70 %
100 g choklad, 85 %
150 g kokosolja, eko (t ex Kung Markatta)
3 dl dinkelpuffar, osötade, eko
1 dl quinoapuffar, osötade, eko
3 msk (eller mer) mörk rom

Smält kokosoljan och chokladen i kastrull (alt. vattenbad) på låg värme.
Rör i mörk rom.
Vänd till sist ner dinkel- och quinoapuffar.
Skeda ut smeten, ca 1 matsked, i ganska små pappersformar (lite större än de små knäckformarna men mindre än muffinsformar.
Ställ på brick i kylen ett par timmar och låt stelna.



Smaklig fika!

* * *

torsdag 25 december 2014

Stekt majrova och linser

Första gången jag åt majrova var under en resa till Frankrike för snart 14 år sedan. Då kokt. Idag stekt. Nåja, idag är väl att ta i med tanke på att jag tillagade denna rätt den 4 oktober i år. Alltså för långt över två månader sedan.

Enligt Runåbergs fröer hade majrovan sin storhetstid för flera hundra år sedan och har under hela 1900-talet minskat i populäritet. Säg är det inte dags för ett återupplivande av majrovans storhetstid nu då?
I takt med ett allt mer ökat intresse för vegetarisk matlagning (tack och lov för det!) tycker jag mig i alla fall se allt fler sorter och varianter av både grönsaker och rotsaker ute på grönsakshyllorna i butikerna.

Majrovan är ganska mild i smaken och gör sig både rå som kokt eller stekt. Då den ibland kan dra lite åt det beska hållet tycker jag den trots allt är godast tillagad. Gärna då med en smakskjuts av något slag. Antingen med hjälp av pumpafrösaltet jag mixat eller ett gäng rostade och mortlade kryddor som t ex kumminfrön, fänkålsfrön, svartpepparkorn och korianderfrön.  

Stekt majrova med berglinser
1 port

2 medelstora majrovor, eko
ett par msk rapsolja, eko
nån msk
pumpafrösalt
svartpeppar, eko
ev ytterligare salt (smaka av först!)

ca 80 g kokta berglinser, eko

Skala och skär majrovorna tunt. Hetta upp en stekpanna och häll i rapsolja. Stek majrovsbitarna på medelvärme ett par minuter. Se till att vända skivorna/bitarna då och då. Tillsätt pumpafrösaltet och fortsätt steka tills allt får en gyllenbrun färg. Vänd i de kokta berglinserna och låt allt bli varmt. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
Servera med en bit bröd eller lite kokt fullkornspasta.


Smaklig spis!

* * *

onsdag 24 december 2014

En grön jul på alla sätt och vis

Ni som hängt med Miss Meisters mat under de snart åtta åren bloggen mer eller mindre varit vid liv vet att julen inte är min favorittid på året. Den är starkt förknippad med osämja och så många måsten som suddat bort det roliga, trevliga och mysiga.
Förväntningarna på julhelgen, framförallt föreställningarna om den perfekta familjen, i det perfekta hemmet (med den perfekta granen!) och det perfekta julbordet, är nog den allra mest missvisande övertygelse vi lever med. Tvånget att umgås med människor en inte har något som helst gemensamt med (förutom att en råkar vara släkt) kväver oss och är sannolikt en bidragande orsak till så mycket fylla och elände under julhelgen.

Med det inte sagt att det förekommer lyckliga familjer och många trevliga släktträffar i december månad. Grattis till er! Trots att jag nu över halva mitt liv bott så att säga hemifrån är det inte helt enkelt att få andrum att skapa egna fridfulla jultraditioner utan att trampa andra på tårna.
Hur som helst är jag oerhört glad att slippa se de köttdignande julborden och jag njuter i all enkelhet av kål i all dess färg och form. Särskilt rödkål, grönkål och brysselkål. Rå, stekt, förvälld, kokt, ugnsrostad, oljemasserad med mera.
Ett måste på julbordet är den färska grönkålssalladen med apelsin och granatäppelkärnor. Kryddingen kan variera lite efter humör och vad andan faller på.

Senast blev den smaksatt med mortlade rosépepparkorn, grönpepparkorn, rostade fänkålsfrön och svartpepparkorn plus salt, pressad citron, apelsinzest och saften som blev över då jag fileeade apelsinen. Grönkålen masserade jag i ett par matskedar olivolja med apelsinsmak.

Önskar er alla en god jul,
oavsett var ni är!

* * *

lördag 18 oktober 2014

Honungskakor med honung från Tjörn

För någon några månader sedan fick jag en stor burk nyslungad honung av bästa Kristiina, direktlevererat från Tjörn. Förmodligen den godaste honung jag smakat på länge. Att det var längesen är egentligen inte så konstigt då jag inte använder honung särskilt mycket. Visst det åker ner en tesked eller två i maten/dressingen då och då men på det stora hela är min honungsförbrukning minimal. Vet inte riktigt vad jag ska med den till annat än äta med sked, direkt ur burken.

Så nu fick det bli till att slå på stort och baka kakor! Receptet är inget annant än ett på vanliga sirapskakor där jag i princip bara bytt ut sirap mot honung.
Honungskakor (med honung från Tjörn)
ca 20 st

100 g smör
1 dl nyslungad honung
1/2 dl strösocker
1 krm äkta vaniljpulver (t ex Bourbon från Khosian tea)
2- 2 1/2 dl vetemjöl (ungefär)
1/2 tsk bikarbonat
en nypa salt

Rör ihop smör, socker och honung. Blanda bikarbonat, vaniljpulver och salt i mjölet och mixa det med smörsockret. Mjölmängden kan variera något så ta inte i allt på en gång utan känn efter på degen som ska bli tillräckligt fast så den går att rulla och forma men inte för torr och smulig.
Rulla degen till två strängar. Lägg på bakplåtpappersklädd plåt och platta ut.
Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ca 15 min.
Ta ut plåten och skär bitarna på snedden meddetsamma, innan de svalnat (och stelnat) ordentligt.

Smaklig fika!

* * *

torsdag 16 oktober 2014

Majssoppa med tequila

Majssoppa med svart thairis
Man tager om man så hafva kan, sa Cajsa Warg. Och har en tequila hemma så ta en skvätt dito i soppan. En kombo långt från punschen och ärtsoppan och faller kanske inte alla i smaken men den är ju ändå som bekant delad. 
Steget från majs till tequila kanske inte är helt otippat men mina associationskedjor rusar ofta iväg fortare än jag hinner blinka. För att bespara er alla steg och kurvor den tar, ibland mer logiska och ibland helt uppåt väggarna konstiga, kan jag i alla fall säga att det räcker med att jag ser en majskolv och vips dyker tequila upp i skallen.

Precis som med så många andra nyskördade grönsaker är majsen supergod att äta kokt med smör och salt till. Även stuvad majs i nygräddade (majs)tortillas och majsmuffins funkar bra att göra av den färska majsen. Då jag tyvärr aldrig fick tillfälle att åka till Bärby självplock i år köpte jag istället ett par sockermajskolvar i mataffären. En torsdag blev det enkel soppa av kalaset.

Glömde tyvärr ta bild på den majsgula soppan båda gångerna och då jag andra gången blandade i en deciliter kokt thairis som blivit över fick soppan till synes en helt annan dimension.

Majssoppa med tequila
2 port

2 fäska majskolvar, ca 5 dl färsk majs
ca 5 dl vatten
1 puck grönsaksfond
1-2 lime
1/2-1 citron
3 cl tequila
ett par stänk Hot Sauce Chili Habanero
ev rökt salt el. en droppe rökarom
hackad färsk koriander

Skala de färska majskolvarna och skär av majskornen (blir ca 5 dl) och koka ca 5-10 min i grönsaksbuljong. Mixa med mixerstav direkt i kastrullen. Tillsätt ev mer vatten/grönsaksbuljong om soppan blir för tjock.
Pressa i citron och lime, tillsätt ett par lätta stänk Hot Sauce Chili Habanero och häll i tequila. Mixa.
Beroende på hur salt buljongen är behövs troligtvis inget extra salt men smaka av och krydda efter eget behag. Tillsätt ev röksmaken. 
Avsluta med en stor näve finhackad färsk koriander.
Servera med knäckebröd med skivad avokado på.

Smaklig spis!

* * *

tisdag 30 september 2014

Bondbönor med pumpafrösalt

Säsongen sjunger redan på sista versen och de färska bondbönorna lyser allt mer med sin frånvaro. Har du turen att ha några kvar kan jag bara gratulera och ge tips om att bemöda sig med pilljobbet att efter kokningen ploppa den mjälla gröna supergoda bönan ur det lite hårdare bönskalet (som naturligtvis är ätbart). Om du inte har bondbönor så går det lika bra med edamamebönor.
Smaksätt med den godaste olivoljan, lite torkad dill och blandningen mixade pumpafrön och örtsalt. Servera med kokta sobanudlar (bovetenudlar). Minns inte längre hur jag fick idén att göra pumpafrösaltet men det blev så bra att jag nu gjort det igen. Denna gången rostade jag fröna först och tog lite mindre salt i.
 
 

Pumpafrösalt

2 dl pumpafrön (t ex Kung Markatta)
1/2-1/3 msk örtsalt

Rosta pumpafröna i torr stekpanna. Häll sedan fröna och saltet i en mixer och kör på fullt tills allt påminner om ströbröd. Tar cirka en minut. Förvara pumpasaltet i burk med tätslutande lock. Pumpasaltet kan med fördel strös över sallader, användas som smaksättning till pastan/färska bönor/ stekt sparris med mera.
Det är bara att smaka dig fram!

Smaklig spis!

* * * 

måndag 29 september 2014

Jag vill ha, jag vill ha, rotemos till midda'

Varifrån kommer egentligen ordningen på veckomenyn ifrån? Ni vet korv på måndag, fisk på tisdag, kött(färs) på onsdag, soppa på torsdag, kött på fredag, fisk på lördag och naturligtvis den lite finare söndagssteken, plus efterrätt, som avslutar veckan. Ända sedan jag var liten har denna form, i grova drag, legat till grund för maten hemma, bambamaten och alla restauranger (företrädesvis dem som serverar lunch) och jag ser ingenting idag som verkar rucka på den ordningen.
Som vegetarian är det självklart att frångå ordningen men kommer på mig själv att då och då falla in i mönstret. Särskilt vad gäller soppa på torsdagar.

Dock inte igår. Då var det söndag och dagen efter ett hejdundrande bröllop jag hade äran att delta i och dagen gick i långsamhetens tecken. Kan inte direkt skryta med någon flott söndagsmiddag för det blev inget annat rotmos.

Rotmos
2 port

2 medelstora morötter
2 medelstora potatisar
lika mycket kålrot som potatis
vatten

salt
svartpeppar
dill 
ev fett av valfritt slag (olja/smör)

Skala och tärna kålroten. Koka i ca 20-30 min. Skala och slanta morötterna och lägg i de kokande kålrotstärningarna efter ca halva tiden. Tvätta och tärna även potatisen och lägg i strax efter morötterna.
Häll av eventuellt resterande vatten och mosa allt med potatisstöten. Krydda och rör ev. i en klick smör på slutet.

Servera omgående med t ex lätt kokta haricots verts, edamame eller vaxbönor.

Smaklig spis!

* * *

måndag 22 september 2014

På förekommen anledning

För ett par veckor månader sedan mumsade jag, lätt salig, i mig ett gäng härligt guldgula pakistanska mangos. Inte mindre än två lådor, visserligen något mindre än tidigare år, fulla med ljuvligt goda frukter. Som bekant har Indien, en av världens största exportörer av bl. a. pakistansk mango, exportförbud av just den nyss nämnda frukten. Förra veckan hörde jag dessutom nyheten på sr om en ny fruktad art av bananflugor med mördarinstinkt som "skördar" all frukt i sin väg.
Lådorna jag köpte var stadigare än vad jag sett tidigare och för hålen satt ett slags nät. På varje mango satt även en klisterlapp med texten:
FREE FROM FRUIT FLY
Hot water treated mangoes at 48 C for 65 minutes
with 46,5 c pulp temperature.
Med tanke på mitt vurmande för denna guldklimp årets tredje nummer av matmagasinet Hunger känner jag mig extremt snuvad på konfekten i år. För sorgligt nog har jag haft svårt att hitta dessa godbitar igen. Prövade en liten raring, från Brasilien, som jag hittade på Hemköp som inte föll mig i smaken. Så köpte jag en låda igen på Hung Fat Trading Asian livs på Östra Hamngatan, av annan producent än tidigare. Men det är något vajsing med den. Inte alls goda. Trådiga är de också.

Inser att det bara är att vänta ännu nio långa månader på nästa säsong och våga hoppas på godare honungsmangos.

* * *

Related Posts with Thumbnails