Krispig sallad med kinakål och fujiäpple

Till skillnad från många andra måste jag än en gång framhålla hur fantastiskt härligt jag tycker det var med ett tjockt vitt lager av snö överallt. Det blev ett helt annat ljus i tillvaron. Inte bara från solljuset och den blå himlen då, utan från snön som på sitt alldeles speciella sätt lyser upp även på kvällarna och nätterna. Knarret under skosulorna var som riktigt örongodis. Och inte bara var det ljudet, utan även känslan av att krama och forma snön, som liksom spred en liten lyckorus i kroppen. Och allt har töat bort med bästa värdigheten. Inget slask att tala om utan bara sådär lite pö om pö har snön smält undan.

Och nu är alltså snön helt borta. Såg lite här och var några enstaka, ganska smutsiga, grusiga snöhögar igår. Idag regnar det och allt är som vanligt igen. Det vill säga grå tung himmel, grönt gräs, eller är det kanske bara den förvillande lika gröna mossan, som slåss om utrymmet med gräset, som liksom lyser ilsket från marken. Trädstammarna till konan som ännu inte knoppats är prydsamt klädd i gröna "skor". Trots att krokusen fått ge vika för snön verkar det inte gått någon större nöd på tulpanerna som kommit en bit på vägen. Nu lär det inte bli någon mer snö här i alla fall och det är bara för solen att titta fram. Jag tror jag är redo för våren nu. Nu när jag äntligen fick lite vinter som jag väntat så länge på :D




Krispig sallad med kinakål och fujiäpple - eller En roligare variant på att äta ett äpple

äpple, fuji
kinakål
timjan, färsk KRAV
hallonvinäger
olivolja/"kalamata olivenöl", (Mani Bläuel)
flingsalt


Tvätta och skiva äpple tunnt. Finstrimla kinakålen. Lägg upp på fat och repa några stjälkar färsk timjan över. Ringla olivolja över och stänk på några droppar hallonvinäger. Till sist smular du lite flingsalt över det hela. Lätt, krispigt och syrligt som passar till lite mer kryddig och tyngre mat. Eller så blir det helt enkelt bara så mycket godare att äta ett äpple på det här viset!


Smaklig spis!

Tillökning i familjen

Har ni sett vilken raring! Min nya ögonsten och kelgris har fått en alldeles egen synlig plats i köket. Med den fantastiska "nollställningsfunktionen", tare, kan man använda vilka skålar, bunkar och annat som helst för att väga själva ingredienserna. Fiffigt va! Och den klarar ända upp till 5 kg! Min gamla pluttiga lilla hushållsvåg nådde max redan vid 250 g.
Och förresten har ju en annan klättrat på matnördsfronten. Efter det här inlägget fick jag visst till det till slut och knep titeln Veckans matnörd.
Jojominsann. Det bådar gott inför framtiden. Nu får jag väl bara ta att laga till något också med de pyttesmå fröna canihuafröna...


Ha en fantastisk lördag!

Lördagsgodis - Mynta och Mojito

Det har bara varit för mycket här den senaste tiden och till råga på allt gick jag och blev förkyld och fick migrän över påskhelg och födelsedag. Jag har inte riktigt hunnit med rolig matlagning och bakning på ett tag. Har dessutom missat Brazilian Lindas förra lördagsgodis och höll på att göra detsamma nu. Ingrediensen för denna omgång är mynta och eftersom jag just upptäckt att jag glömt och inte hinner fixa något så snor jag helt enkelt en välkänd drink. Nu är jag varken en drink- eller cocktaildrickare direkt och har bara blandat margaritas hemma men här får ni hjälp på vägen till att göra era egna mojitos!

Jag vill inte på något sätt göra reklam för ett visst spritmärke (som tydligt framgår i filmen nedan) men den film jag vill visa hinner jag inte fråga om kod för så jag länkar bara. Helt underbar liten film om hur du gör en mojito i Havana, Cuba . Se den!




För övrigt är jag mer imponerad av Nässelblom & Choklads fantastiskt fina myntachokladlöv!


Ha en trevlig helg!

Koriander

Till sommaren är det fjorton år sedan jag blev förälskad. Och kan ni tänka er, jag är fortfarande lika kär. Nä, det handlar inte om någon fysisk person. Jag är (och verkar väl förbli så) evigt singel. Det handlar om en krydda/ört. Koriander. Färsk grön koriander. Jag befann mig för tillfället, sommaren 1994, i Seattle WA där jag fick smaka hemmagjord salsa. Jag kunde inte sluta äta den och lärde mig snabbt att det var "cilantro" i den och förälskelsen var ett faktum. Vi köpte stora tjocka buntar, ca 40-50 cm långa, färsk cilantro med ganska mörkt gröna och lite kraftiga blad. Jag hade aldrig tidigare smakat något liknande så vad var nu denna gröna färska cilantro för krydda/ört? Koriander heter ju coriander på engelska och cilantro hittade jag inte i ett endaste engelskt lexikon.


Så började de ploppa upp färska krukodlade kryddor i affärerna här hemma. Och plötsligt en dag fick jag syn på något som lite liknade den cilantro jag stött på tidigare. Jag nöp av ett par blad och visst var det cilantro! Eller koriander som den nu heter på svenska. Den var, och är, långt ifrån den kraftiga cilantro jag åt i Amerika men smaken fanns där. Den gick inte att ta miste på. Den går att använda till det mesta. Och jag skulle definitivt aldrig - och då menar jag ALDRIG - byta ut koriander mot bladpersilja vilket mången kockar föreslagit genom bland annat TV-rutan och i tidningar, trots att koriander ibland kallas för kinesisk eller asiatisk persilja.

Under åren har jag letat och hittat koriander i fler butiker och i de asiatiska butikerna finns en lite kraftigare (och billigare, men ej KRAV-märkt) sort än de krukodlade. Dessutom finns det hackad färsk koriander på burk. Finns ALLTID som backup i min kyl.


Det känns som väldigt länge sedan nu, men var det kanske inte förrän under 2005 då MatNiklas hade premiär i TV-rutan, han ni vet som tog över den brinnande matfacklan efter MatTina, som jag såg en passionerad kvinna prata sig alldeles varm om koriander. Jag har för mig jag sett henne i tidigare inslag, men kanske var koriander det första. Hur som helst imponerades jag av hennes inlevelse och att man liksom kan förlora sig i smakerna. Att man kunde prata om och känna så inför mat och dess olika smaksättare. Det var inte längre bara jag som gillar och använder koriander :) Och inte kunde jag väl då ana att jag några år senare skulle hamna i "bloggträsket" ;-) och både skriva, och få kommentarer, till och av självaste Lisa Förare Winbladh! Redan 2005 startade hon sin blogg Matälskaren som numera finns att hitta under Taffel.se.


Kanske är det till och med som Linda Gilbert skriver, att världen uppdelad mellan två olika typer av människor; de som älskar och de som hatar korianer ;-) Jag tillhör i alla fall de som älskar koriander!

Dinkelsallad med linser och grillad paprika

Visst kan det tyckas tokigt med all den snö här som faktiskt legat på marken i mer än 24 timmar. Helt unikt för att vara i götet! Visst har det töat och slaskat en hel del emellanåt och bitvis är det helt torrt och barmark. Men på det stora hela ligger det kritvit snö överallt och pryder staden. Jag njuter av fulla drag då jag väntat och väntat och nästan funderat på att gå i ide för det har inte varit annat än grått här sedan okt/nov förra året. Har det inte regnat så har dis, dimma och fukt trängt genom märg och ben. Luftfuktigheten har legat nära 100% och när den var under 40 nu i veckan känns det som man kan andas igen.


Bjöd på mat nyligen och på grund av platsbrist fick det bli lite bufféaktigt. Jag lagade flera av mina favoriträtter och tror det mesta uppskattades. Trots att alla gästerna var köttätare serverades inget sådant. Dock blev det ägg och ost men för övrigt helt vegetariskt. Inspirerad av Matdérivens linssallad resulterade en veganrätt i denna sallad/röra med dinkel och berglinser. Funkar säkert lika bra med t ex belugalinser, gröna linser, moths (som ser ut såhär) eller andra små linser eller mungbönor. Denna sallad kan ätas kall, ljummen och varm. Passar därför utmärkt som buffémat tycker jag. Och blir det något över så spara och värm till lunch nästa dag.



Dinkelsallad med linser och grillad paprika
4 port (räcker till fler om den serveras som buffémat)

250 g (okokt) dinkel, KRAV
1 dl (okokta) berglinser, Ekologiska
2 stora rostade paprikor, en gul och en röd
olivolja, KRAV
2-3 lagerblad
timjan, färsk KRAV
ca 150-200 g mangloldskott (en hel ask)
flingsalt
svartpeppar, nymalen KRAV


Jag lät dinkeln dra i en skål vatten över natten och kokade den dagen efter, i nytt vatten, ca 30-40 min. Tror inte man behöver svälla dinkelkornen förstås men det gick av bara farten i förberedelserna. Sätt ugnen på dryga 200 grader och grilla paprikorna. Låt under tiden berglinserna dra i ca 30-45 minuter. Koka sedan i nytt vatten och med några lagerblad i ca 30 minuter. Blanda den kokta dinkeln och linserna tillsammans med olivolja, flingsalt och malen svartpeppar. Hacka en stor näve färsk timjan och rör i. Skär de grillade paprikorna, som du skalat, och vänd i dinkeln och linserna. Stek snabbt upp mangoldskotten som du till sist blandar i i salladen. Smaka av och tillsätt eventuellt mer färsk timjan och/eller salt och peppar.


Smaklig spis!

Ordlös onsdag

Vårfrudagen i Göteborg

Mera bilder hittar ni här!

Uppdatering: kolla i kommentarerna till Nejmas inlägg så hittar ni fler länkar!

Vårfrudagen som blev våffeldagen

"VÅREN ÄR HÄR" står det på lappen på dörren

Vårdagjämningen är bara några dagar gammal. Idag är det Vårfrudagen som sedemera blev våffeldagen och som ända fram till 1953 var en röd dag i almanackan. Och till helgen är det väl dags att ställa om klockan till sommartid?
Idag har det snöat, slaskat och snöat om vartannat hela dagen. Bitvis har det varit det absoluta perfekta underlaget för exempelvis sparkstöttning. Och dessutom är det värsta kramsnön nu också. Som laddat för snöbollskrig ;-) Önskar jag kunde dela med mig ljudet av knarret när jag går eller när jag kramar snön mellan händerna. Helt underbart!
Att det idag är våffeldagen har alltså inte gått mig obemärkt förbi. Men några våfflor för mig blir det alltså inte. Nä nu får det vara nog. Jag har gått och blivit tjock! Allt detta matbloggande får ju snålvattnet att rinna titt som tätt och jag vill bara laga mat och äta hela tiden. Så mycket gott jag stöter på men det går bara inte att pröva allt. Kanske har jag lagat lite för mycket mat trots allt och även ökat storleken på mina portioner. Jag har ätit på tok för mycket bröd som min kropp inte tål särskilt bra och dessutom ätit senare på kvällarna än vanligt.

Och så här såg det ut senare idag :)

Annars tror jag boven i dramat är OST. Jorå. Jag har en enligt många sträng diet och äter varken kött, ägg eller mjölkprodukter (förutom i bakverk och kakor). Bortsett från kött har jag slarvat de senaste månaderna. Med mejeriprodukter som jag har håvat i mig utan minsta betänksamhet. Bland annat en massa turkisk yoghurt som går till allt möjligt. I soppan, med frukt och till indisk mat osv. Hela januari åt jag grillad ost i tid och otid och...och dessutom bara tränat tre pass i veckan mot tidigare 4-5. Ja, det hopar sig med överflödet. Det är egentligen en enkel ekvation. Jag får ju helt enkelt sluta upp med att stoppa i mig allt överflöd och sätta igång att träna lite mer igen. så enkelt är det.

Dags att koka rödbetor och värma linssoppa (som ska inmundigas utan yoghurt!!!).

En annan Åsas saffransapelsiner

Varde ljus och det vart ljus - skam den som ger sig! Jorå, efter en promenad och lite mat satte jag mig åter vid datorn och äntligen lyser skärmen som den ska igen. Säkert lite ljusare än tidigare till och med. Jag vandrade i skuggornas dal. Jag mötte mörkret och började så smått acceptera mitt öde. Ingen idé att brusa upp för det i sig ännu ett chokladägg. Med tanke på hur och var jag till slut hittade inställningen för ljuset på skärmen förstår jag inte hur det har försvunnit från början. Jag har ju aldrig ens varit i närheten av där jag nyss var, så hur i hela världen försvann ljuset?


Nu blir det saffransapelsiner i alla fall! Det var redan för ett år sedan jag prövade detta recept för första gången. Även då var det kalas. Jag gjorde till och med egen fläderparfait och serverade till. Den här gången blev det Lejonet & Björnens glass med smaken Italiensk vanilj som stått framme en stund och blivit sådär mjuk och nästan rinnande god. När jag fick fram Lejonet & Björnens nya hemsida visade det sig att den var för flashig, och mycket som låter och rör sig samtidig, för min dator som typ slutade fungera under en kvart. Det är på egen risk ni alltså klickar er dit. Ett mindre flashigt alternativ är att kolla här istället. Glassen räckte inte till alla så det fick bli turkisk yoghurt också vilket jag tycker var urgott det med.


Receptet är taget rakt av ur Anna och Fanny Bergenströms underbara kokbok Under valnötsträdet. Och nu bara råkar det vara en Åsa som fått sin dessert uppkallad efter sig och det är tyvärr inte jag. Men för att twista till det lite kokar jag med några kumquats, hälften hela och hälften skurna på mitten, i sockerlagen. Dessutom har jag ett par filéeade röda grapefrukter med också.



En annan Åsas saffransapelsiner
4 - 6 port

4 saftiga och söta apelsiner, gärna navelapelsiner (och jag har lagt till 2 röda grapefrukter)
kryddig lag av:

2 dl vatten
2 dl socker
2-3 stjärnanis
1 liten kanelstång
1/2 g saffran (1 kuvert)
4 hela kryddnejlikor

ca 2 dl vispgrädde att servera till
(men det går lika bra med parfait eller god vaniljglass till)


Börja med att med en vass kniv skära eller "tälja" av allt skal, också det vita innerskalet på apelsinerna ska bort. Skär med vass liten kniv ut apelsinfiléer, som då ska bli helt skinnfria. Lägg dem i en skål. Koka vatten och socker till lagen i en inte för stor kastrull. Låt det bubbelkoka ett par minuter utan lock och lägg sedan i kryddorna. Låt lagen småkoka (fortfarande utan lock) i ungefär 5 minuter. Låt den svalna något och häll den sedan över apelsinklyftorna. Låt dra minst 1 timme före serveringen. Servera med lättvispad grädde.

Ur: Under valnötsträdet, s 220, Anna och Fanny Bergenström (2006)

Smaklig spis!

Fantastiska xkcd!

Aaaaiihg! Vad är det som hänt??? Jag ser knappt längre något här i datorn! Skärmen är så mörk! Jag har försökt hitta toner och annat som på TV t ex men vet inte hur jag ska göra??? Det är som att en lampa eller två gått sönder. När det är mörkt brukar skärmen liksom lysa upp i ansiktet på mig men icke! Det går inte att se någonting nästan. Hade tagit bilder på desserten jag bjöd på igår men kan inte avgöra om bilderna är skarpa, suddiga eller bra i färg och så vidare. Kan den bara bli såhär av sig själv? Någon som känner igen sig? Vad göra?


Så, istället för bild och recept på saffransapelsin får ni roa er med det här:

FUCK GRAPEFRUIT

Från en helt fantastiskt webcom! Dock handlar den siten inte om mat med jag kunde inte motstå att dela med mig av denna bild av ett fantastiskt klargörande "smakschema". Vi har väl alla olika syn på och förhållande till mat.

Tur att smaken är som baken ;-)

Noorooz och lånad valnötspaté

Då vart det nyår igen. Ok, har hon gått och blivit tokigt tänker ni. Alldeles snöförvirrad och solljusskadad kanske. Men det är sant. I alla fall om man firat Noorooz - iranskt och persiskt nyår. En flertusenårig tradition som äger rum under vårdagjämningen. Det betyder fest i ca två veckor och inleds med det traditionella hoppet över öppen eld. Man lämnar det gamla bakom sig och ser framåt det nya året. Tidigt i morse firades nyåret här i Sverige och man har ett särskilt nyårsbord uppdukat med haft sin - sju saker (mat) som börjar på bokstaven S.

Senjed: en sorts söta frukter som påminner om dadlar. Frukten symboliserar tålamod.
Somaq: en sur krydda. Med den önskar man maten en god smak i framtiden.
Sabzeh: en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
Sib eller Seeb: ett rött äpple och symboliserar glädje.
Sonbol: hyacinter som symboliserar skönhet.
Sekkeh: guldmynt. Symboliserar kampen mot fattigdom.
Sir: vitlök. För hälsa.
Serkeh: vinäger som symboliserar rörelse i livet.

Och det är inte bara mat på bordet utan det kan också finnas en spegel som symboliserar renheten, målade ägg, diktsamling av poeten Havez eller Firdausi som symboliserar den rika persiska kulturen, kakor och nötter samt en skål med en guldfisk i. Noroz är ingen religiös högtid utan en gammal tradition. Sedan araberna ockuperat Iran för över tusen år sedan, och då gjorde landet till en islamisk republik, har firandet av noroz förbjudits. Men här i Sverige pågår det för fullt!



I år infaller påsken väldigt tidigt då den regleras efter fullmånen. Jo, faktiskt. Påskdagen ska infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Och nu är det ju fullmåne och vårdagjämning samtidigt så det är mycket på gång denna helgen.

Har ni idétorka för vad ni ska laga för mat i helgen? Då kan jag tipsa om en smarrig valnötspaté. Jag hittade receptet hos Nässelblom & Choklad och bakade den i julas. Den var hur god som helst! Till och med min köttätande släkt gillade den. Dock inte kusinen som inte tål nötter!!! Så tänk på det innan ni bjuder på den. Såhär i äggtider kanske det kan bli lite väl mycket ägg förstås och det är definitivt ingen paté för veganer då den bland annat innehåller 3 ägg och 3 dl riven ost. Den tar en stund att laga men jag lovar - det är absolut värt tiden!

Må ni alla ha en framgångsrik noorooz!

Ordlös onsdag

Tjohooo! Nu är det äntligen vinter!!!!!

Rödkål till lunch

Hurra! Det är vinter! Natten till igår snöade det som bara den. Jag trodde nog det skulle vara borta till morgonen och gissa om jag blev förvånad när det var helt vitt ute när jag drog upp persiennen. Än mer förvånad blev jag när det mot kvällen igår fortfarande var snö kvar. Den hade inte regnat eller töat bort helt. Dock blev lite isig då kvicksilvret sjuk under noll igen. På vägen hem från träningen såg jag en massa stjärnor också :)




I morse visade min termometer - 8 grader! Tjohooo! Det kan ju tyckas tokigt nu när säkert de flesta av er längtar efter våren. Men jag har ju väntat på vintern ända sedan i höstas juh! Bättre sent än aldrig ;-) Idag strålar solen från en klarblå himmel och det är fortfarande ett vitt täcke utanför på kullen (bilden är från igår). Vägarna är torra och fina här för det kom inte så mycket snö som inåt landet. Där vart det rena rama snökaoset då det inte bara snöade igår utan även blåste rejält. Här har det annars mest varit som ett enda grått töcken ända sedan november förra året.




Rödkål tycker jag är så smaskens och äter den gärna på andra tider än just vid jul. Det här blev en variant med lite riven morot i också som egentligen inte var meningen men som jag i stundens hetta råkade slänga i fel skål. Det blev gott ändå. Rev och strimlade en del och fick därför över en del som jag senare även blandade i ett rivet syrligt äpple också och kryddade med curry. Men först kommer här recept, utan äpple, på rödkålsfräset till lunchen.



Rödkål till lunch
2 port

200-300 g rödkål, fint strimlad
1/2-1 gul lök, fint strimlad
ev 1 morot, grovt riven
olivolja KRAV
balsamicovinäger, röd
1/2 pressad citron
honung
1/2 tsk senapsfrön (vita och svarta)
1 tsk spiskumminfrön
1/2-1 tsk anis, malen (krydda efter smak)
flingsalt
bbq & grill mesquite (santa maria)
1/2 dl gröna russin, kishmish (ej att förväxla med sultanrussin som har olika toner av brunt i färgen)
ev vatten


Hetta upp oljan och stek spiskummin- och senapsfröna tills de börjar poppa. Glöm inte att ha ett lock till hands! Lägg så i löken och rödkålen (och ev grovt riven morot) och låt fräsa en stund på medelvärme. Se till att inte bränna vid. Beroende lite på hur fint du strimlat rödkålen och hur mycket du använder kan det ta lite olika tid. Krydda med anis, salt och santa marias bbq & grill mesquite. Vill du inte ha den lite rökiga smaken så ta vanlig svartpeppar istället. Tillsätt någon matsked honung, balsamicovinägern och pressa över citronsaft. Häll ev under tiden på lite vatten ifall det börjat bli torrt i stekpannan. Blanda till sist i en näve gröna russin och låt puttra 10-20 min under lock. Klart att servera när kålen blivit lagom mjuk men inte helt tappat krispigheten.

Smaklig spis!

Camino # 5

Det är visst inte bara årsdagar jag glömmer utan även att det kommit ett nytt nummer av Camino. Den damp nog ner genom brevinkastet för en månad sedan kan jag tro. Verkar som mitt nya motto är "jag gör det sen". Jag brukar annars försöka leva efter att göra saker med det samma. Inte vänta. Särskilt med saker som inte tar någon vidare lång tid att göra.
Men ack vad svårt det är. Och inte blir jag klok på hur mitt urval går till. Alltså hur det kommer sig att vissa saker gör jag på studs och andra kan ligga där framför näsan på mig och det går dagar, veckor, månader utan att jag ens kommer i närheten av att fixa det som ska fixas. Hua vad mycket energi det går åt till sådant! Det tar ju nästan kol på en. Försöker göra listor som jag ska beta av - men alla dessa listor driver mig till vansinne de med!

Nu kan jag stryka en punkt i alla fall - har ni inte redan senaste numret av Camino så köp det genast här eller börja prenumerera bums!


Trevlig läsning!

Hur kunde jag glömma...

...min egen 1-årsdag? Eller min och min, det är väl snarare bloggen Miss Meisters mat med mera... som fyllt år. Jo men visst ser ni. Att Ekostore för ett par veckor sedan firade sitt ettårsjubileum gick väl ingen obemärkt förbi, hoppas jag. Och visst har jag haft tankarna i bakhuvudet att det snart är dags. Fick dock för mig att jag startade bloggen någon gång i mars. Men det visade sig att jag gjorde första inlägget redan den 26 februari 2007 och har ju nu funnits i över ett år! Jösses! Det kunde jag aldrig anat när jag började. En helt ny värld öppnade sig för mig. De första recepten var också bildlösa då jag inte hade någon kamera.


Men hur firar man det här då? Nytt utseende var ju ingen idé då jag ändrade på det redan vid årsskiftet. Annat innehåll? Nä, det får bli en annan blogg till det i så fall. Får se vad som händer. Jag tänker i alla fall fortsätta så gott jag kan. Upptäckte till min stora fasa att jag har närmare 50 mappar med "osorterade" bilder, mestadels på mat och en hel del nerkluddade ingredienslistor i en bok här på bordet... Säkert en veckas heltidsjobb, minst!



Men lite shout-outs måste det ju bli i alla fall. Det finns faktiskt en och annan som jag har att tacka för att Miss Meisters mat med mera... överhuvudtaget existerar. Egentligen hade jag min bloggdebut redan den 19 februari då allas vår Ilva tog mig under sina vingar och postade min bidrag till Cyberkocken på sin blogg. Och det var med rivstart jag kastades in bland matbloggarnas värld och tog hem folkets val i den omgången. Nu fanns här inte längre någon återvändo. Dags att skrida till verket och Miss Meisters mat med mera... föddes.
Men att bloggen finns kvar än idag beror till stor del på alla kommentarer! Utan dom hade jag inte blivit så långvarig här är jag övertygad om. Mest kommer de från andra bloggare förstås. Men det går att kommentera fast man inte har någon egen blogg. Det tog ett tag innan jag kom underfund med hur det fungerade. Och extra kul blir det om man svarar på kommentarerna. Många hittar ni i länklistan till höger men det finns oändligt många fler. Tack alla ni! Och ett alldeles särskilt tack går till den allra flitigaste av dem alla: Nässelblom & Choklad! Hon kan se fram emot ett paket med posten inom kort.

På återseende hoppas jag!

Miss Meister, en favvisblogg!

Jag har blivit en favvisblogg! Jojo minsann :) Och det är inte vem som helst som tycker så. Kolla in Veggie Mind - för inspiration och medvetande! Vilken spännande sida. VeggieNina och VeggieJonas vill påverka och inspirera till ett ekologisk och vegetariskt/veganskt mat istället för att kritisera de som inte redan väljer det. På deras hemsida hittar man en hel del kul med anknytning till just ekologisk grön mat.

Ta en titt här och glöm inte bli medlem också så får du e-post om smått och gått som händer på den gröna matfronten!

Anishonungsglaserade rotfrukter

Det har blivit lite av en rutin att vara med i bildkedjan Ordlös onsdag på just onsdagar. Mycket motsägelsefullt till titeln ordlös innebär denna dag då det kommenteras bra mycket mer än vanligt. Det går säkert åt ett par, tre timmar under dagen och/eller kvällen framför datorn till detta. Men det är sååå kul! Många av de som är med återkommer varje vecka med bilder. Visst kan man väl bara titta på varandras foton men det är ju kul att kommentera och på så sätt kommunicera med alla andra bloggare. Det är nästan så att man lär känna varandra till slut :)


Hur som helst hade jag inte riktigt tid idag (och det har visst hunnit bli sen torsdagkväll innan detta inlägg gått att posta p g a en himla massa datatrubbel stup i kvarten...) men visst har jag kikat in lite hos de andra idag ändå. Det verkar fortfarande vara trubbel med Nejmas Internet så Krokofanten i Frankrike fortsätter "vikariera" vad gäller administrationen för oss så vi hittar varandra. Tack Krokofanten!



Anishonungsglaserade rotsaker
2 port

2 morötter KRAV
några små eller en stor palsternacka KRAV
en bit rotselleri
1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
1 citron KRAV
rapsolja KRAV
ev flingsalt/havssalt

Till honungsglasyren:
1-2 msk anishonung KRAV (eller vanlig honung och kryddan anis, malen)
1-2 msk rapsolja KRAV
1-2 tsk rödvinsvinäger


Sätt ugnen på 225-250 grader. Skala och skär rotfrukterna i vilka bitar du själv föredrar. Häll rapsoljan i botten av en ugnsfast form och lägg i rotsakerna. Vänd runt dem lite så de blir lite oljiga. Skala och dela en gul lök i fyra bitar samt kläm till ett några vitlöksklyftor och blanda med rotfrukterna. Pressade en tredjedel av citronen och lägg resten av den på rotsaksblandningen. Glöm inte tvätta citronen innan du delar den! Salta om du vill. Ställ in i ugnen. Tiden kan variera. Jag ville ha lite större bitar men hade inte riktigt tiden till det så jag kokade rotfrukterna en stund i en kastrull innan de åkte in i ugnen. Annars tar det säkert upp till en timma innan det blir klart. Av bilden att döma stod mina rotfrukter inne en liten stund för länge vilket var ca 45 minuter.

Blanda nu till anishonungsglasyren. Jag hade någon matsked eller två kvar i burken så jag blandade direkt däri. Ungefär lika mycket olja och så en skvätt rödvinsvinäger. Häll honungsblandningen över rotfrukerna efter ungefär halva tiden. Vänd samtidigt lite om bland rotfrukterna.


Smaklig spis!

Sallad med tomattofu och apelsin

Förra helgen då Ekostore firade 1-årsjubileeum handlade jag två sorters tofu. En rökt variant som jag ätit många gånger och en med tomatsmak. I skrivandets stund har jag inte kvar förpackningen och kommer inte ihåg varumärket. Dock av något tyskt slag då de mesta, eller i alla fall många, varor i Ekostore kommer från just Tyskland.


Jag är lite på en tofusmakvandring. Har liksom fastnat för en fast sort (i smakerna naturell, marinerad och rökt), Kung Markatta och upptäckte för ett tag sedan att även Provamel Bio Tofu Original Natural (kan inte hitta bra länk då jag inte är någon höjdare på varken tyska eller holländska som hela tiden ploppar upp när jag googlar). Kanske är det inte bara jag som fastnat tidigare utan helt enkelt har utbudet inte varit det största. Det finns visserligen en del tofu i asiatiska butiker och även hos de större matkedjorna som är av det lite mjukare och lösare slaget. Favoriten där är absolut den från Deli Bean men som passar bättre till annan mat.


Så, tillbaka till tofun med tomatsmak. Den är fast och nästan lite smulig och god att äta kall. Den behöver varken tillagas eller värmas. Därför passar den utmärkt att ha i salladen!



Sallad med tomattofu och apelsin


några nävar färsk babyspenat
1 fileead apelsin
50-100 g tomattofu, kall
olivolja
flingsalt

Palsternacka med spenat

Nu har det gått nästan på pricken fem veckor sedan jag lagade denna rätt. Så det är väl på tiden att jag gör en post här om den. Jag har fortfarande inte klurat ut vad det är som gör att det tar mig sådan tid att fixa inläggen. Förmodligen är det fotona. Det är ju hur svårt som helst att fotografera! Och med digitalkameran blir det lätt på tok föööör många bilder. Det tar mycket tid att hantera, rensa, sortera, namnge och till slut välja för inlägg. Och om jag inte lyckats få någon bra bild får man ju ta det som blir över. Tillfället att knäppa bilder är ju redan passé och maten ligger i magen.


Så hur väljer man då? Vad är det som gör en bra bild? Eller spelar det någon roll egentligen? Här i bloggen? Jag har matbloggat ett tag nu och sett de mest varierade exempel både vad gäller motiv och bildkvalitet. Jag har heller ingen fotokunskap och det är frustrerande ibland när man ser något och gör sig en bild i huvudet om hur jag vill det ska se ut så kan jag inte hantera kameran och få det som jag vill. Oftast blir det ren tur och det kanske är ett foto av 30 som blir någorlunda som jag tänkt mig. En del är ok och de flesta raderas. Många är dock snarlika och det är då valet blir som svårast tycker jag. Någon gång när jag har mer tid ska jag försöka mig på lite mer kamera- och fotograferingskunskap. Tills dess får det bli som det blir.



Palsternacka och spenat
2 port

200 g palsternacka (små hela)
1 gul lök
100 g spenat, fryst hackad
rapsolja KRAV
rivet eller finhackat apelsinskal (ej det vita)
någon msk hallonvinäger
svartpeppar, nymalen
flingsalt


Ta fram spenaten ur frysen och låt tina en stund innan du börjar laga maten. När du sedan börjar laga så skala och förväll palsternackan. Skala och strimla under tiden löken och förbered apelsinskalet. Se till att tvätta apelsinen noga och använd t ex ett cestjärn. Själv har jag ett pyttelitet som är lätt att hålla i handen för att riva direkt över maten. Funkar lika bra till ingefära, vitlök, citron, muskot och vad man nu vill riva över maten. Har du gjort som Kinna går det lika bra att plocka fram en bit skal ur frusen som du strimlar och hackar fint.
Hetta upp oljan i en stekpanna och fräs löken tills den blir genomskinlig. Tillsätt sedan apelsinskalet och den tinade hackade spenaten. Tillsätt en skvätt vatten om spenaten börjar fastna i stekpannan. Och så på med hallonvinäger. En matsked kan vara för mycket beroende på sort. Anpassa därför efter just din hallonvinäger. Vänd till sist i de förvällda palsternackorna. Servera och peppra och salta efter smak.



Smaklig spis!

Ordlös onsdag

Ett annat perspektiv


Fantastiska Krokofanten i Frankrike vikarierar denna veckan också.

Sallad med tofu

Ännu en ny vecka har börjat. Ännu en måndag full av uppgifter och förväntningar om både veckan och framtiden. Jag söker vidare i jakten på både jobb och nu även praktikplats. Fast det är ungefär samma sak. Samma handlingar i alla fall fast med rubrikerna "Ansökan", "Intresseanmälan" eller "Praktik". Och som vanligt strular datorn. Mitt i detta inlägg, till råga på allt. Därför har det nu hunnit bli sena kvällen innan det blev gjort istället för i förmiddags.


Och så var det maten då. En sallad tycker jag har ett oförtjänt rykte om sig att vara tråkig och smaklös. Som att äta en sallad bara skulle vara som sitta att tugga på vattniga och beska sallatsblad. Jag försöker göra mina sallader så smakrika, färglada och roliga som möjligt. Att bland annat strö över frön, hackade nötter är snarare vardag än fest. Och för att göra salladen lite matigare tärnar jag tofu av fastare sort och blandar i. Dinkel, fullkornsris och linser är andra ingredienser som kan göra salladen matigare. Och smaklöst är den definitivt inte. Kryddor, oljor och vinäger är ett måste över salladen. Frukter funkar också både som färgklick och smak. samt även lite krispighet om det gäller äpplen och päron eller en saftigare variant med hjälp av filéeade apelsin- och/eller grapeklyftor. Ej heller att förglömma - granatäppelkärnor! En riktig pärla, nej, som en röd rubin i köket! De rostade kryddor och frön jag använde just här har jag kvar från när jag bakade bröd häromsistens.



Sallad med tofu

mangoldskott
gul paprika, tunna strimlor
tofu KRAV, tärnad
olivolja KRAV
flingsalt
hallonvinäger
rostade frön och kryddor


Blanda allt i en skål och ät!



Smaklig spis!