Gillar skarpt

Bild lånad från GP/konsument, tagen av Anders Hofgren

Förra veckan läste jag en artikel i GPom Anders Hill, en stor äggkonsument, som en dag reagerade på hur olika storlek äggen i samma kartong hade. Han bestämde sig för att börja väga äggen han köpte hem. Det visade sig att äggens vikt inte stämde vilket förvånade Anders. Hans miniforskning kom att visa på att av 16 äggförpackningar var det endast en (1) där samtliga ägg höll den vikt* som utlovades på förpackningarna. Hela 45 % vägde mindre än de ska. Är det systematiskt fel tro? Ohederlighet eller slarv?
Anders skrev således brev till Axfood (alla ägg han vägt var av Axfoods egna märke) och berättade om vad han kommit fram till. Det automatiska svaret "vi återkommer till sig så snart vi kan" var det enda han fick. Snart efter upptäckte Anders att de XL-märkta äggförpackningarna hade försetts med tillägget "viktklassen 63-73 gram", vilket är absolut missvisande då det är viktklassen för L-märkta ägg, och han fortsatte väga sina inköpta ägg med oförändrat resultat.
När Anders väntat tre veckor på svar från Axfood så kontaktade han GP, som i sin tur vägde ägg och kom fram till liknande resultat. När GP därefter kontaktar Axfood i samma ärende kommer en ursäkt till Anders och värdecheckar som kompensation.

Pressansvarig för Axfood lovar att utreda saken genom att vända sig till sina leverantörer. Angående etiketter märkta med XL och redovisar vikten för ett ägg i L-klassen menar han det är någon som helt enkelt tryckt ut en felaktig etikett. Ordförande i Svenska Ägg menar istället att några gram mer eller mindre inte bör uppfattas som ett problem, tanken har tydligen inte ens slagit henne, (trots att ägg förpackas enligt fyra olika viktklasser!) och hon ser förpackningar för ägg i olika storlekar hade varit justare mot konsumenterna. Hur tänker hon där?

Två äggulor - tur eller otur?

Så varför gillar jag Anders då? Jag gillar konsumenter som faktiskt reflekterar över vad de köper med sig hem från affären. Som reagerar på vad förpackningen säger och vad som faktiskt finns i den. Det är ingen överraskning att förpackningarna bilder allt för ofta ljuger. Inte minst vad gäller färdiga rätter (och jag letar febrilt efter den underbara sidan, som florerade för ett par år sedan, vilken visade en mängd exempel på detta fenomen. Särskilt vad gäller färdig mikromat. Någon som minns?). Även texten kan vara vilseledande vad gäller vikt och vilka ingredienser produkten innehåller.
Själv har jag tidigare skrivit om mungbönorna från Nylands Gröna Linje i Brämhult som långtifrån höll den vikt som förpackningen utlovade. Jag fick ett mycket underligt svar från den enda, via mail, kontakuppgift jag kunde hitta:

"Hupps, det var inte alls roligt att höra. Då vi har sålt företaget o vi varit många som packat även jag själv, ibland väger vi tråget men helt klart har något gått snett. jättetråkigt men om du vill så ring till mig, kan lägga av ett kg mungbönor på FRAM på Nordenskiöldsgatan."

Precis då var jag på snabbvisit i Stockholm. Jag svarade henne samt tackade för erbjudandet. Jag frågade även efter kontaktuppgifter till nuvarande ägare till företaget och/eller den som ansvarig för packningen? Jag har inte hört en flaska av henne sedan dess. Och inte har jag varit särskilt sugen på 1 kg mungbönor heller.
Poängen med att uppmärksamma tillverkare och/eller försäljare på felaktig information/innehåll är inte att få värdecheckar, tillgodokvitto, gratis mat eller vad företag nu erbjuder, utan snarare Handlar det om att jag som konsument inte vill bli lurad. Det är inte ok att lämna vilseledande information på förpackningar. Det är inte ok att varken visa eller påstå något om innehållet som inte stämmer överens med verkligheten. Det handlar alltså inte om mitt personliga tyckande för det finns lagar och regler vad gäller mat och förpackningar av mat.

Det ställs många krav på maten från oss konsumenter idag. Inte bara vill vi ha mat utan allt för många tillsatser, den ska vara ekologisk, gärna rättvis också, inga onödiga förpackningar och gärna närproducerad. Allt för ofta vaggas vi in i en falsk trygghet att det vi köper är ok och uppfyller allt vi vill. Det är lätt att stirra sig blind på t ex sockermängden, fiberprocent osv. En liten märkning här döljer palmoljan där, en ökning här döljer förtjockningsmedel och onödiga kemikalier där.
Fler borde reagera, uppmärksamma och kommentera felaktigheter med flera av våra dagligvaror. Kanske är jag ensam om det men jag lägger i stort sett alla pengar som blir över efter hyra, el, internet,telefon, försäkringar och CSN, på mat. I praktiken är förstås bara en droppe i havet men jag är långtifrån ensam i kassaköerna på Hemköp. Det är inte mer än rätt att jag ska få med mig hem det jag enligt förpackningen tror att jag köpt.


Våga säga ifrån!


*Viktklasser för ägg:

S små under 53 gram
M medlestora 53-63 gram
L stora 63-73 gram
XL mkt stora 73 gram eller mer

***

Krusbärskräm

Av statistiken att döma ligger min plommonmarmelad i topp av sökträffar på bloggen. För två år sedan var det visst ett riktigt plommonår. Själv har jag inte kommit över några plommon i år, rabarber- och hallonsylten brände jag vid och jag har dessutom en ovanligt stark olust, utöver den vanliga, till hemmafixande i år. På grund av allt regn har jag heller inte gjort många knop i min lilla odlingslott. Som om inte det var nog ger mig den läskiga grannen, som bor precis vid min lott (ja han som bl a föreslog att jag skulle börja prostituera mig för att tjäna lite stårlars eftersom jag är arbetslös...), kalla kårar och jag tycker det är mest olustigt att kliva omkring där ute. Inte alls så rogivande och kontemplerande som sig bör. Krusbärsbusken har å andra sidan varit riktigt full av bär i år så det blev till att koka kräm av dem.



Krusbärskräm
2 port

350-400 g krusbär
2-3 dl vatten
3/4-1 dl socker
1 msk lakritsglögg
2 tsk potatismjöl
1/2 dl vatten

Skölj och snoppa krusbären. Koka upp i 2-3 dl vatten och låt puttra i 5-10 minuter. Mosa krusbären grovt med en gaffel. Tillsätt socker och lakritsglöggen och låt puttra ytterligare 5-10 minuter. Stäng av plattan. Rör/skaka ut ett par tsk potatismjöl i en halv deciliter kallt vatten och vispa sedan i blandningen i krusbärskoket. När krämen tjocknar till lite, går ganska fort, så ta kastrullen av plattan och låt svalna en kort stund. Servera krämen ljummen med hasselnötsmjölk.


Smaklig spis!

***

Hur var det nu med 100 spänn

När jag en dag reflekterade över hur i mitt tycke jag fick mycket mat och kryddor för 100 kronor kan jag lova att motsatsen är som på bilden ovan. Det var lite för 100 spänn. Men visst, Brämhults är inte den billigaste butiken i stan och vill man ha gott kaffe på morgonen så kostar det en del. Som så många kaffemärken är Lavazza varken ekologisk eller Fairtrade-märkt men visst är det svårt att syssla med kaffe idag utan att visa upp sin goda sida av myntet. Gott kaffe är det hur som helst.
För en del år sedan då jag började plugga internationella relationer var jag inte särdeles populär då jag efter rasten/lunchen hade min ständiga följeslagare på bänken. En stor svart kaffe från 7-eleven. Inte PK att handla på 7-eleven. Första gången jag handlade en sådan kostade den 11 kr och gick upp en krona med jämna mellanrum. Innan skolåren var slut hade priset höjt till 15-16 kr. Nu vet jag inte men kostar över 20 kr. Som student kan jag lova att jag heller köpte en sådan än rävgift i liten plastmugg från kaffemaskinen på skolan. Trots att den tillslut skvätte ut rättvisemärkt kaffe. Den höll ju dessutom hela eftermiddagen! Och inte minst för att det var gott kaffe. De har - hade då i alla fall - kaffe från Lavazza.


Önskar er alla många goda koppar kaffe hela dagen lång!

***

Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix

För en tid sedan tittade jag på Det goda livet med Huge Fearnely (River Cottage, från brittiska Channel 4) där de stekte stora portabellos, aka helt vanliga champinjoner modell större, och jag bestämde mig för att göra slag i saken och köpte mig för första gången ett par dito.

Med olja i botten av en ugnsfast form placerade jag två stycken portabello med ovansidan nedåt, hällde mer olja över de blottade svampskivorna och saltade ganska mycket, innan de åkte in i ugnen. Där fick de stå ca 20 minuter i 180-200 grader. Under tiden gjorde jag en vad jag kallar "reströra" i stekpannan på schalottenlök, tomat, kronärtskockshjärtan och böngroddar. Så om du nu inte har just de ingredienserna så är det helt enkelt till att göra en engen "reströra".


Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix
2 port


4 portabello
2 schalottenlökar
2 tomater
3-4 kronärtskockshjärtan

en näve mungbönsgroddar

olivolja
flingsalt
svartpeppar
bockhornsklöver, malen
bbq/mesquite-krydda


Sätt ugnen på 180 grader. Putsa svampen och lägg med ovansidan vänd nedåt i en ugnsfast form. På med olja och salt och baka i ugnen i ca 15-20 minuter. Under tiden är det dags att laga tomatmixen. Ansa och hacka schalottenlöken fint. Bryn i olja. Hacka tomaterna grovt och skär kronärtskockhjärtanen i tre, fyra bitar. Fräs tillsammans med löken och krydda. Vändtill sist i groddarna.

Ta ut svampen ur ugnen och toppa den med tomatmixen. Sätt in i ugnen igen och grädda några minuter. Äter du ost föreslår jag att du river över lite på toppen innan allt åker in i ugnen för några sista minuter.


Smaklig spis!

***

Especially for...

...Pickipicki! Jojominsann. Igår var det inte bara finbesök i stan av Tina, roddaren bakom Pickipicki, och hennes partner in crime Carl, utan det var också matbloggsträff igen. Denna gången fick vi nöjet att träffa Plommonet bakom Mormors plommonmarmelad. Ingen picknick denna gången med besök på årets första Bondens egen marknad i Haga. Jag slöt upp lite senare och kom precis lagom till besöket på En Deli Haga. Mums! Där satt vi i flera timmar och jag njöt av sällskapet, solen och den goda maten.
Sommaren 2011 kommer bli sommaren då jag träffade matbloggare en masse i verkliga livet :-)


Edit: Glömde skriva om frallan på bilden som är en nybakad källarfranska med smör i söndagssolen. Receptet, med modifikation, hittar ni här, då dagens frallor bakades på mellanmjölk och enbart Manitoba cream.

***

Spetskålsspagetti

Så märks det då att det blivit lite klarare väder här hos mig och trots en hel del regn är luftfuktigheten inte längre lika påträngande som när det är över 25 grader varmt ute. Och vet ni, härom dagen var första kvällen på länge som jag tog på mig en långärmad tröja, sockor och gjorde mig en stor kopp te. Ja, av någon anledning dricker jag mest bara kaffe som enda varma dryck när det är varmt ute. Jag tror det är absoluta favoritårstiden som är på gång.

Mest märks det det ändå på att något förändrats i matlagningen. De lite mustigare kryddorna har börjat smyga sig in i maten igen. I vintras köpte jag svart spiskummin, eller kala jeera som det står på påsen, som fick spela huvudrollen i maten häromdagen. Det tål att upprepas att det inte är samma som Nigella. Vad gäller detta med "svartkummin" hittar jag så många motstridiga uppgifter att det å ena sidan är den svarta spiskumminen å den andra sidan är Nigella. Så är man ingen större smakkännare, vilket jag inte är, så skiljer man lättas kryddorna åt genom utseendet. Den svarta spiskumminen (Bunium persicum) är avlång, lite tunnare än vanlig spiskummin (och kummin för den delen också) och lite svartare men inte nödvändigtvis lika svart som Nigella (Nigella sativa) som dessutom är mer åt det lite klumpiga hållet och triangelformade frön.

Då jag av förklarliga skäl ätit mycket kål den senaste tiden så gäller det att hitta på olika smakkombinationer och en dag blev det just den svarta spiskumminen som blev smaken för dagen. Jag har många gånger önskat jag hade en sådan kul mackapär som Anne har. Inte så att jag funderar på det varje dag men när jag hyvlade spetskålen med mandolinen slog mig tanken att de spagettiliknande kålremsorna påminde om just Annes morötter och rödbeta hon vevat sig igenom på hennes bild.



Spetskålsspagetti
1 port

200 g spetskål
1 liten rödlök
rapsolja/solrosolja eller valfri ganska neutral olja
1 tsk svarta spiskumminfrön
1 tsk bockhornsklöver, malen
flingsalt
vitpeppar
1/2 pressad citron

ev 100 g kikärter


Hyvla spetskålen fint med hjälp av en mandolin. Är du flink i fingrarna så gör samma sak med rödlöken eller strimla fint som vanligt med kniven. Hetta upp olja och fräs löken på medel till hög värme. Tillsätt den hyvlade kålen och låt fräsa sig mjuk. Rör om i stekpannan och se till att inget bränner vid (jag övar mitt tålamod då och då genom att sänka värmen en aning och låter det ta några extra minuter).Krydda och pressa över citronsaften.
Själv åt jag spetskålspagettin tillsammans med kokta kikärter, som jag blandade i på slutet. Det smakar även gott tillsammans med en sojakorv och eventuellt lite senap.


Smaklig spis!

***

Kålrabbi - var har du varit hela mitt liv?

Jag har verkligen oflyt nu med det mesta omkring mig. Mobilen som gick sönder i början av april har jag fortfarande inte återsett. Reparatören Roberts Service på Plantagegatan i Göteborg gjorde sönder den under lagningen jag först lämnat in den för och de har inte behagat laga den sedan dess, den 8 juni! TV:n sjunger på sista versen, cd-spelaren som jag nyss lyckas väcka till liv igen, bestämde sig plötsligt att åter dö, kläderna ska vi inte tala om förutom att det är många hål som behöver lagas. Men, allt detta är ju bara materiella saker. Mat har jag så att jag klarar mig och det äter jag. Oftast med god aptit.

Denna stora kålrabbi ryckte jag upp under besöket på Bärby självplock förra veckan men visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Jag har faktiskt aldrig tillagat kålrabbi tidigare. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Så, som vanligt när jag inte vet vad jag ska göra med en för mig ny ingrediens går jag igenom mina kokböcker för inspiration, idéer och tillagningssätt. Hittade bland annat ett på rå sallad med hyvlad och strimlad kålrabbi och vitkål. men trots alla vegetariska kokböcker så hittade jag inte mycket med kålrabbi. Dags att googla lite då och vad ploppar upp om inte bästa Lilla Matderiven, med det här receptet. Helt i min smak och det är viss fler än jag som bedyrar de små svarta belugalinsernas storhet. Jag bestämde mig hur som helst att fräsa några strimlor tillsammans med lök och broccoliblad. Men alltså, den var så galet god att jag åt upp, definitivt med god aptit, halva råa kålrabbin innan löken ens hunnit bli mjuk! Och sen när allt var klart så var jag alldeles för ivrig att smaka och glömde helt och hållet bort kameran. Men i stora drag kan jag säga att jag fräste rödlök, purjolök, kålrabbi och broccoliblad i olja. Kryddade med salt, peppar, mesquite och bockhornsklöver. Nästa gång ska jag riva/hyvla den rå i en sallad.

Obs! Ej mobilen som ska testköras utan är f n räddaren i nöden

Och på tal om mobiler så har jag, på grund av min situation, gjort något jag aldrig annars skulle göra. Har ingen aning om hur detta kommer sluta men förhoppningsvis kommer Nokia välja mig att bli en av deras testpiloter för nya Nokia N9. Kan och vill ni hjälpa mig så kolla här , skriv en motivering under bilden om varför just jag ska få bli testpilot (kopplat till facebook)
Och vet ni, de belönar den allra bästa testpiloten med en resa för två till London! Så vill ni bli mitt resesällskap så är det bara att motivera på ;)


Om inte annat skulle det vara intressant att läsa vad ni själva har för erfarenhet av kålrabbi. Gillar, gillar inte? Hur tillagar ni den bäst? Jag kommer definitivt köpa mer kålrabbi!

***

Bärby självplock - en riktig vinnare!

Oj oj så mycket gott som kan dölja sig i detta annars ganska anspråkslösa område

Idag är det en vecka sedan jag gav mig iväg ut till Säve och Bärby självplock. Jag har svaga minnen av att ha plockat jordgubbar där när jag var liten. Om sanningen ska fram vet jag inte om det var just på Bärby självplock eller ej. Längesedan var det hur som helst. Så nu var det mer än hög tid att jag gjorde nytt besök. Och den här gången handlade det inte om jordgubbar utan grönsaker och rotfrukter en masse!

Vi trotsade de ständigt hotande svarta molnen och plockade grönt för glatta livet

I början av sommaren startade grymma Charlotta och jag en grupp på facebook för matbloggare i Göteborg i syfte att hitta varandra i matbloggsdjungeln för att ordna matbloggspicknickar och andra IRL*-sammankomster. Tack vare just den gruppen, där jag föreslagit en gemensam tur till Bärby, fick jag det stora nöjet att få sällskap med trevliga bloggerskan K som roddar Megane. Hon lyste onekligen upp både resan och plockandet. Molnen tornade upp sig och hängde tunga och svarta omkring oss. Men hör och häpna, solen sken mestadels och vi klarade oss från regn med undantag av en kort skur. Däremot var det väldigt lerigt och en hel del pölar på åkern. Jag skulle definitivt behövt bättre gummistövlar. Men men, man tager vad man haver heter det ju.


Just nu är det säsong för vitkål, spetskål, kålrabbi, kålrot och kanske rödkål. Såg ingen under besöket men skulle definitivt vilja ha ett par huvuden. Och så finns där gul- röd- jätte- och purjolök, diverse salladssorter, pumpor och squash samt bryt-, vax-, skär- och bondbönor, mangold (som dessvärre hade börjat gulna lite för mycket för min smak), bladpersilja och koriander och herre jösses, rödbetor modell större! Jag har aldrig i mitt live sett så stora rödbetor.
Det var alltså lite svårt att hitta de allra minsta godingarna, trots att det fanns gott om rödbetor. Min rödbetsskörd blev något av det större slaget och det gick trots storleken alldeles utmärkt att då dela de större betorna i mindre bitar, koka, skala, skära i skivor och till sist lägga in som vanligt.

Rödbeta à la Humongous

Delskörd

Helskörd

Och när allt var plockat, betalt och packat pustade vi ut en stund innan hemfärd. Fina K bjöd på godsaker från Risenta och en läskande hallon/svartvinbärsMER. Det kanske inte ser så mycket ut för världen där i korgen ovan men det var faktiskt över 10 kg att kånka på under hemresan.
Rödbetorna är delvis inlagda, bondbönorna uppätna, purjolöken blev till magisk soppa, större delen av broccolin är skuren i bitar och ligger i frysen, spetskålen och den röda löken är stekt, broccolibladen förvällda och stekta och ja, det finns faktiskt fortfarande en hel del mat kvar av min skörd att ta vara på.

Välbehövlig påfyllning efter en ansträngande förmiddag

Har du inte varit på självplock tidigare så kan jag varmt rekommendera att göra ett besök. Bärby självplock är öppet alla dagar i veckan; vardagar 10-18 och helgen 10-16. Ta gärna med egen plockkorg/påsar, en kniv kan vara bra att ha att få av kålen/bort blasten med och såklart höga gummistövlar. De går endast att betala kontant. Och jag kan lova att man får mycket mat för pengarna!
I deras butik finns dessutom potatis, en del frukt för säsongen, krondill och inlagd gurka. Den populära Västeråsgurkan är i skrivandets stund under mognad så håll ut, du som är sugen på den.
Vill du veta mer så ring deras telefonsvarare på tel: 031-96 08 20 där ni kan få uppdaterat meddelande efter vad som är aktuellt att plocka. Bussar nr 35 och 37 går från Hjalmar Brantingsplatsen till Bärby Norra ungefär en gång i halvtimman och tar bara 20 minuter!

Och nu är nog sockermajsen klar för skörd
(tog egentligen bild på molnen och "solhålet" som vi befann oss i
men majsfältet sträcker sig som en bred linje tvärsöver bilden)

***

*In Real Life = i verkliga livet

Koriander och jag - en aldrig falnande kärlekshistoria

Lycka!

Alla ni som kikar in här då och då, eller kanske oftare än så, vet att jag är galen i koriander. Koriander en masse! Förra veckan kom jag över nära 1/2 kg färsk koriander. Den vissnar dessvärre ganska fort och till och med för en korianderälskare som jag är det svårt att göra åt så mycket på bara ett par dagar. Så vad göra?

Mmmm, känner ni doften?

Jag sköljde koriandern mycket väl i omgångar, rensade och hackade ner över hälften av det jag plockat tillsammans med en nypa flingsalt, några droppar solrosolja och en skvätt vatten och vips blev koriandern mindre skrymmande. Från en påse till en liten ask.

Före

Efter

***

Enkelt mellanmål med avokado och glasnudlar

Morötter, citron, färsk ingefära, äpple, banan, koriander och avokado är mat som jag i stort sett alltid har hemma. När det kommer till avokados har jag periodvis väldigt otur med kvaliteten och är förmodligen den matvara jag kastar allra mest. Vad jag upptäckt är att de stora, men dyra, är nästan alltid bra. Och då gör jag som så att jag betalar mer men kan också äta upp hela istället för att slänga bort bruna och dåliga = kasta pengarna i soporna.
Snabbt mellanmål av avokado gör du enklast såhär:

Skär en halv (stor) avokado i bitar. Lägg i skål och häll över:
1-2 tsk soja
en nypa ajwain
en nypa svart spiskummin (obs! ej nigellafrön)
ev en nypa flingsalt (tänkt bara på att sojan är ganska salt) och
toppa med kalla glasnudlar och en skvätt sweet chilisås.


Smaklig spis!

***

Skorna för dagen

Igår var jag på roligt äventyr. Med bästaste Pia i tankarna tog jag denna bild som säkert skulle göra sig bra på roliga bloggen Shoe Per Diem. Förutom mina trasiga så kallade gummistövlar har jag bara 5 par skor (ett par 13 år gamla vinterkängor, converse, flipflops, gore tex-skorna och ett par joggingskor) och skulle minsann inte vara någon spännande sko-för-dagen-bloggare.

Mer om mitt roliga äventyr kommer snart!

***

Vilsen trött men ändå förväntansfull

Ingen kul reklam för G-P

Har hamnat i draftsfällan! Ett antal draft som borde räcka fram till jul. Eller njae, kanske inte riktigt så långt dårå men men inläggen växer på hög och jag klarar inte av bildredigerandet. Eller snarare så att jag inte kan ta några som helst skarpa bilder alls längre. De är värre än vanligt. Har för övrigt gjort en spenat- och bondbönsfrittata, ugnsbakat portabello toppad med tomat- och jordärtskockblandning, en kall glasnudelsallad och gjorde dessutom pannkakskonst i helgen. För att inte tala om alla kakor jag bakat. Det finns bilder i datorn sedan flera år tillbaka med gott som aldrig sett cyberrymdens ljus. Det är nämligen oftast där jag fastnar. När jag kommer till bilderna.


Kanske borde jag göra som tidningsbudet - så lite som möjligt och helt strunta i bilderna? Om jag bara visste vem de resterande fem prenumeranterna* i trappuppgången är, som nu sitter högt där ovanför mig och inte kan begripa varför tidningen ännu inte kommit, så hade jag vikariera som tidningsbud.


Nu bär det iväg till Bärby för att fylla på höstskafferiet!

***

Jordnötsbiff och majonnäs

Nu undrar ni såklart då vad jag använde majonnäsen till. Ja, det blev till exempel att steka en stackars jordnötsbiff som låg och frös alldeles ensam i en av lådorna i frysen. Till den ångkokade jag några små pak choi -knippen och tinade en källarfranska. Flingsalt och hallondressing är min absoluta favorit på sommarsallader och funkar som tur är lika gott till varma grönsaker. Ja, mer avancerat än såhär blev det inte. Ett par mackor med avokado och majonnäs samt ägg och majonnäs och två dippade morötter räckte också min hemmagjorda majonnäs till.

Har ni testat själva nu? Att blanda till majonnäsen med stavmixer? Det går i ett huj och supergod blev den. Nästa gång ska jag absolut slänga i lite vitlök också och dippa sockerärtor och morötter i den.

***

För 100 spänn

För 100 spänn kan man få såhär mycket (se bilden)!! Dessvärre hör det inte till vanligheterna för mig som gärna väljer ekologisk och Fairtrade-märkt mat. Att få ut så mycket mat av en hundralapp alltså. Men hur jag än vrider och vänder på mig klarar jag inte ens jag att alltid göra rätt. Men en årsinkomst på mindre än VG-regionens nya direktör får i lön varje månad (plus bil, pensionspremie på 25 % av årslönen och sem.ersättning = 47 600/mån. Om hon skulle råka få sparken inom 5 år får hon då 6 månaders uppsägningslön samt ett engångsbelopp på 18 månadslöner som tillsammans uppgår till den nätta summan av 4 080 000 kr) vill det ändå till att trolla med knäna. Ett sätt är till exempel att ta en cykeltur över till sköna gröna Hisingen för ett besök på Indian Food House. Där hittar man det mesta (o)nödvändiga man kan behöva och ett kryddutbud som gör vem som helst glad. I alla fall en som gillar indisk mat.
Sneglade lite i frysdisken också och där fanns bönor och annat gott men väntar med det till en betydligt mycket svalare dag än de fuktiga och kvalmiga dagar som verkar belägrat sig över stan har seglat bort igen.

Mitt val att inte gärna handla lågprisvaror hänger bland annat samman med mitt engagemang i miljö-och rättvisefrågor. Inte mindre roll spelar även det faktum att jag allt för många gånger genom åren fått sekundära varor, när jag köpt hem lågprisalternativen, som för mig leder till ett allt större matsvinn än normalt. Det blir ju i slutändan ännu dyrare.

***