Jag lever på rester. Alltså jag är så himla kass på att laga ordentliga maträtter. Jag lagar bara mat. Råvaror. Blandar ingredienser. Inga rätter. Kokar, steker, rostar, mosar, blandar, mixar, kryddar och tillreder maten. Äter upp den. Det är lite som att laga rester från scratch. Ambitionen finns. Jag blir inspirerad av andra bloggare, kokböcker och matsidorna i diverse tidningar. Skafferiet, kylen och frysen är hyfsat välfyllda men nä, väl i köket så vill jag bara få ihop något varmt och ätbart. Det är oftast skönt att bara ha en mun att mätta men det ger mig inte särskilt mycket skills vad gäller plockmat och större middagar.
Under valborg- och förstamajhelgen, vilket känns som igår och på samma gång eoner sedan, tror jag ni alla åt sparris. Det fanns i alla fall ingen sparris i affärerna så långt ögat nådde när jag väl hann dit. Tur för mig ändå att jag hade 5 stänglar kvar sedan tidigare den veckan. Dessutom hade jag då också kokat en bunt sobanudlar på 100 g, vilket räcker till två (egentligen tre) portioner till mig, liggande i kylen. Det blev rena snabbmaten på Valborgsmässoaftonen.
Stekta bovetenudlar och sparris
1 port
4-5 gröna sparrisar
1 schalottenlök
2 vitlöksklyftor
olivolja
1 lime
flingsalt
svartpeppar
1 port kokta bovetenudlar
50 g silkestofu
Skala och hacka löken. Fräs i olivolja. Riv i vitlöken. Skär sparrisen i bitar och fräs tillsammans med löken ett par minuter. Pressa över en lime. Salta och peppra. Vänd i de kokta bovetenudlarna och stek ytterligare en liten stund. Beroende på vilken typ av tofu du använder kan den stekas med längre eller kortare tid. Den jag använde här, som syns på bilden, är ganska mjuk (jo, det står Firm på paketet men själva sorten i sig, silkestofu, är väldigt mjuk) och därför blandar jag i den alldeles på slutet.
Smaklig spis!
tisdag 31 maj 2011
Stekta bovetenudlar med sparris och tofu
lördag 28 maj 2011
Matminnen från landet långt borta
Nyligen skrev jag om Vagabonds specialnummer om mat världen över. Tidningen är fullspäckad med matresor, mattips och väcker mina minnen till liv av de få resor jag gjort i världen.
Peru ligger tydligen bra till enligt världens "matstrateger" (vilka de nu är?). Peru är dessutom ett bland världens tio länder vilka klassats som "biologiskt megamångfaldigt". Intressant. Jag googlar och försöker hitta mer om detta och vilka de nio andra länderna. Här på sidan Centrum för biologisk mångfald (CBM) hittar jag inte något om det. På ett annat ställe hittade jag att Indien var ett av de nu 12 länderna i världen med megadiversity. Tack och lov för Wikipedia. Där visar uppgifterna dessutom på att hela 17 länder är klassade "biologisk megamångfald" (in English Megadiverse countries). Övervägande delen av länderna finns i Sydamerika. Förutom Peru, är det bl a Colombia, Ecuador Brasilien och Venezuela. Även i Afrika och Asien finns t ex Sydafrika, Madagaskar, Kina, Indien, Malaysia och Australien. Nog om detta. Läs gärna vidare om biologisk mångfald och om the Convention on Biological DiversitY (CBD) som antogs under Rio-konferensen 1992. Det gjordes då även det för de flesta mer kända handlingsprogrammet Agenda 21 för hållbar utveckling.
Hur som helst, i tidningen står det att Peru förutspås bli nästa stora globala matsuccé liksom det japanska, thailändska, mexikanska m fl kök varit. I mattidningen, som finns i butik fram till den 18 juni, finns bland annat ett recept på Perus nationalrätt Ceviche. Variationerna är många men i princip består grunden av rå fisk marinerad i limejuice, lök, koriander och chili. Hrm. Inte riktigt min melodi. Trots att jag tidigare ätit en del suhi, som ju innehåller rå fisk, så vill jag inte på något sätt jämföra ceviche med sushi. Men, med tanke på de övriga ingredienserna, förutom fisken (och även skaldjur) så borde jag tycka om det. Jag menar lime, citron, koriander, chili, lök, avokado - kan det bli bättre än så :)
Downtown, Isla Mujeres
En annan sak som jag smakade på där var ren kokosjuice. Jorå. Med sugrör, direkt ur en kokosnöt. Värsta lyxen! Det var på stranden. Långt före det att Dr Antonio Martins coco juice fanns på hyllorna i kyldisken. I Vagabonds mattidning finns en liten notis om att kokosnötjuice eller kokosnötvatten som det också kallas, marknadsförs som värsta mirakeldrycken i USA. Jag måste säga att de sorter med kokosnötsjuice jag testat, tycker jag inget slår den färska direkt ur själva kokosnöten. Och det trots att exempelvis Dr Antonio Martins hävdar att deras produkt är just kokosvattnet från gröna kokosnötter och inget annat. Jag vet inte. Kanske var det platsen. Stranden. Luften. Känns inte riktigt på samma sätt att dricka, kylskåpskall, ur ett glas...
När jag tänker på den resan känns det nästan som att det bara är en dröm. Stranden var den kritvitaste jag sett och sanden, ja den kändes mer som potatismjöl än vanlig sand. Vattnet var så salt så salt så det knappt gick att titta under vattnet (borde haft simglasögon med!). Det var så soligt och varmt att man bara måste ha parasoll. Hade släpat med mig kurslitteratur till andra sidan jordklotet men ack, jag plöjde några pocketböcker istället. Och aldrig i hela mitt liv, vare sig före eller efter, blivit så brun på så kort tid. Svettades i princip hela tiden men njöt i fulla drag av att inte göra något annat än ligga på stranden och läsa böcker. Har aldrig gjort en liknande resa igen och kommer förmodligen aldrig göra det i framtiden heller. Det var väl inte världens bästa utbud på vegetarisk mat och minns inte mycket mer av den än att jag åt quesadillas, friterade lökringar och drack väl en hel del av de välkända mexikanska ljusa lager samt en och annan margarita (=dagligt obligatorium) :D
Överst: utsikten från solsängen på Playa Norte. Nedan: en solbränd, nybadad och Later friends!
p.s. Bilderna är mina, tagna med analog kamera, som jag nu har fotat med min digitala kamera så de är lite i mörkaste laget och någon lite suddig.
fredag 27 maj 2011
Edamame och test av vegburgare
Som sagt. Mina matlagningsambitioner är allt annat än höga nu. Att klockan nu är 01:30 och jag ska upp 06:30 orkar jag inte bry mig om. Tanken slog mig just att jag dessvärre måste ta tillvara på den halvfärdiga maten i kylen som jag förberett under veckan och jag som inte kommer vara hemma så mycket nu på några dagar. Hrm, kanske lika bra att stanna uppe hela natten...
Nyss letade jag efter något jag redan glömt och hittade istället en för mig ny vegburgare. Jordnötsbiffar från ekko gourmet food. Intressant. De innehåller kikärtor, jordnötter, morötter, zucchini, lök, potatisstärkelse, chili, spiskummin, salt och peppar. Men jag ska i ärlighetens namn säga att den biffen inte är särskilt upphetsande. Väldigt mycket chili, som visserligen är gott, men det är liksom bara chili. Biffen är också mjuk och gick sönder lätt i stekpannan men är bra mycket godare i konsistensen än t ex Hälsans kök gourmetburgare som ibland kan tyckas lite gummiaktig. Så nu vet jag det i alla fall. Fyra luncher/middagar har jag i alla fall fått ut ur paketet. Serverad, som på bilderna, med sobanudlar och edamamebönor.
Jag skall tillägga att jag inte är någon stor hejare för köttliknande vegetariska matpåhitt men ibland när det brister och jag ätit upp alla redan kokade bönor osv och bara måste ha mer proteinalternativ till hands för att inte falla i fällan att koka trippla portioner pasta och äta rakt upp och ned. Att biffarna är laktosfria, glutenfria, veganska och utan konserveringsmedel är såklart riktigt toppen men i övrigt inget jag kommer längta efter direkt. Hur som helst - bra snabbmat som är guld värd emellanåt.
Smaklig spis!
torsdag 26 maj 2011
Mera vatten
Trots att barns rättigheter är mitt fokus, och har varit sedan jag för snart femton år sedan fick FN:s barnkonvention i min hand (egentligen startade det långt innan dess, fast det förstod jag inte då när örfilarna fortfarande sved på kinderna), så kan jag inte släppa vattnet. Det må se ut som det gör i världen med orättvisor, krig, förödelse och utnyttjandet av människor som inte verkar ha några som helst gränser men ta mig tusan, utan vatten överlever vi inte på något som helst sätt. Smutsigt vatten och brist på sanitet dödar dessutom fler människor i sjukdomar än vad som faller offer för krigets vapen.
Kan ni tänka er att det finns fler människor på jorden har tillgång till en mobiltelefon än en toalett. Jag har skrivit det förut och skriver igen, varje 20:e sekund dör ett barn på grund av bristen på rent vatten. Diarré dödar fler barn under 5 år än AIDS, malaria och mässlingen tillsammans. Mer fakta om bad bristen på vatten ställer till det för oss människor går att läsa här på Water.org.
Jag fullkomligt älskar att bada, simma och hade jag bara kunnat hålla andan längre skulle jag inte ha någonting emot att spendera mer tid under vattenytan än över. Lite ironiskt dock med tanke på att min främsta uppgift nu för tiden är att hålla huvudet över vattenytan. Jag älskar att bada badkar, duscha och bara låta vattenstrålarna träffa huden i ett aldrig sinande flöde...
I perioder har jag tävling med mig själv. Den går till så att jag kortar ner min duschtid något så kolossalt. Det får bara ta ngr få minuter att tvätta både kropp och hår och naturligtvis stänger jag tex av vattnet medan jag tvättar håret. Efter ett visst antal superkorta duschar får jag ta mig ett härligt bad. Ibland glömmer jag av tävlingen och låter mig förföras av det underbart strilande vattnet på min rygg.
Mitt badkar är förhållandevis litet och vet inte riktigt hur många liter det rymmer. Tanken är dock hissnande att miljontals människor inte ens har tillgång till hälften den mängd vatten mitt lilla badkar rymmer. Och inte medräknat det vatten jag kokat te och kaffe av. Vattnet jag diskat i. Vattnet jag flera gånger spolat ner i avloppet. Vattnet jag tvättat händerna med. Vattnet jag borstat tänderna och sköljt munnen med. Vattnet jag tvättat kläderna i.
Det är en faslig lyx vi lever i med rent färskt och drickbart vatten - till och med i våra toaletter! Nu är det verkligen dags att börja tävla med mig själv igen.
Här finns fler inlägg jag skrivit om vatten och vikten av ha tillgång till rent vatten och sanitet.
måndag 23 maj 2011
Årets första vitkål med lök och palsternacka
Lika enkel måndag som fredag. Ja ibland får det bara gå undan helt enkelt. Enbart för att jag inte ska tugga i mig allt för mycket annat onödigt. I helgen lagade jag till ett färskt vitkålshuvud. Nä, usch så det lät. Varför huvud? Det är ju en grönsak. Jag menar, var finns resten av vitkålskroppen?
Hur som helst. Den första mjälla vitkålen är god att äta som den är. Rå. Eventuellt med lite honungsdijonsenap eller så kan man vispa ihop en aioli och vända ner den finstrimlade kålen i. Nu föll det sig så att vitkålen och en palsternacka fanns i kylen och bara väntade på att bli tillagade. Det var starten. Resten kommer så att säga till under tiden jag lagar. Det är förresten så det brukar gå till när jag lagar mat. Det hela slutade med en lätt indisk touch på rätten. Borde poppat senapsfröna först i oljan men som sagt, det var inte planerat så jag hann fräsa löken innan jag kom på. Tycker det blev ok i alla fall. Och tyvärr blir det så brunt och beige, fast jag inte använder varken soja eller balsamicovinäger. Jag kan garantera att det är bra mycket mer smakrikt än färgrikt!
Varm vitkål med lök och palsternacka
4 port
1 vitkålshuvud (ca 500-600g) säsongens första gröna, mjälla och nästan lite porösa
1 stor palsternacka (ca 150-200g), grovt riven
1 gul lök, finstrimlad
rapsolja
2-3 vitlöksklyftor, finhackad
1 fingerstor bit färsk ingefära, riven
2 curryblad
1/2 tsk bruna (svarta?) senapsfrön
1/2 tsk spiskummin, malen
hot chili (efter eget smak, tycke och tålighet)
flingsalt
ev 1/2 dl kokosmjölk
Hetta upp olja i en stor stekpanna eller en traktörpanna. Häll i senapsfröna och när de börjar poppa lägger du i den finstrimlade gula löken, finhackade vitlöksklyftor, den rivna ingefäran och currybladen. Fräs ett par minuter innan du vänder i den strimlade vitkålen. Den tar lite plats så lägg inte i allt på en gång. Låt det koka ner lite och lägg i lite eftersom tills allt är.
Behövs det så tillsätt lite vatten så det inte fast i botten. Har du gjutjärnspanna är risken förmodligen mindre att det ska ske än om du använder en lättare teflonpanna.
Tillsätt den grovrivna palsternackan innan de sista vitkålsstrimlorna. Krydda. Smaka av. Låt fräsa på låg värme i ca 5 minuter. Blir det längre gör det inget. Det enda som händer är att smakerna får tid att gotta sig med varandra och hela rätten antar en brunare ton än de gröna färska vitkålsstrimlorna.
Rör eventuellt i lite kokosmjölk på slutet. Servera med en sojakorv.
Smaklig spis!
fredag 20 maj 2011
Fredagsmys...
...eller inte. Ibland blir det helt enkelt inte bättre än såhär. Pumpasoppa utan svamp och ost. Jag måste verkligen rycka upp mig igen på matfronten. Äter mest var sak för sig. Tuggar råa grönsaker, ätit alldeles för mycket bröd och nä. Det är ingen ordning på någonting längre. Nu blir det i alla fall till att äta det som finns i frys och skafferi för pengarna är slut för resten av månaden. Nästa månad blir än värre för då ska CSN ha sina pengar och jag ska försöka få ihop det i juni på ca 1000 kr. Men det är då. Nu är nu.
Hela veckan har jag haft förväntningar på dagen som visade sig bli mer eller mindre ett fiasko. Har varit på en jobbmässa där inte någon av alla företagens representanter ens ville ha mitt visitkort. De enda uppmaningar jag från den ena efter den andra var att gå in på deras respektive hemsida och söka jobb om det dyker upp någon annons. Mässan var för akademiker. Jag är akademiker. Med en yrkesexamen och en breddad magister vet jag att jag inte tillhör den direkta målgruppen, vilken var främst ingenjörer och it-folk, men jag är ju som sagt också en akademiker. Många stora företag var där. Så varför inte gå dit.
Skulle ha skrivit raggningsrepliker och mitt telefonnummer på visitkorten istället. Det var med stor sannolikhet 90 % killar där
Ja ja, andra rabarberskörden gjordes tidigare idag. Femhundra gram rabarber ligger nu i kylen. Ids inte laga något av dem ikväll så de får ligga där tills i morgon. Kanske kommer jag på något då. Det finns ju trots allt en hel del att göra av rabarberna. Annars åker de in i frysen. Bättre fredagar har jag haft. Nu lite purken också för att det stora loppet är imorn. Det jag börjat träna för redan förra året. Jorå. men allt tog slut i november förra året och jag har fortfarande inte läkt. Men vem sa att det skulle vara lätt här i livet?
På återseende!
torsdag 19 maj 2011
Nöt Crème goes nuts
Bilden lånad från Nöt-Crème's fb-sidaNåddes idag av nyheten att den klassiska och underbart goda nötkrämen i påse fyller 50 år i år vilket de firar med en ny smak -. Jösses, jag kommer aldrig klara av att gå ner de där 6-7 kilon som är i vägen för mig.
Här kan ni gilla deras Facebook-grupp!
tisdag 17 maj 2011
Jorden runt genom ett matperspektiv
Lagom till påskhelgen fick jag syn på ett alldeles speciellt magasin i affären. Vagabond Mat. Det välkända resemagasinet Vagabond har alltså gjort en specialtidning om mat. Det blev mig ett sant nöje att bläddra i det flotta magasinet med glättat papper. Kände mig för en stund som värsta lyxmänniskan. Jorå, flotta mat- och inredningsmagasin finns inte längre i mitt liv.
Jag som tillhör de mindre bemedlade i samhället är inte heller särskilt berest. Det fanns dock ett slags före till det numera efter livet jag nu lever. Under mitt före-liv har jag bland annat varit i London, Singapore, Thailand, Amsterdam, Lyon, på Fuerteventura (Kanarieöarna) och till och med långt borta på Isla Mujeres (Mexico). Det känns som att alla resor skett i en annan värld. I ett annat liv. Minnena suddas allt mer ut. Jag kan inte påstå att resorna varit särskilt kulinariskt spännande. Jag tror faktiskt jag är mer bevandrad bland världens mat här hemifrån än under mina resor. Men visst finns där ett och annat litet gott matkorn att minnas.
Det första som slår mig när jag börjar bläddra i tidningen och ser notisen om hur man i Indien äter kryddor efter maten. För matsmältningens skull. Jag minns ett mat/reseprogram för längesedan som visade gatustånd i Indien som sålde som just små kuvert med kryddor. Det var tydligen något alla åt efter middagen (undra om jag inte har en påse med kanderade anisfrön i skafferiet, inhandlat på Indian Food House på Hisingen?)
Jag vet inte om det är samma sak men då jag var på Fuerteventura fick vi alltid en liten hutt tillsammans med notan. Har faktiskt ingen aning om vilken sorts alkohol det var men uppenbarligen hade jag och mitt resesällskap olika smak. Beroende på vad det var i de små pytteglasen turades vi om att få två huttar! Jag förstod senare att jag uppenbarligen gillade Tequila. Och det var också på ön som föder fler getter än människor, som jag föll pladask för getosten. Och såklart, för en korianderälskare som jag, kan jag idag längta efter den goda Mojo verde jag köpte med mig därifrån. Ett finfint recept på mojo verde hittar ni bland annat är hos Anna, kvinnan bakom bloggen Skånska skafferiet.
Tidningen är proppfull med artiklar från bland annat Indien, Japan, Spanien, Peru och Italien. Fler inlägg kommer definitiv i ämnet matresor världen över.
På återseende!
måndag 16 maj 2011
Bovetenudlar med kokta grönsaker och tofu
Trots att det snart är två månader sedan jag fyllde år känns det som att det var ganska nyligen. Därför skriver jag att det var nyligen jag blev bjuden på lunch. På en japansk restaurang. Inte många vegetariska alternativ fanns men det var i alla fall en av få restauranger som har tofu på menyn. En kokplatta och en låg och vid kastrull full med vatten, grönsaker och naturell tofu placerades på bordet. Fick till detta serverat en skål med ris, en superdupergod sås och ett fat med soja. Servitrisen satte på plattan och när det började koka upp var allt klart. Sedan var det bara att plocka ur grönsakerna och tofun med pinnarna och njuta av maten.
Så enkelt och ändå gott. Att äta med pinnar är verkligen en utmaning för mig. Det fanns en tid då jag var en fena på det. Hade en väninna som ägde en restaurang i Göteborg där de serverade japansk mat och till en början fanns inga bestick att få utan endast pinnar. Jag blev riktigt inspirerad och tränade i stort sett varje dag på att äta med pinnar. Under den perioden pluggade jag på Pedagogen och som de flesta studenter levde jag med min ständiga följeslagare Matlådan. Ett ypperligt tillfälle att även byta ut gaffeln mot pinnar. När värken i fingrarna några år senare var som allra värst var pinnar helt uteslutet. Nu inser jag att det är hög tid att plocka upp den fingerfärdigheten igen.
Tur att anvisningsbilder finns på paketet Bovetenudlar med kokta grönsaker och tofu
1 port
1 morot
15 cm purjolök
1 liten pak choi
50-80 g silkestofu (höftade lite)
50 g bovetenudlar/sobanudlar
Sätt på vatten till både grönsakerna och nudlarna. Skölj grönsakerna ordentligt. Skala och skär moroten i ganska stora bitar liksom med purjolöken. Koka nudlarna enligt anvisningen på paketet. För de bovetenudlar jag för tillfället använder kan jag inte på något sätt utläsa lämplig koktid så jag höll koll och provsmakade under tiden. Det tog ca 5 minuter. Lite kortare än den vanliga fullkornspastan jag brukar koka. När vattnet för grönsakerna kokar lägger du i grönsakerna och tofun och stänger samtidigt av plattan. Dra eventuellt kastrullen lite åt sidan så det inte stormkokar. När nudlarna är färdiga häller du även grönsakerna i ett durkslag och låter vattnet rinna av. Servera med soja eller Hoisinsås uppblandad med lite soja.
Smaklig spis!
onsdag 11 maj 2011
Havreyoghurt till frukost - not!
Som ni alla känner till är jag en vegetarian som för det mesta äter veganmat. Nu för tiden äter jag dock ägg, getost och har gärna vanlig komjölk i kaffet. Under flera år var det helt mjölkfritt i mitt kök och vad gäller ägg är jag en periodare. Nu har jag dock haft en ovanligt lång period av äggätande men man vet aldrig. Plötsligt en dag händer det. Då kommer jag bli äcklad av ägg igen och låter bli så länge jag känner för det.
Under många år bytte jag alltså ut den vanliga mjölken mot sojamjölk. En favorit var Provamel Extra +, en vitaminberikade naturella sojamjölk, sötad med cikoria. Efter några år tillsattes även vaniljarom och den naturella mjölken blev i mitt tycke inte längre naturell. Provamel Calcium finns dock kvar utan vanilj. Provamel's produkter är också helt ekologiska. Alpro soya's naturella sojamjölk innehåller också vanilj (men anger bara arom i innehållsdeklarationen) vilket gjorde att jag så småningom gick tillbaka till vanlig mjölk. Det gäller dock bara för en slatt i det annars så svarta kaffet jag pimplar i mig.
Både Provamel och Alpro soya (som båda för övrigt tillhör det belgiska företaget The Alpro company) har såklart helt osötade alternativ av den naturella sojamjölken men det finns gränser för vad saker får smaka och inte smaka. Rismjölk och havremjölk funkar inte i kaffet och i något större behov av mjölk är jag inte.
Svårare var det då att hitta tjockare och krämigare mjölkfria alternativ som mer påminde om fil och inte minst yoghurt, vilket jag är en bra mycket större konsument av än mjölk, som jag under många många år i stort sett ätit dagligen till frukost. Så kom äntligen Alpro soya sojayoghurt. Den har förändrats med åren och jag ska villigt erkänna att jag gillade den bättre förut. Nu tycker jag den bara blir sötare och sötare och nästintill kvalmig. Och så är den lösare och slabbigare vilket de själva påstår är "ny och krämigare" än tidigare. Havreyoghurten Yosa har jag också ätit en hel del. Men den har en underlig konsistens som jag inte riktigt kan förlika mig med. Det lutar mer åt det geléiga hållet än Alpro soya's sojayoghurt. Inte tung och klibbig på något sätt men ändå lite stabbig. Smaken å andra sidan är något friskare och inte lika kvalmig som Alpro soya's naturella sojayoghurt.
Så, det är inte alltid helt lätt att välja. Alldeles nyligen smakade jag på Oatly's havreyoghurt Havregurt naturell som de döpt produkten till. Kanske var bra det då det inte finns någon som helst tillstymmelse till varken yoghurt eller fil. Påminner mest om en riktigt fet och tjock mjölk. Eller nä, äcklig tunn lättfil kanske. Vattnig och blaskig så det står härliga till. Smaken ska vi inte gå in närmare på. Behöver jag säga att den smakar vanilj?
Röd paprika med curry och koriander
Äntligen kommer färgerna tillbaka till mig. Det kan förstås vara solljuset som gör jobbet men maten ser i alla fall mycket färggladare och aptitligare ut nu för tiden. Det är ingen hemlighet att fotograferande inte är någon av mina starkare sidor så när solen tittar fram gäller det att snabbt fixa ihop något och sen knäppa några gånger.
Min favoritkrydda, förutom koriander, är dragon. Fransk dragon. Tätt följt av fänkål, anis och bockhornsklöver. Ja ni ska veta att jag tidigare inte brydde mig så mycket om smakbeskrivningar av kryddor, utan mest bara om jag gillade smaken eller ej. Kopplingen mellan min fäbless för lakrits (godis) och att dessa kryddor ligger på topp är väl inte direkt någon slump. Kanske inte heller att curry är min favoritkryddblandning. Trots att jag brukar rosta hela kryddfrön i torr stekpanna först och mortla dem, så använde färdigblandad currykrydda emellanåt. Det är guld värt att ha på lut i skafferiet när det ska gå riktigt fort.
Färgglad lunch med paprika, curry och koriander
1 port
1/2 röd paprika
1 dm purjolök
en näve böngroddar
olivolja
pressad lime
flingsalt
svartpeppar
curry, färdigblandad
1-2 msk havregrädde
koriander, färsk
Skölj och strimla purjolöken grovt. Strimla paprikan ganska tunt. Fräs tillsammans i olivolja tills paprikan är mjuk. Pressa över en lime, salta, peppra och krydda. Vänd i de färska böngroddar på slutet. Servera med fullkornspasta.
Smaklig spis!
måndag 9 maj 2011
Heja Blåvitt
Bilden lånad av Konsumentföreningen Väst's fb-sidaMen alltså, kolla in det här! Nostalgi på hög nivå. Eller? Jag kan inte minnas att vi hade en endaste blåvit produkt hemma när jag växte upp. På ön där jag växte upp fanns både en ICA och en Konsum. Jojo. Faktum är att mamma sällan handlade på Konsum. Den affären låg förvisso någon km bort från där vi bodde och ICA bara 100 meter ifrån. Men jag tror det fanns andra faktorer som låg bakom valet av butik.
Men, det hindrar inte från att minnas den blåvita vaniljglassen. Den blåvita spagettin. Den blåvita tandkrämen Det blåvita kaffet osv. Och inte minst Konsums blåvita kassar med den liggande 8:an, evighetstecknet. En alldeles förträfflig symbol tycker jag och trots att Domus nu bytt namn till Coop och ändrat färg till grönt, så finns Konsum kvar och Konsumentföreningarna använder sig fortfarande av evighetstecknet, om än i nydesign.
Jag tänker i alla fall hålla utkik efter produkterna som nu gästspelar hos Coop. En MUGG, en TYGKASSE och definitivt en plåtburk för TE ligger i topp på önskelistan.
Som grädde på moset nåddes jag av detta meddelande om Blåvitts gästspel, precis samtidigt som Blåvitt tog 3 poäng i kvällens derby.
Kaffe, kaffe, kaffe, måndag, kaffe, kaffe...
Från det att jag började dricka kaffe har jag periodvis levt utan stimulantia som koffein och raffinerat socker. Som längst lite drygt ett år. Då drack jag kornkaffe och det godare men dyrare cikoriakaffe. Då och då slog jag till med en liten espresso på stan. Med mycket socker i. Vad som händer sedan vet jag inte men vips så drack jag kaffe mer eller mindre varje dag. När jag i januari förra året drabbades av pinjemun drack jag inte kaffe på tre månader. Det var en riktig pärs att vänja mig av vid kaffet. Huvudet sprängde som aldrig förr. Men eftersom den vidriga metallsmaken aldrig verkade vilja försvinna gick veckorna och jag tänkte att ett liv utan kaffe kanske skulle vara möjlig. Bara tanken på avvänjningen borde vara ett skäl gott nog att kaffe inte är särskilt bra för kroppen.
Haha, vem jag försökte lura vet jag inte men det går inte en dag utan ett par koppar kaffe. Gärna med en skvätt mjölk i. Två koppar redan avklarade idag och nu dags för en tredje.
Trevlig vecka på er!
lördag 7 maj 2011
200 kalorier
1 kg tomater = 200 kcal Äta bör man, annars dör man. Äta gör man och ändå dör man. Människan lever längre än någonsin tidigare. Många faktorer spelar såklart roll. Tillgången till mat är sannolikt en av de dem. Men inte har den allt mer lättillgängliga enorma mängden mat gjort att medelåldern ökat utan också medfört att vi dör i förtid. På grund av att äter för mycket, för ensidigt eller helt enkelt för dålig mat.
Kanske är det många av er som någon gång i livet gått på en speciell diet. Eller fastat. Förhoppningsvis är det många som aldrig haft matrelaterade problem och heller aldrig behövt ägnat en tanke åt att valet av matintag kan ställa till det för hälsan. Jag minns att mina föräldrar någon gång fastade. De hade köpt en särskilt låda full med buljonger och teer och grönsaksjuicer. Jag försökte mig på att fasta för några år sedan, över en helg (och nej, det var inte på vin). Med hjälp av den magiska purjolökssoppan bröt jag ett för mig dåligt matmönster. Snart var jag på banan igen. Vad som hände sen och varför jag började växa på bredden igen vet jag inte riktigt. Livet, långvarig sömnbrist, gnagande i magen, flera månaders antibiotikakur, nej vem vet. Mitt dekadenta tröstätande ligger alltid och lurar kring varje hörn. Återigen är det dags att "ta tag i problemet". Och det med hjälp av bra och välbalanserad kost och träning. Absolut inga dieter för mig!
Ja, för mig är det ett problem. Jag blir ledsen, introvert och skäms över mig själv när midjemåttet växer. Trots att jag tycker det är bedrövligt med vår hysteriska fokusering på våra kroppar, får stora dåndimpen av några fettvalkar här och där, skriver löpsedlar om någons celluliter, vilket jag fullkomligt struntar i, så har jag så otroligt svårt för min egen kropp. Jag har hela min uppväxt fått höra hur tjock och ful jag är. Smeknamnet Ankröven (ja, jag hade ingen mage att tala om då) från mellanstadiet följde bland annat med upp i högstadiet. En sanning med modifikation. Att jag var svankryggig och hade/har en rumpa som är svår att dölja är sant. Att jag är ful är inte så mycket jag kan göra någonting åt. Inte heller att jag är blond, blek (vilket förvånansvärt många, som om jag inte visste det själv, har starkt behov av att påpeka) och fräknig med leverfläckar som varje år blir fler och fler. Men att jag skulle vara tjock? Ja jo, jag var lite knubbig som liten och har förvisso aldrig varit särskilt smal eller mager men heller inte överdrivet stor. Ändå har jag alltid kämpat med min vikt. Ändå ser jag mig i spegeln och skäms. De flesta kläder sitter så galet illa och inga plagg verkar vara proportionerligt sydda för min kropp. När varken vardagsjeansen eller finskjortan inte längre går att knäppa, när klänningen inte går över ryggen, när t-shirten rullar upp över magen finns inte mycket till självkänsla kvar. Och ändå, hur mycket jag än hatar att se ut som jag gör nu, så lyckas jag aldrig hålla måtten när jag väl nått dit. Fan så pinsamt. Jag som varken har jobb, barn, familj eller något som pockar på uppmärksamheten borde ju vara smal och vältränad som få.
Faktum är dock att vi som befolkning blir större och större. På tjugo år har andelen överviktiga och feta fördubblats och vad som är skrämmande är att andelen feta barn ökar. Att ha extra kilon med som barn gör det än svårare i vuxen ålder att bli av med dem. Men att införandet av en fettskatt skulle vara lösningen, vilket Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi menar, kan ändå inte vara en så bra idé. Läs ESO's pressmeddelande här (pdf). Personligen tycker jag det verkar lika uselt som idén med sockerskatt. Fasen, undervisa istället. Inför näringslära på schemat, öka idrottstimmarna i skolan, inför generösa friskvårdspengar som löneförmåner, bygg ut cykelbanorna, gör folk medvetna om att när, vad och hur mycket vi väljer att äta får konsekvenser. I värsta fall dödliga sådana. Risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer, ledskador, infertilitet, depression och ett förkortat liv ökar i takt med att vikten ökar.
Det är varken socker eller fett i sig som är dålig mat för oss människor. Däremot kan den mängden vi idag stoppar i oss, vilken innehåller långt mycket mer energi än vad vi lyckas göra oss av med, vara skadlig.
Som en liten påminnelse, inspiration och kanske en tankeställare tycker jag ni ska kika in på denna roliga illustration av hur 200 kalorier kan se ut i matväg.
Så hoppas jag också ni tar chansen att springa några km för BRIS idag. Förena nytta med nöje så att säga :) För varje kilometer får BRIS 100 kr (av butik och fastighetsbolag) och du själv får rabatt i sportaffären.
Var: Utanför Intersport på Avenyn
När: idag, 7 maj klockan 10-17
Ja, det gäller Göteborg alltså. Vet ej om samma event pågår i andra städer i landet. Vet att Stockholm redan sprungit så nu gäller det i alla fall att toppa de dryga 1152 km de sprang.
Vi ses!
torsdag 5 maj 2011
Quesadillas på Cinco de Mayo
Cinco de Mayo - 5 maj - är en speciell helgdag i Mexico. Innan jag var i Santa Barbara för två år sedan visste jag inte så mycket om Cinco de Mayo. Trodde det var Mexicos nationaldag men så är icke fallet (den är f ö den 16 september). Förra året skrev jag om Cinco de Mayo och de omtumlande saker som hände den dagen i Santa Barbara, Kalifornien, för två år sedan. Dock har jag fortfarande inte tagit mig an uppgiften att göra churros. Hittar inte något recept som verkar bra och lyckosamt. Kikade i alla fall igår efter om jag kunde hitta en lämplig tyll för ändamålet. Såg ett recept som föreslog 8 mm men seriöst, den måste vara på tok för liten. Eller sväller churrossmeten upp så mycket i den heta frityroljan tro? Någon läsare som prövat?
Heta quesadillas
tortillas, fullkorn
vällagrad grevé- eller herrgårdsost (använde själv Stamsjö Grevé, lagrad 18 mån)
koriander, hackad på burk
het chilisås
Portioner är som alltid relativa och eftersom detta är mer av ett tilltugg, snack eller som en del till en buffé så behövs det helt enkelt olika mängd beroende på i vilket sammanhang du ska äta dem. Minimum är i alla fall två tortillas/1 dl vällagrad ost, 1-2 tsk hackad koriander/några stänk het chilisås.
Riv alltså ordentligt med ost på den grova delen av rivjärnet. Blanda chilisås med ett par msk hackad koriander. Bred ut chili/korianderblandingen på en tortilla. Täck med ett lager ost och lägg en till tortilla på toppen. Stek i het torr stekpanna tills osten smälter. Vänd "pannkakan" försiktigt. Bör ha klibbat ihop med hjälp av den smälta osten. Skär i 6-8 trekanter och servera genast!
Tidigare bloggat om samma goda tilltugg med paprika, serverat med avocadoröra.
Happy Cinco de Mayo!
tisdag 3 maj 2011
Lunchlåda med durra
Ja det var du detta med durran. Det går såklart inte att slänga bort mat såvida den inte möglat eller är skämd på något sätt så det är bara att tugga i sig durran jag kokade. Jag har inte hunnit pröva något nytt än men det kommer vad det lider. Här kommer i alla fall en busenkel sallad och lunchlåda att ta med sig ut i solen. Om den nu behagar skina igen, säger en som studerat snöflingor stora som Mariekex hela morgonen och förmiddagen. Ja, det är 3 maj idag.
Mariekex som av den ringa vikten 44 g (ca 11 st kex) för övrigt innehåller 200 kcal. Jag vet inte hur det är med er men hur är det egentligen när man sitter med ett paket mariekex framför sig?
böngroddar
cocktailtomater
durra
rapsolja
flingsalt
ev vinäger av egen smak
Smaklig spis!
It's killing me
September 2007. Tre månader innan mitt röd/svarta bälte och med siktet inställt på svart och såklart att göra som tanten nedan. Nu kunde jag bara bli bättre.
Tre år senare, två storlekar större tar jag förvisso mitt svarta bälte men skadade mig på kuppen. Kläderna är ett minne blott. Linnena, de dubbla tröjor, alla jeans och inte minst vigheten. Det är mitt nu skadade ben som på bilden i tighta favoritjeansen inte når högre än så. Nu har jag inte stretchat vänster ben på fem månader :( Och vilken nytta av det där svarta bältet har jag nu då? No. Njet. Ingen. None. Pas. Ei. Keine. Non.
It's killing me!
måndag 2 maj 2011
Sallad med ärtskott
Kan inte begripa hur fort året gått. Tycker inte det var längesedan jag satt här och lovordade de goda tomaterna i olika färger och former och nu är det snart dags igen. Efter en lång, kall och isig vinter blev det plötsligt sommar. I alla fall känns det så. Jag har missat våren. Den enda tiden på året jag har det ljust här hemma i lägenheten är just under mars/april. Då solen strävar allt högre upp på himlen och till och med når över takåsarna på andra sidan gården. och då löven på alla träd inte slagit ut än. En solig och het sommardag är det ganska skönt förstås att slippa den gassande solen från lunchtid och resten av dagen. Men nu. Jag hinner inte med.
Rabarberna den 1 maj 2011Tulpanerna har skjutit upp för fort ur jorden och är alldeles taniga och blommorna ser nästan lite missväxta ut. Jag missade de svullna mörkröda rabarberknölarna, med skrynkliga blad som just börjat veckla ut sig, till att de plötsligt är vadhöga plantor med blad redan stora som dasslock. Hann inte klippa ner vinrutan som redan fått nya skott men ser helt ranglig och gles ut nu. Krokusen är sedan länge utblommad och nu även scillan. Dessutom har det vackra kungsängsliljorna nästan blommat ut också. Som sagt det går alldeles för fort för att jag ska hinna med.
Men plötsligt så hände det. Äntligen sol i köket. Färgsprakande mat. Och en sallad jag längtat så efter. Det hinner jag i alla fall med nu. Kall sallad med söta goda tomater, mangoldskott och avokado om man har tur att hitta en fin och ätbar. Solsalladen på bilden innehåller:
avocado
cocktailtomater
ärtskott
koriander
flingsalt
hallonvinäger
Smaklig spis!
söndag 1 maj 2011
1 maj, sol och tårar omvartannat
Tanken var att blogga om lyxfrukost och blåbärspannkakor idag som denna. Den enda helgdag vi har i Sverige som inte är knuten till något religiöst tjafs. Det är 1 maj och av en outgrundlig anledning är jag så fruktansvärt ledsen.
I veckan som gick var jag på ett möte med en potentiell arbetsgivare. Genom vad de förklarade för mig deras goda vilja så erbjöds jag praktik på fredagar under maj och juni. Har jag tur står fortsätter deras erbjudande kvar under hösten också. Och vem vet, kanske kan jag då även få chans till ett tillfälligt timjobb till våren - nästa år. Jorå. Minsann. Jag erbjöd mig villigt att arbeta en dag i vecka för dem. Men ack, de var på intet sätt alls i behov av arbetskraft. Dock var det så att en av deras medarbetare, dryga 60 år, tycker det skulle vara skönt att gå ner i arbetstid. På fredagar. Och ut över bordet slängde kommentaren: Du som är så ung (! närmare 40 än 35) har ju många år kvar att arbeta.
Behöver jag säga att det var ett av mina allra mest förnedrade möten jag haft under tiden som arbetssökande.
Solen strålar från en klarblå himmel. Det kunde inte vara en finare dag för promenad genom stan. För fyra år sedan lyssnade jag 1 maj-talaren Jan Eliasson och i år är det Leif Pagrotsky som håller låda. Trots att jag själv inte är socialdemokrat så tycker jag synd om alla sossar. Och faktiskt om Mona Sahlin. Jag tror att hon trots allt skulle kunna bli en bra partiledare om inte det vore för de gamla trångsynta gubbarna i alla led. Jag ser inte hur socialdemokraterna överhuvudtaget ska kunna utmana högern och samtidigt värna om solidaritet, jämlikhet och rättvisa.
Jag var trots allt på plats och såg t o m självaste Annelie Hultén (ordförande i kommunstyrelsen), Leif Pagrotsky (riksdagsledamot) Anna Johansson (partiordförande (S)Göteborg, kommunalråd) med flera och alla fanbärare längst fram i tåget som gav sig iväg från Järntorget mot Götaplatsen, längst uppe på Avenyn. Men då kom tårarna igen och jag mådde så illa att jag fick vända hemåt igen.
För vad är detta med välfärdsjobb? Välfärdsjobb = fas3 och tro inget annat. Enligt socialdemokraternas nya partiledare ska alltså långtidsarbetslösa genom välfärdsjobb "utföra arbetsuppgifter som är meningsfulla för samhället men som inte annars skulle ha blivit utförda”. Och varför blir då inte alla dessa arbetsuppgifter utförda frågar man sig?
Jo, bland annat för att det skärs och skärs och skärs ner i den kommunala budgeten. I början av 2000-talet snackades det om kommande stora nedskärningar inom den offentliga sektorn. Ja vem har inte märkt av alla besparingar till höger och vänster? Så det känns säkert skönt att skylla på "krisen" och därför tvingas spara ännu mer inom de offentliga finanserna. Kommuner och landsting har slimmat allt inom barnomsorg, skola och vård. Färre personal på fler antal barn i de allt större barngrupperna i förskolan, färre fritidshem trots att antalet barn på fritidshem ökar, och tidigare i april läste jag en artikel om hur det kan se ut för en hemtjänstarbetare. Under tjugo års tid har antalet vårdtagare ökat från ca 4/dag till 16-18/dag. Dessutom är de vårdtagarna idag mycket sämre än tidigare år. Troligtvis är det ingen unik situation i just Årsta, Stockholm utan ser nog likadant ut på fler platser i landet. Gruppen äldre, 80 år eller äldre, har ökat med över 30 % sedan 1990 medan jobben inom vård och omsorg minskade.
I artikeln Välfärdsjobb mot utanförskap står det att modellen med välfärdsjobb innebär en "drivkraft till aktivt jobbsökande eftersom ersättningarna kräver en motprestation". Och exakt när ska du då som arbetslös fulltidsvälfärdsjobbande aktivt ägna dig åt jobbsökande? På natten när alla andra sover? Vidare menar man att detta då vore en vinst "både för den enskilde, socialt och på arbetsmarknaden, samt för samhället". Icke för den enskilde vågar jag påstå. Icke på något vis. Och på arbetsmarknaden? Men kom igen! Om arbetsgivare får tillgång till gratis arbetskraft är det en vinst enbart för arbetsgivaren. I fallet som det nu är, då arbetsgivaren, den så kallade anordnaren, eller som Ams själva säger den kompletterande aktören, får 225 skattefria kronor per dag för varje placerad fas3are.
Mig veterligen finns ingen som inte vill ha betalt för sitt jobb. Det finns ingen som inte vill ha möjlighet till att få tjänstepension, sjukförsäkring, semester, att uppfylla arbetskravet för ev a-kassa och mycket mer som t ex olika löneförmåner som friskvårdstillägg och vad det nu kan vara.
Vidare i artikeln kan man läsa att välfärdsjobben tydligen ska "möta den arbetskraftsbrist som på sikt hotar offentliga sektorn. Denna sektor står inför stora pensionsavgångar samtidigt som tillflödet av unga avtar".
Det var just arbetskraftsbristen och de redan då, för tio år sedan, stora småbarnsgrupperna som gjorde mig sjuk och tvingade mig att byta yrkesbana. För jag antar de menar bris på vård- och omsorgspersonal av diverse sort. Vad gäller den administrativa biten inom den offentliga sektorn talas det tyst om. Där går folk övertaliga, omplaceras hit och dit och påståenden som "det lättar snart" och "om två år ska du se, då börjar alla pensionsavgångar". Jada jada har jag hört i över 7 år nu. Pensionsavgångarna rimmar dessutom illa med den önskade höjda pensionsåldern.
I Västra Götaland finns den högsta andelen "Eftergymnasial utbildning mer än 2 år" bland FAS3-deltagare. Fler än i Stockholm till och med. Se tabellen här. Sammanlagt över landet är det fler med eftergymnasial utbildning mer än 2 år (kolumn 5) bland FAS3-deltagarna än de med förgymnasial utbildning mindre än 9 år (kolumn 1). Allra flest är de med gymnasieutbildning. Vad vi ska med mer utbildning till vet jag inte. Det är jobb vi vill ha. Riktiga jobb. Betalda jobb.
Varför, varför, varför ska jag sysselsättas, arbetstränas, gratisarbeta, tvångsplaceras eller ens välfärdsjobba och samtidigt leva på en årsinkomst på i runda slängar 160 000 (brutto/32% skatt)? Trots att jag har arbetserfarenhet från flera olika yrkesområden så saknar jag från andra områden och är inte helt okompetent för det (upp med handen alla som kan och vet allt innan ni fått möjlighet att pröva just det där jobbet!). Som gymnasieekonom, pedagog och akademiker tror jag mig kunna klara av att lära mig en hel del.
Det enda jag vill är att arbeta för en skälig lön, schyssta villkor och faktiskt kunna ha råd att någon gång gå på bio, äta lunch på stan, gå till frissan, skaffa nytt batteri till datorn, laga mobilen, lämna in cykeln på service eller kanske till och med lyxa till det med att åka kollektivtrafik när det regnar.
